.
Såvitt det går att förstå av den offentliga rapporteringen, av de utelämnade delarna av rapporteringen och av de uppenbara offentliga lögnerna om händelsen, har ungefär följande utspelat sig på Komvux i Örebro:
En enstörig desperado har tagit sig in i Risbergska Komvux - eller på ”Campus” som det heter med sedvanlig nationalsocialdemokratisk revision av ordens betydelse. Campus betyder ursprungligen högskole- eller universitetsområde men i takt med det svenska förfallet och efter nämnda politiska revision av ordens betydelse omfattar det - i Sverige - numera även språk- och vuxenutbildning - inte sällan med analfabeter som målgrupp.
Desperadon mördar människor urskiljningslöst i Komvux lokaler.
Polisen rycker ut efter larm och är på plats med första patrullen efter fem minuter, går in i skolan, slår ut desperadon, drar sig tillbaka och avvaktar, förmodligen på grund av oklarhet om huruvida desperadon är utslagen, tillika oklarhet om hur många våldsverkare som verkligen tagit sig in på skolan samt vilka andra hot som kan finnas i lokalerna.
Det finns uppenbarligen övervakningsfilm från skolområdet, men vi får inte se dem. Härtill kan finnas alternativa förklaringar - fullt försvarbara liksom även helt oförsvarliga sådana, men vi får i alla fall inte veta, vilket lämnar fältet fritt för spekulationer. Min personliga teori är att orsaken till att vi inte får se filmerna är att de ställer polisens fortsatta agerande i tveksam dager.
130 poliser ansamlas utanför Komvux, uppenbarligen beordrade att avvakta, dels för att inte riskera onödigt manfall i kåren och dels i avvaktan på att den offentliga berättelsen ska fastställas. Under tiden avlider - förmodligen - människor skadade av desperadon - eller av polisen. Vilketdera som gäller går naturligtvis - med hänsyn till den kaotiska situationen - inte att veta. Oklarheten ligger naturligtvis i sakens natur, men är inte i linje med den bild av sig själva som polisledning och regering vill förmedla. Möjligen framgår det av filmer att åtgärden i efterhand upplevs inte gå att försvara - därav censuren och de officiella lögner som ska följa.
Självfallet kunde ingen med säkerhet veta om det fanns ytterligare gärningsmän eller om den utslagna gärningsmannen försåtsminerat platsen eller offren eller placerat ut bomber eller annat. Det kan tyckas märkligt att myndigheternas uppfattning är att det är bättre att ljuga om den saken än att säga som det är. Jag tror inte att det är rätt beslut. Det är ett inbilskt och självförhärligande ställningstagande som andas förakt för allmänheten. Det är ett ställningstagande man bara kan landa i om man endast varit tillfällig gäst hos verkligheten de senaste decennierna.
Troligen - och i brist på bättre kunskap - är det nyss nämnda omständigheter som resulterar i de polisiära lögnerna som ska följa. Verkligheten är sannolikt inte förenlig med vare sig den polisiära självbilden eller den bild av sig själva som såväl polis som regering vill förmedla till allmänheten.
Det ligger även i sakens natur att polisens avvaktande, av hänsyn till omsorg om den egna personalen, är förenad med en prislapp som betalas av de människor som drabbats av desperadons intrång på skolan och därav följande händelser.
Man frågar sig onekligen varför polisen känner sig piskade att ljuga och mörklägga om händelseförloppet? Det är naturligtvis förödande för polisens, myndigheternas och regeringens trovärdighet. Det skapar - eller underhåller - samma sorts mytomansamhälle som man hade förr i Östeuropa. Det blir ett tudelat samhälle som innehåller två sanningar: en officiell version som alla vet att är lögn och en - eller flera - alternativa sanningar som utgörs av tolkningar utförda av var tids Kremlologer. Det är inte de svenska motsvarigheterna till Kremlologernas fel att situationen uppstår. Det är det offentligas oförmåga att hålla sig till sanningen som är problemet.
Fast kanske förstör det ovan beskrivna inte allmänhetens förtroende för polisen, myndigheterna och regeringen? Det kanske bara förpassar trovärdigheten till den nivå där den rätteligen hör hemma?
I vanlig ordning kommer nämnda mytomaner att anklaga sociala medier för att sprida lögner och spekulationer, men det är myndigheterna själva som skapar situationen och grogrunden för alternativa förklaringar med sina egna uppenbara lögner.
Politikernas vilja att vidta kraftfulla åtgärder riskerar leda oss tillbaka till den situation som rådde i Sverige för några decenniers sedan. Mer om detta senare i ett annat inlägg på bloggen.
Enligt uppgifter i media besökte rikspolischefen området helt kort i samband med händelsen. Syftet var sannolikt att fastställa och förankra hur den offentliga berättelsen avsedd att serveras allmänheten skulle se ut. Det var självfallet en diskussion som man inte ville föra via media som kan vara avlyssnade.
Arbetet inne på Komvux drar ut på tiden. Det har sannolikt mycket lite att göra med behovet att kunna identifiera offren, annat än möjligen undantagsvis. Mer troligt handlar det om att avlägsna bevis för att den offentliga berättelsen som vi serveras inte är helt förenlig med verkligheten. Därav det helt i onödan kollektiva släppet av kvarlevorna och den annars helt onödiga förlängningen av de anhörigas ovisshet.
Falun fredagen den 7 februari 2025
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar