.
Då och då dammar media av Emil Källström och Anna-Karin Hatt som nya potentiella partiledare när Centerpartiet fortsatt krisar till det. Kanske i samförstånd med för oss andra osynliga aktörer?
De har båda sökt sig bort från Centern under Annie Lööfs tid vilket väl torde indikera att de inte var av samma åsikt som Annie Lööf och hennes hejaklack om i vilken riktning partiet ska drivas.
Såvitt det går att förstå har partiets ställning i valmanskåren försämrats på ett påtagligt sätt sedan dess. Men Muharrem Demirok hade uppenbarligen ett mycket begränsat mandat att ändra partiets kurs i någon som helst riktning. Han hade tydligen bara utrymme att själv bestämma kursen - under förutsättning att det blev som Annie Lööf ville och tidigare stakat ut.
Många har sökt sig bort från partiet. Kanske har det blivit svårare att nu bedöma vad partiet vill? Kanske är inte ens sympatisörerna och de som styr partiet på samma våglängd? Vilka finns egentligen kvar i partiet och vad vill de? Är det efter de kvarvarande väljarna partiets kurs ska anpassas eller är det efter vad Annie Lööf en gång ville och som kanske ännu styr i Centern? Vad kommer det att innebära om kursen ska sättas utifrån de kvarvarande sympatisörerna? Innebär det att kursen mot undergången ligger fast? Dvs räcker de kvarvarandes antal för att säkra partiets överlevnad?
Vem styr egentligen Centern numera och är det möjligen undergången som är målet? Centern var åtminstone förr ett rikt parti. Gäller det fortfarande? Är det verkliga målet ett nödtorftigt kamouflerat försök att sänka partiet och dela på pengarna? I så fall är partiledarattrappen som man söker bara en gisslan eller en framtida syndabock.
Falun tisdagen den 25 februari 2025
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar