.
Det är tydligt att regeringen känner att man behöver göra något i kölvattnet på Komvux-morden i Örebro. Lika tydligt är att man inte vet vad man ska göra, som man också kan eller törs göra. Det man borde göra - och som skulle kunna göra nytta - som jag skrev om i lördags under rubriken ”När en blind leder en blind”, vill man uppenbarligen inte göra. Det anses kanske för dyrt, för svårt och för tidsödande att bland annat åter få igång en fungerande psykvård? Därtill kommer det splittrade huvudmannaskapet för vården som inte gör saken lättare. Sin oförmåga, eller åtminstone senfärdighet att skeppa iväg människor som inte borde vara här, men ändå är här och mördar, våldtar och rånar mm har man ju tydligt demonstrerat, likaså oförmågan att få saker och ting ur händerna. Den ganska obefintliga framdriften andas att det är närmast likgiltigt om det blir någon verkstad och inte bara prat. Nu har man flaggat för att man börjar komma igång. Den som lever får se hur det blir med den saken. Det är ju inte bara en lagstiftningsfråga. Målen - och de påföljder som ska dömas ut - ska ju också orka ta sig genom domstolarna av vilka ytterst få hittills verkat brinna för idén att på grova brott ska följa kännbara straff. Symboliskt lallande har hittills varit domstolarnas adelsmärke, åtminstone vad invandrar-relaterad brottslighet anbelangar.
Mycket av de våldsbrott som plågat landet under lång tid är narkotikarelaterade. Man får lätt intrycket att det är viktigare för Sveriges regeringar att hålla sig väl med narkotikaindustrin än med folket. Vi är inte vana att föra sådana diskussioner i Sverige, men det får vi nog vänja oss vid, för så ser det ut i stora delar av världen. Tills motsatsen är bevisad får man betrakta svenska regeringars oförmåga att ta tag i problemen som narkotikarelaterade i en eller annan form.
Det kokar uppenbarligen för regeringen ned till att plocka lågt hängande frukt. Att göra något som retar ytterst få väljare och samtidigt går fort att göra, men som nog också kommer att gå fort att konstatera att inte gjorde någon nytta. Det verkar luta åt att man förbjuder automatvapen med militärt utseende, som AR-15. Det är ju en generande avslöjande bullshit-åtgärd. Den för Komvux-morden i Örebro utpekade personen hade flera vapen, men inget sådant. Det är ju verkligen absurt och det andas ett betydande förakt mot befolkningen - oavsett härkomst.
Vad är egentligen problemet? Vill man inte göra något? Eller upplever man att det måste bli värre innan man vågar göra något?
Falun måndagen den 10 februari 2025
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar