.
Jag tänkte inte på, när jag skrev mitt tidigare inlägg om Erdogan, att man naturligtvis också ska efterlysa Erdogan internationellt. Vad Sverige gör eller inte gör har kanske inte så stor praktisk påverkan på Erdogan. Det som är intressant är de återverkningar ett svenskt agerande kan få på andra krafter runt Erdogan.
Erdogan är en buse, en klassisk skolgårdsmobbare. En sådan kan inte hanteras med ett ryggradslöst undflyende beteende. Eller, det går naturligtvis, men då får man fly många gånger och det blir aldrig stopp på mobbandet. Han måste konfronteras. Den som är utsatt för mobbningen måste göra något för att skrämma tillbaka busen till den håla som han krupit upp ur, antingen själv eller med hjälp av andra.
Sverige har en utmärkt möjligt att göra det - just i denna stund - på grund av det nära förestående turkiska valet, och på grund av att Erdogan valt Sverige till det här valets hackkyckling. Det betyder att han tror sig behöva en svag yttre fiende med vars hjälp han kan demonstrera sin egen styrka inför hans väljares ögon.
Men då duger det inte för Sveriges del med ryggradslöst beteende. Sveriges hantering måste vara så fast att Erdogan själv landar i bedömningen att det kan kosta mer än det smakar att hålla på och jävlas.
Jag skrev inte heller något om Erdogans affärer under bordet med Putin, men de ska också vägas in. Någonstans finns det förstås en gräns när även dessa kan komma att läggas i Erdogans vågskål.
Det Sverige hittills åstadkommit är generande likt Neville Chamberlains appeacementpolitik gentemot Hitler 1938. Hur det slutade vet vi väl alla allt för väl. Men vi är åtminstone inte utsatta ens till närmelsevis på samma sätt som var fallet 1938 varför det här kryperiet förefaller ganska onödigt.
Falun torsdagen den 2 februari 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar