Donald Putin & Vladimir Trump och deras återverkningar på USA

 .

Donald Trumps agerande visavi Vladimir Putin avviker i anmärkningsvärd grad från den mer normala relationen mellan en amerikansk president och en rysk autokrat.

Flera saker stack i ögonen och var så mycket iögonfallande att de gav ett osunt intryck redan när de två träffades under Trumps första presidentperiod. Trump var redan då alldeles för road av Putins umgänge och verkade nästan gå på övervarv i Putins närhet. Redan då tänkte jag att Putin hade serverat Trump ett erbjudande som Trump ”inte kunde tacka nej till”.

Fortfarande bär jag - och förmodligen många andra - på en misstanke om att Putin mutade Trump personligen i syfte att få Trump att fatta beslut till skada för USA och dess allierade, men till fördel för Putin, Ryssland och Trump personligen.

Det skulle förvåna mig storligen om inte idén till att göra en statskupp i USA ursprungligen varit i Putins säck innan den hamnat i Trumps påse. Klarhet i detta lär väl inte världen få, annat än om någon av de två drabbas av samvetsnöd på sin dödsbädd. Men att någon av dem skulle göra det låter inte som något troligt scenario.

Helt nyligen läste jag någonstans att efter nämnda möten med Putin samlade Trump in och omhändertog sina medarbetares anteckningar från mötet. Det är ju ett helskumt agerande som inte rimligen kan tåla dagens ljus. Jag visste inte om detta då när det ägde rum, men det talar starkt för att jag var rätt ute när jag misstänkte att Trump hade låtit sig mutas av Putin.

Det är mot den bakgrunden man - utan detaljkännedom eller teknisk kunskap om den amerikanska rösträkningsproceduren - måste bedöma utfallet i det senaste presidentvalet. Visst var Biden gammal och Harris saknade trovärdighet, men Trump var också gammal, även om han bar sina år med större lätthet än Biden. Men framför allt hade Trump lämnat ett så turbulent - för att inte säga direkt svamligt - spår efter sig under sin första presidentperiod. 

Det som framför allt - i alla vettiga människors ögon - borde ha fullständigt diskvalificerat Trump från presidentposten var ju hans statskuppsförsök när han blev bortröstad. Med stöd av ett koppel - närmast religiöst troende blådårar, mycket lika Adolf Hitlers SA-trupper, gjorde han ett uppenbart försök att göra revolution och gripa makten med våld.

Att inte det amerikanska rättsväsendet klarade av att döma och låsa in Trump efter så grova och uppenbara brott mot demokratin och konstitutionen sänder ett mycket nedslående besked - inte bara till USA - utan till hela världen. Det är nog så att den amerikanska konstitutionen numera är föråldrad och inte längre gör jobbet efter att samhället förändrats. 

Jag vill gärna jämföra med hur den numera hädangångna studierektorn i min ungdoms grundskola brukade uttrycka saken. Han brukade säga: ”Lås är bara till för hederliga människor - mot tjuvar hjälper ingenting”. Det är nog så med den amerikanska konstitutionen också - hur fin och märkvärdig man än låtsas att den alltjämt är. Den är skriven av hederliga män, för att läsas och följas av hederliga män. Den är illa rustad att reglera statsskicket i dagens USA där hederliga män i politik och samhällstoppar är en bristvara.

För att den amerikanska konstitutionen ska fungera på avsett sätt är det nödvändigt att det finns en vilja att respektera den och att rätta sig efter den. Så ser inte dagens situation ut i USA. Konstitutionen är numera bara ett rundningsmärke. Ingen har väl demonstrerat detta tydligare än Trump?

En sak som blivit mycket tydlig på senare tid är att systemet att utse ledamöter i Högsta Domstolen på livstid även det sedan länge passerat ”bäst före-datum”. Dagens polariserade politiska situation i kombination med den ökade benägenheten att sätta hederligheten på undantag leder till att presidenter - i vart fall en del av dem - inte drar sig för att utse korrupta domare till nationens viktigaste domarämbeten. När så - som just nu är fallet - det sker med systematik att man utser korrupta domare på livstid, leder det till utbredd rättsröta och risken är betydande för att gamla - och i USA beprövade - metoder åter tas till heder. 

Att mörda presidenter är en ganska etablerad och utbredd hobby i USA. Man ska nog inte vara förvånad om det visar sig att det är en hobby som bitit sig fast i amerikanernas sätt att umgås med sina styrande. 

Om rötan - som mycket tyder på just nu - även har spridit sig till Högsta Domstolen är det mer än sannolikt att det kommer att utvecklas till en folksport att på enskilt initiativ även framkalla byte på taburetterna i Högsta Domstolen. Det vore en oönskad men fullt naturlig konsekvens av val av extrema eller moraliskt dekadenta ledamöter till Högsta Domstolen. Det är ett förhållande som går väldigt mycket i otakt med att de ännu utses på livstid. 

Jag tror att en naturlig - och mycket trolig - följd av att utnämningsmakten kommit att så tydligt missbrukas och polariseras kommer att bli att Högsta Domstolens ledamöter i framtiden inte får sitta tills de sparkar tomt. De kommer att utses på begränsad tid - några år. En naturlig följd av det pågående haveriet kan tänkas bli att även nu sittande domare får sin livstidsutnämning tidsbegränsad och att domarna i fortsättningen utses på kortare tid, med allmänna val av en ledamot per år eller möjligen vart annat år.

Korrumperingen av domarutnämningar är en direkt följd av att politiker utser domarna och att politikerna har korrumperats. Domare borde istället få kandidera och utnämnas genom allmänna val eftersom politikerna inte längre synes vuxna uppgiften att utse domare utifrån deras juridiska och moraliska kompetens.

Naturligtvis är det, av samma skäl som ovan relateras, lika horribelt och föråldrat att inte konstitutionen är tydlig med att en presidentkandidat - tidigare dömd för allvarliga brott - inte kan väljas till president. Det har ju sitt ursprung i att det vid tiden då konstitutionen skrevs och den antogs, var fullkomligt omöjligt att tänka sig att en brottslig kandidat, dömd för grova brott som hotade att sätta demokratin ur spel, skulle kunna väljas till president vare sig det var lagligt eller ej.

Tänk om den amerikanska nationens fäder hade kunnat veta att USA:s befolkning skulle sätta så litet värde på deras frihetskamp mot engelsmännen att de skulle komma att låta en rysk diktator välja president åt dem, dessutom en president som organiserat ett uppror mot valprocessen - ett uppror som kostade flera poliser livet och skövlade Capitolium. Skulle de ändå ha bemödat sig med att göra uppror mot engelsmännen om de visste att deras efterföljare skulle sätta en man i Vita Huset som var kriminell, men som på grund av att rättsväsendet visade sig vara helt degenererat skulle visa sig inte kunna hindras från att bli president, trots grova brott begångna under valprocessen. Om de dessutom hade fått veta att benådande av grova brottslingar skulle komma att utvecklas till en presidentiell nationalsport - skulle de ändå bemödat sig med att revoltera mot engelsmännen och skulle de ha gett konstitutionen samma lydelse?

Ja, jag tror att de ändå skulle gjort uppror mot engelsmännen, men de skulle nog ha stängt dörren till presidenternas möjlighet att benåda brottslingar hejvilt. De skulle säkert också ha vidtagit mått och steg för att förhindra att det amerikanska rättsväsendet skulle komma att förvandlas till det ganska kriminella pajasväsende som det är idag.

Det amerikanska rättsväsendet har degenererats och blivit så dysfunktionellt att det kan ifrågasättas om man lika gärna kunde haft det ryska rättsväsendet. Frågeställningen är kanske akademisk eftersom mycket talar för att det är just det ryska rättsväsendet man är på väg att få. Åtminstone verkar den ryska presidenten vara den som utser den amerikanska presidenten.

Hedern har förlorat sin betydelse i USA. Det spelar nog underordnad roll om de har ryskt eller amerikanskt rättsväsende. De skulle nog fiffla på ungefär samma sätt för att blockera rättsväsendets möjligheter att fungera vare sig de har det ena eller det andra systemet. Korruption och kriminalitet är inget nytt i amerikansk politik. En lista över kriminella presidenter och andra politiker skulle bli mycket lång. Det hindrar inte att var tid har sitt ansvar för att inte låta en sådan lista bli längre.

Tyvärr är nog vår tid den som lyckats sämst med att bekämpa korruption och kriminalitet inom det amerikanska styret sedan USA utropade sin självständighet den 4 juli 1776. Det säger oss säkert något om framtiden.

Falun onsdagen den 26 februari 2025

Mikael Styrman

.

Centerns kräftgång och dess bakomliggande orsaker

 .

Då och då dammar media av Emil Källström och Anna-Karin Hatt som nya potentiella partiledare när Centerpartiet fortsatt krisar till det. Kanske i samförstånd med för oss andra osynliga aktörer?

De har båda sökt sig bort från Centern under Annie Lööfs tid vilket väl torde indikera att de inte var av samma åsikt som Annie Lööf och hennes hejaklack om i vilken riktning partiet ska drivas.

Såvitt det går att förstå har partiets ställning i valmanskåren försämrats på ett påtagligt sätt sedan dess. Men Muharrem Demirok hade uppenbarligen ett mycket begränsat mandat att ändra partiets kurs i någon som helst riktning. Han hade tydligen bara utrymme att själv bestämma kursen - under förutsättning att det blev som Annie Lööf ville och tidigare stakat ut.

Många har sökt sig bort från partiet. Kanske har det blivit svårare att nu bedöma vad partiet vill? Kanske är inte ens sympatisörerna och de som styr partiet på samma våglängd? Vilka finns egentligen kvar i partiet och vad vill de? Är det efter de kvarvarande väljarna partiets kurs ska anpassas eller är det efter vad Annie Lööf en gång ville och som kanske ännu styr i Centern? Vad kommer det att innebära om kursen ska sättas utifrån de kvarvarande sympatisörerna? Innebär det att kursen mot undergången ligger fast? Dvs räcker de kvarvarandes antal för att säkra partiets överlevnad?

Vem styr egentligen Centern numera och är det möjligen undergången som är målet? Centern var åtminstone förr ett rikt parti. Gäller det fortfarande? Är det verkliga målet ett nödtorftigt kamouflerat försök att sänka partiet och dela på pengarna? I så fall är partiledarattrappen som man söker bara en gisslan eller en framtida syndabock.

Falun tisdagen den 25 februari 2025

Mikael Styrman

.

Östtyskland - en förgiftad kalk

 .

När det kommunistiska Östeuropa gick mot sin oundvikliga konkurs - som socialism och kommunism alltid resulterar i, efter att först ha tagit omvägen via att göra befolkningen fattig och rädd, ville dåvarande västtyska förbundskanslern Helmut Kohl bli historisk som mannen som enade Tyskland.

Tyskarna har typiskt sett en mycket hög arbetsmoral. Under tiden östra Tyskland var Östtyskland förstörde kommunisterna människornas arbetsmoral genom att förstöra statens institutioner, förstöra all kreativitet och förfölja den egna befolkningen. Det fick till följd att människor med framåtanda, som inte nöjde sig med kommunismens smulor på bordet efter att ha låtsats arbeta, lämnade landet illegalt - vilket var enda sättet - för att söka sig till den fria världen.

Folkhumorn i Östtyskland var - som ofta är fallet med folkhumor - klarsynt och skoningslös. Ett klassiskt skämt kan få exemplifiera det. Bland annat sade östtyskarna man och man emellan ”vi låtsas arbeta, för sen låtsas ni avlöna oss.”

Kåt på ryktbarhet som Kohl var gick han med på ett antal kostsamma och kontraproduktiva stolligheter som idag får hela återföreningen att framstå som en förgiftad kalk. 

Bland annat fick östtyskarna byta in sina värdelösa Öst-Mark mot D-Mark - en mot en. Det var ju ett hån mot västtyskarna som fick stå för kostnaderna. Östtyskarna hade gott om mark eftersom det inte gick att köpa något i Östtyskland. Hyllorna gapade tomma i affärerna. Man fick exempelvis stå i kö för världens kanske uslaste bil, den legendariska Trabanten, ett halvt arbetsliv. Att värdelös östvaluta fick bytas in mot kurant D-Mark skickade signalen till östtyskarna att deras leksakspengar verkligen var värda någonting och i förlängningen att kräftgången efter återföreningen var Västtysklands fel. Konsekvensen blev att väst fick skulden för östs fiasko i många östtyskars ögon. Redan vid återföreningen sådde Helmut Kohl - förhoppningsvis i oförstånd - på detta sätt fröet som nu i östra Tyskland utvecklas till något av en rysk renässans.

Planen var naturligtvis att glorifiera västpolitiker, men också att östtyskarna skulle bli tacksamma. Planen var även att östtyskarna snabbt skulle assimileras och att det enade Tyskland skulle bli samma industriella under som Västtyskland blev efter Andra Världskriget under Konrad Adenauers ledning. Nu blev inte verkligheten sådan. Östtyskarna blev istället bortskämda. De hade ju redan fått byta sina värdelösa låtsaspengar till kurant valuta som de hade ”tjänat in i öst”. Varför skulle inte även andra fördelar tillkomma dem? Företagsnybildningen i öst uteblev, arbetslösheten bet sig fast. Den kvarvarande befolkningens arbetsmoral hade blivit förstörd under kommunisttiden. De visar sig nu efter 45 år ännu ha mer gemensamt med ryska diktatorer än med västtyskar.

En omständighet som ännu verkar försummas i den allmänna debatten är att medan västtyskarna redan före återföreningen levde i ett öppet samhälle med full internationell rörelsefrihet levde östtyskarna under förtryck i ett slutet samhälle. Däri finns  - tror jag - en stor del av förklaringen till att östra Tyskland ligger före i sin reaktion på den okontrollerade och bidragsfinansierade invandringen. Självfallet beror det i ännu hög grad på att det ekonomiska undret i östra Tyskland har uteblivit och att många östtyskar därför upplever sig bli behandlade som - och utkonkurrerade av - afrikaner m fl invandrande grupper.

Åtminstone delvis har undret i öst uteblivit på grund av att egennyttiga tyska politikers fokus legat mer på att i media, med hjälp av statens resurser, framhäva sig själva som de som skulle frälsa öst, än på att verkligen få något gjort. Men det berodde inte bara på otyglad politisk egennytta. Svårigheter skapades även av konflikten mellan öst och väst. Det förenade Tyskland levde på den framgångsrika industrin i väst. Åtgärder fick visst vidtas för att främja utvecklingen i öst, men inte i sådan grad att det hotade den ekonomiska motorn i väst. Resultatet blev - möjligen - låtsasåtgärder som inte resulterade i några positiva resultat.

Problemet gör sig som ovan nämnt ännu påmint genom att östtyskarna, som fortfarande har det sämre än västtyskarna, hemfaller åt invandringsfientlighet. Det har naturligtvis sin grund i att befolkningen upplever att självförhärligande västtyska politiker tillsammans med motsvarande svenska stollar ägnat sig åt jultomteverksamhet visavi Tredje Världens befolkning och bjudit in dem att ha det bra - utan att arbeta - dessutom belönande tyskar (och svenskar) med våldsdåd, attentat och gruppvåldtäkter. Hur kan någon ha trott på att det skulle sluta på något annat sätt? 

Nynazister och jämförbara går - självklart - bra i den östtyska opinionen. Men det lär bara vara en förövning. Klimatfrågan - vare sig den orsakas av människan eller av naturen, opåverkbar för oss - lär inte bli nådig, vare sig mot Tysklands industri eller mot befolkningens levnadsstandard. Tyska politiker har slagit dövörat till och lekt Messias med migrationsfrågan och det kan kanske fungera - i goda tider. Men allting talar för att de goda tiderna är slut nu och att det som redan sker i öst snart sker även i väst. 

Fortsatt politisk oförmåga att leverera talar nog för att det snart går i Sverige som man förr sade i Finland om ländernas relation till USA:

”Det som sker i USA sker 10-20 år senare i Sverige och det som sker i Sverige sker lite senare i Finland - men inte förrän man konstaterat att det fungerade inte i Sverige heller.”

Med snarlik logik sker det som nu äger rum i östra Tyskland snart även i västra Tyskland och något senare även i Sverige. Men det tycks inte med självklarhet smitta Finland som redan hunnit se och lära av att det inte fungerade i Sverige.

Falun fredagen den 21 februari 2025

Mikael Styrman

.

Aktivera Anti-Trust-lagarna i USA

 .

Donald Trumps nu långt gångna försök att göra sig till amerikansk autokrat av Putin-typ är ett grovt övergrepp mot det amerikanska styrelseskicket och konstitutionen. Ytterst riktar sig åtgärden mot det amerikanska folket, vilkas representanter kongressen är. Många amerikaner drabbas av Trumps hårdhänta och till stor del proportionslösa åtgärder som utsätter många oskyldiga amerikaner för situationer som man annars nästan bara kan vänta sig i Ryssland, men under inga förhållanden i USA.

Hittills har republikanska politiker - troligen på grund av misslyckad partitaktik - men kanske även på grund av oförstånd och inkompetens - legat lågt i frågan.

Men numera kan knappast någon tvivla på att Donald Trump är i färd med att göra sig själv till en amerikansk autokrat av Putin-typ. Den amerikanska kongressens folkvalda representanter har all anledning att kravla sig upp ur sandlådan för att utföra det arbete till vilket den amerikanska befolkningen utsett dem. De är inte valda av Donald Trump. De är valda av den amerikanska befolkningen - såvida inte Putins folk beretts möjlighet att påverka valresultatet i presidentvalet. 

Jag ska därför inte i detta inlägg uppehålla mig mer vid den saken utan istället behandla de amerikanska monopolisternas strävan att med Trumps hjälp, inför världens ögon, förvandla sig själva till amerikanska oligarker av rysk modell.

I USA insåg man redan för länge sedan den skada för, och det hot mot, samhället och medborgarna som allt för stora och allt för mäktiga och dominerande företag utgjorde. USA:s Högsta Domstol beslutade den 15 maj 1911 att Standard Oil, som hade 64% marknadsandel skulle delas upp, vilket resulterade i 34 nya företag (enl Wikipedia).

Ett flertal av de amerikanska oligarker som nu dansar på den amerikanska konstitutionens gravkant är väl så mäktiga som Standard Oil på sin tid. Förmodligen börjar nu allt fler amerikaner inse att den amerikanska Kongressen, till sitt eget och samhällsmedborgarnas försvar, behöver dela upp ett flertal av de oligarkkontrollerade företag som redan visat sig vara ett hot mot den amerikanska demokratin, genom sin medverkan i Donald Trumps nu andra statskupp.

Falun torsdagen den 20 februari 2025

Mikael Styrman

.

Vart går USA?

 .

Donald Trumps avlövning av amerikanska institutioner och avskedande av tjänstemän som han inte betraktar som sina stödtrupper eller nådehjon verkar tilltala många. Även vanligtvis kloka och omdömesgilla individer låter sig ryckas med i tron att de är med om någon sorts hårdhänt rationaliseringskampanj.

När Hitler gjorde sina statskupper och på dessa följande utrensningar var det också många som lät sig ryckas med och trodde sig vara med om något bra. De flesta ändrade sig senare - åtminstone de flesta av de överlevande.

Allt mer pekar i riktning mot att USA är på väg mot diktatur och inbördeskrig - endera eller båda.

I Europa skulle man inte så lätt tänka i sådana banor. Men USA är annorlunda. De har kriget i sitt dna - inbördeskriget likaså. De går också i stor utsträckning beväpnade till vardags - inte utan anledning.

Falun onsdagen den 19 februari 2025

Mikael Styrman

.

Olycklig Marco Rubio

 .

Marco Rubio ser mycket bekymrad ut på filmerna från mötet med de ryska psykopaterna i Saudiarabien.

Kanske anar han att hans karriär numera tagit en ödesdiger kurs?

Historiens dom över Putin och hans amerikanska knähunds lönnmordsförsök på Ukraina blir säkert skoningslös - i synnerhet om det lyckas.

Det anses ju ofta bra om en fotsoldat lyder även stolliga order, men det brukar inte vara bra för någon som betraktar sig själv som en ledare in spe.

Utan tvekan kommer det som pågår att återverka på en del underhuggare, sådana som Rubio till exempel.

Hade det gått upp för Rubio, där vid bordet, i Saudiarabien, att han hoppat i galen tunna?

Övriga amerikaner vid bordet verkar däremot ganska obesvärade. Det säger också något om dem. De kanske kan jobba åt Putin sedan, när USA vridit sig ur Trumps grepp - efter Trumpismen?

Falun onsdagen den 19 februari 2025

Mikael Styrman.

Vi borde skicka Reinfeldt och Borg

.

Europa måste nu organisera sitt försvar efter att det blivit klart för alla att Putin har köpt Trump och att Trump verkar vara inne på att dra bort försvaret av Ukraina och därmed indirekt försvaret av Europa mot Trumps bankir.

Ulf Kristersson uttalar sig i TV och svarar lite svävande på vad Sverige kan och vill ställa upp med för att hjälpa Ukraina.

Förmodligen har vi inga soldater. De avvecklade Firma Reinfeldt och Borg.

Men nu när Reinfeldt är klar med fotbollsförbundet kan vi väl skicka Reinfeldt och Borg?

Vi kan skicka dem till Putin för att hjälpa ryssarna. Det blir en förstärkning på bägge håll.

Falun måndagen den 17 februari 2025

Mikael Styrman

.

Pendlarens signum är att köra som en idiot

 

Jag har många gånger gjort den reflektionen att om man vill se mycket idioter i trafiken ska man söka sig till en sträcka, belägen mellan två större orter, vilka är ganska nära varandra, och därför trafikeras av många pendlare. En stor del av pendlarna - inte alla naturligtvis - kör enligt den gamla devisen: ”det kom inget tåg igår vid den här tiden, då kommer det inget idag heller vid den här tiden.” Lite pendlaranpassat blir det: det hände inget när jag körde så här igår vid den här tiden, följaktligen händer det ingenting i dag heller vid den här tiden. 

Sedan spelar trafiken, föret, halkan, ljuset, sikten, dimman, snöfallet, snöröken, underkylt regn - ja, vädret ingen som helst roll. Det tycks vara pendlarens logik.

Det där har jag - och säkert de flesta andra kunnat iaktta på massor av vägsträckor. Här några axplock: 

Luleå-Boden

Falun-Borlänge

Stockholm-Södertälje

Men det värsta som jag har upplevt - fast det var länge sedan - var Malmö-Lund. 

Naturligtvis finns det massor av exempel. Det går inte att räkna upp alla här på bloggen. Alla trafikpoliser i landet kan naturligtvis räkna upp sina egna exempel. Varningstecken är mycket pendlingstrafik och lagom lång sträcka.

Under senaste decenniet - ungefär - har kategorin åsne- och kameldrivare - som sällan eller aldrig har kört i snö tillkommit. De kör precis så fort som de skulle köra med åsnan eller kamelen om det gick att få upp den i sådan hastighet, men bilen går att få upp i sådan hastighet - jajamän!

De senare kategorierna är ju ofta ödestroende - det märks i trafiken - och det gör inte saken ett dugg bättre.

Om den gamla devisen anpassas till ödestroende blir det nog: ”det kom inget tåg igår vid den här tiden, och kommer det idag vid den här tiden står det i tidningen i morgon vid den här tiden.”

Svårt att veta om just den senare kategorin haft någon betydelse för händelseutvecklingen häromdagen. Det enda som är säkert med det är väl att vi inte kommer att få veta, även om det skulle vara uppenbart. Sådant brukar mörkläggas i Sverige.

Alla de här ovan nämnda kamikaze-piloterna känns bäst igen i dimma, snö och halka, där de kör precis likadant som vanligt. Möjligen kör de ännu fortare än vanligt, eftersom de vill behålla ögonkontakten med framförvarande bils baklyktor. Det är också det enda de ser. Det innebär också att i tider av dålig sikt minskar de avståndet till framförvarande bil och ökar hastigheten för att inte förlora kontakten med sin ”hare”.

Jag vet inte varför de tycks tro att framförvarande förare ser något? Det undandrar sig min bedömning. Kanske har de bara inte tänkt så långt? Det kräver kanske ett för rörligt intellekt?

Följden blir i alla fall som på Enköpingsvägen härom dagen att när någon krockar eller kör in i stängslet så dammar de flesta bakomvarande in i varandra.

Det här kommer säkert att öka i omfattning eftersom sidostängslen som idioterna satt upp med de bästa av avsikter gör att vi inte kan komma undan. 

Enda sättet att komma undan är att välja bort vägar med mitt- och sidoräcken för att istället köra på gamla vanliga och mindre mötesvägar dit de här klåparna ännu så länge sällan tar sig. Det vill säga förstörelsen av vägarna får diametralt motsatt effekt mot vad man sagt sig vilja uppnå.

I samband med stora helger när vi ibland kör ”Norrlands Kustrally” då står trafiken ofta still längs E4:an många, många timmar och flera gånger, enligt radion. Det beror ju på att då korkas vägarna igen av människor med så lite körvana att de inte borde få köra alls. När jag lämnat Gävle med kurs norrut har jag redan då hört om olyckor och stillastående köer längs E4:an, vilka alltjämt funnits kvar när jag återvänt till E4:an i Västerbotten efter bra många timmars körning på småvägar. Hur var det Churchill sa? 

- Aldrig har så många haft så få att tacka för så lite!

Falun måndagen den 17 februari 2025

Mikael Styrman

.