fredag 1 januari 2021

Omtumlande i Norge

 .


Med bestörtning och förvåning följer vi räddningsarbetet efter jordskredet i Norska Gjerdrum.

Räddningsmanskapet i allmänhet och ledningen i synnerhet ställs inför stora påfrestningar.


Törs man eller törs man inte gå ned och arbeta i skredområdet? Törs man eller inte skicka ned personal i området? Törs man ens uppehålla sig i närheten och hur långt bort måste man vara för att vistas på säker mark?


Det går att förstå att man hellre flyger helikopter och drönare i området på betryggande avstånd än går ned och försöker leta efter överlevande där, med risk för att ännu fler omkommer.


Men går det att hitta överlevande utan att gå ned? Går det att hitta överlevande utan att höra dem? Går det att höra dem i den bullriga miljön med mängder av helikoptrar, drönare och annat som väsnas i området?


Jag vet inte, och jag har gärna fel i denna fråga, men jag får intrycket att det som pågår är en sorts låtsasräddningsinsats. Ett sätt att hålla skenet uppe, att skapa en känsla hos allmänheten av att man gör vad man kan, men kanske ändå inte gör det?


Det skulle vara intressant att få detta belyst i media. Vilka möjligheter har man att med helikopterburna värmekameror hitta människor som inte syns ”på ytan” därför att de är täckta av byggnadsdelar och annan bråte?  


I förlängningen finns förstås frågan - om man nu hittar någon - hur kan man undsätta dem?


Kanske är det bekvämt - och medialt - att brumma omkring med helikoptrar utan att hitta någon? Då slipper man ju ställas inför svåra etiska frågor, och drabbas av kritik, om man skulle hitta någon men ändå inte kunna rädda den man eventuellt hittar. Kanske är det bättre att allmänheten får behålla illusionen av att man gör allt som går att göra, men utan att lyckas åstadkomma något, på grund av de svåra förhållandena?


Idag tycks man i alla fall ha börjat röra sig i området. Men skredet skedde nattetid. De som överlevde skredet kan förväntas vara väldigt dåligt klädda och illa rustade att klara kylan i området i flera dagar. Möjligheterna för att någon eller några både ska ha överlevt skredet och kunnat komma åt kläder som skyddat dem mot kylan i flera dagar blir snabbt allt mindre. Kanske har tiden redan runnit ut sedan länge? I så fall innebär kanske räddningsarbetet att fler liv äventyras utan att det finns någon reell möjlighet att rädda några liv. Med hänsyn till omständigheterna kan det vara så, att det som skett idag skulle ha behövt ske för två dagar sedan för att kunna göra skillnad. Det är förstås lätt att sitta på hundra mils avstånd och ha en åsikt om. Men det skulle vara intressant att se media borra lite djupare i frågan om räddningsarbetets bedrivande. Kanske törs inte media ta i frågan, givet de svåra förhållandena…


Falun fredagen den 1 januari 2021

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: