.
Hela mitt medvetna liv har vetenskapsmän, historieintresserade, äventyrare och andra sökt efter Atlantis - den sjunkna staden - som i det kollektiva minnet badade i rikedomar, hade gator belagda med rent guld osv. Otaliga har teorierna varit om var Atlantis var beläget och varför Atlantis gick under. Den ena efter den andra expeditionen har bekostats. Men med ringa eller ingen framgång. Till stor del har den uteblivna framgången nog berott på att man sökt efter en enskild apokalyptisk händelse, en stad som gått under till följd av rörelser i jordskorpan, vulkanutbrott eller annat. Och visst, sådana händelser har säkert också funnits, men de förklarar inte myten om Atlantis spridning.
Så visade det sig - med ökad kunskap - att "myten" om Atlantis fanns överallt - framför allt i kustnära områden, i egna versioner, men starkt påminnande om varandra. Det är verkligen fascinerande hur detta händelseförlopp har bevarats under obegripligt lång tid i det kollektiva minnet, visserligen något förändrat, men inte mer än att det går att förstå att de innebär olika sätt att beskriva samma händelseförlopp.
Intressant är ju också hur det visar att människans historia till stora delar måste skrivas om. Den moderna människans historia är mycket längre än den etablerade vetenskapen beskriver, må vara med det hack i kurvan som blev följden av att de mest blomstrande delarna av den mänskliga civilisationen hamnade under havet - alltjämt för djupt för att vara åtkomlig för oss - när inlandsisarna smälte.
Följden av numera känd kunskap är att nästan alla betydande tidsbegrepp om människans tidiga historia måste överges och skrivas om, för att verklighetsanpassas. I många fall utgör de offentliga lögner vilka inte tidsbestämts noggrannare än att man bara huggit till med årtal som man upplevt tillräckligt långt tillbaka och vilka man kunnat bekänna sig till utan att komma i konflikt med redan tidigare etablerade lögner.
Är det möjligt för den samlade historiska vetenskapen att ompröva sina rådande sagor eller måste det ske ett byte rakt av, ett generationsbyte, så att historiker kan tillträda vilka inte är bundna av att försvara hittills rådande sagor? Framtiden visar hur det blir med den saken.
Michail Gorbatjov har, troligen felaktigt, tillskrivits ett uttalande: ”Livet straffar den som kommer för sent”. Vare sig det var rätt eller fel att tillskriva just honom ett sådant uttalande är nog uttalandet i sig mycket relevant i fråga om dagens historikers förhållande till sentida rön.
Falun Långfredagen den 7 april 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar