måndag 15 september 2025

Sprickorna i arkeologins fasader

 .

Sprickorna i den egyptiska pyramidfasaden blir allt större.


Det får nog numera betraktas som klarlagt att vare sig de stora pyramiderna eller Sfinxen är uppförda av dagens egyptiers anfäder.


Lika uppenbart är att de inte är uppförda efter den senaste istiden. Som om det inte räckte med det vet vi ännu inte före vilken istid de har uppförts. Det har ju funnits många.


Pyramiderna har i likhet med många andra stora fynd under senare tid malt ned det mesta av motståndet från arkeologer som det visar sig inte har en susning om när saker och ting verkligen inträffat.


Inte bara de nyss nämnda utan flertalet stora fornfynd kommer att bli föremål för väsentliga omplaceringar i tiden.


Över huvud taget är det svårt att i tiden placera de många betydande fornfynd som nu diskuteras och analyseras av intresserade världen över. De ligger så långt tillbaka i tiden att alla möjligheter att tidsbestämma dem är utplånade. Åtminstone för nu känd teknik.


Redan den totala avsaknaden av material som går att tidsbestämma säger oss att många av dem ligger så långt tillbaka i tiden att det blir svårt för oss att över huvud taget ta in mentalt hur länge. Jag är benägen att tro att just den totala avsaknaden av tidsbestämbara spår pekar tydligt mot att en istid tillbaka inte räcker. Kanske räcker inte ens flera istider för att täcka in dem alla?


Människans tid på Jorden har redan fått revideras rejält trots många ledande arkeologers revirpinkande och ännu är vi nog inte i närheten av att se den sista revideringen.


Vi tenderar omedvetet att betrakta de flesta gamla lämningar som åtminstone ungefär jämnåriga. Men det är säkert helt fel. Det ligger sannolikt olika istider mellan flera av dem och de är allt annat än samtida.


För att lättare förstå svårigheterna att veta när olika civilisationer existerat och blomstrat, vars spår eller fragment av spår vi nu kan hitta, kan vi studera vår egen civilisation. Vad finns - nyktert bedömt - kvar av våra liv, våra jordiska ägodelar, våra hus, städer, fabriker, våra bilar om tusen år? Om 10.000 år eller om hundratusen år eller mer? Förmodligen just ingenting. Lika lite som finns kvar efter de stora civilisationerna i Egypten, Sydamerika, Turkiet, Asien m fl.


En annan, nästan komisk, omständighet som förföljer oss är hur alla, eller åtminstone nästan alla, är helt insnöade på tanken att vår civilisation är mer högstående än de civilisationer, vars spår vi finner, varit när de utplånats. Något sådant samband finns dock inte. Tidigare civilisationer kan ha varit mycket mer högstående än vår. Vi behöver befria oss från vår inre bild av grottmänniskor som byggde pyramider. Åtminstone tills vi själva når en utveckling som skulle tillåta oss att bygga pyramider eller smälta och omforma sten samt flytta stenblock som väger många tiotals ton, som exempelvis forntida Sydamerikanska civilisationer kunnat.


Vi måste befria oss från tanken att varje civilisation som uppstår efter varje istid eller varje massutdöende per automatik blir högre stående än alla tidigare civilisationer. Något sådant samband finns inte. Den sista galningen är inte heller född än, vilket vi nästan dagligen påminns om. 


Tidsspannen är så långa att inte ens om tidigare civilisationer också varit benägna att försöka utrota varandra med massförstörelsevapen skulle vi kunna finna spår av det idag.


Falun måndagen den 15 september 2025

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: