.
Det finns, som så ofta i politiken, två berättelser om drivkrafterna bakom Sveriges NATO-ansökan.
Den ena är den officiella, som vi matas med.
Den andra är den verkliga, den som utspelar sig mellan skål och vägg.
Många har antagligen noterat den ledande socialdemokratins 180-gradiga lappkast i NATO-frågan. Den tidigare så omhuldade och samtidigt så typiskt socialdemokratiskt falska neutraliteten åkte raskt ned i sopnedkastet.
Aha, tänker du kanske, hotet från Ryssland. Men nej, inte primärt hotet från Ryssland, även om det också spelat roll. Mest har hotet från Ryssland dock spelat roll som svepskäl och täckmantel för att dölja den verkliga anledningen.
Det var ju inte att ta miste på att sosse-sändebuden under lång tid besökte Washington titt som tätt, nästan som om pendeltåget öppnat en ny linje till Washington. På hemvägen såg de märkbart pressade ut. De såg nästan skitnödiga ut. Det var de nog också.
Det här var innan Putin började yra om Sverige och Finland som ingående i en rysk intressesfär. Det betyder inte att sakerna inte har med varandra att skaffa. Tvärtom. Det finns ett mycket nära samband. Men tidsordningen och orsakssammanhangen är omkastade.
Vad som har hänt är av allt att döma att jänkarna både fått kännedom om och slutat acceptera svenska banksters internationella penningtvätt åt Ryssland, Putin och ryska maffians oligarker. Hur man väljer att definiera dem är närmast en fråga om tycke och smak, eftersom gränsen mellan dem är diffus och de överlappar.
Startpunkten är således att våra banksters med Anders Sundström i spetsen, socialdemokratin i ryggen, och andra prominenta svenska banksters i gott sällskap, notoriskt tvättat och gömt vad ryska maffian plundrat det ryska folket - och utländska investerare - på, även amerikanska sådana - ingen nämnd och ingen glömd.
Under bland annat hot om att bli utkastade från det internationella banksamarbetet och bli svartlistat av USA och dess vasaller prioriterades neutraliteten snabbt ned. Om hoten verkställdes skulle följden bli att Albanien i en jämförelse med Sverige skulle framstå som en välmående industrination. Det är inte konstigt att sosse-eliten var skitnödiga De utsattes för ett existentiellt hot. Men det var inte Sverige som primärt träffades av hotet. Det var sosseriet och deras kumpaner. Följden av de amerikanska repressalier som låg i farans riktning var att ett flertal svenska banker riskerade att gå i putten, troligen åtföljda av många svenska stora företag vilka skulle drabbas av mycket betydande svårigheter. För sosseriet skulle följden, när väljarna blev ruinerade och orsaken känd, bli att de aldrig skulle komma i närheten av köttgrytorna igen. Det svenska rättsväsendet däremot utgjorde ju dock som vanligt inget hot.
Nu var väl varken svenska banksters eller kriminella sossepampar aktionens primära mål. De var mest jänkarnas redskap för att uppnå andra mål. Följden blev att Putins gäng luggades ordentligt, vilket fick toppventilen att gå på en hämndlysten och frustrerad Putin som lät sig provoceras att börja svamla om Finland och Sverige som ingående i Rysslands intressesfär. Ett uppenbart framprovocerat självmål. En bieffekt torde vara att det finns en diger lista på svenska hel- och halvpampar som numera inte vågar åka till Ryssland och som även i övrigt växlat över till en betydligt mer lågmäld profil.
Finalen blev förmodligen ungefär vad jänkarna förväntade sig. Svenska sparare, företagare och skattebetalare slängdes raskt under bussen av sossarna. Sosseriet ska verka för att svenska skattebetalare plockar upp notan efter sossarnas skurkstreck. Det innebär bland annat att de ska verka för att vi ska gå med i NATO och kraftigt öka försvarsbudgeten. Sveriges skattebetalare ska böta närmare 100 miljarder årligen i all framtid - kamouflerat till vapenköp från USA, för ett försvar som vi faktiskt inte behöver för att gå trygga från ryssarnas skövling. Det innebär sannolikt att sosseriet i och med detta agerat mycket grovt trolöst mot huvudman och förmodligen genomfört det största bedrägeriet i Sverige i vår tid. Mer om detta i ett senare inlägg på bloggen.
Falun måndagen den 6 februari 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar