.
Hela mitt liv har jag matats med propaganda som bland annat har berättat, snarare hamrat in, hur Sovjetunionen, senare Ryssland, använder sig av ”honungsfällor”. Det tror jag visst att de har gjort, kanske även gör. Jag tror inget annat. Men den propaganda som vi hela tiden översköljs av är alldeles uppenbart pro-amerikansk och talar aldrig om några amerikanska honungsfällor. Det är nästan ett bevis för att det i media är ett stort No-No att ens nämna att det pågår.
Givet den starkt pro-amerikanska slagsida som präglat vår nyhetsförmedling efter 1942 kan man nog med visst fog dra slutsatsen att just det faktum att det aldrig pratas om amerikanska honungsfällor betyder just att de är vanliga, kanske mycket vanligare än ryska dito. Det finns många omständigheter som talar för att det är på det sättet. En är naturligtvis resurser. USA, som kontrollerar världens reservvaluta, US Dollar, får betala alla sina utrikes utgifter med värdelösa dasspapper som man trycker i en fantastisk omfattning. Mycket av världens problem kan spåras just till att dollarn är reservvaluta och att USA därför aldrig behöver göra några ekonomiska rimlighets- eller effektivitetsanalyser för sina insatser.
En annan viktig omständighet som talar för att det pågår är att vi aldrig hör några västerländska ledare kritisera USA, inte ens när de gör sig skyldiga till grova kränkningar av mänskliga rättigheter eller begår folkmord. Det har väl knappt hörts några sådana synpunkter sedan en ung Olof Palme kritiserade USA:s terror i Indokina?
Självklart kan det finnas många orsaker till avsaknaden av kritik. En helt uppenbar förklaring är ju kännedomen om de skrupelfria metoder USA tillåter sig att använda i umgänget med andra länder. En annan är naturligtvis alldeles vanlig mänsklig feghet. Men jag vill ju inte tro att det är så illa att det inte bland flera generationers västerländska ledare har funnits någon enda med heder och civilkurage. Den naturliga konsekvensen av en sådan tro är naturligtvis att många av dessa ”ledare” fastnat i amerikanska honungsfällor. Det som börjat med en trevlig förbrödringsresa i glada vänners lag, med allt betalt - fnasken också - oavsett könsmässiga preferenser - har slutat med en ruskig baksmälla. En baksmälla med kraft att ända vilken lysande politisk karriär som helst, skulle saken offentliggöras. Det ligger i sakens natur att politiker inte vågar andas om sådana erfarenheter till varandra. Därför är säkert den för oss okända listan lång, innehållande västerländska politiker som aningslöst avslutat sin tid som självständig politiker, på grund av ett barns naiva tro på att amerikanerna var hans/hennes vänner.
Det är i betraktarens öga att avgöra vilka som då är de värsta fnasken. De kvinnor och män ur det lätta gardet som är honungsfällans själva essens eller de politiker som tillåter sig lite för vidlyftiga mänskliga svagheter i opålitligt sällskap?
Klart är emellertid att medan det lätta gardets bemanning levererar precis vad kunden beställt sviker politikerna sina uppdragsgivare och kanske även sina närmaste å det grövsta. Oavsett vilka man efter egen bedömning finner vara de värsta fnasken är det klart att det handlar om världens i särklass dyraste fnask.
Till stöd för min slutsats behöver jag ju bara påpeka att det inte skulle vara möjligt för USA att fara fram som de gör om västvärldens politiker i allmänhet och Sveriges i synnerhet hade ens ett uns vanlig anständighet och civilkurage. Eftersom de visat sig inte ha någotdera får Sveriges skattebetalare lägga ut tiotals, kanske hundratals, miljarder för att ta emot och försörja hundratusentals människor som terroriserats och drivits iväg från sina hem av amerikanernas brott mot mänskligheten. Det allra minsta man hade kunnat begära är ju att de alla rätteligen skulle tilldelats ”Green Card” för inresa och boende i USA. Eftersom det är USA:s militärindustriella komplex som drivit iväg dem så är det inte mer än rättvist att de också tar emot dem och försörjer dem själva - inte minst med tanke på att USA får betala sina kostnader med värdelösa dasspapper som vi på grund av monumental dumhet accepterar som betalningsmedel - om än i brist på bättre.
Falun lördagen den 12 februari 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar