Ryssarnas picknick i Ukraina snart slut?

 .

Är ryssarnas picknick i Ukraina slut snart? Ja, mycket tyder på det. I alla fall borde det börja vara slut på tron att de ska på picknick. Stridsmoralen är, såvitt det går att bedöma, usel hos de ryska trupperna. Uppenbarligen kan Putin tvinga dem att angripa Ukraina. Men han kan inte få dem att tycka att det är en bra idé att riskera sitt eget liv, för att åka dit och mörda ukrainare, brödrafolk, för att den ryska kleptokratin vill det.

Det finns naturligtvis fler skäl till att invasionen går dåligt för ryssarna. Ett annat skäl är att banditerna plundrat, och plundrar, försvarsmakten. Det är lite som Colin Nutley's "Nionde Kompaniet" - fast i kolossalformat.

Ryssarna gick in i Ukraina som om de skulle på picknick. Inte lätt att bli klok på varför de trodde att det skulle bli en picknick? Var de sin egen retoriks och propagandas fångar? Trodde de att ingen skulle försvara Ukraina? Det verkar så. Det är förstås en av anledningarna till att de nu har svårigheter.

Rysk stridsvagn med soppatorsk

Tusentals ryska och belarusiska militärfordon väller in över gränsen. De är tunga och törstiga pjäser. Men det verkar inte som om man insett att de behöver tankas titt som tätt. Eller trodde man att ukrainarna skulle komma med bränsle i dunkar till dem?

Ryssarnas numerära och utrustningsmässiga övermakt är ännu mycket stor. För att klara sig behöver Ukraina få utrustningen som utlovas till dem i våra media. Det räcker inte att man pratar om det. Det måste hända någonting också. Utrustningen måste levereras till dem och sedan distribueras till fronten vilket också tar tid. Vi pratar om Europas näst största land - som är i krig. Sedan ska i förekommande fall folket utbildas också. Det är möjligt att allt rullar på. Men sist det begav sig - när Hitler härjade i området - pratade västmakterna i tre år innan de fick till något. Under tiden fick ryssar - och ukrainare - strida mot nazisterna utan en andra front. Tidsfaktorn är inte oviktig. Det är mycket lättare att hålla ryssarna borta från Kiev än att få bort dem sedan de fått möjlighet att inta staden och bita sig fast där.

Det påstås att finnar redan har samlat ihop utrustning och varit till Ukraina och levererat den. Det är nu den behövs - inte om tre år.

Sverige ska skänka 5.000 pansarskott. Det är vackert så. Visserligen syntes råda viss osäkerhet om huruvida de rår på ryska stridsvagnars pansar. Men även om de inte skulle göra det är de mycket värdefulla ändå. Enbart en massa stridsvagnar gör ingen armé. Det behövs soldater också och alla behöver bränsle, ammunition och mat. De bepansrade fordonen för personaltransport, samt mat-, bränsle- och ammunitionstransporterna går inte säkra för pansarskotten. Om de slås ut är stridsvagnarna oanvändbara efter en tid. De är inte bara oanvändbara - de är mycket utsatta eftersom de bara i begränsad utsträckning kan försvara sig. När deras bränsle tar slut kan ukrainarna nyttja dem som måltavla för utbildning av befolkningen i kastning av Molotov-cocktails. Men det funkar bara om utrustningen är där - i Ukraina - vid fronten.

Falun måndagen den 28 februari 2022

Mikael Styrman

.

Cementstövlar eller nackskott?

 .

Nu är det måndag. Kanske börjar det redan idag att gå upp för den ryska befolkningen vad Vladimir Putin och kleptokraterna kring honom ställt till med?

Ryssland är efter angreppet mot Ukraina bortkopplat från resten av världen. De flesta bankers förbindelser med utlandet är brutna. Det går nästan inte att flyga någonstans utanför Ryssland. Risken för betydande förmögenhetsskada är uppenbar.

De värnpliktiga som sades vara på ”övning” i Belarus och södra Ryssland har istället funnit sig vara på övning i att bli kanonmat i Ukraina. Förmodligen kommer resultatet att förhalas och hemlighållas en tid av den ryska ledningen innan sanningen går upp för de dödade soldaternas anhöriga. Men efter hand som kistorna börjar anlända ökar oddsen för att skitstormen bryter ut, som jänkarna brukar säga.

Men det är inte Vladimir Putins enda och sannolikt inte heller hans största bekymmer. Det spelar nog inte så stor roll att ett antal tusen fattiga soldater dör av ”blyförgiftning” i Ukraina. Större problem är nog vad som händer med kompisarnas, kleptokraternas, tillgångar - och hans egna. Slås deras verksamheter i spillror? Beslagtas deras tillgångar? Deras lyxbilar, helikoptrar, bizjetar och lustjakter..? 

Det finns nog all anledning för Putin att se sig noga för den närmaste tiden, så att han inte råkar kliva ned i några cementstövlar eller råkar skjuta sig i nacken när han gör vapenvård.

Falun måndagen den 28 februari 2022

Mikael Styrman

.

Spelet i kulisserna

 .

Det förefaller mycket troligt att något avgörande utspelat sig i förhållandet mellan Vladimir Putin och en annan part, möjligen en amerikan, innan invasionen av Ukraina. Något som föranledde Putin att bli djupt kränkt och tappa konceptet.

Någonting var det ju, eftersom han såg labil ut och betedde sig irrationellt.

Det ligger i sakens natur att om det var smärtsamt basunerar inte Putin ut det på gator och torg. Det ligger också i sakens natur att om det var en avsiktlig provokation kommer inte heller motparten att torgföra saken. Åtminstone inte innan det är bekräftat att hela kontroversen avlöper ”lyckligt”. Det kan ju, givet omständigheterna, naturligtvis också ta en ände med förskräckelse. Det finns ju katastrofer av olika allvarligt slag…

Skulle hela saken däremot avlöpa lyckligt kommer den andra kontrahenten att skrävla vitt och brett om hur vederbörande fick Putin att skjuta sig i foten.

Det som pågår i Ukraina nu kan ju inte betecknas som en bingovinst för någon part och kan snabbt utvecklas till en mardröm för alla inblandade.

Erfarenheten visar att det är ganska lätt att sätta igång en sådan där operation. Men det kan vara väldigt svårt att komma ur den sedan. Framför allt kan det vara svårt att komma ur situationen utan att förlora ansiktet.

Falun måndagen den 28 februari 2022

Mikael Styrman

.

Har reguljära arméer blivit obsoleta?

 .

Har reguljära arméer med stridsvagnar, pansarfordon, helikoptrar och stridsflygplan blivit lika föråldrade som riddare, kavalleri och stridselefanter?

Tanken på ett finlandiserat Ukraina gjorde Vladimir Putin processen kort med i torsdags. Det innebär ju sannolikt att allt annat än ett NATO-medlemsskap är otänkbart för Ukraina. Men först måste Ukraina - med hjälp utifrån - sätta stopp för Putins expansion av Ryssland. Med andra ord kan inte Ukraina bli medlemmar i NATO förrän de visat att de inte behöver vara det. Men det är en sanning med modifikation för utan betydande hjälp utifrån går det nog inte, eller tar åtminstone mycket lång tid och kräver mycket lidande.

Med sitt angrepp mot Ukraina dödade Putin i ett slag alla möjligheter till en samexistens byggande på förtroende. Både angreppet och de frekventa försäkringarna om motsatsen förstör förtroendet. Nu återstår bara antingen en ukrainsk tillvaro som lydstat åt den ryska diktaturen eller en tillvaro som självständig nation med en väpnad fred med Ryssland.

Den ryska övermakten är skrämmande stor - på pappret. Men i praktiken verkar det vara lite si och så med övermaktens stridsduglighet. Kleptokratin tycks ha gjort sitt även inom den ryska armén. Mönstret känns igen från Sverige och USA, även om det naturligtvis inte ser exakt likadant ut i de länderna. Kleptokratin söker sig olika uttryck i olika delar av världen. I Ryssland tycks det kunna vara så, att Putins kompisars mjölkande av försvaret lett fram till ett försvar som tycks skrämmande likt en innehållslös kuliss. Så länge Putin inte hade angripit Ukraina kunde minnet av Sovjetunionens misslyckande i Afghanistan fått tona bort och skymmas av landets framgångsrika kamp mot nazismen under Andra Världskriget. Men nu, med sitt angrepp och det hittills minst sagt mediokra resultatet mot det svagare Ukraina har Putin visat att det ryska försvaret kanske är samma sorts papperstiger som det var när de angrep Finland 1940. Det var i en tid då Stalins förföljelsemani drivit honom att låta dräpa alla högre officerare. När man ser bilderna av de många kilometer långa kolonnerna går tankarna osökt till Slaget vid Raatevägen under det Finska Vinterkriget.

Förmodligen kommer Rysslands anfall mot Ukraina än en gång att visa, att traditionella arméer till stor del har spelat ut sin roll. Det börjar vara många krig nu, som har visat att en traditionell armé - hur stor den än är - inte klarar sig mot en numerärt kraftigt underlägsen armé, med sandaler, kalasjnikovs, pansarskott och Stingermissiler. Det återstår väl ännu att se hur de senaste krigsflygplanen klarar sig mot Stinger. Men snart vet vi.

Sandaler och sandaler förresten - jag syftar förstås på att soldater som bekämpar en övermakt naturligtvis klär sig som den övriga befolkningen för att snabbt och spårlöst kunna uppslukas av befolkningen.

Däremot vet vi redan att en reguljär armé är hjälplös mot en lättrörlig fiende, i små grupper, som utnyttjar terrängen, dyker upp, slår till och sedan försvinner, i terrängen eller bland befolkningen. Den reguljära armén, som rör sig i kolonn, är synlig som måltavlorna på ett nöjesfält, men hittar själv inget att skjuta mot och får därför nöja sig med att göra stora hål i landskapet. Vapen avsedda för stora mål är svåra att använda mot små mål. Sedan är det ju svårt att se något från pansarfordon.

Hur det kommer att gå i Ukraina bestäms nog i hög grad av hur snabbt  Ukrainas hjälpare lyckas distribuera pansarskott och Stingermissiler mm. Ju fortare det går, desto mindre blir befolkningens lidande. Inget land är så rikt att det har råd att föra krig mot någon som tar för vana att dagligen skjuta hål i dess stridsvagnar, pansarfordon, helikoptrar och krigsflygplan i stort antal. Den uppräknade tunga utrustningen är optimerad för krigsindustrins plånböcker och inte för landets möjligheter att föra ett modernt krig.

Framtiden visar hur det går i Ukraina. Men den nära historien visar att krig numera allt mer sällan vinns av reguljära arméer. Det har vi fått demonstrerat många gånger: exempelvis i Vietnam, Afghanistan två gånger samt i Somalia.

Falun måndagen den 28 februari 2022

Mikael Styrman

.

Inte riktigt sant Peter Hultkvist

.

Försvarsminister Peter Hultkvist sa en sak i TV nyss, för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Han sa: ”Putin vill ändra den europeiska säkerhetsordningen”. 

Men det är väl inte riktigt sant, Peter Hultkvist?

Mer rätt vore väl att säga: Putin vill ändra den amerikanska säkerhetsordningen för Europa.

En liten distinktion, med stor verkan, som förklarar en hel del av det som pågår i Ukraina.

Men, det är klart, om Peter Hultkvist just har fått lära sig av amerikanerna hur han ska säga, upplever han väl sig förhindrad att säga på något annat sätt.

Falun fredagen den 25 februari 2022

Mikael Styrman

. 

Riksbankschef eller Frälsningssoldat?

 .

Jens Stoltenberg är ännu NATO:s Generalsekreterare. Snart ska han lämna för att bli Riksbankschef i Norge. Men det kan vara förhastat. När hela vidden klarnar av vad Stoltenberg varit med om att ställa till med i NATO kanske inte Norge behöver en USA-styrd riksbankschef. Det kan bli så att Norge har mer nytta av ytterligare en frälsningssoldat.

Falun fredagen den 25 februari 2022

Mikael Styrman

.

Vem är Annie Lööf?

 .

Vem är Annie Lööf frågar någon i Expressen.

Annie Lööf är en slalomåkare som ställer ut portarna efter att hon passerat.

Det är mycket praktiskt.

På det sättet är hon alltid fri att välja den väg som är bäst för stunden.

Dessutom kastar det av och an, än höger, än vänster, som det ska göra i slalom.

Falun fredagen den 25 februari 2022

Mikael Styrman

.

Lätt att skjuta sig i foten i EU

.

Det är lätt att skjuta sig i foten, i synnerhet om man är en klåpare och särskilt stor blir risken om man är en klåpare som försöker skjuta någon annan i foten.

Det divideras nu i EU och USA hur man tillräckligt hårt ska straffa Ryssland för att ha korsat deras väg och spolierat deras hyggligt fredliga övertagande av Ukraina och framflyttning av NATO:s gräns till 45 mil från Moskva.

Bland annat ska Ryssland utestängas från mängder av banksamarbeten och bland annat ska ryska bankers tillgångar och möjligheter att göra affärer strypas. Syftet är naturligtvis att straffa Ryssland hårt - och får man förmoda - utan att skada sig själv. Och det är här problemen börjar.

Ryssland ska förhindras att göra affärer i Dollar, Euro och Pund. Det blir inte så lätt för Ryssland. Men det blir väl inte så lätt för exempelvis Tyskland heller. Landet har stängt sina kärnkraftverk. Nu ska man dessutom sluta köpa gas och olja - visserligen bara från Ryssland. Det kan ju innebära att man får olja och gas, men knappast på miljövänligt sätt. Tyskarnas syfte med energiomställningen var väl att värna miljön, eller? Miljön lär knappast gynnas av fartygstransporter för att transportera olja och gas till Tyskland. Vad händer sedan den dagen det inte blåser? Eller när elnätet blir instabilt och kollapsar. Sådana dagar kommer. Det kan bli många sådana, särskilt vid sträng kyla. Tänker tyskarna lägga ned sin industri och sluta värma sina bostäder? Det börjar allt mer se ut som om Tyskland styrs av det svenska Miljöpartiet. Just detta exempel gäller Tyskland men flera liknande omständigheter kan förmodligen appliceras på fler europeiska länder.

Energipriserna kommer att skena. Det drabbar inte Ryssland som är leverantör av gas och olja. USA kommer sannolikt att dra stor nytta av att lura med Europa på ett så korkat äventyr. Europa kommer att drabbas av kostnaderna. Kommer Europas politiker att lyckas hålla ifrån sig ansvaret eller är vi på väg mot en Libanesisk situation även i Europa?

Kommer sanktionerna att göra det omöjligt för Sverige att importeras rysk kärnkraft - även via proxy - och även när det svenska systemet skiter sig - som det kommer att göra. Det mesta tyder på det.

Inte bara Ryssland hotas av att utestängas från valutahandeln vis Swift. Ett latent men outtalat hot om sådana åtgärder lever Kina med hela tiden. Det är förmodligen ett vapen som mår bäst av att aldrig användas. Om det används föder det omedelbart aktiviteter syftande till att kringgå systemet eller ersätta det av något annat som inte USA kan kontrollera.

Det är inte bara Swift som riskeras om dylika åtgärder vidtas. Dollarns ställning som reservvaluta har många gånger ifrågasatts eftersom den möjliggör för USA att konsumera merparten av planetens nyttigheter utan att behöva betala för det annat än med sedelpressen. Landet producerar pengar som egentligen borde vara värdelösa med en takt som får tryckpressarna att glöda. En miljon dollar kan produceras fortare än en elefant bajsar, men produkten duger egentligen inte ens till att gödsla med. Misslyckade försök att ersätta dollarn som reservvaluta med något annat har gjorts men det betyder inte att det aldrig kan ske. Skulle det lyckas är USA ett fattigt land med svåra sociala motsättningar. Inbördeskrig är ett mycket troligt scenario. Genom att använda dollarvapnet utmanar USA ödet.

Sedan är det ju förhållandet med det ömsesidiga beroendet. Mer eller mindre alla länder är beroende av andra länder för att fungera. Kina är beroende av USA som handelspartner. USA är beroende av Kina som lågpristillverkare och handelspartner. Ryssars och kinesers beroende av varandra kommer att öka kraftigt skulle en blockad av Ryssland äga rum. Tyskland och Europa är beroende av Ryssland som leverantör av olja och gas. Ryssland är beroende av resten av världen för leverans av produkter. En kleptokrati är inte världens bästa för utveckling av ett friskt näringsliv och en frisk industri. Det är som i Sverige. Ett land som plundrar sina entreprenörer skadar i längden sig självt. Ryssland har inte behövt ta itu med problemet på grund av sina rika naturtillgångar. Men det gör landet sårbart för blockader. Energipriserna kommer som nämnts att stiga brant. Det kan, och kommer troligen, att visa sig utomordentligt skadligt för Europa.

Riktigt vem som kommer att vinna och vem som kommer att förlora är inte så lätt att veta. Men helt klart kommer ju Ryssland att lida. Europa likaså, medan USA kommer lindrigt undan, kanske till och med kan vinna, om inte de med åtgärderna startar processer som skadar dollarns och bankernas ställning. Om man går för långt och skadar dollarns ställning är det troligt att det inte finns någon väg tillbaka.

Sedan är det flyktingproblematiken. Europa lider redan av att vara en soptipp för amerikanska krigsrester och nu har USA provocerat fram ett nytt krig som potentiellt kan starta mycket stora flyktingströmmar vilka blir mycket kostsamma för Europa och kan skapa svåra sociala påfrestningar i Europa, medan USA susar förbi i gräddfilen. Följden kan bli att befolkningen i Europa börjar sätta likhetstecken mellan USA, höga energipriser, sociala kostnader och motsättningar samt egennyttiga och tondöva politiker i elfenbenstornet i Bryssel m fl platser.

Det kanske inte räcker med att Europas politiker skjuter sig i foten. De kanske sågar av grenen som de själva sitter på. Onekligen ser det ut som om Europas politiker är på väg att låta sig luras igen. Eller är det kanske så att de är på väg att lura oss igen. Vad ska vi i så fall göra åt det?

Falun fredagen den 25 februari 2022

Mikael Styrman

. 

Inkompetent propaganda i SVT

 .

Ikväll, torsdagen den 24 februari 2022 sa man i SVT:s bevakning av Ukraina-kriget ungefär så här för att understryka allvaret i vad som pågår i Ukraina: Inga nationsgränser har ritats om i Europa genom krig sedan Andra Världskriget.

Men föga förvånande är det inte sant. 

Gränser i Europa har efter Andra Världskriget ritats om åtminstone för länderna Jugoslavien, Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro, Kosovo, Nordmakedonien, Moldavien, Transnistrien och Cypern. Den sistnämnda involverande NATO-länderna Grekland och Turkiet. Flera av de tidigare nämnda ackompanjerades av glatt bombande av NATO i länder som inte var medlemmar i NATO och inte heller i krig med NATO-länder. Därutöver har gränser ändrats, om än utan krig, i Tjeckoslovakien, Tjeckien, Slovakien, Östtyskland och Tyskland. Jag gör inte anspråk på att listan är komplett. 

SVT bör klaga hos jänkarna ifall de medvetet eller på grund av inkompetens förses med felaktig propaganda.

Falun torsdagen den 24 februari 2022

Mikael Styrman

.

Vem vinner?

.

Vem har vunnit flest flyktingar åt sin befolkning?

Har Ursula von der Leyen vunnit fler flyktingar åt EU än Boris Johnson vunnit åt britterna?

Vem får till de högsta energipriserna?

Har tackbreven börjat strömma in från medborgarna?

Falun torsdagen den 24 februari 2022

Mikael Styrman

. 

Varför slåss USA och Ryssland om Ukraina?

 .

Att döma av våra media är det många som försöker förstå hur Vladimir Putin resonerar, inte minst amerikanska skribenter, lektorer och professorer. Men av vad jag har sett hittills så kommer de inte ens i närheten av svaret. De lyckas inte sätta sig in i Putins situation, se saker från Putins synvinkel och tänka som Putin. Det närmaste de kommer tycks vara vissa insikter i hur Putin skulle resonera om han var en amerikansk universitetslektor.

En fråga som de alla tycks ställa sig är: Varför är Putin så intresserad av Ukraina? Men den frågan är naturligtvis helt fel ställd. Rätt fråga är: Varför är USA så intresserade av Ukraina? 

Redan grundläggande geografiska data visar på det absurda i frågeställningarna. Mellan Washington och Ukraina är det 7.391 km och ett hav som kallas Atlanten. Från Moskva till Ukrainska gränsen är det bara 453 km och det finns inget hav emellan. Det är naturligtvis en ytlig betraktelse, men redan den visar på det sjuka i hur frågan hanteras. Men det finns fler saker som ökar förståelsen för vad som pågår.

Många debattörer och analytiker snöar in i verklighetsfrånvarande teoretiska resonemang som man naturligtvis kan föra i timmar, dagar och år inne på institutionerna, fjärran från verklighetens brus. Där försöker man förklara det som utspelar sig utifrån olika modeller, samhällssystem och demokratiaspekter samt totalitära systems inverkan på politiken osv. 

Jag ser att många åtminstone delvis vill förklara Putins hållning utifrån synsättet att Ryssland är en kleptokrati. Och visst, Ryssland är säkert en kleptokrati. Liksom Sverige är en kleptokrati och USA är en kleptokrati. Det är bara det att kleptokratin ser lite olika ut i Ryssland, Sverige och USA vid en jämförelse.

Ryssland är en feodalstat. Vid ryska revolutionen störtade man tsarväldet och mördade tsaren och hans familj. Folket lurades av bolsjevikerna att tro att feodalstaten avskaffades. Men så blev det inte och det var förmodligen aldrig de ledande bolsjevikernas avsikt heller. Visst fanns det sådana som hade andra och hederligare och mer ideella avsikter, men de städades bort av de mer hårdföra, med nackskott. Och efter en tids skendemokratiska socialistiska övningar och lång tids systematiskt dödande av alla som kunde tänka själva - och var oförsiktiga nog att tala om det - är nu landet tillbaka till att vara en feodalstat. Putin styr Ryssland ungefär som våra enväldiga kungar styrde vårt land förr. Det sker med hjälp av fogdar, hövitsmän och adelsmän - om än i något kamouflerad och moderniserad form - vilka tillåts berika sig och fara hårdhänt fram i utbyte mot lojalitet mot högsta hönset. Om någon mellanpamp inte visste sin plats i vår feodalstat, förr om åren, fick vederbörande och hans bekantskapskrets gå hem med huvudet under armen. Det hör nog till undantagen i dagens Ryssland, om det alls förekommer, men om någon inte är lojal mot ledaren, är det strax någon annan som har tagit över jobbet, att hålla ordning i fögderiet och sko sig själv, utan att besväras av något hederligt rättsväsende. Men Putin utmanar inte sina fogdar kollektivt, eftersom han behöver dem. Det är bättre för Putin att de får berika sig. Annars börjar de bara undergräva hans ställning.

I väst försöker man förstå Putin utifrån olika ideologiska resonemang. Då landar man helt fel. Putin är ingen ideologisk person. Han är en praktisk och resultatinriktad person som inte tyngs av några ideologiska laster. Han är sannolikt en mycket god analytiker och psykolog. Han tilltalas av makten och uppskattar det praktiska i att ha hela makten själv - även makten att delegera vissa göranden åt andra.

För övrigt kan nämnas att inte Lenin eller Stalin heller var ideologiska. De var praktiska och maktgalna despoter som spelade det spel som gav dem makten och lät dem behålla makten. 

Det finns ett antal orsaker till att ett Ryssland som är starkt nog att hålla fast eller kontrollera Ukraina inte släpper ifrån sig Ukraina frivilligt. Ryssland behöver nämligen Ukraina. Det har historien och tiotals miljoner döda lärt ryssarna. Såvitt vi vet har Ryssland tre gånger utsatts för allvarliga hot mot sin existens. Alla tre gångerna har Ryssland överlevt genom att fienden tröttat ut sig på vägen genom Ukraina. Fienden har uttänjt sina försörjningsvägar, på grund av långa avstånd, dåliga vägar och den brända jordens taktik. Sedan har fiendens arméer nästan mangrant frusit ihjäl eller stapplat iväg hemåt efter bästa förmåga. 

Det hände svenska kungen Karl XII åren 1707-1709. Han förlorade sin armé men lyckades ta sig med ca 2.000 underhuggare till nuvarande Moldavien som då ingick i det Ottomanska riket. 

Det hände franske Kejsaren Napoleon Bonaparte år 1812 och Adolf Hitler åren 1941-1943. Det tycks ske med ungefär 100 års mellanrum, så det är kanske snart dags igen.

Karl XII inledde sitt ryska fälttåg i Sachsen. Napoleon startade vid floden Njemen och Hitler hade passerat halva Polen när han inledde operation Barbarossa. Om vilken som helst av dem istället hade fått starta sitt anfall mot Ryssland i Ukraina, 453 km från Moskva, är det mer än sannolikt att respektive krig hade slutat med rysk förlust istället för seger. Det här vet ryssarna och det är den främsta anledningen till att de aldrig kommer att släppa ifrån sig kontrollen över Ukraina. Att tro något annat innebär att skylta med en dumhet som är mer monumental än nöden kräver.

Ryssarna inser, att om de släpper kontrollen över Ukraina kommer det att bli ett fjärde angrepp mot Ryssland, som startar 453 km från Moskva och genomförs av USA.

Om man vill lösa upp knutarna i Ukraina är det därför Finlandisering som gäller. Det är en tillvaro i relativ frihet som bygger på att den stora grannen kan känna sig trygg. Tyvärr har en sådan lösning inte tilltalat USA vars militärindustriella komplex alltid ser sig om efter ett nytt land att ödelägga, ett nytt folk att terrorisera - denna gång Ukraina.

Det finns minst en avgörande omständighet till som är central. Världen går mot en kollaps i livsmedelsproduktionen, eller flera. Ukraina var Sovjetunionens kornbod. USA:s jordbruk är högintensivt och baserat på konstbevattning. De stora monokulturerna och växtgifter är på väg att slå ut bina, pollinatörerna som alla odlare behöver. Ett problem som USA inte är ensamt om. USA:s grundvattenreserver sinar i en allt raskare takt och landet kommer med största sannolikhet att förlora lejonparten av sin förmåga att odla livsmedel inom en inte allt för avlägsen framtid. Men eftersom det amerikanska kynnet gett dem devisen ”if it aint broke, don’t fix it” kommer man inte att göra något åt den saken förrän det är för sent.

Ukraina har en gång drabbats av hungersnöd och 20 miljoner döda när Stalin tog skörden och glömde att ukrainare också behöver äta för att kunna hålla sig vid liv. Det är svårt att veta hur Ukrainas framtid ser ut under Rysslands vingar, men givet situationen i det amerikanska jordbruket innebär sannolikt ett allt för stort beroende av USA att Ukraina kommer att få upprepa svälten under Stalintiden fler gånger när kollapsen i det amerikanska jordbruket inträffar. Det blir inte heller en engångshändelse. Mycket talar för att det blir ett mer eller mindre permanent missförhållande.

Det är anmärkningsvärt att USA är så ovilliga att medverka till att Ukraina förblir utanför Nato. Det bör inge stark oro, inte bara hos ryssarna, utan även hos ukrainarna. Givet ukrainarnas mindre angenäma erfarenheter av sovjetryskt styre är det begripligt att det inte är helt lätt att inse att USA inte heller är Sankte Pers ställföreträdare på Jorden, däremot möjligen krigsguden Mars adjutant.

Vad sedan gäller USA:s förhållande till Ryssland och de eviga kränkningarna och provokationerna, som har pågått allt sedan dåvarande Sovjetunionen bröt ryggen av Hitler-Tyskland, samtidigt som USA knappt klarade sig mot några tusen tyskar, så beror det nog på den outtalade men ständigt närvarande amerikanska skammen. Allt sedan dess förnekas Ryssland varje form av erkännande medan varje chans att förmedla en kränkning tas till vara. Jag tror att amerikanerna själva kanske inte vet att de gör så. Om de vet om att de gör så tror jag i alla fall att de inte själva vet varför. Det är nog ungefär med det som med en hund som jagar passerande bilar. Den vet inte heller varför den gör så. Den vet bara att den måste göra det och om den får tag i en bil vet den inte vad den ska göra med den.

Falun onsdagen den 23 februari 2022

Mikael Styrman

.

Sopskallar och mutkolvar förvandlar Europa till en amerikansk soptipp

 .

Förklätt till humanitet förvandlar Europas - och Sveriges - parlamentariker Europa till en amerikansk soptipp.

Ingen verkar kritisera eller ens våga eller vilja kommentera det som pågår. Europeiska politiker låter med glatt humör sina länder delta i USA:s terror, mördande och ödeläggande i land efter land. Hycklarna kallar det kamp för frihet och demokrati. Miljoner - av dem som överlever - drivs på flykten under svåra umbäranden. 

Europa tar glatt på sig kostnaden för de amerikanska psykopaternas härjande. Men självklart ska USA ta på sig ansvaret för vad deras militärindustriella komplex ställer till med.

Varför gör våra parlamentariker så? Är de mentalt efterblivna sopskallar eller är de grova och förslagna kriminella?

Det faktum att de tar på oss alla dessa kostnader utan att med ett ord kritisera USA tyder väl mest på det senare?

Sedan låter de skattebetalarna stå för inköp av i stor utsträckning oduglig krigsmateriel från USA för ett obegripligt antal miljarder. För så måste det ju vara. Om inte utrustningen var oduglig skulle väl inte USA ha förvandlat Afghanistan till en begravningsplats för oduglig krigsmateriel? De hade ju inga fiender i Afghanistan, annat än barfotakrigare, eller, som någon sa åt mig: ”sega gubbar”. Ändå lyckades de förlora trots all väldens resurser. Med en sådan krigsmakt behöver inte Europa och USA några fiender.

Hur mycket mutor behöver USA betala till sopskallarna i Europaparlamentet för att få dem att inte säga ett ont ord om USA och för att låta USA förvandla Europa till USA:s krigsindustris soptipp?

USA blir allt rikare, Europa sjunker allt djupare ned i misär och allt fler miljoner människor mördas och förföljs av psykopaterna.

Måste det vara på det här sättet?

Falun måndagen den 21 februari 2022

Mikael Styrman

.

Vem smittade Drottning Elisabeth?

 .

Vi lever i mytomanerna och psykopaternas tidevarv. Men makthavare har alltid manipulerat folket. Fast aldrig har de som nu med digitala media kunnat ge sina lögner vingar. framför allt går det numera sekundsnabbt att nå miljontals mottagare. Förr tog det åratal att sprida informationen. Kanske har det heller aldrig funnits en så vältrimmad mediaorganisation att sprida lögnerna med? En så lydig propagandaorganisation…

Enligt tidningarna har Storbritanniens Drottning Elisabeth testat positivt för Covid-19.

Vem hinner då först ut i media för att skylla det på Putin? Blir det Boris Johnson eller Joe Biden?

Båda har sina domestiska problem som gör att de behöver hitta syndabockar och saker att rikta bort sin befolknings uppmärksamhet mot, för att själva få vara ifred.

Boris Johnson har sin Brexit, som inte är färdigtänkt, men ändå genomförd, och vars konsekvenser britterna nu försöker hantera på volley. Han har också sina överklassmanér, sitt sätt att stå över allt som de styrande utsätter befolkningen för - därav Partygate. Han kan därför säkert utan problem haspla ur sig att den brittiska underrättelsetjänsten har kommit fram till att ryska agenter har smittat drottningen.

Biden har sitt polariserade land, i hög grad befolkat av psykopater som fostrats att de har rätt att stjäla vad som helst, av vem som helst, rätt att konsumera och betala resten av världen med egentligen värdelösa dasspapper som man producerar i ett tempo som får tryckpressarna att glöda. Han har en halv befolkning som tror att det är ett framgångsrecept att rösta fram en amerikansk motsvarighet till Josef Stalin till presidentposten - ett problem som han måste hantera. Han har också en överstor krigs- och anfallsindustri som landet har förlorat kontrollen över. Den kräver yttre fiender som rättfärdigar dess existens. Det har Joe Biden att ta hänsyn till om han inte vill bli skjuten, som en del av hans företrädare blivit. I synnerhet när de inte varit det militärindustriella komplexets galningar till lags. USA har som vi vet sedan tidigare inga problem med att producera sådana nyheter.

Frågan är vem som hinner först?

Löjligt? - Ja, kanske det. Men inte löjligare än många andra lögner som de matar oss med.

Falun måndagen den 21 februari 2022

Mikael Styrman

.

Spågubbarna och kriget

 .

Det antyds ganska ogenerat att det är detaljerad information som övertygat Boris Johnson och Joe Biden om att rysk aggression ska komma att leda till Ukrainas ödeläggelse. Så övertygade menar de sig vara att de kan berätta ”på dagen” om när det ska ske. Fast hittills har det inte stämt så bra, trots att erfarenheterna från tidigare krigsmakande ger vid handen att det sannolikt finns folk, förmodligen ryssar eller ukrainare, verksamma i området, men som dock inte arbetar vare sig på ryskt eller ukrainskt uppdrag. Därav de exakta spådomarna.

Sedan har de haft lite motgångar, främst för att inte Putin reagerat som väntat på deras false flag-operationer i gränsområdet mellan Ryssland och Ukraina.

Hur kommer det här att sluta då? Det är naturligtvis omöjligt att veta. Men om det slutar med Ukrainas ödeläggelse tror jag att Volodymyr Zelenskyj ligger bra till för att sluta som Il Duce gjorde i Andra Världskrigets slutskede.

Falun måndagen den 21 februari 2022

Mikael Styrman

.

Slivovitz-kriget

 .

Länge tycks kriget om de omtvistade områdena mellan Ryssland och Ukraina ha bedrivits lågintensivt. Rapporteringen från området är inte helt lätt att analysera för den som inte är på plats. Men jag vill gärna dela med mig av vilka associationer jag får av rapporteringen från området. Av någon anledning kommer jag att tänka på ”Slivovitz-kriget” under Jugoslaviens sönderfall.

Jag minns att någon skribent då beskrev en ganska regelbunden dygnsrytm som präglade ställningskriget i något område som var en del av det sönderfallande Jugoslavien. Om jag minns rätt så var det ungefär så här. På förmiddagarna var det ganska lugnt. Förmodligen för att man då låg och sov fyllan och baksmällan av sig. Längre in på förmiddagen uppstod ett sporadiskt skjutande. Efter hand som lunchen sköljdes ned med det lokalt producerade plommonbrännvinet i allt större mängder eskalerade skjutandet under eftermiddagen till ett ganska glatt pangande, tills fyllan framåt kvällen resulterade i att man mer övergick till att internt lösa världsproblemen innan man till slut somnade.

Jag tror således att den främsta skillnaden mellan Ukraina och Jugoslavien är att i Jugoslavien drack man Slivovitz och i Ukraina dricker man vodka. Men i stort sett är det samma klientel som är verksamma. Och det är inte de som kan bygga upp en ljusnande framtid för befolkningen.

De här kriserna gör väldigt lite nytta för befolkningen, men de är ju bra för krigsindustrin och för gratisätarna som ”löser” deras problem genom att åka blåljuskortege från slott till slott i Europa och under pauser mellan flerarättersmåltiderna avnjuta dagens höjdpunkt, som är poserandet framför medias kameror.

Det är förmodligen som vanligt. Freden har få bundsförvanter, men kriget har en väldig samling exploatörer på sin sida.

Hur gick det sedan i Jugoslavien då? Jo, när man ledsnade på de sorgliga spillrorna man förvandlat Jugoslavien till, tog man granater och kalasjnikovs med sig och flyttade till Sverige.

Falun måndagen den 21 februari 2022

Mikael Styrman

.