Ser i DN söndagen den 1 april 2012 att ”JK säger nej till krav från anhöriga i spionaffär”.
Frågan handlar om spektaklet kring Morjärvsmannen, Sannfrid Eriksson, som av Säpo påstods ha avslöjats den så kallade Kalixlinjen för ryssarna. JK kommer fram till att skadeståndstiden är 10 år och därför förfallen. Jag själv tror att Kalixlinjen lika gärna kunde ha publicerats i dagstidningarna utan att det gjort nämnvärd skada. Men låt oss lämna det därhän och istället fördjupa oss i vad JK säger mer.
JK säger att skadestånd inte kan utgå därför att ingen har gjort fel. Och det säger JK för det säger JK alltid. Och det är lätt att förstå, för hur skulle det gå om JK kom fram till att staten var skadeståndsskyldig för ens en bråkdel av vad alla dessa rättrådiga idioter ställer till med? Då skulle ju vilken stat som helst strax gå i konkurs. Faktum är nog, att om de så satte en hagelbössa i ändan på sig själva och tryckte av skulle JK komma fram till att inget misstag begåtts. Och kanske skulle JK just den gången faktiskt ha rätt… :)
När man läser artikeln påminns man dessvärre om, hur sorgligt grannar kan bete sig, om någon stolle som det allra minsta påminner om en myndighetsperson, ber om hjälp med att trakassera en familj. Jag har ord för vad jag tycker om det, men jag ska inte skräpa ned bloggen med att uttala dem.
Mycket talar för att fallet Sannfrid Eriksson, i likhet med många andra liknande fall, var en dysfunktionell polisapparats försök, att dölja egen inkompetens och hos allmänheten skapa en illusion av att man verkligen lyckades göra något, genom att godtyckligt anklaga någon. Det konstiga är inte att Sannfrid Eriksson anklagades. Det konstiga är istället att han inte låstes in lång tid i fängelse av enhälliga domstolar.
Gulag-Kolmården den 2 april 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar