Återcirkulering av böter i ett slutet system

.

Nationalstaternas osunda och ömsesidiga beroende av maffians banker blir extra tydligt i kölvattnet på Barclays Banks manipulationer av Libor och Euribor-räntorna.

Barclays har drabbats av dryga böter för sina manipulationer. Men vad spelar det för roll om man utdömer böter med ena handen när man samtidigt med den andra handen räcker över bidrag och statsstöd med vars hjälp man kan betala böterna?

Det blir som vanligt bara pajaserier och spel för kulisserna när maffian, dess banker och dess mutade statstjänstemän och politiker ska leka både bank, stat och rättsväsende samtidigt.

Gulag-Kolmården söndagen den 15 juli 2012

Mikael Styrman

.

När staten blir medborgarnas fiende

.

Vår historia bjuder oss många exempel på när nationalstaterna och dess rättsväsende har övertagits och shanghajats av brottslingar och förvandlats till medborgarnas fiende.

Några exempel på det är 1770-talets Frankrike, 1780-talets USA, 1910-talets Ryssland, 1930-talets Tyskland, 1950-talets Kuba, 1980-talets Östtyskland, 1990-talets Sovjetunionen och Rumänien. När det sker hamnar medborgarna i en utsatt position och har svårt att värja sig mot övergrepp. Staten och rättsväsendet ska vara de goda krafternas försvarare och ställföreträdare. Varje medborgare som fostrats till att visa samhällsansvar hamnar i svåra samvetsgrubblerier.

Men det är med korrumperade rättsväsenden, dito politiska makthavare och stater, som det är med det enklaste slagsmål på skolgården. Det går inte att vinna genom att bara ta stryk. Visserligen kan den misshandlade medborgaren, liksom den mobbade skoleleven, någon gång finna viss tröst i att ”idag slog inte mobbaren så hårt”. Men vare sig samhällsmedborgaren eller skoleleven kan bli fri sin antagonist, eller hans medbrottslingar, om den mobbade eller förföljde följer lagarna men mobbarna inte gör det.

Om det är någonting vi kan lära av historien så är det att eftergivenhet mot brottslingar i staten alltid resulterar i långvarigt och hårdhänt förtryck. Förtryckare som inte rättar sig efter etiska och moraliska regler kan i ett anständigt kort perspektiv bara elimineras genom att även medborgarna för en tid tillämpar samma regelverk som förtryckarna. Det har i vissa sammanhang uttryckts som ”ont ska med ont fördrivas”. En av de främsta frihetshjältarna bakom den amerikanska revolutionen, den amerikanska konstitutionens kanske främste medförfattare, och den nya amerikanska statens tredje president, Thomas Jefferson har uttryckt det så här:

”Frihetens träd måste från tid till annan förfriskas med patrioters och tyranners blod.”

Det snabbaste, effektivaste och i efterhand lättast moraliskt försvarbara beteendet har alltid visat sig vara, när det avslöjats att lag, rätt och moral fått ge vika i staten och rättsväsendet, till förmån för laglöshet, rättsröta och egennytta, att för en tid konfrontera problemet och tillämpa förtryckarnas hederskodex mot dem själva.

Därför är det rätt att sätta sig till motvärn mot brottslingar, även när de påstår sig företräda lag och ordning.

Gulag-Kolmården fredag den 13 juli 2012

Mikael Styrman

.

Grenar på samma träd

.
Stockholms Stad angriper problemet med att 3 000 stockholmare försöker ta livet av sig varje år med att montera stängsel på 11 broar och utsiktspunkter – se separat blogg. Självmorden fortsätter, men inte på just de platserna vilka på grund av stängslen inte heller längre ger någon utsikt över staden.

När medborgaren, tillika skattebetalaren, besöker dysfunktionella myndigheter och inte får hjälp kan en frustrerad stämning uppstå. Istället för att lösa problemet svarar myndigheterna med att låsa in sig bakom galler, tillträdeskontroll och särskilda besöksrum med skottsäkert glas. Problemen löses inte med myndighetens åtgärder, men det blir möjligt för tjänstemännen att gömma sig för medborgarna, fram till kl 16:01 varje dag. Och pengarna som kunde ha löst problemen förbrukas, för att skydda tjänstemännen från följderna av problemen, istället för att användas till att lösa problemen.

När tillgängliga medel inte längre förslår till att tillhandahålla en fungerande vård och omsorg, lägger staten ned miljarder på ett verkningslöst vaccin mot en sjukdom som inte finns. Inget problem blir löst men tusentals miljoner som borde ha använts till vård och omsorg slösas bort. Därför räcker inte pengarna till vård och omsorg och det eftersatta behovet av vård och omsorg växer ytterligare. Människor plågade av sjukdomar och avsaknad av vård, eller av på grund av begränsade resurser bristfällig vård, bidrar säkert ofrivilligt till att självmordsfrekvensen ökar.

Allt detta, och ett otal ytterligare exempel, som vem som helst kan peka på i sin egen närhet, är grenar på samma träd.

De är alla utslag av en inkompetent driven offentlig sektors oförmåga att identifiera och åtgärda de verkliga problemen. Den offentliga sektorn förbrukar oerhörda mängder av mödosamt indrivna skattemedel på att gå runt de verkliga problemen och kryssa mellan dem, utan att lösa dem. Däremot lyckas man väl med att göra landet och folket fattigt. I jakten på ytterligare medel att slösa bort på dumheter krossas de entreprenörer och småföretag som hade kunnat skapa välstånd i landet, om de hade skyddats från den offentliga sektorns plundringståg.

En kravlös tillvaro för tjänstemännen är inte lösningen på vare sig tjänstemännens eller medborgarnas problem.

En entreprenör i den privata sektorn, säg en krögare, som en dag serverar undermåliga köttbullar i sin restaurant och därför får usla köttbullar kastade på sig, kan inte gömma sig för kunden bakom galler, tillträdeskontroll och skottsäkert glas och fortsätta servera usla köttbullar. Han svarar istället med att lösa problemet och göra en bättre köttbulle nästa dag.

Interner som går ut härifrån Gulag-Kolmården har jag många gånger sett göra det med ångest och förtvivlan i blicken och med en enkel biljett till Norrköping och en pappåse i handen, innehållande hans civila tillhörigheter. En påse som redan innan han nått Kolmårdens station kan vara upplöst av regnet, på väg till en tillvaro utan bostad, familj, arbete och pengar, annat än den muckarpeng som han sparat ihop till genom att 10 % avsatts av hans lön i Gulag, en lön uppgående till 11kr/h.

Han blev inte hjälpt av sina upprepade besök hos arbetsförmedlaren som hade en fyra år gammal kontaktlista till arbetsförmedlingar utanför anstalten, vilka den frisläppte kan kontakta, men först efter sin frigivning.

Inte heller blir han nämnvärt hjälpt av att åka ned och sätta sig hos SOS efter frigivningen för att få tak över huvudet den första natten i frihet.

Vi behöver inte fler skyddsåtgärder för myndigheter och myndighetsanställda som INTE gör sitt jobb.
Vi behöver istället myndigheter och anställda som GÖR sitt jobb.
Myndigheter som gör sitt jobb behöver inte gömma sig för medborgarna bakom skottsäkert glas.
Och medborgare som får hjälp av myndigheter och institutioner som gör sitt jobb behöver sällan ta livet sig.

Gulag-Kolmården onsdag den 11 juli 2012
Mikael Styrman
.

Att inte kunna se problemet

.

Så blev rubriken. Att inte kunna se skogen för alla träd, tänkte jag först. Men i Stockholm kan man ibland inte se staden för alla träd, eller åtminstone inte se vattnet. Men det skulle peka fel, för det jag ska skriva går ut på att man ska kunna se, inte bara staden, träden och vattnet, utan framför allt problemet. Då kan man nämligen göra något åt det, så att man inte bara bränner skattebetalarnas pengar utan att göra någon nytta.

Enligt Dagens Nyheter torsdagen den 5 juli 2012 tros två personer ha tagit livet av sig förra året genom att hoppa från Västerbron. Vidare berättar DN att omkring 3 000 människor beräknas försöka ta livet av sig på olika sätt i Stockholms län, varje år. Ca 300 av dem lyckas. Omkring en till två personer i månaden tar livet av sig från en bro i länet.

Det här problemet ska nu Stockholms Stad lösa genom att förse 11 broar, bland annat Västerbron, med räcken som ska förhindra självmord, utan att skymma utsikten. Det framgår inte av artikeln hur räcket ska kunna förhindra självmord utan att skymma utsikten. Det låter minst sagt motsägelsefullt tycker jag.

Följden av de här förmodligen kostsamma åtgärderna kommer att bli att oförändrade ca 300 personer kommer att begå självmord i Stockholms län årligen, men i bästa fall några personer färre kommer att göra det på en bro i länet.

Men vad har man då uppnått?

Problemet är väl ändå inte att 6-12 personer om året begår självmord just på en bro i länet?

Problemet måste väl ändå vara, att ca 3 000 personer årligen försöker begå självmord och att ca 300 personer lyckas?

Och det problemet finns ju ändå kvar efter de kostsamma investeringarna. Det kommer däremot inte utsikten över staden att göra för alla andra.

Är det här möjligen drivet av skammen över att man från Stockholms Stadshus har förfulat och förstört staden allt sedan 1950-talet och framåt? Är det möjligen det man omedvetet försöker dölja?

Vilar det någon sorts förbannelse över Stockholms Stadshus när idiotin av allt att döma har tagit över stadshuset fullständigt?

Gulag-Kolmården onsdag den 11 juli 2012

Mikael Styrman

.

Hollande, Frankrike och verkligheten

.

Så är det franska valet över.

Frankrike skulle gasa på och satsa sig ur krisen, sa Hollande – före valet.

Nu verkar man ha upptäckt att det inte är så lätt att gasa med en bil som ingen motor har, men som däremot har stora hål i bränsletanken.

Enligt Expressen onsdagen den 4 juli 2012 saknas redan 43 miljarder euro i budgeten.

Gulag-Kolmården onsdag den 11 juli 2012

Mikael Styrman

.

Ringhals och Svininfluensan

.

Läkemedelsindustrins psykopater lyckades i förening med korrumperade och/eller inkompetenta tjänstemän och politiker svindla skattebetalarna i flera länder på ett oräkneligt antal miljarder kronor.

Är det läkemedelsindustrins knep som går igen i Ringhals när man hittar sprängämne till synes oförklarligt på en truck inne på området?

Om svaret på sprängämnesfyndet blir ytterligare medel till bevakning och säkerhetskontroller går vi nog emot en framtid med oförklarliga sprängämnesfynd på fler ställen: flygplatser, järnvägsstationer, idrottsanläggningar är bara några exempel på platser som kan tänkas hemsökas.

Psykopaternas ökade utrymme är vår tids största samhällsproblem som i sin tur orsakar de flesta andra problemen. Det kan vi se inom politiken, bankväsendet, rättsväsendet, näringslivet, massmedia med flera områden. Vi måste kunna förklara orsaken till deras numera så stora svängrum för att kunna göra något åt det. Och kan vi inte göra det är samhällsbygget i den form vi känner det förmodligen akut hotat, åtminstone på kort sikt. Rättssäkerheten har de redan ödelagt. På längre sikt får vi nog ordning på psykopaterna vare sig det blir med eller utan förklaring.

Gulag-Kolmården onsdag den 11 juli 2012

Mikael Styrman

.

Kontraproduktiv TV-reklam

.

Jag har försökt att titta på en del filmer på TV här i Gulag. TV-programmet kan beskrivas som i stort sett bara skit i sex dagar. Sedan sänds 5-7 filmer i lika många kanaler i stort sett samtidigt på lördag kväll. Hur kunde det bli så dumt?

Det påminner lite om avregleringen av flyget. Förr gick det flyg utspridda över hela dagen. Det var mycket bra. Nu går de parvis – SAS och Norwegian. De är åtskilda med några minuter och sedan är det flera timmars uppehåll till nästa plan.

Att planen konkurrerar om de attraktiva tiderna vid arbetsdagens början och slut, det kan jag förstå. Men vad är egentligen poängen med att TV-bolagen lockar kunderna med 7 filmer samtidigt när de ändå bara kan se en film? Är det någon som försöker sabotera TV-tittandet eller bevisa att det kapitalistiska systemet inte fungerar? Vill de att vi ska stänga av TV:n?

Marknadsekonomins lagar talar väl ändå för att någon av alla dessa TV-direktörer, eller åtminstone någon av deras fruar, mammor eller barn, skulle kunna räkna ut, att om man visar en bra film en dag som inte alla andra visar bra filmer, så får man fler tittare än de andra?

Och sedan ett bra samhällsprogram som CBS-60 Minutes sänds bara vid ett tillfälle, på lördag vid 11-tiden i Sjuan. Missar man det är det kört. Den som inte sitter i politiskt fängelse kan se programmet på nätet, men missar då den svenska texten. 60 Minutes görs av lite äldre, mer livserfarna medarbetare som inte går i alla ytliga fällor som TV-folk annars verkar dras till som flugor till en sockerbit. Ett sådant, allt som oftast bra program, borde ju sändas åtminstone vid tre olika tillfällen under veckan och på olika tider. Skräp duger man ju till att sända på alla möjliga tider, så varför inte ett kvalitetsprogram också?

Dessutom sänds ofta dåliga filmer på bra TV-tid och bra filmer på omöjliga tider – mycket sent eller långt in på natten. Jag förmodar att filmen är billigare att köpa in om den sänds på obekväm tid?

Och när den då sänds på natten, den bättre filmen, då har man dunkat in så mycket reklam i den att en två timmars film blir en fyra-fem timmars film så att man inte kan se den utan att förstöra nattsömnen och nästa dag, eller helt sonika somnar och missar filmen. Det väcker ju inte heller några vackra tankar om TV-kanalen i fråga. Ibland leder det också till att man väljer bort filmen helt och hållet eftersom den kommer att ta för lång tid i anspråk. Alla TV-tittare är ju inte undersysselsatta lösdrivare.

Vi som är här representerar nog ett ganska genomsnittligt tvärsnitt av landets manliga befolkning. Det är egentligen bara maffiamedlemmarna och/eller politiker som inte finns här. Det verkar vara en mycket utbredd uppfattning att TV-reklam i högre grad retar upp de potentiella kunderna än stimulerar deras intresse för produkterna. Alla jag talat med är urförbannade på mycket av TV-reklamen. Ganska tätt med mycket långa och mycket bullriga inslag. Högljudda och bullriga. Reklaminslag som man kan se med intresse en gång, högst två och kanske acceptera några gånger till, hamras istället in 40-50 gånger och mer. Ofta flera gånger per film. Hur roligt är det?

Kan det verkligen vara ett framgångsrecept att förstöra tittarnas TV-tittande? Jag tillåter mig att tvivla. Det verkar snarare vara en följd av lite för skicklig marknadsföring från TV-kanalernas sida. Det är nog verkan av fejkade undersökningar, som till övermåttan servila konsulter tillhandahåller, på TV-kanalernas begäran, och som visar beställarna, att kunderna vill bli trakasserade med enfaldig reklam som förstör deras TV-tittande och att de då köper mer produkter…J

Många som jag har talat med här väljer bort bra filmer för att de inte orkar med TV-reklamen. Själv har jag försökt stå ut men det håller nu på att glida över till att jag hellre väljer ett sämre program i en reklamfri kanal än att se på ett bättre program med reklam. Då tycker åtminstone jag att reklamen har misslyckats. Och värst är nog några bilreklaminslag med utomordentligt enkel och enerverande musik. Jag kommer aldrig någonsin att köpa en sådan bil. Efter att ha blivit terroriserad av deras reklaminslag känner jag en stark aversion mot bilen.

Tror bilföretagens företagsledningar att vi är så dumma att vi kommer att köpa deras bilar för att slippa bli trakasserade av deras undermåliga reklam?

Jag tycker att TV-reklam ska vara intelligent, kvick, rolig och intressant och gärna lite förfinat diskret. Under inga förhållanden får den vara bullrig, påträngande och enfaldig.

Är det så ont om kompetenta yrkesmän i landet att nästan ingen längre kan göra TV-reklam? Och är det så ont om kompetenta uppköpare att man inte längre kan upphandla TV-reklam som inte kunderna blir förbannade av?

Det verkar som om policyn på företagen är att hålla nere kostaderna genom att göra en reklamfilm och sedan visa den så många gånger att kunderna börjar överväga att skicka mordhot till det säljande företagets VD. J I så fall bör företagen helt se över sin policy om de vill sälja någonting. Då bör man istället göra fler olika filmer och visa dem färre gånger.

Jag tror nog att den koppling som de flesta gör är:

Enfaldig reklam = Enfaldig produkt.

Det borde inte vara TV-bolagens avsikt att så tydligt förmedla det budskapet, men nog tycker då åtminstone jag att jag blir kränkt av uppläggningen av programtablån och reklam-terrorn. Nog känns det som att TV-direktörerna där uppe, von oben, betraktar oss alla som tittar på TV som idioter som man kan behandla hur som helst och som ändå fortsätter att titta på kanalen i fråga.

Tack gode Gud för Kunskapskanalen.

Gulag-Kolmården tisdag den 10 juli 2012

Mikael Styrman

.

Statsbrottslighetens traditioner

.
Senaste tiden har statliga företag varit på den mediala tapeten i mindre smickrande sammanhang:


Insynshinder

Den grova organiserade statsbrottsligheten vill nu öka sitt handlingsutrymme genom att minska insynen i de statliga företagen genom att samla dessa i två holdingbolag. Det är naturligtvis ett upplägg som är valt, enligt känt kommunalt mönster, för att minska den redan allt för begränsade insynen i de statliga bolagen.


Påstådda fastighetsskojerier

LKAB har varit ute och åkt i spalterna, anklagade för att ha lurat de villaägare i Malmfälten som var samarbetsvilliga och sålde sina villor tidigt till det statliga gruvbolaget. De villaägare som satte sig till motvärn får betydligt bättre betalt för sina villor menar man.


Ofta kriminalitet i statlig verksamhet

Tyvärr är det ju så att statliga företag ofta är belastade av en påtaglig korruption men även av annan kriminalitet vilken gärna biter sig fast i tapeterna och inte försvinner av sig själv.

Jag kan i sådana här sammanhang inte låta bli att dra mig till minnes en och annan episod, av många, då jag själv som mångårig återförsäljare till ett statligt monopolföretag konfronterats med dess medarbetares vandel.


Socialiseringsförsök

Den 27 december 1989 drog generaldirektören, tillika förre kommunalrådet i Malmö, Hans Rodhe (s) rättsvidrigt in Ekfors Kraft AB:s koncession för eldistributionsverksamhet i delar av Övertorneå och Haparanda kommuner. Beslutet överklagades förstås och tröskades våren 1990 i forcerat tempo i förvaltningsdomstolarna. Finalen blev senare en dom i regeringsrätten i vilken bolaget vann alla enskilda frågor som lades bolaget till last, men i vilken regeringsrätten gjorde en avslutande ”samlad bedömning” som resulterade i att bolaget förlorade målet.


Mordbrand i Övertorneå

I slutet av maj 1990 byggde Vattenfall om eldistributionsnätet i Koutojärvi by i södra änden av Övertorneå kommun. Försommarvädret var torrt och vackert. Som brukligt gick ombyggnationen till så, att den gamla elledningen, som i vanlig ordning bestod av blanktråd, skulle sidolutas för att ge plats för den nya ledningen. Vid arbete på en då obebodd gård i Koutojärvi låg oslaget fjolårsgräs kvar på gården. Det föranledde dock inte några försiktighetsåtgärder från Vattenfalls sida. Vid sidolutningen av linjen slog de spänningsförande linorna ihop och gnistor regnade ned över det torra gräset som tog eld. Vattenfalls personal försökte bekämpa branden bland annat med hjälp av traktorgrävaren, men det var lönlöst. Huset och en intilliggande ekonomibyggnad brann ned till grunden.


Tänt är bränt!

På landsbygden finns sällan något brandskydd värt namnet. ”Tänt är bränt”, är vad som gäller. Så även i Koutojärvi försommaren 1990.

Det var beklagligt, slarvigt och vårdslöst och därvid kunde det ha stannat. Statliga Vattenfall borde ha bett om ursäkt och ersatt fastighetsägaren. Polisen borde ha utrett ärendet, åtalat de ansvariga som borde ha fällts för allmänfarlig vårdslöshet och mordbrand. Och media borde ha bevakat och rapporterat. Men inget av detta skulle komma att inträffa.


Pyromanen fick utreda själv

Den normalkorrumperade åklagaren Thor-Bertil Mjörnerud överlät – hör och häpna – åt dem som orsakat branden, Vattenfall, att själva utreda om de hade gjort något fel. Och det hade de naturligtvis inte.


Massmedial mörkläggning

Lokalpressen rapporterade först om branden. Fritt ur minnet kan det ha varit ungefär den 25 maj 1990. TV och Radio teg. När korruptionen fick tag i polisutredningen lade även tidningarna locket på.

Varför blev det så?


Mörkläggning politiskt önskemål

Eftersom man olagligt och ogrundat hade dragit in Ekfors koncession, baserat på fabricerade anklagelser och med avsikt att göra ett justitiemord mot bolaget, ungefär sådant som alliansregeringen gör idag mot Ekfors-bolagen, skulle det inte ha varit bra om det kommit till allmänhetens kännedom att det var Vattenfall snarare än Ekfors som var olämpliga som koncessionsinnehavare.

Till och med polisens utredningsman Sören Mukkavaara, som på den tiden inte var tillnärmelsevis så korrumperad som under senare år, bara skakade på huvudet.


Vattenfall blånekar alltid

Vattenfall har alltid haft långa elavbrott. Och man har haft en kutym som inneburit att när det gått en tid efter avbrotten har man förnekat att de någonsin inträffat. Vattenfall utbildar sin personal som har presskontakter att använda denna taktik. Så gjorde man även 1986 i Övertorneå när Ekfors hade ledningsförrättning för att dra en ny ledning till sågverket i Siekasjärvi, längs den allmänna vägen. Enstaka markägare motsatte sig en förändring av ledningsnätet. Anders Hjort var då regionchef för Vattenfall Norrbotten. Med Anders Hjorts välsignelse ställde Vattenfalls markägarkontors personal upp som ombud på vår ledningsförrättning för de markägare som ville stoppa densamma. Man förklarade att Vattenfall hade sina ledningar i sex meter breda ledningsgator inne i skogen och att det gick bra. Några långa avbrott sade man sig inte känna till.


Många långa avbrott

Då hade ju Vattenfall vid många tillfällen åtminstone under 1982, 1983 och 1985 återkommande haft mycket långa avbrott inom stora områden. De längsta avbrotten var mellan 20 och 30 dygn! Men i vanlig ordning förnekade man dessa avbrotts existens.


Tapetserade församlingshemmet

Jag hade förberett mig genom att beställa tidningarna för aktuella tidsperioder genom biblioteket och hade tagit mig klipp som handlade om Vattenfalls många och långa avbrott vilka jag tejpade upp på väggarna i församlingshemmet i Övertorneå där förrättningssammanträdet med ca 150 deltagare hölls. Ledningsförrättningen gick bra. Våra markägare saknade förtroende för Vattenfalls förmåga att sköta elnät.


Propagandakollaps resulterar i politiskt informationsembargo

Det må vara att Vattenfall inte kunde undvika långa elavbrott. Men strypa informationsflödet och mörklägga med hjälp av politiserade organisationer var man desto bättre på.

När jag fick kännedom om att åklagaren och Vattenfall saboterade polisutredningen om branden i Koutojärvi försökte jag få fram de aktuella klippen på sedvanligt sätt, genom biblioteket. Men de kom aldrig. Jag beställde dem på nytt, med samma resultat. Bibliotekarien var helt oförstående.

Jag började forska i saken. Det visade sig att arkiveringen av lokaltidningarna i Norrbotten skedde som diafilmer på Folkrörelsernas Arkiv i Luleå. J Ställföreträdande politruk var Carl-Uno Hanno. Han var bördig från Övertorneå. Pappan, Uno, var läs- och skrivkunnig och blev därför rektor på Folkhögskolan. Och Hannos blev därför lite finare och pålitligare nationalsocialdemokrater. Carl-Uno blev följaktligen mörkläggare och historieförvanskare på arbetarrörelsens arkiv.


Brödraskapet stjäl skogen

Brodern Arendt, bosatt i Falun, var en av dem som rekryterades, eller erbjöd sig, att vara lobbyist i Falun för de tornedalska nationalsocialdemokraternas räkning, för att få Falu Kommun att ändra inställning om Rottnebyskogen. Kommunen hade ditintills varit positiv till avverkning men ändrade sig efter maffians påtryckningar och stal istället Rottnebyskogen. Centerpartiet deltog också. Arendt var inte Centerns man i samma ärende utan deras påverkan gick till på annat sätt. Både Carl-Uno och Arendt hade en enstaka aktie i Ekfors Kraft AB och deltog i den monoritetsägarrevolt som leddes av psykopaten från Kyrkholmen i Karungi. Senare hyllad av propagandaapparaten för den tveksamma bedriften att ha ödelagt kommersen i Haparanda centrum.


Stalinistiskt hantverk

Genom att kontakta ställföreträdande politruken på arbetarrörelsens arkiv och stoppa utlämningen av materialet gjorde det korrumperade politiska slöddret det omöjligt för mig att få ut materialet. Det gjorde ägaren av den nedbrunna fastigheten rättslös. Och det skyddade brottslingarna inom åklagarmyndigheten, polisen och Vattenfall. Massmedia teg som brukligt om allt.


Politiserat åklageri


När Vattenfall spillde ut stora mängder olja i Luleälven visade det eventuella miljöbrottet sig bli svårt att utreda. Vattenfall undanröjde och förstörde bevis och försvårade utredningen. Den då ännu unge, oförstörde och idealistiske miljöåklagaren ville få sina chefers välsignelse och stöd för att nyttja rättsväsendets resurser och befogenheter i syfte att komma till rätta med kriminaliteten inom Vattenfall. Men han fick inget stöd. En därför desillusionerad miljöåklagare flyttade till Skåne istället och utredningen kollapsade.


Historiskt perspektiv nödvändigt

För att man ska kunna förstå omfattningen och arten av den grova kriminaliteten som återfinns inom våra myndigheter idag är det bra att veta hur den har utvecklats. Så här illa var det redan 1990 – för 22 år sedan. Och det har blivit mycket sämre sedan dess.

Många statliga verksamheter kommer aldrig att gå att få ordning på. Genom att kriminaliteten är inpyrd i väggarna i dem, kommer de att måsta läggas ned. Nya organisationer kommer att måsta byggas upp, med vattentäta skott mot de gamla.

Det är troligt, att intrigerande i partiapparaters organisationer, vilka består av människor som aldrig har varit ute i det riktiga arbetslivet, inte är en tillträckligt bra skola för den som ska kunna genomföra en sanering av den statliga verksamheten.


Massmedia är saneringens nyckel

Vi måste få bort mörkläggningsmänniskorna från massmedia. Det är korruptionen och brottsligheten i massmedia som är all offentlig korruptions moder och beskyddare.

Gulag-Kolmården tisdag den 10 juli 2012
Mikael Styrman
.

Nöden har flera orsaker

.
Med denna rubrik skriver Hanne Kjöller idag tisdagen den 10 juli 2012, på DN:s ledarsida:

”Det är få saker som skadar ett samhälle mer än korruption. Det får institutionerna att vittra sönder. Smittorisken är epidemisk. Har korruptionen trängt in på ett ställe, så brukar det inte dröja länge innan den sipprar in på andra.
Individen blir rättslös i ett samhälle där hon varken kan lita på folkvalda, polis eller rättsstat.”

Mycket bra uttryckt Hanne Kjöller. Huvudet på spiken.
Om Sverige? Nej, om jordens nyaste och fattigaste land, Syd-Sudan.

När får vi se Dagens Nyheter utmana den svenska korruptionen?

Gulag-Kolmården tisdag den 10 juli 2012
Mikael Styrman
.

Exemplets makt

.
Genom åren har jag haft med många statstjänstemän att göra. Många skurkar har det varit men även en del hederliga, till och med mycket hederliga.

Jag minns exempelvis en gång när jag träffade en lantmätare i tjänsten och erbjöd mig att stå för lunchen när vi gick ut för att äta, dagens rätt. Ett ganska vanligt beteende som nog ganska få skulle kunna se något klandervärt i. Men det fick jag inte. Han insisterade på att betala sin lunch själv.

Och numera kan vi följa hur statens tjänstemän använder skattebetalarnas pengar till att skaffa sig själva betald semester på Gotland, med lyxhotell och alla kostnader täckta inklusive fri sprit, tilltugg, presenter, underhållning och representation.

Det kan ju vem som helst räkna ut att det inte går att bibehålla någon hederlighet bland statens tjänstemän när cheferna unnar sig sådana extravaganser med politikernas goda minne. Exemplets makt är starkt. Det går inte att säga: gör inte som jag gör, gör som jag säger. Det fungerar vare sig till barn eller till statstjänstemän. Följden av ett sådant agerande som staten demonstrerar på Gotland, med regeringen och våra ledande politiker i täten, blir naturligtvis moraliskt fritt fall.

Många har sett Colin Nutleys film Nionde Kompaniet. Säkert har många genom åren trott att den varit överdriven. Men numera motsvarar den nog inte ens förnamnet på den statliga korruptionen. Må vara, att korruptionens former är mindre dramatiska än i filmens avslutning. Men korruptionens belopp, övriga omfattning och fräckhet är säkert tusentals gånger större. Numera handlar det inte om någon miljon när politikerstödd korruption agerar. Istället handlar det ofta om tusentals miljoner kronor per tillfälle. Det handlar exempelvis nästan alltid om miljarder när krigsmaterial är inblandade.

Men se gärna Colin Nutleys film. Den kan fungera som folkbildning för de mest naiva och lättlurade av oss som insisterar på att stanna kvar i barndomens oskyldiga verklighet.

Gulag-Kolmården måndag den 9 juli 2012
Mikael Styrman
.

Allmän förbrödring

.
Så har vi åter bjudits på den årliga demonstrationen av den offentliga sektorns fortgående och accelererande förfall ned i djupaste korruption och brottslighet. I numera vanlig och skamlös ordning har politiker, tjänstemän, lobbyister och journalister åter samlats i Almedalen på Gotland för inbördes beundran och för att betyga varandra sin lojalitet. Almedalsveckan syftar till allmän förbrödring och teambildning. Och rapporteringen är i etablerad ordning både förskönad och tillrättalagd, av de flesta journalister.

På skattebetalarnas bekostnad minglar man runt på betald semester. Inte sällan sker det i avspänd småfylla, på betald arbetstid och på span efter kvällens nyp. Under drygt en veckas tid knyter man lojalitetens band och skaffar sig nya värdefulla kontakter. Det är den svenska varianten av demokrati. Den är förbjuden i alla demokratiska och okorrumperade länder och system. Men i Sverige äter, dricker och kopulerar man på skattebetalarnas bekostnad, i syfte att uttrycka sin inbördes beundran och befästa och betyga sin inbördes pålitlighet.

Teambildningen syftar till att befästa att det är ”vi”, det vill säga ”man får inte vara dum-typerna”, mot ”dom”, ”de dumma skattebetalarna som vi har rätt att klå”, som teambildningen gäller. Det är det som numera är Almedalsveckans själ.

Inför årets korruptionsshow ökades antalet tillstånd för utdelning av sprit gratis för skattepengar med 33 %. Förra året ökade de med 24 %. Så kursen mot en skamlös och allomfattande korruption ligger spikrakt utlagd.

Ett otal svenska myndigheter slösar bort sina anslag på att dela ut sprit och reklamgåvor för att få sina anslag ökade ytterligare. Som om det var deras uppgift att använda skattepengar till lobbyverksamhet gentemot de som enligt lagen ska bestämma över deras medelstilldelning. Nog är det svårt att ta en regering på allvar som är så svag att den accepterar ett sådant beteende. Men den som har något innanför pannbenet ser naturligtvis den inneboende motsättningen i att skattemedel används för sådan otillbörlig påverkan av beslutsfattare och media. Men väldigt många politiker, tjänstemän och journalister är så korrumperade att de inte ser det, eller inte vågar och därför väljer att inte se det.

Vi som röstade på alliansen för att få stopp på det förfall och den tilltagande oduglighet som präglade nationalsocialdemokratins styre har istället av alliansregeringen belönats med ett accelererande förfall. Ett totalt moraliskt sammanbrott verkar pågå som allt mer för tankarna till Sodom och Gomorra.

Synen på Almedalen och den grova kriminalitet som hela sammankomsten innebär klyver tydligen den svenska journalistkåren. En del journalister är obekväma med att besöka Almedalen och skaffa sig maximala personliga fördelar av det korrumperade systemet. De verkar inte ha några problem med att förstå vad beteendet innebär och de tycks ha haft föräldrar som har gett dem en fostran och moralisk vägledning, som förbjuder dem att delta i spektaklet i syfte att sko sig själva.

Andra säger sig rent av vara stolta över att vara med och sko sig. De tycks väl införstådda med sitt hedersuppdrag att för folkets räkning kritiskt bevaka och rapportera om hur maktutövningen och hur hanteringen av skattebetalarnas pengar sker. Men landets ledande journalistelit verkar tolka sitt uppdrag så att ”granskningen” ska bestå i att de tillhandahåller avsugningar av makteliten.

Det finns dock på sikt en poäng med det som vi kan iaktta i Almedalen. När utbredd demoralisering av samhällssystemet, tjuvaktighet, korruption och oduglighet resulterade i de franska och ryska revolutionerna var det personlig kännedom som avgjorde vem som blev giljotinerad respektive skjuten med nackskott eller deporterad till Sibirien. Men tack vare Almedalskulturen har svenskarna Se & Hör samt tidningarnas mingelreportage att tillgå vilka tillhandahåller en korruptionens medlemsmatrikel nästa gång något liknande blir aktuellt.

- Nya tider, nya seder!

Gulag-Kolmården måndag den 9 juli 2012
Mikael Styrman
.

Sent ska mutkolven vakna

.
Förre chefredaktören och förre Allmänhetens Pressombudsman Pär-Arne Jigenius skriver om pressetik på DN Debatt, idag tisdagen den 10 juli 2012.

Jigenius skriver bland annat att när Bonniertidningarna lämnar Tidningsutgivarna kan det få återverkningar på den frivilliga pressetiska sanering vi har i Sverige.

Och så kan det vara. Men det skadar knappast PO mer än att till PO utse personer som är beredda att sätta förtroendet för PO åt sidan i utbyte mot personliga fördelar. Det borde Du ha tänkt på när Du själv var PO, Pär-Arne Jigenius. Då hade säkert inte institutionen varit hotad idag.

Gulag-Kolmården tisdag den 10 juli 2012

Mikael Styrman
.

Penningtvätt på hög nivå

.
Nu hänger euron, eurostaterna, England, Europas banker, USA, dollarn och de amerikanska bankerna på kanten till avgrunden. Ja, praktiskt taget hela världsekonomin hänger på kanten och hotar falla. Det beror åtminstone delvis på att politikerna slarvat bort skattebetalarnas pengar till maffian.

Som en följd därav har man gått ”all in” med alla pensionsbesparingar. Bokstavligen talat hänger därför allt nu på kanten till avgrunden.

Till det som håller Ebberöds europeiska och amerikanska bankväsende uppe hör maffians pengar. De cirkulerar som bäst i systemet. För det är väl ingen som tror att de ligger avskiljda någonstans i ett kassavalv av Joakim von Anka-typ?

Är det någon som tror att maffian tillfrågas varifrån deras pengar kommer? Vare sig i vanliga fall eller i rådande läge?

Kan vi nu äntligen, vi vanliga människor, och faster Agda, slippa de kränkande frågorna från maffians underhuggare om varifrån vi har fått pengarna, när vi vill sätta in någon mindre summa på någon av de konkursmässiga bankerna?

Om man inte bryr sig om miljarder, varför då hålla på med dessa översittarmetoder om någon futtig tiotusenlapp?

Kan det inte räcka med barnsligheter nu, Anders Borg och Beatrice Ask?

Gulag-Kolmården måndag den 9 juli 2012
Mikael Styrman
.

Morasets orsaker

.

Illusionen, eller rättare sagt lögnen om den eviga tillväxten, håller på att driva människan att förgöra sig själv. Den går naturligtvis inte att förena med begränsade resurser som exempelvis ett enda jordklot.

Människans oförmåga att förlika sig med det och människans förmåga att fortplanta sig och breda ut sig, på alla andra arters bekostnad och att leva gränslöst kommer inte bara att leda till en okontrollerad temperaturhöjning som det förmodligen är för sent att stoppa. Det leder också till en ekologisk kollaps. Bägge fenomenen är tillräckliga för att utrota, eller åtminstone kraftigt decimera arten Homo Sapiens, var för sig. Nu talar mycket för att de kommer att samverka. Frågan om vilketdera som blir människans undergång, eller i vart fall civilisationens undergång i den form vi känner den, är därför endast av akademiskt intresse. Valet är som att välja mellan pest och kolera.

Till detta kommer vetskapen om att oskickligt politiskt hantverk, i samverkan med finansiellt roffande, försatt Sverige i en situation som närmast kan beskrivas som en avindustrialisering. Sverige är möjligen den första industristaten att ta klivet från industriland till råvaruexporterande U-land. Inte dåligt marscherat, i negativ mening, av ett land som 1945 hade allt gratis därför att resten av Europa låg i ruiner. En varning så god som någon till andra länder om vad kunskapsförakt och korruption är kapabelt att åstadkomma.

Havsfiskar som vi kan känna igen finns knappt att få tag i om man inte är beredd att äta av akut utrotningshotade bestånd. Snart kommer ingen längre ihåg den underbara smaken av naturvuxen lax, uppfödd i havet på krill. Kvar finns bara den odlade laxen, uppfödd på hundmat, med rätt färg men utan smak.

Bina, som är direkt nödvändiga för 70 % av vår landbaserade livsmedelsproduktion, och indirekt kanske nödvändiga för 100 %, är redan utrotade på stora områden efter kemiindustrins härjningar. Naturlig pollinering är kanske snart inget möjligt alternativ.

Många svenskar som ser fram emot sin pension kommer att bli grymt besvikna. Pensionen kommer nämligen inte att räcka till för att leva av. Inbetalningarna till pensionssystemet kommer nämligen inte att räcka till våra pensioner. Men det är ändå bara förnamnet på pensionseländet. Pensionssystemets sammanbrott förstärks av att regeringen (tidigare regeringar med oppositionens stöd mellan skål och vägg) inte mindre än fyra gånger varit in och plundrat AP-fonderna för att täcka underskott i staten och dela ut ”angelägna reformer” till väljarna.

Det allt överskuggande problemet är ändå att den del av pensionskapitalet som inte konsumeras av gränslösa förvaltare har investerats i tillgångar som riskerar att gå ned kraftigt i värde, efter hand som det monetära sammanbrottet, som europeiska och amerikanska politiker kokar ihop, fullbordas.

Allt detta vet samhällseliten. De vet också att de efter åratal av politiska utnämningar inte längre klarar av att hålla de offentliga institutionerna fungerande. Men de säger inte det till oss andra. De gör istället i många fall sitt bästa för att sko sig själva i den situation som råder.

Därav det skenande moraset som vi alla kan iaktta och som kommer att helt förröda vårt samhälle om vi inte tar itu med hyenorna. Rådande läge med stor osäkerhet om vårt samhälles framtidsutsikter och hela vår arts överlevnad plockar nämligen fram det bästa och samtidigt det sämsta hos människan.

Hyenorna tycker inte om att bli störda när de är upptagna av att plundra ett byte. För att få vara ifred när de plundrar Ekfors-bolagen och mig min familj vill de därför gärna att allmänheten ska sysselsätta sig med något annat eller åtminstone titta bort. Då behövs det en rättfärdigande förklaring som gör det möjligt för allmänheten att acceptera att det är rättfärdigt som sker. Som tyskarna i Hitlertyskland kunde fördra att man plundrade judarna och senare mördade dem. Det var ju judarnas fel. Inte nazisternas och inte heller övriga tyskars fel.

Jag såg det tredje avsnittet av ”Farväl kamrater” i SVT häromdagen. Jag ryckte till när det slog mig hur lik Stalins socialdemokraters metod att utnämna kritiker till ”folkfiender” var det som vi själva blivit utsatta för. I åratal, åtminstone sedan tidigt 1980-tal, förmodligen ännu längre, har den nazi-trogna svenska pressen medverkat i denna förföljelsekampanj. I åratal omskrevs jag som en brottsling, med bild, i fördömande ordalag, utan att någonsin ha varit i klammeri med rättvisan. Och i stort sett inte en ansats gjordes till kritisk granskning av vad statliga företag, myndigheter och den politiska makteliten utsatte oss för. Särskilt likt Stalins och Hitlers metoder var naturligtvis när det allmänna (Haparanda och Övertorneå kommuner under Haparanda kommuns dåvarande kommunalråds ledning) slutade betala för vägbelysningsleveranser under flera år för att kunna utmåla mig som ”folkfiende” enligt stalinistiskt mönster.

Inte ens när man utsatte oss för flera tvångsförvaltningar, skrev skräddarsydda lagar i politisk enighet för att stjäla vårt företag, tog alla intäkter och lämnade oss att betala skulder och kostnader utan intäkter, i nivå med tyska judeförföljelser anno 1938 – inte ens då utlöste det någon massmedial granskning av vare sig myndigheters eller politikens göranden. Tecknen på var Sverige är och vart Sverige är på väg är tydliga för den som vill se dem.

Det är inte någon större skillnad på Josef Stalin, Adolf Hitler och Fredrik Reinfeldt således. En psykopat är lika god som en annan.  Vad Stalin och Hitler ställde till med vet vi. Finns det någon anledning att låta Fredrik Reinfeldt och hans kumpaner hållas nu när de tydligt anträtt samma väg?

Gulag-Kolmården tisdagen den 26 juni 2012

Mikael Styrman

.

Tolv man tog Kuba

.

Nu när vårt samhällssystem håller på att gå under i korruption och offentlig kriminalitet finns det anledning att tänka tillbaka och se om vi har något att lära av världshistorien.

Erfarenheten visar att när korruption och rättsröta går tillräckligt långt blir även den starkaste diktatur labil och självförstörande. Så gick det exempelvis när Sovjetunionen föll samman, som det kändes nästan över en natt. Och ännu tydligare var det när Batistas korrumperade maffiastyrda regim kollapsade på Kuba.

Som minst bestod Fidel Castros befrielserörelse av tolv man. Men de besegrade ändå den korrupta Batista-diktaturen, trots alla dess resurser. Det inger onekligen hopp även för Sverige. Förfallet har nog gått väl så långt i Sverige som det hade gjort i Kuba 1958. Och de besuttnas syn på rättssäkerhet är väldigt nära den som rådde i Nazityskland 1935.

Vår diktatur är dessutom helt inriktad på att bekämpa nära nog obefintliga globala islamister som förväntas använda sig av GPS, mobiler, bankkort, dator, e-post med mera, som lämnar tydliga digitala avtryck direkt och som låter sig avlyssnas genom telefoner och buggning av bostäder. Det senare något som numera är en för diktaturen helt accepterad och allmänt tillämpad metod.

Men den som flyger under den digitala radarn kan befria Sverige från maffians styre och plundringar. Och man behöver inte vara många. Det kan vi lära av världshistorien.

Så det finns hopp även för Sverige. Vi är nog snart kvitt maffian och kan skipa rättvisa och bygga upp en rättsstat som kan tygla maffian.

Tyvärr har många som blivit förföljda och plundrade hunnit dö. Men för övriga finns ändå hopp om rättvisa.

Nelson Mandela trodde människan om så gott, att han trodde att det räckte med att ta ifrån de korrumperade vita makten och ge den till korrumperade svarta psykopater, utan att ta itu med korruption och rättsröta. Därför har man inte uppnått någonting i Sydafrika och landet håller nu på att gå under i kriminalitet och korruption.

Låt oss inte göra samma eller liknande misstag i Sverige. Vi måste gå till botten med rättsrötan. Det är en gammal sanning att ont ska med ont fördrivas. Så heter det nog dessvärre inte utan orsak.

Gulag-Kolmården tisdagen den 26 juni 2012

Mikael Styrman

.

Lögnfabriken korrigerar

.

TV:s text-TV uppger idag att en ”internationell forskargrupp” kommit fram till att antalet omkomna i svininfluensa 2009 inte var knappt mätbara några hundra dödsoffer utan istället 284 500. Eftersom många dödsfall anses ha inträffat i Asien och Afrika tror man att det kan ha varit så mycket som 579 000 dödsoffer. Jag trodde annars att folk i Asien och Afrika var fullt upptagna med att dö av malaria, gula febern och olika bristsjukdomar som till exempel svält. Men det var ju ändå klädsamt av den ”internationella forskargruppen” att de inte kom fram till att antalet döda i svininfluensan var 284 425 eller exempelvis 579 804. Någon yrkesheder hade de trots allt, mutkolvarna.

Det är klart att när väl läkemedelsindustrin lärt sig att man inte alls behöver hålla på och forska fram läkemedel i tiotals år utan istället kan använda sig av gammalt overksamt vaccin, långfingrade politiker och tjänstemän samt en korrumperad press för att skrämma till sig miljarder för värdelöst vaccin mot obefintliga sjukdomar så har nog det här fenomenet kommit för att stanna. Det försvinner nog inte förrän falsk och ogrundad marknadsföring av läkemedel kombineras med hot om dödsstraff.

Hur många ska vanställas nästa vinter för hela sitt liv efter att ha låtit sig skrämmas att inta värdelöst vaccin för att en skrupelfri läkemedelsindustri lärt sig att tillsammans med politiker och tjänstemän svindla till sig miljarder?

Gulag-Kolmården tisdagen den 26 juni 2012

Mikael Styrman

.

400 års möda

.

med att utveckla Fattigsverige till ett något så när självförsörjande och industrialiserat land har slarvats bort av en inkompetent och höggradigt korrumperad politikergeneration på bara 40 år.

Tidigare seklers makthavare gav människor, främst svenskar, både väst- och östsvenskar (finnar) skattefrihet mot att de odlade upp landet. Även människor från andra nationer kunde komma i åtnjutande av skattefrihet. Då i samband med startande av gruvor och bruk som industrialiserade landet. Genom aktiva rekryteringsåtgärder hämtades bland annat valloner från nuvarande Belgien till Sverige för att lära svenskarna bryta och förädla malmtillgångarna.

Stor hjälp i arbetet med att industrialisera landet har vi fått även från andra nationaliteter, främst tyskar och engelsmän. Ännu när Kiruna-malmen skulle börja brytas på 1800-talet skedde det exempelvis efter stora insatser av engelskt kapital.

Sveriges Järnvägar byggdes upp efter att den svenska staten lånat upp stora belopp utomlands. Tyvärr var människor ibland rädda för järnvägen som då fick dras avlägset från bebyggelsen. Det var inget problem så länge alternativet var häst och vagn på dåliga vägar. Men när bilismen växte fram och vägarna blev bättre fick järnvägen en svårare konkurrenssituation.

Järnvägens situation blev inte bättre av en styvmoderlig och insiktslös skötsel. Bilismen, som var framtidsbranschen, då åtminstone, gynnades av politiken på järnvägens och kustsjöfartens bekostnad.

Nåväl. Efter medvetna strävanden under flera sekel blev landet industrialiserat och fattigdomen fick vika. På 1900-talet fick ekonomin extra skjuts genom en pragmatisk politik som ledde till att Sverige efter det andra världskriget var det enda landet med intakt industri medan övriga Europa stod i ruiner, för andra gången på kort tid.

Så pragmatisk var politiken, att många skäms över den och det välstånd som den skapade. En del, exempelvis Göran Persson och Carl Bildt, skäms så mycket att de vill att andra svenskars barn ska låta sig dödas, i meningslösa krig som bedrivs för att skydda den grova organiserade brottslighetens droghandel i andra länder och för att de själva ska få sitta med vid de fina borden.

Genom överkonsumtion av välfärd samt hunsande och överbeskattning, för att inte säga organiserad förföljelse, av landets småföretagare och entreprenörer gick ekonomin allt tyngre från 1970-talet och framåt. Att vara företagare blev då ett skällsord och att plundra företagare samt störa företagsdriften blev en hedervärd syssla för många av maffians fotsoldater, även kallade ombudsmän.

Oskickligt politiskt hantverk i kombination med politisk korruption vilken medvetet gynnade inkompetenta bankägare drev i början av 1990-talet ca 100 000 svenska småföretag i konkurs. Många var företag som inte alls var konkursmässiga. Men kriminella bankirer tilläts, av politiker lierade med bankägarna, slakta småföretagen för att rädda sina banker efter att bankerna spekulerat fel och skapat en fastighetsbubbla genom att hjälpa politikerna att dölja arbetslösheten. I kölvattnet på konkurserna såldes produktionsutrustningen på export till bland annat Baltikum och Sydostasien, till vrakpriser, för att aldrig återvända.

Fastighetsbubblan skapades genom att stora subventioner under 1980-talet pumpades in i fastighetsbranschen för att den skulle fungera som sysselsättningsmotor och dölja den verkliga arbetslösheten. Vem som helst kunde bli byggnadsarbetare, och blev det också. Helt outbildade människor blev byggnadsarbetare och blev genast mycket högt avlönade sådana. Tills det så småningom sprack, vilket det oundvikligen skulle komma att göra.

Politikernas och bankägarnas skamlösa och gränslösa plundrande av småföretagare och de svenska skattebetalarna har sedan genom nysvenskt språkbruk utmålats som en stor framgång av de gränslösaste av de skrupelfria bakom eländet, Carl Bildt och Bo Lundgren. Det här var långt före stölden av Carnegie, men Bo Lundgren var uppenbarligen långfingrad redan då.

Nu på senare tid har man lyckats klanta till det med den tidigare framtidsindustrin, bilindustrin, och med bankerna igen, förstås. Med SAAB som har varit med om en del fascinerande turer är det väl inte riktigt klart ännu vad det blir i slutändan. Med Volvo är det klart att biltillverkningen numera är Kina-ägd. Det mesta talar för att nästa gång bilförsäljningen stannar är risken överhängande för att Volvo-tillverkningen monteras ned och flyttas till Kina.

Ändå är det bara förnamnet på den åderlåtning av statskassan som sker, för att stötta Wallenbergarna och andra, genom den del av SAAB som inte såldes till GM, med mutade GM-direktörers hjälp. Nu som tidigare mjölkas skattebetalarna på fantasisummor i form av försvarsanslag, för att man ska låtsas att det är nödvändigt att tillverka jaktflygplan i Sverige, som ingen vill köpa. Åtminstone vill ingen omutad köpa. Och varför pågår detta? Jo, för att en del av skattemedlen som går åt till att leka jaktflygplanstillverkning rinner tillbaka i fickorna på höga politiker och tjänstemän. Det sker helt riskfritt eftersom vi på grund av maktelitens målmedvetna politik på rättsområdet saknar ett rättsväsende som vare sig kan eller vill stävja korruptionen i den offentliga sektorn. Man är hellre med och delar på kakan. Inte är det konstigt att OECD kritiserar Sverige för att inte vidta några åtgärder mot korruptionen.

Och för att dölja sin misslyckade och i hög grad av korruption drivna politik vill regeringen och dess tjänstemän lura i oss att det går bra i Sverige. Bland annat säger man att det går bra och finns mycket jobb i gruvorna i Norrbotten. Varför finns det det? Jo, därför att man har övergått till grovt forcerad rovdrift av vår malm. För att dölja att man kört landet till ruinens brant tillsammans med den grova bankbrottsligheten har man kraftigt ökat utbrytningen och utskeppningen av malm. Det har skett utan hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna som innebär kortvarig utvinning och stora framtida omställningsproblem. Och likt Afrika skeppar nu Sverige ut malmen oförädlad billigt och köper tillbaka dyra förädlade industriprodukter från utlandet. Och likt Afrikas ekonomi kommer Sveriges ekonomi därför att utvecklas.

Framgångsrikt? Pyttsan, en katastrof är vad man åstadkommer genom sin egoism och sin kortsiktighet. En sådan regering och sådana riksdagsmän bör avsättas och deras verk och departement bör rensas på oduglingar och deras medbrottslingar.

Gulag-Kolmården måndag den 25 juni 2012

Mikael Styrman

.

Stad i vandalernas grepp

.
I dagarna har SVT sänt två intressanta program som trots att de är gjorda för ca 20 år sedan ändå är högaktuella. De handlar nämligen om politikernas skövling av Stockholms Centrum. Deportationen av människorna från, och skövlingen av, Klara-kvarteren och City behandlades i ”Staden i mitt hjärta”. Och igår, måndagen den 25 juni 2012, behandlades skövlingen av Gamla Stan och Riddarholmen i programmet ”En kluven stad”.

Så ledsen man blir när man ser vad stollarna i Stockholms Stadshus har ställt till med och ännu håller på med. Ta bara Centralbron och skövlingen av Skeppsbron.

Istället för att låta människorna bo i staden deporterade Stockholms politiker människorna ut i förorterna och byggde arbetsplatser i staden, av Berlinmurstyp, så att människorna måste pendla in i staden. Arbetsplatserna skulle naturligtvis ha fått växa upp i förorterna runt staden istället.

Om centrum hade fått fortsätta att leva och människorna hade fått bo kvar skulle det naturligtvis i sig minskat trafiken. Det saknades inte, och saknas alltjämt inte, alternativ. Man kunde, och kan, som det redan från början fanns förslag om, ha lett tågtrafiken söderut en annan väg och lett tunnelbanan och biltrafiken i en tunnel istället för på en bred motorvägsbro. Då hade Gamla Stan, Riddarholmen och hela kärnan kring det gamla Stockholm sluppit nästan hela trafikbelastningen. Vägarna in till Gamla Stan hade fått karaktären av måttligt trafikerade vägar av lokal karaktär. Kajerna på östra och västra sidorna av Gamla Stan hade fortsatt att blomstra.

Vilken sommar- och semesterstad, eller turistmagnet Stockholm skulle ha blivit eller skulle bli om Skeppsbron var gästhamn för Östersjötrafik och västra sidan av Gamla Stan och Riddarholmen var gästhamn för Mälartrafik. Och vilket uppsving för turismen runt Mälaren om man kunde hyra eller chartra båt med Gamla Stan som start och mål. Hur många skulle inte vilja segla längs Stockholms fjärdar och kanaler om där fanns något annat än motorvägar och betongklotsar av berlinmurstyp. Tänk att det är möjligt att hantera trafik i ett världsnav som London med sina 14 miljoner invånare men det är inte möjligt i en småstad som Stockholm utan att ödelägga hela staden.

Det är inte för sent att återställa – ännu. Men det förutsätter att det finns annat än vandaler i Stockholms Stadshus.

Som barn fick jag, tillsammans med min bror, följa med vår far på en tur med sightseeingbåt runt Stockholm, på stadens fjärdar och i dess kanaler. Då var stadens stränder natursköna och Stockholmarna kunde med stolthet visa upp en vacker och människovänlig stad. Idag får stockholmarna skämmas om man gör om turen längs kanaler och kajer som trängts undan av trafikleder och fula betongbunkrar. Och allt på grund av ett USA-komplex som fick stadens politiker att göra en kalifornisk trafiklösning inne i en gammal kulturstad och som ännu driver dem att förvandla resterna av den gamla kulturstaden till ett historielöst Manhattan.

Gulag-Kolmården tisdagen den 26 juni 2012
Mikael Styrman
.

I mutkolvarnas och kleptomanernas paradis

.
Det är naturligtvis inte bara i Sverige som skattemedel används till fel saker. Ett aktuellt exempel rapporterade media om igår, måndagen den 25 juni 2012, möjligen sig själva ovetande.

I Colorado i USA har 11 000 personer blivit hemlösa till följd av skogsbränder. Varför? På grund av skogsbränder? Nej, så enkelt är det inte. Det är som med det svenska pandeminvaccinet. Lägger man miljarder på nonsens för att en korrumperande läkemedelsindustri är skickliga och hänsynslösa marknadsförare så blir det inga pengar kvar till sådant som de egentligen skulle behövas till. Har man inställningen att det inte finns något tak för hur mycket ett liv får kosta, då kommer pengarna aldrig att räcka. Då infinner sig istället en huggsexa som kan beskrivas som först till kvarn får först mala…och övriga blir utan.

I attentatet mot World Trade Center, oavsett vem som gjorde det, och varför, omkom ca 3 000 personer. Uppgifterna är osäkra och varierar i intervallet mellan 2 700 och 3 000 personer.

I USA omkommer ca 41 821 personer i trafikolyckor (siffran avser 2002 och kommer från www.wiki.answers.com), utan att något nämnvärt görs åt den saken. 106 000 personer omkommer till följd av felaktig användning av konventionella läkemedel (källa: www.disastercenter.com). 500 000 personer dör på grund av rökning varje år (källa: Wikipedia). Fler exempel på ofta onödiga dödsfall som ingen gör något åt därför att andra tjänar pengar på dem kan säkert ges, men dessa räcker för att bevisa min tes.

Under de elva år som förflutit sedan 9/11 har därför 7 288 259 personer omkommit bara genom de nyss uppräknade sätten. Högt räknat 3 000 personer dog i samband med det obetydliga attentatet 9/11. Dvs 9/11 svarade inte ens för en procent av dödsfallen. Faktiskt inte ens för en promille, utan endast för 0,4 promille av dödsfallen. Men det kränkte ett manipulerat och fördummat folk som håller på att äta ihjäl sig på snabbmat medan de förbrukar jordens oljeresurser förflyttande sig från snabbmatställe till snabbmatställe.

Vad använder då George W Bush, Barack Obama och de mutade krutuppfinnarna i den amerikanska kongressen pengarna till? Jag vet inte om något över huvud taget värt att nämna görs åt de exempel jag räknat upp? Men så många miljarder används i alla fall i efterspelet till det obetydliga attentatet mot de felbyggda skyskraporna att hela den amerikanska nationen är på väg att gå i konkurs på grund av detta. Och naturligtvis även på grund av ett genomkriminaliserat bankväsende som strör så mycket mutor omkring sig att troligen inga politiker kommer att göra något åt det innan sammanbrottet.

Summan av kardemumman är att den amerikanska statsförvaltningen har blivit självförstörande. Hela nationen håller på att gå i konkurs för att man inte kan hantera korruptionen som emanerar från framför allt två källor: försvars- och säkerhetsindustrin och finansindustrin. Påfrestningarna på befolkningen av en eventuell, eller snarare trolig, amerikansk statskollaps kan nog inte överskattas.

Och i Colorado visar det sig redan på det sättet att det inte finns några pengar till brandbekämpning eftersom alla skattemedel samt oerhörda mängder lånade pengar används till att bekämpa inbillade hot istället för verkliga.

Hoten mot USA, liksom Sverige, kommer inte utifrån. De kommer inifrån.

Gulag-Kolmården tisdagen den 26 juni 2012
Mikael Styrman
.

Dagens nonsenspris till Livsmedelsverket

.
Igår, måndagen den 25 juni 2012, var en av de stora nyheterna att livsmedelsverket varnade gravida, med flera, från att äta älgfärs, för att inte riskera att bli blyförgiftade. Bakgrunden var att Livsmedelsverket hade gjort en studie, för skattemedel naturligtvis, som visade att om man hade otur och ofta fick älgfärs som härrörde från platsen där skottet träffat, kunde man bli blyförgiftad. Livsmedelsverket avrådde därför barn och gravida från att äta älgkött om de inte visste varifrån på djuret färsen kommer och det kan ju ingen veta eftersom all färs blandas. Så i praktiken avrådde man barn, gravida och känsliga från att äta älgfärs.

När jag såg nyheten på text-TV tyckte jag att det var lustigt. Min lätt roade inställning övergick i förvåning och irritation när jag sedan fick se att detta svammel blev en av dagens huvudnyheter i medias nyhetssändningar.

Jag menar, hur stor nyhet är det? Och behöver man verkligen lägga ned skattemedel för att ta reda på något som alla redan vet? Behöver man vatten för att kunna segla? Skiter fiskarna i havet?

Det här ger ett intryck av att jägarna anfaller älgen från alla håll med hagelbössor men så är det ju faktiskt inte. Jag har jagat hela livet och aldrig varit med om att man inte noggrant avlägsnar alla tecken på skottskador, inklusive splitter. Det sker så långt det låter sig göras i samband med att älgen flås och hängs för att möra. En älg skjuts vanligtvis med ett skott. Utom möjligen när Livsmedelsverkets tjänstemän är ute och jagar. Och kanske också livsmedelsindustrins ledande funktionärer vilka antagligen är de som ligger bakom att den här studien gjorts.

Det blir mycket färs från en älg. Under styckningen, som i de allra flesta fall sker alldeles för tidigt, avlägsnas eventuella områden som är drabbade av skottskadan och kasseras. Övriga delar som ska bli färs blandas. Sedan blandas de när färsen ska malas, den blandas när den matas ut ur kvarnen och blandas åter när den packas för att senare blandas när den anrättas och slutligen ofta oupphörligen blandas under tillagningen och även under uppläggningen.

Risken för att någon återkommande ska drabbas av blyförgiftad älgfärs är således så mikroskopiskt liten att det förmodligen är större chans att vinna högsta vinsten i statens lotteri och spel, i vilka statens tjänstemän lurar spelberoende människor att slösa bort hela sin livsinkomst.

Det här är naturligtvis bara ännu ett exempel på hur den svenska korruptionen arbetar. Trängd av ett sjunkande förtroende, orsakat av att den svenska livsmedelsindustrin exporterar prima kött billigt, och säljer klistrat kött och åtminstone på sikt hälsovådlig grismat, med tillsatser vars konsekvenser är långt ifrån klarlagda, dyrt till svenskarna, har man lyckats få Livsmedelsverkets tjänstemän – och ledning – att tycka att det är en statlig angelägenhet att stötta livsmedelsindustrin, genom att hjälpa till att föra folket bakom ljuset.

Livsmedelsverket bör istället använda skattemedlen till att ta itu med livsmedelsindustrins hormonstinna och söndermedicinerade avfall som de matar i folket i brist på bättre förstånd eller på grund av total ansvarslöshet.

Undrar hur mycket skattemedel de här folkbedrägerierna har kostat?

Viktigare än att varna för älgfärs är nog att varna folket för opålitliga varningar från korrumperade myndigheter, som till exempel Livsmedelsverket, i just det här fallet lierad med en samvetslös livsmedelsindustri.

Ge även oss svenskar prima kött istället för att hålla på och manipulera oss. Annars blir så småningom följden att svenskarna slutar att köpa svenskt kött. Och vem kommer då att vilja ha det?

Gulag-Kolmården tisdagen den 26 juni 2012
Mikael Styrman
.

Kriminalvårdspsykopaternas hänsynslöshet

.

Det är lite kalabalik här nu. De har släpat hit en kraftigt nedgången gubbe. Jag har aldrig sett någon som är så illa däran och som inte redan varit död. Han är åtminstone kraftigt försupen. Uppgifterna om ålder varierar, men en del påstår att han är 65 år. Men han ser ut som minst 90. Han ser ut som Tutanchamons mumie som går igen. Askgrå som ett lik. Tånaglar som är en halv decimeter långa och fulla av svamp som han släpar runt i det duschrum som andra måste använda. Han släpar sig runt på nätterna och lämnar röda sjöar av blodbemängd urin på toalettgolvet och toalettstolen. Risken är uppenbar för att han har någon smittosam typ av gulsot, eller något annat smittosamt. Om JO hade fungerat hade det funnits all anledning att överväga en JO-anmälan av Kriminalvården. Ärendet gränsar till att motivera en Lex Maria-anmälan. Kriminalvården har ingen rätt att utsätta i sammanhanget oskyldiga intagna, och ännu oskyldigare anhöriga, för sådana här hälsorisker, vare sig fråga är om politiska eller vanliga fångar. Det måste finnas gränser även för den hänsynslöshet som byråkrater verksamma inom kriminalvården kan utsätta sina medmänniskor för – även om de har beskydd av politikens psykopater. Den gamle mannen borde vara någonstans där han kan få vård. Inte vara här och smitta ned sina medmänniskor, vare sig det sker med oempatiska byråkraters beräkning eller deras eventuella oförstånd.

- Behöver det tilläggas, att på Anstalten Kolmården finns ingen sjukvård?

Gulag-Kolmården måndagen den 2 juli 2012

Mikael Styrman

.