Igår Weimarrepubliken, idag Zimbabwe, imorgon USA?

.


Presidentens uppgift i USA är bland annat att vara den som av USA:s skattebetalare är tillsatt att vakta världens största skattkista, den amerikanska, mot allehanda krafter som vill komma över den. Sedan Andra Världskriget har det främsta hotet kommit från det militärindustriella komplexet, som USA:s 35:e president John F Kennedy uttryckte det, innan han blev mördad den 22 november 1963.


Intellekt och integritet

Den som ska utföra det jobbet bör, för att vara framgångsrik, ha ett skarpt intellekt och besitta betydande integritet. Han har nämligen, om inte landets skarpaste hjärnor, så åtminstone de skarpaste av de skrupelfria hjärnorna, att värja skattebetalarnas skattekista mot.


Lobbygruppers skadliga inflytande

I USA har mäktiga ekonomiska intressen genom lobbygrupper stort inflytande på valet av president. Av naturliga skäl ligger det inte nödvändigtvis i dessa gruppers intresse att innehavaren av presidentämbetet besitter de ovan nämnda egenskaperna i någon större utsträckning.
Sedan den 20 januari 2001 innehas detta ämbete av USA:s 43:e president, George Walker Bush.

Ändrad karaktär – ändrade krav

Ämbetet har successivt ändrat karaktär från att vara väktare av världens största skattkista till att vara väktare av världens största samling skuldsedlar. Även i så motto har ämbetet förändrats att Wall Streets bankirer numera också slår sina lovar runt kistan. Det kan, för den oinvigde tyckas, att det vore riskfritt att även garantera Wall Street-bankirernas misslyckade spekulationer eftersom det inte mycket nyttar att lugga en flintskallig. Eftersom den amerikanska staten redan är påtagligt konkursmässig skulle man således kunna gå på i ullstrumporna. Dessutom kan man tycka att det bara är att köra sedelpressarna lite hårdare.


Risk för hyperinflation

Historien lär oss emellertid att så inte är fallet. Den metoden har prövats ett flertal gånger och alltid med samma resultat. Stater som ikläder sig åtaganden de inte kan klara av och/eller använder sedelpressarna i högre utsträckning, än marknaden tilltror statens ekonomi om att klara av, hamnar sannolikt alltid i hyperinflation.

Ett par kända exempel vill jag gärna påminna om:


Weimarrepubliken

Weimarrepublikens Tyskland, i likhet med dagens USA, var tungt skuldsatt, även den efter deltagande i krig som man inte klarat av. Dess första hälft av 1920-talet präglades av hyperinflation. Efter en viss förbättring under senare hälften av 1920-talet, drabbades Tyskland åter svårt, på grund av börskraschen 1929, som bäddade för Hitlers maktövertagande 1933, med känt resultat för stora delar av världen.

Enligt Wikipedia ledde hyperinflationen i Tyskland till att en limpa som förut kostat 0,63 mark, kom att kosta 201 000 000 000 (201 Miljarder) mark. Varje dag tillverkades 400 000 000 000 000 000 (400 Biljarder) tyska mark.


Zimbabwe

Ett med oss samtida exempel är Zimbabwe, som under Robert Mugabe tillämpat en sorts socialdemokrati, innebärande underblåsande av avundsjuka och missunnsamhet mot bättre lottade eller framgångsrikare medmänniskor. I Zimbabwe riktade den sig mot vita jordägare som ägde och drev de Zimbabwiska jordbruken. Dessa fråntogs med våld sina egendomar. Många trakasserades och misshandlades, en del mördades, flertalet lämnade landet, med känt resultat för Zimbabwes förmåga att upprätthålla jordbruksproduktion och ekonomi.

Likaså enligt Wikipedia, var inflationstakten i juli 2008 uppe i 2,2 miljoner procent och den 29 juli 2008 kostade en brödlimpa i Harare 200 miljarder zimbabwiska dollar!


Bottenlösa brunnar

Härtill kan läggas att förlusterna inom bankväsendet sannolikt är att jämföra med bottenlösa brunnar. Ju mer man börjar fylla i dem, desto mer ytterligare kan man fylla, utan att vattennivån stiger i brunnen. Det är ett gammalt klokt talesätt som säkert bygger på mycken bittert inhämtad mänsklig erfarenhet, att det inte går att fylla brunnen med buret vatten.

Vad man gör, och inte gör, med de amerikanska skattebetalarnas pengar är av stor betydelse för resten av världen och världshandeln, på grund av den amerikanska dollarns utbredda användning som prislikare, för bland annat råvaror och halvfabrikat. Det går inte an att godtyckligt leka jultomte med den amerikanska statens pengar, när den inte längre har några pengar.


Al-Barakat

Det framstår i nuläget som olyckligt att George W Bush och de andra krutuppfinnarna i Vita Huset och Pentagon terroriststämplat Al-Barakat och andra informella banker, som hade varit värdefulla för att hålla världshandeln igång nu när Wall Street har klantat till allting.

.