.
Det är intressant att följa flygbolaget SAS metamorfos från statsägd, subventionerad och konkurrensskyddad politisk galjonsfigur, till antingen före detta flygbolag, eller verklighetsanpassat flygbolag.
Länge kunde man bete sig nästan hur som helst. Man hade sina linjer skyddade från konkurrens, ägdes i huvudsak av svenska, norska och danska staterna. Verksamheten byggdes upp med Köpenhamn som nav och bekostades av svenska och norska staterna, med så småningom begränsad nytta av Köpenhamn. Däremot hade företaget mycket skada av de kraftigt subventionerade verksamheterna i Köpenhamn, framför allt väsk-krossen, som ständigt strejkade sönder verksamheten. Du kunde åka nästan vart som helst, efter något dygns väntan på Kastrup, på grund av den senast aktuella strejken av världens mest okvalificerade och överavlönade personal. Men när du kom fram hade de skickat din väska till Tessaloniki och saboterat hela din resa.
Nu blir det allt svårare att hålla galjonsfiguren under armarna. Fjärran är snart tiden då man kunde skicka delegationer att provbo lyxhotell för att finna ut om de var tillräckligt fina för den flygande personalen.
Föga förvånande kämpar piloterna för att värna sina exklusiva förmåner. Hög lön och status, goda anställningsvillkor och ibland även fria flygvärdinnor på långresorna. De är sannolikt världens dyraste bussförare, vilka numera allt mer sällan flyger och istället har decimerats till endast TV-spelsoperatörer på flygplan som flyger sig själva - ända tills det blir dåligt väder. Då stänger datorn av sig och överlåter till piloter som knappt kan flyga att krascha planet.
Man kan fråga sig om det här med att strejka sönder ett redan hårt ekonomiskt trängt flygbolag verkligen är det bästa sättet att värna pilotkårens anställningsförhållanden? Men jag tror att det är den enda metod de känner till.
Jag kommer osökt att tänka på hur den förre NATO-chefen i Europa, General Wesley Clark, med glimten i ögat formulerade sig, när han försökte förstå hur 9/11-attentatet kunde resultera i att den amerikanska ledningen kom fram till att bästa svaret på attentatet, var att ödelägga sju fattiga nationer på lika många år, vare sig de hade något med attentatet att göra eller ej.
Han sammanfattade analysen med att ”om det enda verktyg du har är en hammare, måste varje problem likna en spik.”
USA hade en stor och kraftfull militärmakt så följden blev att man bombade sönder en massa fattiga länder som inte hade särskilt mycket med saken att göra. Så kanske det är med pilotfacket? Man har alltid kunnat strejka sig till förmåner, så det borde funka nu också, trots att problemet åtminstone delvis är att de redan har det för bra.
En annan situation som påminner om den här var när Volvo skulle köpa ”penningfabriken” Scandinavian Trading (STC) av Anders Wall. STC hade alltid köpt olja vid källan och sålt den när fartyget anlände till Europa. Eftersom oljan alltid steg i pris under resan gjorde de mycket goda affärer. Men ingen hade analyserat deras affärsidé - inte ens de själva. Så när oljan började sjunka i pris genererade verksamheten i stället stora förluster, men man förstod inte att låta bli att köpa under tider av sjunkande priser.
På liknande sätt är det kanske med SAS pilotfack? Strejken är kanske det vapen de alltid använt och som alltid fungerat. Men kanske har ingen analyserat varför det har fungerat?
Falun fredagen den 8 juli 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar