.
Det är fullt begripligt att man kan se mycket olika på privatpersoners vapeninnehav. Sannolikt kan det till stor del förklaras av var man bor eller vuxit upp. Det finns också andra förklaringar att finna i vår relativt nära historia.
Det har utspelat sig en mängd krig i vår närhet sedan ryssarna 1808-1809 slutligen spöade upp stockholmarnas soldater så grundligt att stockholmarna aldrig vågat lyfta vapen igen.
Vid i stort sett varje krigs utbrott har det visat sig att den politiska makten skött försvaret så illa att landet varit ställt utan försvar. Det har alltid skett trots att tecknen på vad som väntar varit tydliga.
Första Världskrigets utbrott resulterade i Bondetåget i protest mot ett vanskött försvar.
När Andra Världskriget startade och Sveriges försvar var eftersatt visade det sig svårt - i stor utsträckning omöjligt - att snabbt anskaffa vapen till rikets försvar. Det bidrog åtminstone till stora delar till att Sverige blev en del av nazisternas transportapparat under ockupationen av Norge. Sverige blev även en viktig järnmalmsleverantör till nazisterna. Under kriget bombades Pajala av ryssarna. Det förklarades med ”ett missförstånd”, men det var det naturligtvis inte. Tornedalingarna fick se retirerande tyskar bränna hela finska Tornedalen. Hela Lappland brändes.
Svenska statens försvar har genom decennierna skötts så illa att det på burleskt svenskt-arabiskt nyspråk kan sammanfattas med ”alla får knulla oss”.
Svenskarna - åtminstone många svenskar - har på grund av vanstyret på området fått planterat i sitt dna att man själv måste ta ansvar för sitt försvar eftersom politiska makthavare inte gör det. Det är förklaringen till att försvarsviljan alltid varit hög i Tornedalen och vapeninnehavet omfattande. Det är sannolikt också förklaringen till att Richard Jomshof och den övriga SD-ledningen ser olika på möjligheten till och vikten av vapeninnehav.
Jomshof vet på grund av sina rötter att om vi ska lämna över till politiken att sköta vårt försvar kommer vi ständigt att vara försvarslösa. I Finland ser man annorlunda på saken vilket sannolikt har sin förklaring i att svenska kungamakten alltid har utkämpat alla sina krig till den sista finnen. Tsarens kunskapare genomskådade detta och Tsaren tog Finland, varefter det varit färdigkrigat för stockholmarna.
Jag förstår - kanske på grund av mina rötter - Jomshofs svårigheter att förlika sig med det nuvarande svenska styrets motsvarighet till Neville Chamberlains appeasementpolitik. Det tycks tabu att säga det högt men den potentiella fienden är idag visserligen som förr delvis Ryssland, men farligare är förmodligen alla dessa tungt beväpnade islamistiska fanatiker som finns i stort antal och har avsevärt större stridserfarenhet än alla Sveriges styrkor tillsammans. Erfarenheten visar även att de är kapabla till en hänsynslöshet som är svår för oss fredsskadade svenskar att förstå.
Det är något oklart om den svenska regeringen helt sonika inte begriper situationens allvar? Ulf Kristerssons taktik är uppenbarligen densamma som Neville Chamberlains taktik visavi Adolf Hitler, vilken istället för att förhindra Andra Världskriget skapade detsamma.
Det sägs inte heller högt, men det låter sig utläsas mellan raderna att Ulf Kristersson och de försvarspolitiska tomtar han omger sig med har tänkt att Sverige ska försvaras av amerikanska styrkor. Det finns många exempel i den nära historien på vad detta ALLTID resulterar i. Oavsett vem fienden är - om han kommer utifrån eller inifrån - slutar det alltid med att när amerikanerna drar sig tillbaka lämnar de efter sig mängder av döda, ödelagd välfärd och ett land som består av brända högar av grus och aska. USA har varit inblandat i mängder av krig under min levnad. Det har alltid resulterat i att amerikanerna betraktat skyddsobjektet som ett amerikanskt nöjesfält, vars viktigaste uppgift är att förnya vapenlagren som är på väg att bli inkuranta. Det slutar alltid med att det som ska försvaras ödeläggs. De länder som klarat sig från ödeläggelse har det gemensamt att de aldrig hamnat i krig. Förmodligen skulle det gå likadant om det blev krig i USA. Vi kan bara inte se det eftersom det inte varit krig där sedan 1865.
Vi måste sköta landets försvar så att vi inte blir beroende av amerikansk hjälp. Det innebär att vi inte - mot bakgrund av att vi saknar ett fungerande försvar och har en helt otillräcklig polismakt - kan försätta oss i den situationen att vi även avväpnar civilbefolkningen, samtidigt som vi låter en stadigt växande fanatisk minoritet få fritt spelrum för att en förvirrad statsminister förlitar sig på militanta fanatikers välvilja.
Vapen i händerna på ansvarskännande och omdömesgilla personer är inte farliga. Vapen i händerna på fanatiker är livsfarliga.
Ulf Kristersson är på väg att bli Sveriges Neville Chamberlain. Men tiden är inte sådan att vi behöver en Neville Chamberlain. Vi behöver en Winston Churchill, åtminstone om vi vill slippa krig.
Falun tisdagen den 11 februari 2025
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar