Tiden flyger och vi med den

.
Finner till min överraskning och efter påpekanden att jag inte har lagt ut någon blogg sedan 15 november.

Det är inte det att jag inte haft något att säga. Snarare är det kulturchocken i samband med att jag kom ut från det politiska fängelset och åter konfronterades med den grova organiserade brottslighetens torpeder - statsanställda och andra.

Någon blogg hade jag färdigskriven när jag kom ut bland brottslingarna igen. De är väl i viss mån inaktuella nu men jag har ändå lagt ut dem.

Och så har det ju hänt en del under den sistlidna månaden som jag gärna vill kommentera.

Tiden i Gulag var besvärlig ur bloggskrivandets synvinkel. För att hindra bloggandet hade politrukerna sabbat all utrustning för att spara digitalt material. För att få ut en blogg var jag  hänvisad till att skriva ut den på papper, skicka den till närstående för att de skulle kunna skriva av, avlusa och publicera den. Ett stort och betungande arbete för vilket jag är min medhjälpare stort tack skyldig mot bakgrund av att jag hann skriva en hel del i det politiska fängelset. Hanteringen inte helt olik när Aktuellts Stig Fredriksson hjälpte Alexandr Solzjenitsyn att föra ut sina texter.

En annan sak som var besvärlig var den ryckiga tillgången till tidningar. Vissa tidningar fick vi, när de inte ”försvann”. Andra fick vi vissa dagar, åter andra inte alls. Svårt att hålla sig uppdaterad under sådana omständigheter trots förhållandevis gott om tid att läsa och diskutera.

Övertorneå torsdagen den 13 december 2012
Mikael Styrman
.