.
Om man intresserar sig lite för arkeologi och människans ursprung hamnar man numera lätt på Youtube där det finns mycket att ta del av för den intresserade. Mycket av det man finner där återger på ett utmärkt sätt vad man trodde i ämnet igår, men är idag hopplöst passé.
Merparten av inslagen jag snubblat över redogör för en förlegad syn, innebärande uppfattningen att praktiskt taget alla fynd har sitt ursprung efter den senaste istiden. I själva verket talar mycket för att det mesta som inte sedan länge varit känt för oss har sitt ursprung före den senaste istiden och många fynd kan ligga - och ligger troligen - flera istider tillbaka i tiden.
Det förklarar i hög grad varför det inte går att finna material som går att åldersbestämma. Av sådant material finns inte längre något kvar. Det förklarar också hur de så länge kan ha varit okända för oss. Genom sin blotta existens röjer de även att de tidsaxlar med vilka man beskrivit människans utveckling numera visar sig vara felaktiga.
Människans tid på jorden - i någon form - visar sig ha varit mycket längre än vi och våra lärda någonsin trott. De civilisationer vi finner spår av har varit vida mer avancerade än vi trott dem om. Numera vet vi - eller tror oss åtminstone veta - att civilisationer flera gånger utplånats helt eller delvis och tvingats börja om.
Det handlar således inte om en utveckling som successivt drivits framåt. Istället har utvecklingen flera - kanske många - gånger kastats tillbaka av krafter vilka människa inte rår på, aldrig har rått på och heller aldrig kommer att rå på - utom i Hollywood-filmer förstås.
Vetenskapsmännen kliar sig förbryllat i huvudet ställda inför allt fler fynd som samstämmigt talar för att människan redan - utifrån hittills dominerande uppfattningar - orimligt långa tider tillbaka haft högteknologiskt kunnande, som vi inte trott dem om. Men det är naturligtvis ansträngande att byta uppfattning om man tillräckligt hårt surrat sig vid masten och försvarat gårdagens världsbild när den idag visar sig felaktig, särskilt som det kunde äventyra såväl social ranking som försörjning.
Vi har unnat oss - som civilisationers teologiska ledare tenderar att göra - att betrakta utvecklingen som en obruten linje framåt mot allt högre grad av teknologiskt kunnande. Vi tvingas nu något motvilligt konfronteras med lämningar så gamla att de inte går att tidsbestämma. I vissa fall visar de tydliga tecken på plötslig och omfattande förstörelse - i andra fall inte.
Om bara tidsaxeln är tillräckligt lång kan de - rent teoretiskt - ha haft kärnvapenteknologi eller något lika ödeläggande. Vi vet inte, eftersom inga spår finns kvar eller skulle finnas kvar om det förhöll sig så. Om en del av dessa tidigare civilisationer var lika avancerade, eller mer avancerade än vår egen, i alla avseenden går inte att veta. Om de hade allt vi har skulle det ändå inte finnas något kvar om bara tidsaxeln är tillräckligt lång. Vad vi vet är, att de haft tillgång till teknik, eller andra förutsättningar, vilka gjort det möjligt för dem att genomföra storskaliga byggnationer vilka vi fortfarande inte har erforderligt kunnande att genomföra. Men vi vet inte vilken civilisation och under vilken mellanistid det ägt rum.
Graham Hancock har på ett förtjänstfullt sätt lyft fram ett flertal av dem för oss att beskåda och diskutera. Det tycks ha förstärkt uppfattningen i många arkeologiska kretsar om honom som ett hot - någon som hotar deras ställning som kunskapens yttersta utpost utan att de kan ståta med någon annan nämnvärd kunskap än den om hur framgångsrikt auktoritetsslickande ska bedrivas.
Exemplen kan göras legio även om vi av naturliga skäl begränsar oss till vad som är beläget högre än havets nuvarande yta:
Derinkuju’s underjordiska städer i dagens Turkiet.
Göbekli Tepe i Turkiet.
Baalbek i nuvarande Libanon med sina enorma stenblock.
Cheopspyramiden som inte var Cheops utan från en helt annan tid.
Machu Picchu i Peru.
Sacsayhuamán i Peru.
Gunung Padang i Indonesien.
Detta för att nu bara ta några framträdande exempel. Flera av dem med tillverkningselement som inte låter sig tillverkas med vår teknik. Därtill kommer mängder av fyndplatser, vilka ännu inte är undersökta och/eller kan vara mycket gamla av lämningarnas skick att döma och vilka pekar i samma riktning.
En förenkling och irrlära som jag alltjämt retar mig på är den som gör gällande att istiderna stannat vid den nordliga inlandsisens sydliga kant. Jag har mycket svårt att tro på denna uppfattning, inte minst för att den synes bortse från alla bergsområden runt om i världen där vi även i dag har vinter och skidbackar, trots att vi befinner oss i en mellanistid.
Det finns flera anledningar till att jag inte är benägen att tro på de hittills dominerande teorierna om när numera kända civilisationer uppstått, blomstrat och gått under. En sådan anledning är att tiden helt enkelt inte synes räcka till för att dessa civilisationer ska uppstå, utvecklas och blomstra samt för att alla andra lämningar än sten ska hinna försvinna helt och civilisationerna och deras kunskap dessutom ska hinna bli helt bortglömda. Man kan inte bara slänga in dem någonstans i kalendern och påstå att de fanns där. Det förefaller inte trovärdigt. Tidsfönstret finns inte. Många andra lämningar är dessutom så illa åtgångna och sprungna ur en tid med helt andra klimatologiska omständigheter.
Tar man Derinkuju exempelvis är det mer än osannolikt att de underjordiska städerna skulle falla helt i glömska med mindre än att det är minst en istid mellan boende och återupptäckt. De stenar man rullat för ingångarna kan naturligtvis vara till för att skydda boende mot fientliga människor. Men minst lika sannolikt är att de skyddat befolkningen mot vilda djur. Även mot sådana som inte längre finns i trakterna.
Göbekli Tepe påstås vara övertäckt av människor. Det tror jag inte på. Övertäckningen är sannolikt en verkan av inlandsisar precis som man i Norden kan finna liknande spår och även sådana av mycket mer omfattande dimensioner.
Påståenden om att människor skulle ha täckt över hela härligheten är sannolikt en följd av kommersiella krafters verkan. Ungefär som påhittet att den stora pyramiden i Gize är Cheops. Mer troligt är att Cheops inte alls haft med den att göra eftersom den sannolikt är byggd före åtminstone senaste istiden och kanske längre tillbaka än så. Att påstå att den var Cheops är sannolikt ett kommersiellt påhitt med syfte att förstärka såväl en framväxande nationalism som turismen. Det är helt enkelt kommersiella sagor.
Både Baalbek i Libanon och Pyramiderna i Gize och en del anläggningar i Sydamerika innehåller byggelement som vi inte skulle kunna hantera. Jag måste säga att sannolikheten för att kunskap som finns över stora delar av världen skulle gå helt förlorad utan hjälp av en mellanliggande istid inte känns hög.
Det är osannolikt att man skulle ha kunnat gjuta betongelement i Sydamerika utan att kunskapen skulle ha migrerat till andra delar av världen som besparats en eventuell kataklysm.
Samma sak gäller de magnifikt självlåsande stenblocken med vilkas hjälp man byggt städer som motstått jordbävningar i Anderna. Det blir dessutom mycket mer osannolikt när man beaktar det faktum att befolkningen förefaller ha behärskat en teknik som gjort det möjligt för byggherrarna att göra en sten mjuk och formbar och sedan bygga med den, medan den är mjuk. Hur sannolikt är det att det ska ha inträffat under vår mellanistid utan att kunskapen skulle ha bevarats? Det är mycket osannolikt menar jag och det talar med viss styrka för att det ägt rum under en annan mellanistid än vår.
Gunung Padang må vara uppförd i ett krävande klimat, men dess omfattande förstörelse pekar - menar jag - mot att anläggningen är uppförd under en tidigare mellanistid.
Falun lördagen den 20 september 2025
Mikael Styrman
.
