Makten och livsmedelskatastrofen

.

1945 blev det oacceptabelt att koncentrera människor i läger. Företeelsen har sedan dess ersatts med en djurhållning under koncentrationslägerlika former. Djur som numera kajkas land och rike, eller länder och riken kring, under ovärdiga förhållanden, för att slaktas i stora dödsfabriker. Djur som slaktas i stora dödsfabriker förstår vad som väntar dem och producerar under många timmars dödsångest ämnen som förstör köttkvaliteten. Följderna av detta och andra missförhållanden skapade av den dysfunktionella jordbruks- och livsmedelspolitiken kan urskiljas nu.

Allergier och cancer breder ut sig. Bönderna är så få att de nästan inte finns längre. Vår livsmedelsproduktion bedrivs på ett fåtal gårdar där djuren hålls under ovärdiga och onaturliga förhållanden i enorma djurstallar. Djuren hålls under former som gör att de inte kan utveckla naturlig resistens mot sjukdomar utan istället ”måste” medicineras. De medicineras inte heller behovsanpassat utan i förebyggande syfte. Det sker av den enkla anledningen att djurhållningen innebär att om de inte redan är sjuka, så är de sjuka snart. Och medicineringen påskyndar utvecklingen mot resistens mot läkemedel hos många av människans sjukdomar, vilket leder till att våra viktigaste läkemedel snabbt förlorar sin verkan.

Varför har det blivit så här? Jo, därför att våra politiker och tjänstemän sålt ut oss. I utbyte mot kortsiktiga fördelar för egen del har de åstadkommit en långsiktig katastrof för oss alla. En viktig pusselbit har varit avsaknaden av riktig oppositionspolitik under en länge allt för stark socialdemokrati. Det säkraste sättet, kanske enda sättet under långa tider, för den närige oppositionspolitikern att ge tillvaron guldkant var att sälja sig till socialdemokratin, ibland öppet men för det mesta under täcket. Skenbart opponerande lagom mycket inför väljarna men under stor förbrödring under täcket.

Samarbete under täcket har förmodligen alltid funnits mellan en för demokratins och rättsäkerhetens bevarande alldeles för stark nationalsocialdemokrati (s) och övriga partier. Periodvis har det skett ganska öppet. Exempelvis Gunnar Hedlunds bondeförbundare, eller hette det Centerpartiet redan då, samarbetade öppet med nationalsocialdemokratin mot utbyte i form av otillbörligt gynnande av bönder och bondepolitiker på andra befolkningsgruppers bekostnad.

Man skulle kunna tro, att det skulle ha gett oss många och starka bönder. Men icke. Det har gett oss få och svaga bönder, förslavade av en livsmedelsindustri som de till namnet ägt men i själva verket varit förslavade av. Den bondeägda livsmedelsindustrin koncentrerades, på den då tydligt stalinistiska nationalsocialdemokratin och deras tjänstemäns påskyndan, till så stora enheter att bönderna förlorade kontrollen över sina livsmedelsindustrier. Makten gled snabbt över i styrelsens händer och därmed indirekt i den nationalsocialdemokratiska regeringens. Egentligen nog i centralbyråkraternas händer i Stockholm.

Oss konsumenter har det gett grismat på hyllorna i affärerna. Charkprodukter med okänt och nedmalet eller pressat och klistrat innehåll, bestående av slaktbiprodukter och okända, men knappast ofarliga, tillsatser för att kamouflera det lågkvalitativa innehållet. Vart det prima köttet tar vägen kan man ju undra över. De undermåliga restprodukterna säljs i butikerna till prima charkvarors pris och har sannolikt inte obetydlig del i ökningen av sjukdomar som allergier och cancer. Livsmedelsindustrin har med våra politikers goda minne förvandlats till en fullskalig experimentverkstad med vår hälsa som insats.

Oönskade bieffekter som galna-kosjukan döljs för konsumenterna genom att djuren medvetet slaktas innan symptomen hinner utvecklas och bli synliga. Djur som ändå hinner utveckla galna-kosjukan nödslaktas för att mörklägga vad som pågår.

Småjordbruken som många människor försörjde sig på som delsyssla och som gav dem och oss goda livsmedel utan oekologiska långa transporter slog politiker- och tjänstemannapsykopater ihjäl. Det skedde i utbyte mot mutor och förmåner från industrin. Flashiga styrelseuppdrag och annat, som med kommunistisk vokabulär skulle rendera dem epitetet folkfiende. Inte helt fel uttryck ens för icke-kommunister som sätter sig in i frågorna.

I propagandan framburen av våra, av synligt respektive kamouflerat presstöd, korrumperade tidningar, och den politiska debatten försöker man dilla i oss att det var oundvikligt, att det var tidens tand, en naturlig utveckling. Allt detta är bluff. Det var möjligen en naturlig utveckling av att våra politiker var till salu och lät sig köpas av en korrumperande industri. Den som reser i Central- och Sydeuropa och går in i livsmedelsbutiker, slakteributiker, bagerier mm kan lätt konstatera att det inte alls var någon vare sig naturlig eller nödvändig utveckling. Där finns nämligen allt detta goda som vi tidigare hade. I Central- och Sydeuropa finns både prima livsmedel och småbruk kvar i högönsklig välmåga och småskalighet gynnas av politiken. Där kan man köpa färskt lokalt nybakat och gott bröd till priser som man har råd med samt utmärkt välsmakande kött utan tillsatser, därför att inte en räcka transporter och mellanhänder ska fördyra varan och försämra dess kvalitet. I slakteributiker hänger riktiga stekar. Och pressat och klistrat kött är hundmat, i bästa fall.

Vår jordbrukspolitik kan jämföras med Assuandammen i Nilen, i södra Egypten. När den byggdes skulle den medföra ökat välstånd i Egypten. Idag vet man att dammen får Nilens vatten att stanna upp och sedimenten att sjunka till botten och fortlöpande grunda Nassersjön. De sediment som tidigare årligen översvämmade och gödslade Egyptens jordar samlas numera på Nassersjöns botten samtidigt som Egypten numera importerar konstgödning för större summor än de värden som den ur Nilen utvunna elproduktionen motsvarar. Och konstgödningen stressar jordarna och gör dessa i det närmaste sterila den dag konstgödningen upphör. Så rätt fast det blev så fel.

Det var inte någon naturlig utveckling som ödelade den svenska maten och de svenska småbruken. Det var istället följden av att våra korrumperade politiker sålde ut oss, vår hälsa och vår framtid. Och det skulle gå lätt att med rätt styrmedel ge oss en sund, transportfri, ekologisk och småskalig livsmedelsproduktion igen, med mönster från övriga Europa som gynnar småskalighet, men våra politiker och tjänstemän är mer intresserade av fördelar för egen del från industrin än av vårat väl och ve.

En paradox är, att de politiker, tjänstemän och direktörer som för att vinna kortsiktiga fördelar skapat detta samhälle med dess skeva jordbruks- och livsmedelspolitik inte bara ger andras utan även sina egna barn och barnbarn cancer och allergier, och allt till högre priser än lokalt producerade prima livsmedel vilka, åtminstone i Sverige, nu istället exporteras.

Gulag-Kolmården den 9 april 2012

Mikael Styrman

.

Det alla tiger om

.

I Påskaftonens Aftonblad skriver Erik Wiman under rubriken ”Så skapade de en svensk seriemördare” om Thomas Quick. Slutraderna är nästan obetalbara:

”- Bergwalls erkännanden är lika trovärdiga som om du skulle erkänna att du mördade Olof Palme med kniv när han kom cyklandes på avenyn i Göteborg. Trots det fortsätter polisen att förhöra dig tills du har ändrat din historia så många gånger att du närmar dig Sveavägen i Stockholm.”

Bakom alla dessa enhälliga domar, alla lika dåligt underbyggda, döljer sig oerhörd sorg och tragik. Anhöriga som förlorat sina nära och kära. Ett rättsväsende som svikit dem, och oss alla, och som inte ens har schabblat bort möjligheterna att finna deras mördare, utan som rent ut sagt har SABOTERAT möjligheterna, att dels klara upp morden och dels hindra att deras mördare begår ytterligare mord. Allt för att dölja ett odugligt rättsväsendes tillkortakommanden. Och ändå är det inte aktuellt att vidta några åtgärder, som JK Anna Skarhed uttrycker det. Det är möjligt att det med nuvarande lagstiftning inte är JK:s sak att vidta åtgärder. Med det borde vidtas åtgärder. Det SKA vidtas åtgärder.

Det som bör ske är, att tjänstemannaansvaret för våra offentliganställda, för våra domare, nämndemän, åklagare och poliser med flera, ska återinföras, och återinföras retroaktivt, samt kombineras med avlägsnande av preskriptionstid. Då kan dessa oansvariga inkompetenta klåpare som tillsammans saboterat alla dessa mordutredningar straffas för sina illgärningar. Normalt anser jag, att retroaktiva lagändringar är ett oskick. Men det här är inte en normal situation. Det ska inte vara möjligt för lata och oansvariga brottslingar som leker domare, nämndemän, åklagare mm att gömma sig själva och sina brottsliga gärningar bakom Palme-erans omoraliska avlägsnande av tjänstemannaansvaret.

Ingen svensk offentliganställd brottsling ska kunna gömma sig bakom påståendet: det fanns inget ansvar så jag misskötte mitt uppdrag som jag ville.

- Ställ våra offentliganställda brottslingar till svars!

Gulag-Kolmården Påskafton den 7 april 2012

Mikael Styrman

.

Råttorna lämnar det sjunkande skeppet

.

Ser i förmiddagens TV-nyheter att strömhopp av höga politiska tjänstemän pågår – från Försvarsdepartementet till försvarsindustrin SAAB. I kölvattnet på avslöjanden om Saudi-Arabien-myglet – eller inför vad som komma skall, kan man undra?

SAAB kommer med andra ord i fortsättningen att avlöna fler av sina medarbetare själva istället för att gå omvägen via skattebetalarna.

Vad är det för gruvliga hemligheter som gör dessa personer anställningsbara? Tidigare medarbetare hos någon annan, vilka sprungit andra än sin dåvarande huvudmans uppdrag, brukar annars inte vara eftertraktade eller anses pålitliga.

Vem är det som sitter med trumfen och vem har Svarte-Petter? Det är nog skattebetalarna som plockar upp notan i alla fall. Och ”rättsväsendet” lallar med ärenden av Thomas Quick-typ. Mutbrottsutredningen mot SAAB utreddes av en polis utan specialutbildning, på halvtid, med stöd (?) av Krister van der Kwast.

Frågan är, om SAAB anställer de flyende statstjänstemännen för att man vill göra det, eller för att de måste göra det? Råttor som överger sjunkande skepp brukar annars inte höra till de som står först i kö för att räddas.

Gulag-Kolmården Påskafton den 7 april 2012

Mikael Styrman

.

Hur gick det sedan?

.
Sitter och läser in mig på vad som hänt ute i sagovärlden, där ute. Den där människorna är fullt upptagna av passiviserande och fördummande korvstoppning av typ Let’s Dance, Gladiatorerna, Melodifestivaler in absurdum och idrottsevenemang, vilka av vår tids makthavare valts att fylla tomrummet efter romarrikets gladiatorspel på Colosseum.

Ser att Peter Kadhammar skrivit bra i Aftonbladet onsdagen den 4 april 2012, om Richard Nixons Checkerstal. Ett tal där han gömde sig bakom familjen, som Littorin och Tolgfors. En sak saknar jag dock, som Kadhammar glömt att skriva om, eller valt att utelämna…

- Vad hände sedan?

Det som hände var, att Richard ”Tricky Dick” Nixon blev historisk, efter att ha nyttjat statens resurser till inbrott och avlyssning av demokraternas lokaler i Watergate. Efter en lång tids undanflykter, lögner, raderade band mm blev han skändligen avsatt från posten som USA:s president, eller valde att avgå inför hotet att ställas inför krigsrätt. Vi bör lära av historien, så att vi inte tvingas upprepa alla dess misstag. I Sverige, med våra toppstyrda institutioner och vårt politiserade rättsväsende, är risken mycket större än på andra håll.

Jämförelsen är ytterst adekvat och den moraliska misär som avgående ledamöter i alliansregeringen hittills visat upp, bådar inte gott inför framtiden. Vad har dessa bleka Nixon-copycats för överraskningar i beredskap åt oss?

Gulag-Kolmården Påskafton den 7 april 2012

Mikael Styrman
.

Partivalssystemet är nyckeln

.

till den grova organiserade brottslighetens kontroll över Sveriges institutioner.

De politiska partierna har kommit att bli extremt toppstyrda av sina partiledningar. De styr partierna med diktatoriskt envälde. Den som kontrollerar mindre än en handfull politiker kontrollerar därmed regeringen och hela Sverige.

Statsministerns ställning är på grund av regeringsformens tillkortakommanden till och med så stark att den som kontrollerar statsministern kontrollerar Sverige.

Om, hypotetiskt, en minister, exempelvis 28-åriga Annie Lööf, i det närmaste helt utan livserfarenhet, får budet från personer i sin omgivning, personer vilka hon är beroende av, att du får låtsas vara näringsminister, med 157 000 kronor i månadslön och alla förmåner, så länge du gör som vi säger. Eller du får ge dig ut på arbetsmarknaden och skaffa dig jobb på egna meriter. Vad tror Ni Annie Lööf gör då?

Gör om tankeexperimentet men byt ut namnet Annie Lööf mot Fredrik Reinfeldt.

- Klar?

Ställda inför sådana olika tydligt eller otydligt uttryckta påtryckningar skulle säkert vilken minister som helst bli förbannad. Ryggmärgsreflexen är att ringa polisen, eller Säpo.

- Vilken Polis? Den Polis som lyckades förvandla Palme-utredningen till Sveriges största fiasko efter regalskeppet Wasa. Nationalklenoden som inte ens lyckades segla ut ur hamnen innan den slog runt i nästan vindstilla väder. Den polis som lyckades få till att mordet på Lena Gräns och Cattis Falck var en olycka. Eller som var så rädd för krigsmaterielinspektören Carl-Fredrik Algernons mördare att man inte ens vågade gå in i kontorsrummet för att stämpla anmälan med ”Olycksfall – nedlagt” utan istället stod ute i korridoren och kastade stämpeln mot dokumentet på skrivbordet.

- Vilken Säpo? Den som reagerar på varje förändring i medelstilldelningen med att installera tjockare skottsäkert glas i sina egna fönster?

Nej, det är klart att blir svenska nyckelpersoner utsatta för påtryckningar så hamnar de naturligtvis i mycket svåra bryderier och har mycket svårt att anförtro sig åt någon, utan att därefter ohjälpligt ha försvagat sin egen ställning.

Partivalssystemet är nyckeln till att den grova organiserade brottsligheten har så lätt att shanghaja hela Sverige, med alla dess extremt toppstyrda institutioner. Hade vi istället ett personvalssystem med exempelvis 150 direktvalda riksdagsmän, utsedda av folket i val, vore det inte lika enkelt för subversiva krafter.

Därför måste vi, för att kunna ta tillbaka Sverige från den grova organiserade brottsligheten, först avskaffa partivalssystemet och ersätta det med direkta personval.

Sedan måste vi skaffa oss ett fungerande rättsväsende till skydd för medborgarna och demokratin.

Gulag-Kolmården den 6 april 2012

Mikael Styrman

.

Vart tog alla kloka statsmän vägen?

.

Jag har lovat att blogga om vilken framtid som väntar en statsbildning som tas över av korruption och kriminalitet. Men först ska jag sticka emellan med rubrikens travesti på Karl-Gerhards gamla slagdänga ”Vart tar alla vackra flickor vägen?”.

Politikerrollen har förändrats. Istället för att vara någonting som man sysslar med på sin fritid, eller en del av sitt liv, har politiker blivit något man är hela livet. Överavlönade människor utan livserfarenhet. Människor som aldrig varit ute i verkligheten. Oerfarna verklighetsfrämmande personer som tror sig kunna fatta insiktsfulla och kloka beslut om ett samhälle som de aldrig varit del av.

Kloka och hederliga män och kvinnor försvinner i den mobbarkultur som präglar de politiska partierna, just som en följd av valsystemen. Och ungdomsförbunden har utvecklats till gangster- och myglarskolor. Just de människor som vore bäst skickade att fatta kloka beslut för allas vår räkning drar sig från att delta i ett system som de just på grund av sin klokhet och insiktsfullhet avskyr. Och i deras ställe träder hänsynslösa och egennyttiga psykopater utan skrupler.

Vi måste ändra detta förlegade system och införa ett system där personens personliga egenskaper och kvaliteter kommer till sin rätt och partiboken kommer i andra hand. För att det inte bara ska bli ett kändis-race, blockerat av intelligensbefriade men egotrippade bimbos av bägge könen, bör vi kopiera det engelska systemet med lokala enmansvalkretsar. Då minskar kändisfaktorns betydelse och förståndets betydelse ökar. Den makten, som väljarna idag saknar blir med ett sådant system synlig. Idag ligger den makten hos anonyma Gruppenführer-typer i partiapparaterna. Dessa utslätade och klonade politruker har ingen hört talas om. Ännu mindre har någon valt dem. Idag ligger makten hos dem vilket är starkt odemokratiskt.

Sverige behöver ett parti med EN punkt på partiprogrammet – att rösta igenom en grundlagsändring för att införa personval.

Som andra punkt kan vara lämpligt att retroaktivt avskaffa preskriptionstiden för korruptionsbrott. Det skulle sannolikt vara starkt återhållande för den korruption som just nu förgiftar vårt samhälle och som dessutom är på stark tillväxt.

Om inte vi gör något åt saken har vi nog snart varken fungerande vård-, skola- eller omsorg. Ett fungerade, pålitligt och förutsägbart rättsväsende fritt från politisk styrning har vi förlorat redan tidigare.

Gulag-Kolmården den 6 april 2012

Mikael Styrman
.

Den saknade Bankbrottslagen

Till namnet har vi ett antal banker, vilka vi emellanåt kan höra och se finansminister Anders Borg rekommendera oss att spela ut mot varandra – att vi ska låta dem konkurrera. Men dessa uttalanden från Borg är bara spel för kulisserna – för att inte säga rent bullshit.

Endast symbolisk konkurrens

I praktiken existerar sedan länge nämligen ingen, eller inte mer än symbolisk konkurrens mellan våra banker. Åtminstone är inte konkurrensen större, än mellan de fem familjerna i New York. I likhet med dessa har bankerna utan att störas av konkurrensmyndigheter eller finansinspektion, tillåtits dela upp marknaden – som i New York. När det gäller fondförvaltning och snarlika tjänster har följden blivit att bankerna, med svaga, lättviktiga, egennyttiga och näriga politikers goda minne, tillåtits lägga rabarber på nära nog hela avkastningen av kundernas sparkapital. Ersättningen för förvaltningen står inte i någon som helst rimlig relation till den arbetsinsats som den ska kompensera för. Den kan snarast beskrivas som inget mindre än legaliserad stöld. Och den för arbetets utförande nyttjade kompetensen är sällan större än den hos en schimpans med förbundna ögon, som kastar pil på en roterande darttavla. Studier som gjorts har visat att schimpansen ofta lyckas bättre. Och bankernas förvaltare har ett ständigt sjå för att lyckas slå index. Index är ju vad resultatet blir om man inte vidtar någon förvaltningsåtgärd alls. Utan bara låter aktierna guppa. Den lösningen är i de flesta fall den bästa, eftersom den inte skulle belastas av några avgifter för att avlöna kraftigt överbetalda förvaltare.

Med rätt att plundra

På motsvarande sätt har den egentliga konkurrensen om sparare, bokunder och företagskunder också upphört. Numera får bankerna pengar gratis av staten, med vilka de tämligen fritt får konkurrera med andra investerare på marknaden. Men det räcker inte med det. De roffar även åt sig spararnas pengar gratis, eller i bästa fall nästan gratis.

Att det har kunnat bli så här är en naturlig följd av det stalinistiska styret som präglat landet i långa tider och som alltjämt i allt väsentligt består. Av närmast stalinistiska skäl har nämligen bankerna fått fusioneras och centraliseras intill total oduglighet ur konkurrenssynpunkt, men även ur allmän bankkompetenssynpunkt. Den enda kompetens som synes ha bevarats inom det svenska bankväsendet tycks vara förmågan hos det ledande bankskiktet att roffa åt sig oskäliga ersättningar för undermåliga arbetsinsatser. Man kan som utomstående betraktare undra över vad Annika Falkengren vet, som undgått oss andra, eftersom hon tror att man kan äta sig mer än mätt.

Korruptionen frälser och fördärvar

Vad det leder, och har lett till, har vi fått ovedersägliga bevis för vid ett antal tillfällen. Vid fastighetsspekulationsbubblan i början av 1990-talet kördes ett antal banker i konkurs eller nästintill i konkurs. Vissa banker med svagare växelverkan med politiken tvingades i konkurs, Gota Bank. Andra banker i starkare symbios med politiken räddades ur konkursen genom att skattebetalarnas pengar användes till att köpa upp kursen vilket allmänheten tutades i med propaganda att hade skett genom marknadskrafternas inverkan. S E-Bankens aktie var innan detta skedde värd mindre än en korv med bröd.

Koncentration ett politiskt önskemål

Den på det sättet uteblivna konkurrensen är en naturlig följd av att branschens totalt dominerande aktörer numera ryms vid minsta sortens cafébord. På motsvarande sätt ser det ut i alla andra branscher vilka präglas av motsvarande koncentration, exempelvis elbranschen.

Det var socialdemokratins stora stabila och koncentrerade maktinnehav som lade grunden för den växelverkan mellan banker och politik som numera kännetecknar vårt bankväsende. Centraliserade banker var ett nyttigt redskap för att, som man från politikerhåll trodde, infria politikens mål. I verkligheten blev det ju inte så mycket till mål som blev infriade. Följden blev istället att marknadskrafterna på område efter område sattes ur spel av inbilska politiker som lekte gud. En annan följd blev, att det som var en av världens mest ekonomiskt välmående nationer försattes i något som, om man skrapar i polityren, närmast måste beskrivas som fritt fall, med omfattande företagsdöd som en direktföljd av politiska beslut, forcerad export av dess industrikapital och kvalificerade arbetstillfällen samt import av arbetslösa analfabeter. Politikerna låtsas inför oss väljare tro, att vi ska bli ett kunskapsexporterande tjänstesamhälle. Och dessa sagor försöker de tuta i oss. Undrar just vilken kunskap och vilka tjänster vår allt större andel analfabeter ska exportera?

Uppsidan

För politikerna var uppsidan av samarbetet att bankerna kunde ställa upp och finansiera olika dödfödda projekt som låg de politiska fåntrattarna varmt om hjärtat. Men till uppsidan hörde också att andra projekt, eller företag, eller företagare som inte var lika önskvärda kunde motarbetas eller helt sonika slås ihjäl.

För bankerna, eller snarare bankledningarna, utgörs uppsidan, eller åtminstone den skenbara uppsidan, av att bankerna slipper åtaganden, förpliktelser och besvärande tillsyn. Men dit hör även att man med statens hjälp får klå sina kunder in på bara skinnet. Jag skriver ”skenbara uppsidan” därför att man sällan eller aldrig är effektivare än man behöver vara. Kravlös banktillvaro resulterar därför i kompetens– och effektivitetsbefriade banker. Man kan säga att bankerna på detta sätt har blivit en del av den offentliga sektorn och även tillägnat sig dess brist på effektivitet. Det är signifikativt att våra banker numera har förfallit så till den milda grad att man inte längre klarar av att hantera kontanter utan överlåter detta på medborgarna själva. Banker som inte kan hantera pengar… :-D

Avsaknaden av tillsyn manifesteras i att Riddaren av Det Svarta Korset, eller Röda Korsets plundrare, Bengt Westerberg, gjorts till ordförande i Finansinspektionen, något som garanterar total korruption och avsaknad av tillsyn.

Banksammanbrottet gör krisen permanent

Slutprodukten av dessa politiska och bankkriminella galenskaper har i det stora perspektivet blivit ett till stora delar dysfunktionellt bankväsende som tidigare kastades från kris till kris. Vars utlåning undandrogs det svenska näringslivet i allmänhet och landsbygden i synnerhet, till förmån för flashiga men orealistiska och maffiakontrollerade storskaliga internationella projekt vilka både tilltalade inbilska bankchefers ego men även gav rikliga möjligheter till mutor. Sedermera har finansmarknaden förändrats som en följd av dessa katastrofala felsteg, från att kastas från kris till kris, till att numera befinna sig i ett tillstånd som närmast måste beskrivas som kronisk kris. Kronisk kris i kombination med fantastiska ersättningar. Dessutom inträffar detta i kombination med att nationer i konstant och tilltagande skuldkris har stakat ut en kurs mot en totalkollaps för det monetära systemet samt, för att göra saken ännu värre i kombination med ett pensionssystem som få, om någon, kan påstå att är något annat än ett pyramidspel, vilket snart bara har förlorare. Anledningen är naturligtvis att systemet kräver löpande tillväxt, vilket dels inte går att kombinera med ett jordklot som har ändliga resurser och dels inte går att kombinera med ryggradslösa och tjuvaktiga politikers benägenhet att tillåta att ekonomiska särintressen får åstadkomma fatal skada för det ekonomiska systemet i utbyte mot försumbara och kortsiktiga fördelar för berörda politiker. Sannolikheten för att Sverige, och andra europeiska länder kommer att klara sina pensionsåtaganden är i princip lika med noll. Pensionerna har våra egennyttiga politiker, vårt ledande bankfolk och vår nomenklatura redan ätit upp, vare sig de varit medvetna om det eller ej.

Det iscensatta avrättningsförsöket

I det lilla perspektivet har det lett till att en nationalsocialdemokratisk maktapparat under kraftig korruptions tillväxt och förvandling till en banditorganisation bad Handelsbanken säga upp Ekfors Kraft AB:s lån, trots att det inte var misskött, och söka bolaget i konkurs 2002. Staten sekonderade med att låta Kronofogden fylla på med en inte lagligen grundad konkursansökan som ändå gavs in till tingsrätten. I ett hederligt rättsväsende skulle en sådan ansökan vara helt ofarlig. I den Kinesiska Folkdomstolen i Haparanda skulle en sådan ofelbart leda till konkursbeslut. Vilket sedan knappast, mot bakgrund av den tydligt uttryckta politiska viljan, skulle komma att ändras vare sig av Hovrätten eller Högsta Domstolen. Det senare tydligt belagt av den följande utvecklingen.

Politisk intervention i rättsväsendet krävdes

Därefter följde under åratal ett tiotal misslyckade försök att tvinga Ekfors-bolagen i konkurs. Det lyckades inte förrän handfast politisk styrning av Stockholms Tingsrätt, Svea Hovrätt och Högsta Domstolen ersatte traditionell rättsskipning.

En enda bank, men med flera logotyper

Jag ska helt kort något beskriva hur vårt fåtal banker kommit att i allt väsentligt uppträda som en och samma. När Handelsbanken på den politiska maktens uppdrag, utan förklaring, och mot politiskt löfte om att få tillägna sig bytet, sade upp Ekfors Kraft AB:s lån och försökte få bolaget i konkurs sonderade jag möjligheterna att flytta över affärerna på andra banker verksamma i vår geografiska närhet. På Nordea, som fanns i Haparanda visade sig telefonskräcken hos beslutsfattarna vara en ytterst påtaglig och svår åkomma. När jag så småningom lyckades få tag i rätt person var darren på rösten inte att ta miste på. Personen i fråga var uppenbarligen näst intill skräckslagen och jag tyckte nästan synd om personen som blivit utvald att slingra sig ifrån detta skenbara struntärende. På dåvarande Swedbank i Övertorneå – det här var före den stora Swedbankkatastrofen – bollades jag till en ung och okunnig handläggare som banken valt att satsa på. Jag vet inget om hennes kompetens nu men då begränsades den till förmågan att ta ställning till om man skulle välja kallvalla eller tövalla. Svaret jag fick på min förfrågan var ett påtagligt snorkigt: du kan ju alltid ta med dig material och presentera företagsgruppen så får vi titta på den. Men så väl samtalets ordval som tonläge indikerade tydligt att även Swedbank var vidtalad och att den politiska maktens bannbulla härskade även där. Detta konfirmerades senare av ett såväl oetiskt som olagligt samarbete med Kronofogden genom vilket ovanliga spärrar av våra konton infördes. Direktsamtal ringdes löpande från banken till fogden om det kom in pengar på något konto. Detta föranleddes inte av utmätningspropåer eller utbetalningsförbud från fogden utan rövslickeriet på det som hade blivit Sparbanken Nord gick så långt att man ringde till fogden och talade om att nu har kommit så och så mycket pengar på det ena eller det andra kontot – ska ni inte mäta ut dem. Kontona belades – även det olagligt – med spärrar i datorsystemen som gjorde att pengar aldrig kunde lyftas utan att saken kontrollerades med kontorschefen och nu talar jag om företag som inte hade några lån utan som bara tog emot betalning via banken och ibland förvarade sina pengar på sitt bankkonto.

Även Östgötabanken

När den nu pågående, möjligen kroniska, bankkrisen inleddes 2008 kände jag betydande oro för att bankerna skulle visa sig ha blivit åderlåtna på så stora medel, att våra medel på Swedbank, åtminstone delvis inte var trygga. Jag kom fram till, att det kunde vara klokt att flytta över vår likviditet till Östgötabanken, till en filial nära vårt kontor i Stockholm. När jag försökte öppna konton där nekades jag. Jag försökte inte låna några pengar, bara öppna sparkonton för att förvara vår likviditet där. Den minst sagt krystade förklaringen jag fick var att banken bara låter människor öppna konton som banken kan åta sig ett ”helhetsåtagande” för. Har Ni någonsin hört ett så urbota enfaldigt och ohederligt uttalande förr? Att man ska bli föremål för en låne- och kreditprövning utan att vilja låna några pengar? Utan att ha bestämt några belopp eller presenterat någon verksamhet eller några säkerheter? Hur gick den prövningen till? Hur såg beslutsunderlaget ut? Det är klart att det var en bankskurk jag kom i kontakt med men han hade naturligtvis fått sina instruktioner från en ännu större bankgangster.

Banken och ”mupparna”

En annan händelse, som även den visar hur vi inte har ett antal fristående och självständiga banker, utan istället ett förgrenat gangstersyndikat med bankverksamhet, utspelade sig i torsdags i förra veckan när styrelsen i några av våra bolag, under påtagligt kränkande former nekades att lyfta bolagens tillgångar från S E-Banken. Inte heller denna gång handlade det om några krediter eller lånade medel eftersom vi inte har fått några lån sedan den politiska bannbullan utfärdades 2002 och vi därför har drivit företagen utan extern finansiering sedan dess. Även detta var naturligtvis ett fräckt övergrepp som syftade till att hindra att vi kunde förfoga över vår likviditet och avvärja den pågående stölden av mina skogsfastigheter samma dag. Det må inte råda någon som helst oklarhet om att det inte är bankens sak att bestämma vad våra företag gör med sina medel. Det är naturligtvis bolagens styrelser som råder över detta så när skurken på banken nekade vår styrelse att förfoga över medlen var det naturligtvis uppenbart för honom att han bröt mot såväl lag som moral och god banksed. Men i ett korrumperat system drabbat av fartblindhet blev det förstås ett övergrepp av många mot ”mupparna”, som enligt uppgift i media numera är den gängse, från Amerika importerade, banktermen för bankens sparare, under pågående plundring av dem. Det är i sig en bra värdemätare på den totala avsaknad av respekt som råder i bankväsendet mot kunder och rättsväsende, lika väl som mot ”tillsynsmyndigheten” Finansinspektionen. Det är naturligtvis den naturliga respekt som följer av insikt i att systemet är genomkorrumperat och lagbrott från bankens sida inte löper minsta risk att lagföras. Och skulle åtal ändå väckas prövas såväl ansvar som påföljd mest troligt av kompisar från herrklubben.

Bankens väderflickor

En trolig följd av den orimliga särställning som politiker med fördunklat omdöme givit bankerna är det faktum att när något inslag ska göras i televisionen om exempelvis störningar eller oegentligheter i finansvärlden är det alltid representanter för bankerna själva som uttalar sig som överstepräster. Ungefär som om inslag om samhällsproblem som prostitutionen åstadkommer skulle illustreras med intervjuer med bordellmammor uttalande sig om horornas förträfflighet och dagsform. Det är alltid människor, vilka själva får bonus för att hålla handeln igång, som genast kan förklara varje förändring på börsen uppåt eller nedåt – i realtid – trots att alla vet att det endast i undantagsfall går att omedelbart veta varför vissa kurser rörts sig upp eller ned. Systemet kan liknas vid TV:s väderflickor som kan berätta, inte bara varifrån det blåser och hur mycket utan även hur det kommer att blåsa imorgon. Osökt leds tankarna till den engelska propagandan från världskrigens tid:

- Keep Calm and Carry On.

Var dröjer Bankbrottslagen?

Här i Gulag-Kolmården sitter svenska entreprenörer, många helt oskyldiga, andra skyldiga till mer eller mindre obetydliga försyndelser. Här tycks finnas entreprenörskap så att det räcker för att driva ett mindre land. Men den resursen slösas nu bort här. Flertalet, även jag, har dessutom begåvats med näringsförbud och skattetillägg för att lägga sig vinn om maximal skada för samhället.

Där ute går, ostraffade och kvar i tjänst, grova maffiaanstrukna bankbrottslingar, som fräckt och skamlöst, på politisk begäran satt sig över lag och rätt mot löfte att tillgodogöra sig bytet. Detta må vara skapat av en maktfullkomlig, genomkorrumperad och sönderfallande nationalsocialdemokrati men alliansregeringen har suttit vid makten fem och ett halvt år nu. Regeringen har detta till trots ännu inte så mycket som lyft ett finger för att införa en Bankbrottslag trots att grova oegentligheter i gränssnittet mellan banker och politik snart har ödelagt hela folkhushållet.

- Varför?

Fäller korruptionen ännu en moderat regering?

Begriper man inte vad det är som händer? Finns det korruptionskopplingar mellan regeringen och bankerna som gör att regeringen upplever sig ofri att agera? Eller är det bara bekvämt att kliva in i den av nationalsocialdemokratin efterlämnade ”Gudsrollen” och köra vidare producerande nya rättsövergrepp men denna gång till gagn för allianspartierna?

Är alliansregeringen helt obesvärad av moraliska betänkligheter inför att fortsätta den av nationalsocialdemokratin inledda plundringen av mig och mina bolag och de vidare konsekvenser det kan komma att resultera i?

Den här är situation är inte olik den som många judar i Tyskland hamnade i när Herman Göring och andra nazistiska svin stal deras egendom och skickade dem till gaskamrarna. Vi har nu ett antal Herman Göring-typer på framträdande positioner i det svenska samhället som har tillägnat sig hans metoder, med eller utan gaskammare. Vilka kommer konsekvenserna att bli för det svenska samhället om det visar sig att Sverige har vänt lag, rätt och moral ryggen? Läs fortsättningen här på bloggen inom kort.

Gulag-Kolmården den 3 april 2012

Mikael Styrman

Rättrådig JK?

.

Ser i DN söndagen den 1 april 2012 att ”JK säger nej till krav från anhöriga i spionaffär”.

Frågan handlar om spektaklet kring Morjärvsmannen, Sannfrid Eriksson, som av Säpo påstods ha avslöjats den så kallade Kalixlinjen för ryssarna. JK kommer fram till att skadeståndstiden är 10 år och därför förfallen. Jag själv tror att Kalixlinjen lika gärna kunde ha publicerats i dagstidningarna utan att det gjort nämnvärd skada. Men låt oss lämna det därhän och istället fördjupa oss i vad JK säger mer.

JK säger att skadestånd inte kan utgå därför att ingen har gjort fel. Och det säger JK för det säger JK alltid. Och det är lätt att förstå, för hur skulle det gå om JK kom fram till att staten var skadeståndsskyldig för ens en bråkdel av vad alla dessa rättrådiga idioter ställer till med? Då skulle ju vilken stat som helst strax gå i konkurs. Faktum är nog, att om de så satte en hagelbössa i ändan på sig själva och tryckte av skulle JK komma fram till att inget misstag begåtts. Och kanske skulle JK just den gången faktiskt ha rätt… :)

När man läser artikeln påminns man dessvärre om, hur sorgligt grannar kan bete sig, om någon stolle som det allra minsta påminner om en myndighetsperson, ber om hjälp med att trakassera en familj. Jag har ord för vad jag tycker om det, men jag ska inte skräpa ned bloggen med att uttala dem.

Mycket talar för att fallet Sannfrid Eriksson, i likhet med många andra liknande fall, var en dysfunktionell polisapparats försök, att dölja egen inkompetens och hos allmänheten skapa en illusion av att man verkligen lyckades göra något, genom att godtyckligt anklaga någon. Det konstiga är inte att Sannfrid Eriksson anklagades. Det konstiga är istället att han inte låstes in lång tid i fängelse av enhälliga domstolar.

Gulag-Kolmården den 2 april 2012

Mikael Styrman

.

Öppnat och läst?

.

Ronny Larsson är postchef på Gotland.

Han säger, enligt dagens SvD och TT, apropå det brev som skickades med Svenska Amerika Linien den 15 augusti 1936 och som nu levererats till en tandläkarpraktik i Visby:

”Jag kan säga att det här inte är normal kvalitet hos Posten.”

Det framgår inte av artikeln om brevet var öppnat och läst när det levererades – som min post sedan många år tillbaka.

Gulag-Kolmården den 1 april 2012

Mikael Styrman

.

Lönsamma skäggiga ensambarn

.

Så fick vi då, genom TV:s nyhetssändningar, en stor del – den största? – av förklaringen till att kineserierna med de ensamkommande skäggiga ”flyktingbarnen” tillåts pågå.

De är helt enkelt mycket lönsamma för politiker. Exempelvis Jan Emanuel Johansson plockar skattebetalarna på tiotals miljoner kronor på detta spektakel. Hur många fler politiker finns det som tjänar stora pengar på detta, genom egen rörelse eller genom mutor?

Det tror jag det, att man tycker att det tjänar ett viktigt humanitärt syfte. Det tjänar det humanitära syftet att våra politiker stjäl enorma pengar av oss på detta sätt. Och mer kommer det att kosta så småningom när den övriga släkten ska anhöriginvandra. Får våra politiker provision på detta också eller hur ser affärsupplägget ut?

Gulag-Kolmården den 1 april 2012

Mikael Styrman

.

Statliga svindlare på dubbla stolar

.

Eftersom jag är inlåst på Gulag-Kolmården, har jag inte kunnat följa Norrbottensmedias rapportering om den exekutiva auktionen av mina fastigheter, vilken ägde rum torsdagen den 29 mars 2012.

Jag sitter ju här igen för att ha lämnat in, i och för sig korrekta, skattedeklarationer, men lite för sent. En anmärkningsvärd omständighet kan möjligen anses vara, att de ”brott” som jag nu sitter här för, har begåtts innan jag satt här förra gången 2009… Detta något som den intelligente läsaren möjligen kan finna stötande för det allmänna rättsmedvetandet.

Men jag såg i alla fall statstelevisionens rapportering i Nordnytt på nattsändningen i SVT24. Som vanligt, nödgas jag säga, fyllde den inte ens lågt ställda krav på en saklig och kritiskt journalistisk granskning. Senast vi hade en lika förljugen rapportering i massmedia i vår närhet, var när det gamla Sovjetunionen hade två stora tidningar: Pravda och Izvestija. Pravda betyder sanning och Izvestija betyder nyheter. Om dessa båda sa sovjetmedborgarna som genomskådat det politiska systemets lögner ”i Pravda ingen sanning och Izvestija intet nytt”.

När statstelevisionen, genom Nordnytts Micke Nyberg, rapporterade om Kronofogdens ”heroiska” kamp för att driva in ”mina obetalda skatter” glömde – eller snarare avstod – han från att upplysa allmänheten om

att jag inte har några obetalda skatter,

att det istället handlar om några Ekfors-bolags skatter som man valt att driva in av mig personligen, istället för av de aktuella bolagen, och utan att först ta reda på om bolagen kan betala,

att anledning till att skatterna är obetalda är att staten, eller det korrumperade politiska systemet om man så vill, tvångsförvaltat Ekfors elnät i 1,5 år och har tagit intäkterna, samtidigt som man lämnat skatterna och alla andra utgifter obetalda,

att de felaktiga skatternas rätta bestämmande försvårats av den korrumperade konkursförvaltaren Hans Anderssons, vid Kaidings Advokatbyrå, förhalande av överlämnandet av bokföringen, till just innan jag skulle till Gulag – av allt att döma förhalat på tillsynsmyndigheten Kronofogdens uppdrag vilken sitter på dubbla stolar i dessa ärenden,

att Skattemyndigheten och Kronofogden på detta suspekta sätt fått ”rätt” att driva in skatter uppgående till 27,4 miljoner kronor,

att man för ändamålet mätt ut och försålt fastigheter som man värderat till 33 miljoner kronor, det vill säga 6 miljoner kronor mer,

att man annonserat ut fastigheterna till försäljning dagarna före jul, med de dubbla syftena att dels trakassera gäldenären och hans familj och dels trampa ner priserna och därmed ruinera gäldenären, eftersom alla skogsfastighetsspekulanter är utomlands under jul-, nyårs- och trettonhelgerna,

att man satt ut fastigheterna till försäljning i sådan turordning – billiga först och dyra sist – för att försäkra sig om att alla fastigheter verkligen blir sålda, att gäldenären inte får behålla några fastigheter,

att Kfm trots att man redan mätt ut och sålt för flera miljoner kronor mer än man har ”rätt” att sälja, 30 istället för 27,4 miljoner, därutöver mätt ut och den 22 januari 2012 dessutom sålt min Bäckehagen-fastighet för över 6 miljoner kronor ytterligare,

att man för att försäkra sig om att verkligen lyckas stjäla allt jag äger dessutom mätt ut andra tillgångar, bland annat min Rottneby-fastighet, sammantaget med råge passerat 40 miljoner, allt i syfte att förhindra att betalning av de felaktiga skatterna ska kunna ske utan att fastigheterna förloras.

Har tjuveriet nu slutligen sökt sig även utanför de på grund av obegränsad tillgång till skattemedel, i kombination med obefintlig kontroll, moraliskt förfallna bankpalatsen, statliga verken och departementen?

Hur kunde Sverige bli ett land där en generaldirektör, två kriminella advokater och en dito konsultdirektör kan få rättsväsendets hjälp med att plundra privata företag?

Har staten, som vi trodde bildats för att värna våra gemensamma intressen, för att hålla relativt lugn och ordning, och i utbyte mot skatter, skydda oss mot tjuvar och övergrepp, blivit vår fiende som vi måste organisera oss mot?

Sveriges konstitution ger statsministern makt av en omfattning som är ovanlig i demokratier. Den står faktiskt få diktatorer i världen efter. Vilken roll har Fredrik Reinfeldt spelat och spelar för den händelseutveckling vi nu bevittnar?

Hur ska vi kunna göra den skada vi nu bevittnar ogjord och återuppbygga demokrati och rättssäkerhet? Är det ens möjligt, eller är Sverige dömt att sjunka allt djupare i ett träsk av laglöshet och alternativa parallella rättsväsenden, med allt vad det för med sig?

Gulag-Kolmården den 31 mars 2012

Mikael Styrman

.

En guldgruva för folklivsforskare

.

Förra gången jag satt i politiskt fängelse, 2009, lade jag märke till att det fanns ett ”Lärcentrum” på anstalten. Och flera anställda gjorde upprepade gånger reklam för att vi skulle gå dit för att studera, att där fanns dator osv.

- Vad bra, tyckte jag, och gick dit och frågade dels om vad som fanns och dels om det gick att läsa en språkkurs under denna bortkastade tid i mitt liv.

Det var väldigt svårt visade det sig. Det gick inte att få till någon utbildning. Jag förstod aldrig riktigt varför. Hela frågan tycktes flyta iväg ut i någon sorts limbo – in i dimman for den, medan alla var djupt bekymrade och syntes sysselsatta med att fundera på, hur man skulle lösa problemet.

Sedan fortsatte de anställda att löpande under min tid i Gulag-Kolmården puffa för Lärcentrum och dess utbildningar. Det fanns en kustskepparutbildning som många gick och som hölls någon timma i veckan – i matsalen – inte i Lärcentrum. Men den hade börjat långt innan jag hade kommit till Gulag och den första tiden var jag upptagen av fascisternas pågående anbudsförsäljning av min Matkajärvi-fastighet – då som nu, som det har visat sig. Uppenbarligen använder de svenska fascisterna alltjämt samma trakasserihandbok som 2009.

Jag slog så småningom detta med utbildning ur hågen. Tänkte nog att de inte ville att jag skulle hålla på med datorer. Själv fick jag heller aldrig någon insikt i om det någonsin förmedlades någon utbildning på Lärcentrum.

Men så nu, när jag kom till min andra vistelse på den svenska motsvarigheten till sovjetsocialdemokratins fångläger tänkte jag göra ett nytt försök. Jag sökte mig, återigen efter personalens uppmaningar, till Lärcentrum i syfte att läsa språk: italienska, tyska, franska eller spanska, i nämnd prioritetsordning.

Jag fick fylla i en intresseanmälan. De skulle höra av sig, men det lät inte så hoppfullt. Många ville studera fick jag veta och många hade stora brister i sin utbildning. Och de måste utreda vem som behövde Lärcentrums resurser bäst.

Så småningom aviserades ett informationsmöte för studiemotiverade, med pukor och trumpeter. Vi samlades i en konferenslokal, stor nog att rymma en skolklass - vi var en lärare och 3 (!) elever. Ifyllning av ny intresseanmälan. Denna gång utförligare, i vilken jag fick redogöra för min bakgrund, utbildning, vad jag ville studera osv.

Efter en kortare tid, några dagar, max en vecka, fick jag en tid meddelad. Samtal var bokat per telefon med en studievägledare kl. 14 den 29 mars. Tyvärr missade jag tiden då mitt medvetande var fullt upptaget med den pågående exekutiva försäljningsterrorn riktad mot mig, genom mina fastigheters framtida vara eller icke vara i min ägo. När jag märkte att jag missat tiden sökte jag upp Lärcentrum och fick tala med läraren T som var den som arrangerat mötet. Han föreföll mycket besviken men mjuknade något när jag redogjort för bakgrunden. – hur ska vi göra nu då, tänkte han högt, varpå jag flikade in, att det nog inte behövs något samtal med någon studievägledare, eftersom jag redan vet vad jag vill studera. Lokaler finns ju och datorer. Självinstruerande språkkurser finns också, men kanske inte just här, i detta nu. Han skulle undersöka saken.

Utan att på något sätt vilja kasta någon skugga på de alldeles sympatiska personer som jag haft att göra med från Lärcentrums sida, har jag dock mina dubier om att den tid jag ska vara i politiskt fängelse, knappast kommer att räcka för att förmedla någon utbildning till mig. Systemet är dessvärre sådant, tycks det. För det handlar om ett system – med ett systemfel.

Här finns alla resurser: lokaler, möbler, datorer, utbildningsmaterial och landet är fullt av språkkurser. Själv har jag ett flertal CD-baserade språkkurser som jag skulle kunna be mina anförvanter att sända hit. Kurser vilka jag inte har haft tid att läsa ute i fascisthjulet. Men här och nu skulle jag ha tid. Men så enkelt är det nog inte…

Här kan de nämligen inte nyttjas. Här ska istället resurserna stå outnyttjade eller lågutnyttjade medan systemet är strängt upptaget med att administrera sig självt. Jag vågar påstå att detta lilla system i sig är en guldgruva för folklivsforskare. Det är nämligen ett koncentrat av den svenska byråkratins generalfel. Ett studium av detta lilla autonoma system, i ett autonomt system, inne i ett annat autonomt system osv skulle mycket tydligt visa, åtminstone varför det inte behövs mutor för att svensk offentlig verksamhet ska sluta leverera de nyttigheter den är tänkt att leverera och istället helt övergå till att administrera sig själv, utan att leverera någonting. Sen är det en annan sak, att mutor dränerar systemet på resurser mycket snabbt, men det problemet tycks dock inte finnas i det här systemet.

Här är istället problemet att tryggad existens utan prestationskrav leder till nollproduktion trots strängt sysselsatta medarbetare. Sysselsatta med att utifrån en aldrig sinande ström fångar, som omsätts snabbt, vaska fram den ideala illitterata analfabet och av studier helt ointresserade fånge, som kan tillägnas systemets alla resurser.

Det tycks vara lite grand av bestraffandets motsägelsefullhet – som med ett socialdemokratiskt partiledarval. Den som vill utbilda sig kan inte medges utbildning emedan resurserna är avsatta till att söka, men utan att finna, den omotiverade, som i och för sig skulle behöva utbilda sig, men inte är intresserad.

Vad jag beskriver är en resa utan mål. En resa där resan i sig är målet. Och just i detta döljer sig vårt samhällsbygges pågående sönderfall. Till och med de allt färre korruptionsfria offentliga systemen kollapsar i oduglighet. Stora offentliga resurser sätts i händerna på människor, som med osviklig precision förvandlar resurserna till brända högar av grus och aska, utan att prestera några tjänster eller leverera några nyttigheter – men hela tiden strängt upptagna och slitande i sitt anletes svett.

Gulag-Kolmården den 31 mars 2012

Mikael Styrman

.

Utan etisk kompass

.

I dagarna har det största regeringspartiets landstingspolitiker, med statsministerns hustru i spetsen, beslutat att upphandla landet största sjukvårdsupphandling, S:t Görans Sjukhus, från en typ av leverantör vilkas konkurrenskraft skapas av skatteflykt efter en upphandling baserad på priset. Detta trots att sådant oansvarigt upphandlingsagerande från politiker med nödvändighet kommer att leda till att alla hederliga aktörer konkurreras ut – billigt genom skatteflykt är budskapet från politikerna. Vilken kommer den moraliska inverkan att bli på sjukvård och sjukvårdsupphandlingar? Jag fruktar det värsta. Och det sker nu, när alla erfarenheter entydigt visar, och våra media dagligen bär vittnesbörd om, att en upphandling baserat på priset med osviklig precision leder till undermålig och inte sällan helt utebliven vård för befolkningen.

- Vad är det som driver de Nya Moderaterna?

Är det dumhet, ideologisk förgiftning, vänskapskorruption eller mutor?

- Kan någon förklara?

Gulag-Kolmården den 31 mars 2012

Mikael Styrman

.

Garanterad mörkläggning

.

Säpo ska ta över utredningen av FOI:s svarta affärer i Saudiarabien. Eller är det bland annat i Saudiarabien?

Av hänsyn till rikets säkerhet, som det heter.

Av hänsyn till regeringens säkerhet, som det egentligen betyder. Eller av hänsyn till politikernas säkerhet i ett lite vidare perspektiv, eftersom att alla de här laglösheterna skett i samförstånd, över blockgränserna, och inte bara regeringen därför är obekväm med att få sin byk tvättad offentligt.

Säpos utredning kan man sedan förvara på samma hylla som tsunamibanden.

Gulag-Kolmården den 31 mars 2012

Mikael Styrman

.

De torrgråtande ministrarna

.

Vi har sett det förr. Och nu ser vi det igen. Hur alliansregeringen – eller är det Nya Moderaterna – offrar en minister ”av omsorg om de egna barnen” när det egentligen handlar om att en härva av lögner och dubbelspel är på väg att avslöjas. Igår Borelius och Littorin, idag Tolgfors – vem imorgon?

Vi har sett det förr.  Och nu ser vi det igen. Igår en Sten Tolgfors eller en Eva Björling eller för den skull en Maud Olofsson, som säger vad tjänstemannapsykopaterna sagt åt dem att säga. Möjligen utan att begripa vad de säger eller utan att inse konsekvenserna?

Varför måste vi begåvas med ministrar som inte regerar utan regeras – av tjänstemän med egna intressen av en förljugen politik – intressen som inte nödvändigtvis överensstämmer med nationens och folkets bästa.

Torrgråtandes i TV – beslagna med egna lögner och eget svek har naturligtvis ett pris – och en belöning. Lyxpension livet ut på skattebetalarnas bekostnad som belöning för att ha fört dem bakom ljuset.

Och statsministern regeras i sin tur av sina reklamkonsulter och deras råd om hur skadebegränsningen bäst sker och hur fortsatta lögner och fortsatt hyckleri bäst försvaras.

Landet styrs inte längre utifrån vad som är bra för landet utan utifrån vad som vid en ytlig betraktelse ser ut att vara bra för landet, dock utan att nödvändigtvis alls vara bra.

Gulag-Kolmården den 31 mars 2012

Mikael Styrman

.

Hur många Thomas Quick i Frankrike?

.

Nu härjar Rainbow Warrior-sprängarna fritt i Frankrike.

Av rapporteringen i svenska media, är inte lätt att bli klok på, om någon muslim verkligen sköt de militärer och barn som dödades i Toulouse, eller om allt i själva verket var iscensatt, för att förbättra Nicolas Sarkozys möjligheter i valet och rättfärdiga ”hårda tag” mot muslimer.

Det enda man kan vara något så när övertygad om är, att Merah inte hade med saken att göra. Hade han haft det, hade det inte varit nödvändigt att skicka in flera hundra psykopater, för att fylla honom med bly – 22 skott närmare bestämt – och dessutom kröna verket med att skjuta skallen av honom.

Med alla medel som idag finns tillgängliga, för att ta en ensam isolerad person levande, finns bara en rimlig förklaring till det som hände. Det var helt nödvändigt att ta ihjäl Merah för att inte hans version skulle bli offentlig. Det nuvarande apspelet kring Merahs bror och vad som möjligen är en småbrottsling, som stulit en skoter, gör inte saken bättre.

Om morden verkligen utfördes av en muslim, har nu Rainbow Warrior-sprängarna bråda dagar. Så fort de i så fall kommer den verkliga gärningsmannen på spåren, måste han också få skallen bortskjuten, så att han inte talar om, att Sarkozys snabba och effektiva insats mot Merah var spel för kulisserna mot en fransk Thomas Quick – ett lämpligt offer utan möjlighet att värja sig.

Och hur många misstänka måste i så fall mördas innan man hittar den rätta gärningsmannen? Hur många oskyldiga fransmän kommer att få sätta livet till, efter blixtinsatser av Sarkozys psykopater för att lägga locket på?

Det är bara i ETT scenario som inte många oskyldiga fransmän kommer att måsta dö – nämligen i det fallet barnet och militärerna inte alls dödades av någon muslim utan av Sarkozys Rainbow Warrior-sprängare för att göra det möjligt för Sarkozy att vinna valet och få stöd för ett korståg mot muslimer. Då behöver man inte leta efter den skyldiga för att lägga locket på.

Gulag-Kolmården den 31 mars 2012

Mikael Styrman

.

Gulag-Kolmården den 27 mars 2012

.

Nu är jag den nionde dagen i Gulag-Kolmården. Det blev snabba ryck efter HD:s brandkårsutryckning. Under loppet av några dagar, runt nyår, kom HD:s båda avvisningsbeslut. Vare sig vårt överklagande av beslut att tvinga in Ekfors Kraft AB i en politisk betingad låtsaskonkurs, eller mitt överklagande av min politiska fängelsedom, intresserade HD. Och nu var det bråttom att städa bordet inför den lika ifrågasatta som famösa plundringsexpeditionen, som den exekutiva auktionen den 11 januari var planerad att bli.

Det är här i Sveriges Gulag som regeringen Reinfeldt låser in och isolerar Sveriges entreprenörer, för att skapa plats för alla analfabeter som importeras, men som inte får arbete eller som man inte ens försöker sätta i arbete.

En del anar säkert vad som pågår inför nästa auktion torsdagen den 29 mars, men de flesta är nog lyckligt ovetande.

Sedan jag kom hit har jag varit berövad mina mänskliga rättigheter i så motto att jag först i söndags, den sjunde dagen, kunde kontakta någon utanför anstalten, två närstående och en ytterligare person. Vem som helst kan säkert räkna ut, att det är ett sätt för terroristregimen Reinfeldt att hindra mig från att försöka värna min egendom mot statens pågående plundring, nu närmast auktionen på torsdag.

Jag har under samma tid förnekats rätten att ta del av mitt arbetsmaterial I den frågan och andra rättsärenden som framförallt statsterrorismen engagerat mig i. Men nu är det flaggat för att det ska bli bättre. Så dags nu, när auktionen är redan på torsdag och jag sitter här.

Igår kväll fick jag in en pärm med material om auktionen. Men bara med beskedet, att jag måste lämna ifrån mig den idag klockan 8, för att senare få ut materialet igen, när min advokat kommer klockan 09:30…

Fortfarande kan jag inte fritt ringa min advokat, men har fått ringa genom centralvakten på begäran. Ännu kan jag bara kontakta de tre ovan nämnda personerna, varför mina möjligheter att agera är kraftfullt beskurna. Och då är inte jag häktad och har inga restriktioner i min dom, utan jag sitter här för några, korrekta men lite försenat inlämnade deklarationer…

Nej, det är uppenbart att jag har satsat på fel yrkesbana. Jag borde ha blivit C-, M- eller S-politiker. Då får man bränna ner andras hus utan att ersätta dem i Sverige. Och stjäla andras skog, för totals miljoner – upprepade gånger – utan att straffas eller bli ersättningsskyldig. Är det någon som klagar kan man slänga dem i fängelse – och sedan plundra dem. Och när man blir 28 år gammal, kan man helt skamlöst i TV – utan livserfarenhet och med 157 000 kr i månadslön – mästra människorna om hur de ska kunna leva på 75 % av sin lön. Det vill sig säga på en årslön som är lika stor som den egna månadslönen, som man dessutom får för att då och då rabbla upp lite memorerade ramsor i TV, som tjänstemännen lärt en.

(Uppdatering:

Sedan kvällen 27/3 kan ytterligare tre familjemedlemmar och en utomstående ringas. Även arbetsmaterial har jag nu fått in – 1,5 dygn innan mina fastigheter ska säljas.)

Gulag-Kolmården den 27 mars 2012

Mikael Styrman
.

Ansökan om särskild permission 23 mars 2012

.
Bilaga till
Ansökan om särskild permission 23 mars 2012

Förslag till permissionsplan:

Resa till Overtorneå och Luleå för förberedelser inför och deltagande i exekutiv auktion för i stort sett hela min näringskälla.

(övriga delar av min näringsverksamhet är sedan tidigare föremål för tvångsförvaltning samt försatt i konkurs)

Anm.
Ansökan baserar sig på minnesuppgifter emedan inget material i ärendet ännu kunnat föras in på Anstalten i avvaktan på Kriminalvårdens beslut i frågan.
Datorn på avdelningen skriver ibland inte alfabetets sista bokstav som versal varför i förekommande fall bokstavens ”O” används.

I, fritt ur minnet, sex olika utrop kommer min näringskälla – undantagen från näringsförbud - att försäljas på exekutiv auktion av Kronofogdemyndigheten.


Bakgrund

Auktionen är föranledd av att jag blivit ådömd styrelseansvar för de konkursade bolagen Ekfors Mark- och Linjebyggnad AB och Rottneby Bruk AB.

Bolagen är försatta i konkurs sedan augusti 2010. Ekfors Kraft AB, moderbolag i en koncern omfattande bland annat Ekfors Mark- och Linjebyggnad  AB är försatt i konkurs sedan juni 2011.

Konkursförvaltare i samtliga nämnda konkurser är Hans Andersson vid Kaidings Advokatbyrå i Piteå. Tillsynsmyndighet för konkursförvaltaren är Kronofogdemyndigheten.

Tvångsförvaltare är Johan Gulleslö, Advokatfirman Gullesjö och Jonasson i Skellefteå och Stockholm.

Ekfors elnät har tvångsförvaltats av staten, genom ovannämnda Gullesjö, sedan oktober 2010 efter beslut av Förvaltningsrätten på Energimarknadsinspektionen. De formella skälen som föranledde tvångsförvaltningsbeslutet var


att ett antal olagliga, och enligt bolagets uppfattning, icke yrkesmannamässigt utförda vägbelysningar som bedömdes farliga för person och egendom, vilka uppförts av Haparanda kommun, med omfattande skulder till nät och energibolagen, skulle anslutas utan att politikerna skulle behöva betala kommuns skulder,

att ett kraftverk i Kukkolaforsen , vid Torne älv, som enligt bolagets uppfattning och sedermera av Högsta domstolen konstaterats vara olagligt, inte anslutits av bolaget därför skulle anslutas av tvångsförvaltningen,

att ett antal flera år gamla rapporter skulle inges till Energimarknadsinspektionen.

Tvångsförvaltningen har anslutit vägbelysningsanläggningarna inom några dagar efter tvångsförvaltningens inledande. Därefter har inga åtgärder med anknytning till uppdraget utförts. Istället har tvångsförvaltningen tagit sig uttrycken att tvångsförvaltningen tillförskansat sig alla intäkter från närverksamheten samt delar av intäkterna från energihandelsrörelsen men lämnat Ekfors-bolagen att utan medel ombesörja nätverksamheten samt de skulder tack vare vilka nätverksamheten kunnat byggas upp.

Kort sagt: Tvångsförvaltningen har tagit pengarna i 14 månader men inte bedrivit verksamheten och inte betalat skulderna.

Från november 2011 bedriver inte längre Ekforsbolagen verksamheten efter att låsen till nätanläggningarna byts ut av konkursförvaltaren, tvångsförvaltaren och kronofogden i förening.

Efter att tvångsförvaltaren tillförskansat sig ett antal tiotal miljoner utan att svara för rörelsens kostnader försattes Ekfors Kraft AB i konkurs i juni 2011.

Tvångsförvaltaren har, såvitt bekant, stället för att svara för verksamhetens kostnader ägnat sig åt diverse lek och lallande med konsulter för att utföra andra saker än vad som följer av uppdraget som tvångsförvaltare och istället köpt konsulttjänster för avsevärda belopp från bland annat Rejlers Ingenjörsbyrå. Erfarenheter från andra aktuella korruptionsärenden är att det ofta innebär att betalarens handläggare, i detta fall Gullesjö, använt de för verksamheten helt ointressanta konsulttjänsterna till att istället dränera huvudmannen på svarat inkomster.

De utdömda styrelseansvaren har hittills inte kunnat undanröjas eftersom konkursförvaltaren Hans Andersson inte gjort det själv samt omhändertagit bokföringarna och trots upprepade påstötningar inte lämnat ifrån sig dem förrän strax innan och under pågående förberedelser för inställelse vid Anstalten och anpassning till näringsförbudets krav.


Permissionsplan

Permission för resa till hemmet i Övertorneå på dagen den 28 mars, förberedelse för den exekutiva auktionen under kvällen. Deltagande i den exekutiva auktionen 29 mars, följt av återresa till Anstalten.


Övriga upplysningar

Den för adekvata ekonomiska beslut nödvändiga kunskapen om näringskällan är ett resultat av decenniers innehav och arbete.
Det är inte möjligt att veta utfallet av det olika utropen.
Därför är det inte heller möjligt att på förhand lämna sådana informationer till någon annan att denne kan uppträda i mitt ställe.
Vissa driftsenheter fungerar tillsammans med andra, åter andra gör det inte. Ett ombud kan inte fatta ändamålsenliga beslut om hur han ska bjuda utifrån hur budgivningen och utropen avlöper.
Det kan bara jag göra själv och det är svårt för mig.

Det är inte rimligt, när familjens hela försörjning och hela näringskällan står på spel, att delta per telefon.
Dels behöver jag förbereda auktionen i min bostad dagen innan för att kunna delta och dels är det inte ovanligt att telefonförbindelsen till telefonbudgivare bryts. Jag har själv varit på auktioner där så skett och då har auktionen fullföljts utan telefonbudgivarens deltagande. Jag har även varit med om att förbindelsen brutits under pågående utrop utan att förrättningsmannen observerat detta.
Med all respekt för viljan att utmäta och leverera straff till mig för jag satt mig till motstånd mot statens strävanden att stjäla mitt företag är det ingen hantering.

Att delta i en exekutiv auktion genom att lämna bud är möjligt om sådana medel finns tillgängliga att buden kunde läggas på en säker nivå. Nu förfogar jag inte över sådana medel, i huvudsak därför att staten stulit dem under kamouflage av tvångsförvaltningen och skulle jag förfogat över sådana skulle det inte vara någon auktion. Eftersom mina medel således är begränsade är det nödvändigt för mig och min familjs överlevnad att jag kan delta i auktionen och där, beroende på hur auktionen utvecklar sig, efter bästa förmåga fatta beslut om hur budgivningen ska ske.


Resplan

Den 28 mars
Promenad till Kolmården/Krokeks station, ca kl 12
Tåg från Kolmården till Stockholm city
Tåg från Stockhom C till Arlanda
Flyg från Arlanda till Luleå- Kallax
Bil från Luleå till Övertorneå

Den 29 mars
Bil från Övertorneå till Luleå
Deltagande i auktionen
Efter auktionen bil till Luleå – Kallax
Flyg Luleå- Kallax till Arlanda
Tåg från Arlanda till Stockholm C
Tåg Stockholm C till Kolmården/Krokek
Promenad till Anstalten

Resans förväntade längd     8 + 8 timmar

Kolmården den 23 mars 2012

Mikael Styrman

.

Frankrikes Tomas Quick skjuten i huvudet?

.
Med stigande förfäran har vi kunnat följa utvecklingen, eller skall vi hellre tala om förfallet, i Frankrike.
Där har president Sakozy, (ca 150 cm), såvitt kan bedömas av rapporteringen i media, skickat in hundratals mördare, under pågående presidentvalskampanj, för att skjuta skallen av ett lämpligt offer, innan han hinner tala om, att han inte alls är ansvarig för de mord som upprör Frankrike?

Gulag-Kolmården den 23 mars 2012

Mikael Styrman

.

Nya Talibanerna legaliserar bigami

.
Nya Talibanerna, med sin Führer Friedrich Mangfeldt kommer, enligt vanligtvis välunderrättad källa att legalisera bigami.

Mangfeldt säger till tidningen Dagens Sanning (DN) ledarskribent Peter Wolodarski, som dock inte vill bli citerad:
- Efter framgångarna i insemineringsfrågan är vi nu redo att gå vidare med vår stockkonservativa äktenskapslagstiftning.

Vi i Nya Talibanerna har länge störts av orättvisan att våra många muslimska nysvenskar inte fritt får tillämpa sin kultur i Sverige. Inte minst gäller det för de många analfabeterna som, om de besöker Arbetsförmedlingen, varken kan läsa våra myndigheters många broschyrer eller deras annonser i den regeringstrogna pressen, ja, eller all press egentligen, eftersom systemet med presstöd och offentlig stödannonsering har gjort all svensk press regeringstrogen. Denna brist i vår äktenskapslagstiftning gör att de nysvenskar som är analfabeter riskerar att helt oförskyllt bli lagbrytare.

Jag och procentaren, eller femhundraprocentaren om man ska vara petig, må vara oense många gånger, men i fråga om synen på bigami är vi djupt eniga. Så djupt man kan komma faktiskt.

 

Varje ansvarskännande svensk bör ta minst en bihustru för att visa sin välvilja gentemot det mångkulturella samhället. Jag, förlåt vi, i regeringen överväger att kräva, att man för att kunna få viktiga statliga uppdrag ska ta minst två hustrur och särskilt viktiga och lönsamma uppdrag som styrelseledamot i LKAB eller tvångs- alternativt konkursförvaltare i Ekfors Kraft bör kombineras med ett kvav på att hålla minst tre hustrur och en bihustru. Ev kan en hustru, om man varit gift länge, få bytas mot fyra besök på Tabu eller jämförbar porrklubb, naturligtvis med arbetsgivarens plastkort, som av praktiska skäl lämnas till flickorna i entrén.

Jag räknar med att vi enhälligt röstar för denna angelägna lagändring säger führern avslutningsvis enligt Wolodarski som meddelar att han även planerar att i morgondagens ledare i Dagens Sanning prisa führern för att han än en gång haft modet att sätta agendan i svensk politik. Det är sorgligt att han inte fick vara samtida med Mao. Här har vi äntligen en svensk führer som skulle kunna simma i Gula Floden på tider som skulle gjort ordförande Mao GRÖN AV AVUND. Tillsammans skulle de ha utgjort ett oslagbart radarpar som man med rätta kunnat kalla Kinas Sorg och Kinas Glädje.

Övertorneå den 18 mars 2012
Mikael Styrman
.