Senatens Appeasementpolitik mot Trump

 .

Det finns uppenbara paralleller att dra mellan den amerikanska senatens appeasementpolitik visavi Donald Trump och den Brittiska Chamberlain-regeringens appeasementpolitik gentemot Adolf Hitler under 1930-talets andra hälft.

Vi vet att Chamberlain-regeringens moraliska haveri störtade världen ut i ett världskrig.

Vad de amerikanska republikanernas moraliska haveri kommer att åstadkomma vet vi inte ännu. Även i det fallet har de långsiktiga konsekvenserna av att prioritera kortsiktiga fördelar ignorerats.

I fallet republikanerna och Trump finns förhoppningsvis ännu ett ”window of opportunity”, men man gör nog klokt i att inte överskatta den marginal det erbjuder.

Falun söndagen den 10 januari 2021

Mikael Styrman

.

Sveriges J Edgar Hoover avgick och fick löneförhöjning

 .

Den kanske allra mäktigaste gangstern i USA under 1900-talet var FBI-chefen J Edgar Hoover som använde alla statens resurser, och både lagliga och olagliga metoder, till att samla in komprometterande material om snart sagt alla andra. Inte nödvändigtvis för att lagföra dem. Mer för att skydda sig själv och syften som han förhöll sig sympatiskt inställd till.

Ett oräkneligt antal amerikaner, inte minst politiker, var livrädda för honom. De ville inget hellre än att avsätta honom. Men ingen kunde eller vågade, eftersom Hoover hade hållhakar på alla - direkt eller indirekt.

Vi har en motsvarighet till Hoover i dagens Sverige. Må vara lite blekare och påtagligt inkompetentare, men ändå.

Jag tänker naturligtvis på Dan Eliasson som har snurrat runt den socialdemokratiska maffians inre cirklar i 50 år. Han har gått från post till post, från misslyckande till misslyckande. Det tycks numera ganska etablerat att han betraktas som en vandrande katastrof. Allt han tar i går nämligen åt helvete.

Men på grund av Dan Eliassons långa deltagande i Sveriges hemligaste och mest korrupta maffia sitter han på insidesinformation om alla skurkar, så ingen vågar förpassa honom till rätt plats. Inte minst torde väl tiden som rikspolischef ha bidragit till att trygga hans position. Vem skulle vilja att någon skvallrade om politiska och/eller ekonomiska mord utförda av poliser, ibland på politikers uppdrag, eller om polisiär inblandning i narkotikalangning?

Men liksom Ikaros i den grekiska mytologin flög för nära solen, så att vingarna av vax smälte unnade sig Dan Eliasson lite för mycket förmåner. Det blev till slut omöjligt att befordra en person som återkommande gjorde sig känd som en vandrande katastrof. Under sin tid som generaldirektör för Myndigheten för Sol och Bad (MSB) smälte slutligen även Sveriges J Edgar Hoovers vingar.

Det blev bara allt för tydligt att karln beter sig som en mytoman. Vi har med andra ord haft en rikspolischef som saknar förmåga att skilja på sanning och lögn.

I normala omständigheter hade det naturligtvis kunnat passera. Men nu valde han att fortsätta att skita i det blå skåpet även under en tid då stats-svetsaren Löfven hade gått ut i upprepade ärkebiskopstal och vädjat åt människorna att avstå från allt som inte var absolut nödvändigt. Det var en naturlig konsekvens av den omdömeslösa taktiken att satsa på flockimmunitet mot ett virus som var helt okänt hur det betedde sig och hur farligt det var. Ingen smittspårning, ingen karantän - bara pladder. Och när ”ärkebiskopen” Löfven upprepade gånger vädjade till oss att stanna hemma fortsatte sosseeliten själva att leva som vanligt. De försvarar sig med att det ju var väldigt lite folk ute i samhället. Tack för det - vi andra satt ju hemma och visade samhällsansvar genom att hörsamma ärkebiskopen Löfvens uppmaningar.

Men Löfven själv fortsatte att springa i affärer. Morgan Johansson likaså. Magdalena Andersson åkte till fjällen som vi andra skulle hålla oss borta ifrån. Dan Eliasson och flera moderater, bland annat Wallmark, åkte till Kanarieöarna. Sverige fungerar således helt osminkat som Östtyskland eller Sovjetunionen på sin tid. Folket plågas och maffiaeliten förlustar sig. Våra pampar av olika färg såg sig således av gud fader utsedda att åka utomlands och springa på bögklubbar, för vilket somliga uppmärksammats mer - och andra mindre. Resten av pamparna såg naturligtvis Eliassons beteende som en julkapp ägnad att rikta bort uppmärksamheten från deras eget pampleverne.

Inte blev det bättre av att Eliasson blåljög om sina förehavanden. Inte heller av att han använde polisen som flygtaxi som skulle hålla journalisterna borta. Inte heller av att flygplatsförvaltningen behandlade honom som en president i Central-Afrikanska Republiken. Enligt uppgifter i media ljög han om orsaken till Las Palmas-resan. Hans dotter bor där och han har avstått från många resor under året sa han - utan minsta känsla för hur andra människor lever och drabbas av pampväldets misskötsel av pandemin.

Ganska snart kröp det fram att dottern inte alls bodde på Kanarieöarna som han sa. Han hade en semesterlägenhet där, som han, pandemin till trots, rest till flera gånger. Dottern reste till Italien och anslöt sedan dagarna före jul därifrån till Kanarieöarna, allt enligt media. Oklart om de över huvud träffades under jul eftersom det förekommer uppgifter som gör gällande att han i själva verket kan ha firat jul på en speciell klubb vilket media finkänsligt avhåller sig från att kommentera, trots att det inte riktigt är en sådan miljö där man är känd för att iaktta social distans.

Nu har Eliasson i alla fall avgått. Men vi kan vara alldeles övertygade om det har kostat en rejäl slant för att han skulle godta det. Men det drabbar ju ingen fattig..? Det är du själv och alla andra skattebetalare som betalar, även om statlig bluffbokföring kommer att dölja det och inga av våra politiserade myndigheter kommer att forska i saken. 

Ni må tro att de andra gangstrarna har varit rädda för att han skulle börja prata om hur de mördade Palme. Det är ju inte bara i USA man mördar ledande politiker för att komma sig upp till, och hålla sig kvar vid, köttgrytorna. Ännu har inte gangstrarna här stormat riksdagshuset. Men det kommer väl. Det mesta som sker i USA sker i Sverige några år senare. Och det som sker i Sverige brukade i alla fall förr upprepas i Finland, men inte förrän man sett att det fungerade inte i Sverige heller. Fast numera vet man inte riktigt. Finland tycks ha slutat att följa Sveriges exempel, så det har slutat att gå åt helvete där.

Falun söndagen den 10 januari 2021

Mikael Styrman

.

Snart byter Folkhälsomyndigheten namn

 .

Så brukar det nämligen bli när korrupta och/eller inkompetenta politiker och tjänstemän har ställt till det bortom allt förstånd. Då byter myndigheterna namn. Ibland slås de ihop med någon annan myndighet och/eller så gör man en rockad som innebär att några politiskt lojala men i övrigt ganska odugliga personer byter plats inbördes. Man låtsas på det sättet göra något åt problemet utan att egentligen göra något substantiellt alls. Snarare kapslar man in och skyddar problemet istället för att lösa det.

MSB verkar numera uttydas ”Myndigheten för Sol och Bad”. Det förstärker bilden av en administration där högra handen inte vet vad den vänstra gör. Folkhälsomyndigheten skulle redan på försommaren ta fram regler för sol och bad. Behöver vi verkligen två myndigheter för sol och bad? Frågan ställs eftersom många observerat att Dan Eliasson förvandlat MSB till en sådan.

Folkhälsomyndigheten har nu svamlat så mycket och så länge att nära nog ingen längre tar dem på allvar. Erfarenheterna från Regeringens och Folkhälsomyndighetens Corona-lallande under året har ju inneburit rena rama eutanasiprogrammet. Smittad och smittbärande personal, med och utan symptom, har rört sig mellan vårdtagare och patienter - utan skydd - och smittat ned dem efter bästa förmåga, samtidigt som tomtarna på Folkhälsomyndigheten satsat på ”heard-immunity” och talat om att allt blir bra om vi bara tvättar händerna.

Nu, efter snart 10.000 döda, främst äldre, ska vi plötsligt vaccinera de äldre som sitter inne och kurar. Men vad ska det vara bra för? Sitter de inne är de ju inte ute och sprider några sjukdomar. Dessutom kan de väl inte ens ta sig ut? En del för att deras hälsa inte tillåter det. Andra för att gangstrarna på SKR, kommuner, landsting och regioner inte har vare sig köpt in eller lagerhållit skydd. Däremot har de hållit med möbler som kunnat travas framför dörrarna så att inte sjuka, hungriga eller tröstande åldringar kunnat ta sig ut ur sina rum för att tillgodose sina behov eller träffa en läkare som ingenstans står att finna, eller ens kunna släcka törsten eller gå på toaletten.

Mot detta absurda invänder nu sjukvårdspersonal på allt fler platser i landet. De vill istället att vi gör som många andra länder, till exempel Finland. De vaccinerar vårdpersonalen. IVA först, sedan stegvis andra vårdkategorier, därefter åldringar.

Om personalen inte är smittad och man inte släpper in besökare till sköra åldringar, med mindre än att besökarna antingen är vaccinerade eller kan visa upp ett negativt test - vem ska då smitta ned åldringarna?

Det är väl rimligt att man visar att man känner ett visst ansvar för att vaccinet används på ett sätt som gör nytta. Då ska det väl först ges till människor som både är svåra att ersätta och är aktiva och därför kan både drabbas av och sprida smitta.

Vad hjälper det att åldringarna får vaccin om det inte finns personal som kan tillgodose deras primära behov eller ge dem vård. Det finns ju annat än Corona att tänka på, till exempel mat, vatten, hygien och andra sjukdomar som kräver vård.

Det finns mycket folk på Folkhälsomyndigheten. Tyvärr verkar de inte tillföra mycket till nationalhushållet. Tvärtom är det nog så att om inte Carlsson, Tegnell, Giesecke och Folkhälsomyndigheten funnits hade förre dött och situationen hade varit bättre i landet, för då hade inte människorna drattat omkring i samhället och tagit ihjäl varandra i tron att det räcker att tvätta händerna.

Det bästa vi kan göra för folkhälsan är kanske att stänga Folkhälsomyndigheten och skicka personalen till arbetsmarknaden - den arbetsmarknad som återstår efter Folkhälsomyndighetens och Regeringens pandemibekämpning.

Falun söndagen den 10 januari 2021

Mikael Styrman

.

Oamerikanskt?

 .

När man följer medias rapportering från Trump’s stormning av Capitolium är det ett uttryck som återkommer och som är ganska centralt, om man vill försöka förstå vad som händer och varför. Det är uttrycket ”oamerikanskt”. Med det ska förstås att den amerikanska självbilden är att amerikaner inte beter sig laglöst, inte stormar byggnader, vandaliserar, stjäl och mördar. Självbilden innebär: Vi amerikaner är rejäla människor som inte beter oss illa och som tar hänsyn till våra medmänniskor.

För att använda bildspråk: Om en amerikan ser sig i spegeln kanske han eller hon ser Ärkeängeln Gabriel, Franciscus från Assisi eller den barmhärtiga samariten. Om någon annan betraktar amerikanen eller dennes spegelbild är ängeln mer lik en extremt egoistisk och självupptagen gangster, kanske till och med en terrorist.

Även jag kan tycka att Trump’s stormning av Capitolium var oamerikansk. När jag såg vad som var i görningen befarade jag betydligt värre utfall. Faran för det är dock inte över än. Man kan nog utgå från att det dragits samman ett betydande antal inte allt för klyftiga individer i Washington, med tveksam vandel, vilka efter att triggas av demagoger som Trump kan hitta på snart sagt vilka våldsdåd som helst. Det är ju inte precis ovanligt att oskyldiga människor oprovocerat blir skjutna i stort antal i USA. Även det kan säkert hycklande amerikanska media kalla oamerikanskt trots att det numera är typiskt amerikanskt. Just genom det måttliga antalet omkomna var stormningen av Capitolium faktiskt en aning oamerikansk.

Det stora problemet i USA, efter fyra år med Trump, är förmodligen att det finns mycket stora mängder människor utspridda över hela USA, vilka på svenskt polis-, byråkrat- och politiskt nyspråk ”besitter ett betydande våldskapital”. När termen används i Sverige handlar det ännu till största delen om nysvenska slynglar som nästan alltid bommar när de försöker skjuta någon eller som träffar helt fel person. När de spränger är det oftast en entré till ett flerfamiljshus som far illa. När motsvarande sker i USA dör i normalfallet 5-15 personer i samband med skjutningar och upp till några tiotal i samband med sprängningar eftersom huset i det närmaste försvinner. Många av dessa över hela USA utspridda är inte helt lätta att identifiera i förväg och de triggas av egennyttiga demagoger som Trump. Nästan hälften av de som röstade gjorde det på Trump, men det säger naturligtvis ingenting om hur många av dem som är våldsbenägna. Dock säger det nog att potentialen är betydande.

Aktionen hade varit mer typiskt amerikansk om de hade gjort som den amerikanska staten själv gör i andra länder. I så fall hade de sprängt Capitolium och några andra byggnader, bombat stadens broar, kraftverk, järnvägsstationer och vattenverk, bränt ned ett antal andra byggnader, skjutit ett hundratal inne i Capitolium och något tiotal godtyckliga utvalda på gatan med hjälp av drönare, köpt något tiotal godtyckligt utvalda men oftast oskyldiga personer av någon knarkhandlare, försett dem med orangea overaller, stolpiller i ändan och huva över huvudet samt hängt upp dem i taket i någon bizjet, flugit dem till någon hemlig bas någonstans i världen, där de i några års tid hade waterboardat dem för att få ur dem information om något som de inte har en aning om, samt avslutat med att låta huliganer plundra stadens museum. Avslutningsvis skulle de ha bejakat sitt affärssinne genom att förse ortsbefolkningen med billiga vapen och sprängmedel samt tillsatt en lagom korrumperad lydregering att hålla efter dem som man nyss beväpnat. Då hade det varit mer amerikanskt, riktigt hel-ylle-amerikanskt, på ett sätt som människor runt om i världen kan känna igen. Det hade naturligtvis inte överensstämt med amerikanernas självbild av hur de far fram runt om i världen. Men det hade varit mycket mer amerikanskt. Jajamän!

Som man bäddar får man ligga, kan också vara ett i sammanhanget passande uttryck. Som amerikanerna far fram runt om i världen behöver man inte vara förvånad om det spiller över lite i USA också.

När och hur ska den ledande eliten i USA komma till rätta med den stora diskrepansen mellan amerikanernas självbild och deras verkliga beteende ute i världen? Kanske kan skräckens ögonblick inne i Capitolium igår hjälpa amerikanska politiker att sätta sig in i människors situation runt om i världen när de utsätts för amerikanska omsorger?

Det var nog lättare på George W Bush tid. Då kunde man bomba sju godtyckligt utvalda länder tillbaka till stenåldern efter 9/11. Vem vem ska man bomba nu, när den egna presidenten löper amok i det egna landet och hans troende finns överallt? Kanske man kan bomba Vita Huset?

Det gör ju ingen nytta, men hur var det den förre överbefälhavaren för Nato’s styrkor i Europa, General Wesley Clark, sa om det amerikanska sättet att lösa problem? 

”If the only tool You’ve got is a hammer, then every problem must look like a nail.”

(Om det enda verktyg du har är en hammare måste varje problem se ut som en spik.)

I ett land som saknar yttre fiender men som har en så groteskt stor försvarsmakt, så mycket vapen och så många vapenutbildade, ett land i vilket presidenten - även den tillträdande - alltid avslutar med att säga ”God protect our troops” är det väl ändå bara en tidsfråga innan det sprider sig till det egna landet.

Falun söndagen den 10 januari 2021

Mikael Styrman

.

Ryska Duman i USA

.

Vi brukar tala om ”Polsk Riksdag” när vi vill beskriva en dysfunktionell politisk församling. Det har sitt ursprung i en politisk ordning förr, i Polen, som innebar att varje adelsman hade vetorätt mot alla beslut. Alla beslut var därför tvungna att fattas i absolut enighet. Det är som bekant inte alltid så lätt…

Genom åren har vi kunnat se ett oräkneligt antal anmärkningsvärda och ibland rent dråpliga scener från olika politiska församlingar. Slagsmål hör ibland till vardagen. 

I Spanien klev den 23 februari 1981 överstelöjtnanten inom Guardia Civil, Antonio Tejero, in i den spanska riksdagen  och sköt skarpt med med sin pistol. Han skulle göra statskupp och återupprätta militärdiktaturen - som under Franco’s tid. Alla var inte så imponerade. De flesta kastade sig på golvet bakom bänkarna - utom tre förtroendevalda vilka vägrade vika ned sig. Dagen därpå tog kung Juan Carlos avstånd från kuppförsöket och det kollapsade.

Många dråpliga scener har utspelat sig i den Ryska Duman under den stora oredan när alla inte längre var livrädda för att hamna i Sibirien. Nu sprider sig de anarkistiska tendenserna i de olika amerikanska politiska församlingarna. Nu senast - före Trumps stormning av Kongressen - tycktes det ha varit i Pennsylvania som politiken skenat. Rapporteringen är ännu något förvirrad och drunknade i händelserna i Washington. Det verkar emellertid som om den republikanska majoriteten vägrade att bereda plats för en i senaten nyinvald demokrat. Ännu går det inte att förstå vad det var som pågick men det kanske får sin förklaring?

Det verkar onekligen som om Donald Trump har hamnat i dåligt sällskap eftersom han numera tycks tillämpa ”den brända jordens taktik” och slänger in grus i maskineriet i de flesta politiska församlingar. Det var redan före stormningen av Kongressen inte att ta miste på att det var ett skarpt kuppförsök som pågick och ännu pågår. I varje kuppförsök är det centralt att blockera den legala beslutsordningen och bland annat det syfte stormningen av Kongressen till. Den hade även andra mörka inslag. Mer om det senare.

Falun söndagen den 10 januari 2021

Mikael Styrman

. 

Assange - en kvarnsten runt allas hals

 .

Julian Assange har nu suttit mer eller mindre utomrättsligt fängslad över tio år för att ha publicerat uppgifter om grova krigsförbrytelser utförda av det amerikanska försvaret och den amerikanska politiken utomlands. Det är en lång tid i en människas liv. Ärendet handlar om grova brott mot mänskligheten som det amerikanska rättsväsendet självt är oförmöget att komma till rätta med.

Fallet Julian Assange verkar med tiden bli en kvansten om halsen på alla inblandade, inklusive honom själv. 

Det svenska rättsväsendet skämde ut sig med sitt falska åtal mot Assange för en ”våldtäkt” som verkar ha varit en blandning av groupies, svartsjuka, en trasig kondom och amerikanska mutor. Det var säkert olustigt för de svenska åklagar- och domstolsväsendena, samt politiken, att så tydligt ställa alla rättsprinciper åt sidan för att utföra den amerikanska grova organiserade brottslighetens ärenden och skydda deras krigsförbrytare. Vi har kommit långt bort från de ideal Sverige försvarade när en ung Olof Palme agerade mot övergreppen i Vietnam. Det var inte att ta miste på lättnaden över att Sverige så småningom åtminstone kunde försöka krypa ut ur den skammens håla som ärendet förpassat den svenska ”rättsstaten” till. 

Jag minns inte alla turerna utantill och det här är inget uppslagsverk i ordets strikta betydelse. Men med Sveriges hjälp kunde krigsförbrytarna begränsa Assange’s rörelsefrihet i syfte att så småningom få honom utlämnad från USA’s vasallstat Storbritannien. Assange var under en tid fri mot borgen. Så småningom bröt han mot borgensbestämmelserna och tog sin tillflykt till den Venezuelanska Ambassaden i London. Venezuela hade då en i förhållande till Assange välvilligt inställd politisk ledning. Att Assange bröt mot borgensbestämmelserna hade med stor sannolikhet sin grund i att det läcktes till Assange att han skulle komma att utlämnas till USA. En utlämning som skulle solka det Brittiska anseendet, men som man kände sig förpliktigade att utföra för att inte själva bli trakasserade av de Amerikanska brottslingarna.

Man kan naturligtvis spekulera i att det läcktes därför att ärendet Assange hade hunnit utvecklas till en kvarnsten även runt den Brittiska halsen. Britterna hade att välja mellan att försvara sitt rättsväsendes anseende å den ena sidan och att hålla sig väl med storbror, Gudfadern USA å den andra sidan. Därför läckte man vad som skulle ske till Assange och hoppades att det skulle leda till att man blev kvitt ärendet. Tyvärr löste det sig inte. Assange kom inte undan. Amerikanerna fick inte heller tag i honom. Istället fångades han i ett limbo i den Venezuelanska Ambassaden och britterna vågade inte medverka till ytterligare ett flyktförsök ut ur Storbritannien för Assange. så småningom fick Venezuela en ny politisk ledning och fallet Assange blev en kvarnsten även runt den Venezuelanska halsen.

Att Assange en gång bröt mot borgensreglerna för att skydda sig mot ett eventuellt amerikanskt dödsstraff gör det svårare för det Brittiska rättsväsendet att både hålla skenet uppe och samtidigt hjälpa Assange att försöka komma undan på nytt. Förmodligen skulle det vara en lättnad både för USA och Storbritannien om Assange hade vänligheten att ta sig någon annanstans. Mexico påstås ha förklarat sig beredda att bevilja Assange asyl. Men hur ska britterna bära sig åt för att få iväg Assange till Mexico när han bröt mot borgensreglerna sist? Dessutom utan att riskera att reta upp amerikanerna? Särskilt som ingen vågar ta bladet från munnen i USA och ens antyda att man bytt ståndpunkt…

USA har uppnått sitt primära syfte med intrigerna mot Assange. Ingen läcker längre offentligt vad de amerikanska krigsförbrytarna gör, åtminstone inte utan att tänka sig noga för. Men det har förmodligen skett till priset av att fallet Assange har utvecklats till en kvarnsten även runt USA’s hals. En skamfläck på deras heder.

Nu har första instans i Storbritannien kommit fram till att det även i Storbritannien är olagligt att avslöja krigsförbrytare.  Möjligen med undantag för tyska sådana. Kanske även ryska? Assange ska därför utlämnas - i princip. Men hans hälsa tillåter inte utlämning, för då kan hans hälsa drabbas av ungefär samma sak som väntar honom om han utlämnas. USA påstås ha meddelat att de avser överklaga beslutet i första instans. Härav går inte att utläsa om de verkligen vill vinna eller om de bara håller skenet uppe. Det kan ju faktiskt vara så att de startat en sådan där expedition som är väldigt lätt att starta, men väldigt svår att komma ur.

Vem ska våga fatta beslutet i ett ohotat land med en ständig krigsekonomi och en våldsamt nationalistisk propaganda, ett obegripligt stort försvar, utspritt över världen, där man kan starta krig när som helst, mot vem som helst, utan några tyngre vägande argument än att man har långtråkigt, eller att ammunitionen börjar ha passerat bäst före-datum och industrin vill sälja ny ammunition.

Nog är det mycket ”Kalle Anka och hans vänner” när de stora elefanterna är ute och dansar. Ju större och viktigare, desto löjligare verkar det bli.

Falun onsdagen den 6 januari 2021

Mikael Styrman

.

Hur nära är Donald Trumps att lyckas med sin statskupp?

 .

Den 4 januari rapporterade Svenska yle.fi om att alla tio nu levande före detta försvarsministrar i USA skrivit ett gemensamt öppet brev som publicerats i Washington Post. I brevet varnar de för att dra in militären i maktskiftet efter Donald Trump. Många av undertecknarna är republikaner. Två av undertecknarna är f d försvarsministrar utnämnda av Donald Trump.

De erinrar om att maktöverlämnandet i samband med presidentbyten skett fredligt och i god demokratisk ordning vid alla byten från 1789 och framåt - utom vid ett tillfälle. Då blev följden ett inbördeskrig som kostade fler amerikanska liv än alla andra amerikanska krig tillsammans.

Det är naturligtvis mycket anmärkningsvärt och oroande att de f d ministrarna känner sig påkallade att författa en sådan skrivelse. Självfallet slår inte ett sådant initiativ ned som en blixt från en klar himmel. Den slutsats man nödgas dra av detta är att det pågått, och pågår, omfattande intriger iscensatta av Donald Trump och hans hejdukar i syfte att vinna stöd i försvarsorganisationen för en statskupp. Att informationen förefaller ha nått de tio kan tolkas som att befattningshavare som uppvaktats av gangstrarna blivit obekväma med det och har fört informationen vidare, i hopp om att kunna medverka till att ”mota Olle i grind.”

Bland annat påminner de tio om att försvarsanställda har svurit trohet mot nationen och konstitutionen - inte mot någon enskild person eller ett parti. Understått riskerar inblandning i en statskupp som misslyckas att resultera i en längre vistelse bakom galler, eller möjligen ännu värre. Författarna riktar även en sträng uppmaning till sittande försvarsministern och hans medarbetare om att helhjärtat medverka till ett friktionsfritt byte av president. Bakgrunden till det är förmodligen olika uttalanden som gjorts innebärande att försvarsministern och hans medarbetare hittills blockerat eller åtminstone inte medverkat i maktöverföringsprocessen.

Med tanke på vad Donald Trump hittills visat sig kapabel till finns det nog anledning att känna stark oro inför vad han, och de dårar han tycks vilja omge sig med, kommer att ställa till med - om statskuppen lyckas.

Sett i historiens ljus är Trumps agerande så anmärkningsvärt att till och med det som Richard ”Tricky-Dick” Nixon ägnade sig åt var en västanfläkt jämfört med Trumps aktiviteter.

På motsvarande sätt kan man dra slutsatsen att om statskuppen misslyckas ligger Donald Trump nog bra till för att bli åtalad även för högförräderibrott. Av den rapportering vi hittills kunnat ta del av runt Donald Trump förefaller det inte osannolikt att han kommer att skaka galler efter sin presidentperiod, statskupp eller ej. Tyvärr sänker det tröskeln för Trump att försöka göra en statskupp. 

Om det blir en statskupp beror således inte så mycket på Donald Trump som det beror på förnuft och lojalitet hos de försvarsanställda. Tyvärr har ju den amerikanska försvarsmakten ibland gett prov på att kunna fungera som ett destillat av dumhet och galenskap. Vi får väl alla hoppas att dessa nedslående exempel kan balanseras av förnuftigare människor i organisationen.

Falun onsdagen den 6 januari 2021

Mikael Styrman

.

Om Donald Trumps statskupp

.

Om Donald Trumps statskupp misslyckas kommer vi snart att få se en mängd Hollywood-filmer som handlar om dagarna som skakade USA.

Om statskuppen lyckas kommer vi snart att få se en mängd Hollywood-filmer om folkets hjältes heroiska väg till makten.

Falun måndagen den 4 januari 2021

Mikael Styrman

.

Äldre-utrotningen tuffar på i den före detta välfärdsstaten

 .

Nästa fas i pandemins utveckling är vaccinationsprogrammet. Vaccinet ska ges till de äldre först. Såren i politikens image efter det gångna årets massutrotning av äldre ska läkas på det sättet. Taktiken tycks även vara att ingen skillnad görs mellan aktiva äldre som är ute i samhället och potentiellt kan sprida smitta och mindre rörliga eller vårdkrävande äldre vilka håller sig hemma.

För att jämföra med något annat land har Finland bestämt att vårdpersonalen ska erbjudas vaccinet först. Motivet är att vårdpersonalen är viktig och svår att ersätta. En avgörande förutsättning för en fungerande pandemibekämpning är naturligtvis att en fungerande vård kan upprätthållas.

I Sverige fungerar inte ett sådant resonemang eftersom sosseriet inte respekterar yrkeskunnande. När det saknas frisk och kompetent personal inom vården reduceras det i makt- och propagandaapparaten (läs: SKR) till att det behöver ”fler händer”. Det är ett synsätt som leder till att man söker händer - vilka som helst - ute i samhället och nästan bokstavligen ute på gatan. Dessa, i regel och i sammanhanget outbildade människor, tror man sedan, eller låtsas tro, att förvandlas till kompetent vårdpersonal om de får gå en kort introduktionskurs.

I Finland slår man således vakt om den kompetenta vårdpersonalen och i Sverige söker man händer, vilka som helst. Det påminner åtminstone lite om Iran-Irak-kriget i vilket outbildade människor som utlovades en plats i paradiset fick söka efter minor i minfälten genom att helt sonika vandra framför de stridande igenom minfälten, utan minsökare. I en sådan organisation kan de som ”hittar” minor och förhoppningsvis kommer till paradiset enkelt ersättas av ”fler fötter.” Det säger oss mycket om vilken människosyn som präglar SKR.

Vi har under relativt kort tid begåvats med nästan två miljoner nysvenskar, huvudsakligen från tredje världen. En del av dem är mycket välutbildade och kompetenta, men utgör en minoritet av alla som kommit. Jag vill inte sträcka mig så långt att jag påstår att det är orsaken till att sosseriet inte förstår att uppskatta kompetens och yrkeskunnande. Men jag är inte heller beredd att påstå att det inte skulle vara en faktor som påverkat samhället i riktning mot att likställa kompetens och inkompetens samt välutbildade med outbildade. Att man i allt högre grad i Sverige ser ned på, eller är ointresserade av kompetens och yrkeskunnande, kan vara en naturlig följd av att sådan bara finns att tillgå i begränsad utsträckning. I en fungerande stat hanteras sådant genom att fler utbildas. Men i det dysfunktionella Sverige övergår man istället till att ”gilla läget”. Retoriken anpassas i den rådande bristsituation inte till vad vi behöver, utan till vad som finns att tillgå. Alla blir bara händer. Ett säkert sätt att sänka kompetensnivån i hela samhället är utse inkompetenta chefer. Inkompetenta chefer utser nämligen inkompetenta underhuggare som inte utgör ett hot mot dem själva. För inkompetenta chefer blir lojalitet en viktigare kvalitet hos medarbetarna än kompetens.

Efter förra årets massavlivning av äldre kan det naturligtvis te sig lockande att först vaccinera de äldsta, de som har kortast tid kvar att leva. I en situation som innebär att vaccin tas fram i snabb takt, ökar naturligtvis risken för att man tummar på säkerheten. De äldre kan då fungera som ofrivilliga försökskaniner utan att man basunerar ut det på gator och torg. Det döljs istället bakom ett falskt människovänligt skimmer. Det finns till och med en risk för att ett billigare, farligare, eller osäkrare vaccin väljs. Det ska ju ändå användas till människor som inte har så länge kvar att leva.

Ett synsätt som är väl etablerat inom SKR-maffian.

Oavsett vilka överväganden som ligger bakom Sveriges vaccinstrategi - om några alls, andra än slumpen - är det ju intressant att Finland och Sverige gjort så olika vägval.

Jag behöver väl knappast påminna om att Finland har gjort nästan allting rätt hittills under pandemin, medan Sverige har gjort nästan allting fel. Mycket talar för att det är ren och skär beräkning som varit vägledande för sosseriets idé om det rätta i att avliva de gamla för att rädda ekonomin som partiet redan på andra sätt har kört åt fanders. Det är en ödets ironi - och kanske ett utslag av gudomlig rättvisa - att den finska ekonomin klarat sig bättre och återhämtat sig snabbare än den svenska. Det är däremot inte förvånande att den svenska propagandaapparaten (som gärna vill kalla sig journalister) undanhåller svenskarna den informationen - med undantag för ett kort inslag av Hasse Svens i SVT:s tidiga kvällsnyheter vid juletid, vilket snabbt städades bort av censuren före nästa nyhetssändning.

Så här ser upplysningsvis Finlands vaccin-strategi ut.

Falun lördagen den 2 januari 2021

Mikael Styrman

.

Dansar på norrmännens gravar

 .

I vanlig ordning, i tider då vår bananrepublik och vår politiska ledning hemsöks av en skoningslös verklighet, söker vår politiska ledning efter sätt att rehabilitera sin image. Då kom naturligtvis lerskredet i Gjerdrum, norr om Oslo, som en skänk från ovan.

Självfallet skickade bananrepubliken dit en kontingent för att styra upp verksamheten, på gammalt storsvenskt manér. Oklart om de även den här gången fick med sig ett fältsjukhus att slå upp på något fyr- eller femstjärnigt lyxhotells parkering. Kanske fanns det inget sådant i Gjerdrum eftersom den svenska hjälpinsatsen nu återvänder hem.

Saken kommenteras enligt media med uttalandet: ”Vi har lärt oss jättemycket.”

Det är förmodligen nysvenska och ska nog uttolkas ”vi kunde inte tillföra någonting och uppfattades bara som en belastning som förbrukade resurser som behövdes bättre till annat.”

Även lite spackel i avgrundsdjupa sprickor i politiska fasader kan förhoppningsvis bidra till att hindra betongen från att rinna ut ur fasaden.

Ett alternativt sätt vore förstås att sköta jobbet så att inte sådana där äventyrssemestrar och Disney-äventyr behövs…

Falun lördagen den 2 januari 2021

Mikael Styrman

.

Underhållande Corona-ledare i Dagens Nyheter

 .

På DN:s webbsida, och förmodligen även i papperstidningen, finns en utmärkt, välskriven och underhållande ledare skriven av Gina Gustavsson, om den svenska Corona-hanteringen i lite historiskt perspektiv. Rubriken är ”Regalskeppet Corona har kapsejsat och sjunkit.”

Tyvärr har Dagens Nyheter inte vågat utmana bananrepublikens politiska ledning genom att även låta läsarna kommentera krönikan, men efter att ha läst den står det ju var och en fritt att själv bedöma hur den skulle tagits emot av, och kommenterats av, läsarna.

Falun lördagen den 2 januari 2021

Mikael Styrman

.

Politiskt ansvar utmäts olika…

 .

…i fungerande demokratier och bananrepubliker.

I Sverige predikar statsminister Stefan Löfven återkommande, andaktsfullt och biskopslikt, på det sätt som sosseledare älskar att göra när de har ställt till det riktigt ordentligt. Den här gången är budskapet att vi ska undvika allt som utsätter oss för kontakt med andra människor och som inte är absolut nödvändigt. Allting är tillåtet under pandemin, men vi förväntas agera som om allt är förbjudet. Nästan ingen verksamhet är förbjuden eller förbjuden att besöka, men de blir omöjliga att driva - utan att någon kan ställas till svars. Allt är ju ändå tillåtet, gubevars…. 

Som ”nån-annan-ismen” bjuder gäller kravet på återhållsamhet bara någon annan - inte sossepampar och liknande. Vi som är lite äldre minns gärna Hasse ”Hoffa” Eriksson, transportbasen som åkte till Spanien efter att ha varit med om att sätta Franco-Spanien i blockad. Numera är det väl inte så många som lever och kan minnas bigamisten Per-Albin Hansson, en annan svensk nazist-ikon.

Eftersom allt det förbjudna är tillåtet och bara de som betalar pamparnas förmåner ska avhålla sig är det kanske inte så konstigt sosseledarna drattar runt omkring i världen som om det inte fanns någon pandemi. Morgan Johansson ränner runt och shoppar på köpcenter, tätt följd av Stefan Löfven. Magdalena Andersson å sin sida föredrar att frottera sig mot allmänheten i den av banditorganisationen under den gamla maffialedaren Anders Sundström drivna delen av fjällvärlden.

Nu vet vi inte allt - förstås - så vi vet ju inte vilka förlustelser som resulterade i det chartrade Brittish Airways-planets flygning till Stockholm härom dagen - flygförbudet till trots. Men vi har fått reda på att den vandrande katastrofen Dan Eliasson som chefar för Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) tolkade statsministerns besked, eller statsministerns besked under bordet, som att en semesterresa till Kanarieöarna kunde anses absolut nödvändig. Med tanke på hans trac-record var det kanske det bästa som kunde hänt svenskarna. Endast gudarna vet hur illa det kunde ha gått om om han stannat hemma. Å andra sidan är ju inte spanjorerna våra fiender så det är moraliskt problematiskt att skicka honom till Spanien. 

Leve Nån-annan-ismen - Guds gåva till människor som inte tar ansvar för någonting, men som kräver att andra ska ta ansvar för deras välbefinnande också.

Annat är det i fungerande demokratier, som i Kanada till exempel.

Där åkte delstaten Ontarios finansminister Rod Philips på solsemester till Karibiren, och fick sparken. Han trodde visst att man även i Kanada fick bete sig som i Sverige utan någon risk för konsekvenser. Han fick lära sig den hårda vägen att inte Kanada är en korrupt bananrepublik i Europas utkanter.

Falun lördagen den 2 januari 2021

Mikael Styrman

.

Idag blev vi påminda igen…

 .

…om vart Sverige är på väg.

Finlands president Sauli Niinistö uttryckte i sitt nyårstal att ”ett finskt medborgarskap är en värdefull tillgång för dess innehavare”. Så är det säkert och utvecklingen tycks vara att det blir allt värdefullare.

Annat är det med ett svenskt medborgarskap, som efter slapp och ansvarslös migrationshantering av stolliga politiker allt mer i ett internationellt perspektiv närmar sig värdet av något som man torkar sig i ändan med.

Sverige har blivit ett land som av politikerna fyllts av terrorister och annat slödder, vilka efter att ha krigat i tusentals år i Mellanöstern, Asien och Afrika numera skjuter ihjäl folk på daglig basis och på öppen gata i Sverige och andra länder, i skydd av sitt svenska uppehållstillstånd eller medborgarskap. Ibland bara i skydd av en närmast total oförmåga hos samhället att klara upp brotten. Om de trots allt klaras upp resulterar de i att yrkesmördare bjuds på saft och bullar hos tanterna på soc. Det senare för att lagstiftningens gullande med unga grova brottslingar gör sådana till hårdvaluta för gangstergängen. Vår lagstiftning och dess tillämpning har förvandlat Sverige från att förr ha utbildat ungdomar inför ett fredligt arbetsliv till att numera utbilda dem till en karriär som yrkesmördare. Förr förfärades vi över att polis och åklagare langade knark i Mexico. Nu har det blivit så även i Sverige och det hanterar polisledning, åklagarmyndighet och rättsväsende genom att tiga som muren om problemet och låtsas som om det inte existerar. Människor blir numera knivskurna på bussen, ibland till döds, något som var helt otänkbart före Åsa Romson, Annie Lööf, Isabella Lövin, Jonas Sjöstedt, Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt, för att nu bara nämna några av de skyldiga. Numera är det inte längre unikt med knivmord på bussen och det kan på goda grunder förväntas öka i omfattning. Ännu för ett halvt decennium sedan sköt svenskarna upp nyårsraketer upp i luften. Numera skjuter ”svenskarna” i allt högre grad sina nyårsraketer horisontellt, siktande mot andra människor. De siktas inte alltid. Ofta skjuts de bara iväg horisontellt på grund av likgiltighet inför vad de åstadkommer. Ibland skjuts de även mot blåljuspersonal och blåljusfordon. Då tycker polis, rättsväsende och politiker att det är allvarligt.

Falun fredagen den 1 januari 2021

Mikael Styrman

.

Omtumlande i Norge

 .

Med bestörtning och förvåning följer vi räddningsarbetet efter jordskredet i Norska Gjerdrum.

Räddningsmanskapet i allmänhet och ledningen i synnerhet ställs inför stora påfrestningar.

Törs man eller törs man inte gå ned och arbeta i skredområdet? Törs man eller inte skicka ned personal i området? Törs man ens uppehålla sig i närheten och hur långt bort måste man vara för att vistas på säker mark?

Det går att förstå att man hellre flyger helikopter och drönare i området på betryggande avstånd än går ned och försöker leta efter överlevande där, med risk för att ännu fler omkommer.

Men går det att hitta överlevande utan att gå ned? Går det att hitta överlevande utan att höra dem? Går det att höra dem i den bullriga miljön med mängder av helikoptrar, drönare och annat som väsnas i området?

Jag vet inte, och jag har gärna fel i denna fråga, men jag får intrycket att det som pågår är en sorts låtsasräddningsinsats. Ett sätt att hålla skenet uppe, att skapa en känsla hos allmänheten av att man gör vad man kan, men kanske ändå inte gör det?

Det skulle vara intressant att få detta belyst i media. Vilka möjligheter har man att med helikopterburna värmekameror hitta människor som inte syns ”på ytan” därför att de är täckta av byggnadsdelar och annan bråte?  

I förlängningen finns förstås frågan - om man nu hittar någon - hur kan man undsätta dem?

Kanske är det bekvämt - och medialt - att brumma omkring med helikoptrar utan att hitta någon? Då slipper man ju ställas inför svåra etiska frågor, och drabbas av kritik, om man skulle hitta någon men ändå inte kunna rädda den man eventuellt hittar. Kanske är det bättre att allmänheten får behålla illusionen av att man gör allt som går att göra, men utan att lyckas åstadkomma något, på grund av de svåra förhållandena?

Idag tycks man i alla fall ha börjat röra sig i området. Men skredet skedde nattetid. De som överlevde skredet kan förväntas vara väldigt dåligt klädda och illa rustade att klara kylan i området i flera dagar. Möjligheterna för att någon eller några både ska ha överlevt skredet och kunnat komma åt kläder som skyddat dem mot kylan i flera dagar blir snabbt allt mindre. Kanske har tiden redan runnit ut sedan länge? I så fall innebär kanske räddningsarbetet att fler liv äventyras utan att det finns någon reell möjlighet att rädda några liv. Med hänsyn till omständigheterna kan det vara så, att det som skett idag skulle ha behövt ske för två dagar sedan för att kunna göra skillnad. Det är förstås lätt att sitta på hundra mils avstånd och ha en åsikt om. Men det skulle vara intressant att se media borra lite djupare i frågan om räddningsarbetets bedrivande. Kanske törs inte media ta i frågan, givet de svåra förhållandena…

Falun fredagen den 1 januari 2021

Mikael Styrman

.