.
Verkligheten överträffar alltid dikten. Det är ett känt och nog ganska accepterat faktum. Skulle man - innan det hänt i verkligheten - i en bok beskriva ett fenomen som Donald ”Blofeld” Trump, skulle boken - åtminstone om den inte var extremt välskriven, refuseras som varande allt för orealistisk. Blofeld är en figur i flera av Ian Fleming inspirerade James Bond-filmer. Blofeld är ondskan förkroppsligad.
Vilken förläggare med självaktning skulle kunna ge ut en bok som innebar att USA skulle förvandlas till en civilisation under så långt gånget förfall, att varje byte vid makten skulle resultera i massamnesti av skurkar, och/eller av medarbetare, som annars skulle riskera att förföljas av nästa president, med hjälp av ett dysfunktionellt rättsväsende i allmänhet och en lika dysfunktionell som ryggradslös Högsta Domstol i synnerhet?
Ta inslaget med en presidentkandidat som under valmöte skulle skjutas av en attentatsman, men råkar vrida på huvudet så att endast örsnibben skadas, samtidigt som en man i publiken dödas av kulan som missade sitt mål.
Eller ingrediensen med den amerikanska presidenten som räddas från sina upprepade konkurser av den ryska maktnomenklaturan och som en följd härav för resten av livet blir en från Moskva fjärrstyrd destruktiv amerikansk president som river ned landets institutioner - utan att ersätta dem med annat än visavi presidenten lyhörda gangsters och dessutom inte särskilt kompetenta gangsters.
Helt följdriktigt visar sig den destruktiva presidenten vara oduglig, bli bortröstad och sedan väljas igen, av en demokrati som numera nästan kan beskrivas som "dummast styr”. Dummast i betydelsen att ledaren väljs av alla, det vill säga av de enfaldigaste, eftersom de är i majoritet. För så är det det nog. Obegåvade och ondskefulla eller åtminstone egoistiska tycks gå tretton på dussinet. Men mänskligheten har inte funnit någon statsbildning som är demokratisk och som inte leder till att ondskefulla galningar tar makten. Historiens exempel är otaliga.
Även presidenter har rätt att bli sjuka - både fysiskt och psykiskt. Den amerikanska konstitutionen är tänkt att fungera så att maktdelningen ska skydda nationen mot galna presidenter. Men konstitutionens upphovsmän har missat detta med att avsättande av galna presidenter kräver friska människor med civilkurage. Den amerikanska maktapparaten tycks inte precis rosad med människor som både är kloka, ansvarskännande och har civilkurage. Kanske hade konstitutionens upphovsmän för mycket civilkurage själva för att förstå hur klent det var ställt med den saken hos den amerikanska allmänheten? Kanske har den amerikanska civilkuragen under seklernas lopp dränerats genom invandring av människor utan civilkurage. Vem vet?
En annan verklighetsfrämmande ingrediens är att den nyvalda Moskvastyrda presidenten insisterar på att göra Canada och Mexico till amerikanska delstater, återta Panama-kanalen med våld samt skicka familjen till Grönland på besök med syftet att komma över danskarnas mineralfyndigheter på Grönland, under sken av att det skulle vara nödvändigt för att försvara USA mot den amerikanska presidentens ryska finansiär.
Eller ta bara en sådan fullständigt osannolik historia som att Sovjetunionen, som Ronald Reagan kallade för ”Ondskans Imperium”, under sin nygamla ryska identitet skulle lyckas snärja en misslyckad amerikansk fastighetshaj - på dennes förslag - och att denne sedan - må vara med viss rysk sakkunnig hjälp - skulle bli president. Sedan visa sig vara skvatt galen, bli bortröstad och därefter bli vald igen. Hur sannolikt är det?
Ett annat exempel på tillståndet i nationen är den av presidenten förda handelspolitiken, som minsta barn kan inse att är fullständigt dödfödd och som riskerar leda till att enorma mängder av hittills välmående amerikaner hamnar på gatan.
Eller fenomenet med att skicka människor utan rannsakan till koncentrationsläger i El Salvador. Inte lätt att förstå om det är en följd av beräknande ondska eller av sjukdom?
Ett sådant fenomen som att det republikanska partiet på kort tid skulle visa sig vara helt försvarslöst mot en galen presidentkandidat och de gangsters han omger sig med, i så hög grad att hela partiet på kort tid förvandlas till en doa-doa-kör åt en galen presidentkandidat. Självklart har korruptionen länge präglat och urgröpt den amerikanska maktutövningen, men ändå…
Historien blir inte mindre fantastisk av att han - naturligtvis - håller sig med en köpt lyxhustru som - nu minns jag inte termen längre - ska förstärka hans image, samtidigt som han är åldrad och flintis, men har sådana komplex för det att han kammar fram långt hår från nacken för att dölja flinten. Redan när man ser det ska alla varningslampor blinka rött.
Satiren skulle naturligtvis inte vara krönt om han inte även visade sig vara dyslektiker - oförmögen att vare sig kunna läsa eller skriva utan problem - och omgav sig med i och för sig läskunniga, men galenpannor, utan annan förklaring än att han uppenbart älskar att omge sig med läskunniga personer som gör som han säger.
Säkert kan listan göras mycket längre, men redan det skrivna säger vad jag vill ha sagt. Inte bara har den amerikanska inbilskheten resulterat i ett sådant gränslöst komiskt haveri, trots att förmodligen nästan alla amerikaner gjort sitt bästa. Dessutom visar de sig - sina höga tankar om sin märkvärdiga nation och sin fullständigt odugliga relik till konstitution vara helt oförmögna att avsätta dåren och få in honom på en sådan institution som är till för sådana eller åtminstone vårda honom i hemmet - om han någonsin skulle komma ut från fängelset eller dårhuset som en stat med fungerande rättsväsende skulle ha placerat honom på för länge sedan.
Nä, problemet är kanske inte bara Donald ”Blofeld” Trump’s. Mänskliga civilisationer kommer och går. De uppstår, utvecklas och så småningom blir de självförstörande och går under, för att nya civilisationer ska kunna uppstå. Det är kanske bara den amerikanska nationen som passerat sitt zenit och övergått i den självförstörande fasen? I så fall har vi alla - inte minst amerikanerna - en händelserik, men knappast angenäm, tid att se fram emot.
Alternativet kan vara mycket värre. Om amerikanerna tycker att Blofeld är ganska ok - då har världen kanske problem - inte med en galen president, utan med en nation bestående av huvudsakligen galningar.
Falun lördagen den 26 april 2025
Mikael Styrman
.
