.
Har reguljära arméer med stridsvagnar, pansarfordon, helikoptrar och stridsflygplan blivit lika föråldrade som riddare, kavalleri och stridselefanter?
Tanken på ett finlandiserat Ukraina gjorde Vladimir Putin processen kort med i torsdags. Det innebär ju sannolikt att allt annat än ett NATO-medlemsskap är otänkbart för Ukraina. Men först måste Ukraina - med hjälp utifrån - sätta stopp för Putins expansion av Ryssland. Med andra ord kan inte Ukraina bli medlemmar i NATO förrän de visat att de inte behöver vara det. Men det är en sanning med modifikation för utan betydande hjälp utifrån går det nog inte, eller tar åtminstone mycket lång tid och kräver mycket lidande.
Med sitt angrepp mot Ukraina dödade Putin i ett slag alla möjligheter till en samexistens byggande på förtroende. Både angreppet och de frekventa försäkringarna om motsatsen förstör förtroendet. Nu återstår bara antingen en ukrainsk tillvaro som lydstat åt den ryska diktaturen eller en tillvaro som självständig nation med en väpnad fred med Ryssland.
Den ryska övermakten är skrämmande stor - på pappret. Men i praktiken verkar det vara lite si och så med övermaktens stridsduglighet. Kleptokratin tycks ha gjort sitt även inom den ryska armén. Mönstret känns igen från Sverige och USA, även om det naturligtvis inte ser exakt likadant ut i de länderna. Kleptokratin söker sig olika uttryck i olika delar av världen. I Ryssland tycks det kunna vara så, att Putins kompisars mjölkande av försvaret lett fram till ett försvar som tycks skrämmande likt en innehållslös kuliss. Så länge Putin inte hade angripit Ukraina kunde minnet av Sovjetunionens misslyckande i Afghanistan fått tona bort och skymmas av landets framgångsrika kamp mot nazismen under Andra Världskriget. Men nu, med sitt angrepp och det hittills minst sagt mediokra resultatet mot det svagare Ukraina har Putin visat att det ryska försvaret kanske är samma sorts papperstiger som det var när de angrep Finland 1940. Det var i en tid då Stalins förföljelsemani drivit honom att låta dräpa alla högre officerare. När man ser bilderna av de många kilometer långa kolonnerna går tankarna osökt till Slaget vid Raatevägen under det Finska Vinterkriget.
Förmodligen kommer Rysslands anfall mot Ukraina än en gång att visa, att traditionella arméer till stor del har spelat ut sin roll. Det börjar vara många krig nu, som har visat att en traditionell armé - hur stor den än är - inte klarar sig mot en numerärt kraftigt underlägsen armé, med sandaler, kalasjnikovs, pansarskott och Stingermissiler. Det återstår väl ännu att se hur de senaste krigsflygplanen klarar sig mot Stinger. Men snart vet vi.
Sandaler och sandaler förresten - jag syftar förstås på att soldater som bekämpar en övermakt naturligtvis klär sig som den övriga befolkningen för att snabbt och spårlöst kunna uppslukas av befolkningen.
Däremot vet vi redan att en reguljär armé är hjälplös mot en lättrörlig fiende, i små grupper, som utnyttjar terrängen, dyker upp, slår till och sedan försvinner, i terrängen eller bland befolkningen. Den reguljära armén, som rör sig i kolonn, är synlig som måltavlorna på ett nöjesfält, men hittar själv inget att skjuta mot och får därför nöja sig med att göra stora hål i landskapet. Vapen avsedda för stora mål är svåra att använda mot små mål. Sedan är det ju svårt att se något från pansarfordon.
Hur det kommer att gå i Ukraina bestäms nog i hög grad av hur snabbt Ukrainas hjälpare lyckas distribuera pansarskott och Stingermissiler mm. Ju fortare det går, desto mindre blir befolkningens lidande. Inget land är så rikt att det har råd att föra krig mot någon som tar för vana att dagligen skjuta hål i dess stridsvagnar, pansarfordon, helikoptrar och krigsflygplan i stort antal. Den uppräknade tunga utrustningen är optimerad för krigsindustrins plånböcker och inte för landets möjligheter att föra ett modernt krig.
Framtiden visar hur det går i Ukraina. Men den nära historien visar att krig numera allt mer sällan vinns av reguljära arméer. Det har vi fått demonstrerat många gånger: exempelvis i Vietnam, Afghanistan två gånger samt i Somalia.
Falun måndagen den 28 februari 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar