.
Klimatet diskuteras livligt, med all rätt. Tyvärr ofta med helt felaktiga förutsättningar. Många utgår - förmodligen omedvetet - från att Jordens klimat varit stabilt och nu hotar att inte längre vara det. Men klimatet har aldrig eller sällan varit stabilt om än det har varit varierande i olika hög grad och med varierande hastighet.
Jordens klimat varierar. Det vet vi. Emellanåt inträffar snabbare förändringar vilka är svåra eller omöjliga att förutse och omöjliga att förebygga. Det är inget vi kan påverka, oavsett om de orsakas av vulkanutbrott eller jämförbart eller triggas av händelser utifrån - från rymden.
Vi vet nog ganska lite om vad som orsakat sådana stora klimatförändringar och om deras varaktighet. De är nog omöjliga att förutse för den händelse vi skulle vara på väg in i en sådan period.. Emellanåt presenteras bombsäkra beräkningar om klimatförändringarnas varaktighet i förfluten tid, vilka med tiden får överges till förmån för nya bombsäkra bedömningar. Såväl bedömingar av istider i förfluten som kommande tid, har man anledning att ta med en betydande nypa salt. En naturlig konsekvens av detta är att det är svårt att veta hur många och hur långvariga civilisationer som föregått vår egen. Likaledes svårt eller omöjligt är att veta hurdana livsformer som existerat under tidigare mellanistider.
Vi vet att det funnits en mängd istider som berört Skandinavien eller Norden, helt eller delvis. Vi tror oss också veta att det funnits istider som berört stora delar av Jorden och ibland sannolikt hela Jorden. Något mer okänt är kanske att en del istider påverkat även varmare områden. På vissa platser kan vi spåren, exempelvis Göbekli Tepe i Turkiet som täckts över av inlandsisar, men vilka man ännu tycks tro att har täckts över av människor. Det säger förmodligen mycket om hur gamla de är och de är med stor sannolikhet mycket äldre än man ännu tror. Dagens tidsbestämning ligger sannolikt istider ifrån rätta svaret.
Vi vet att det funnits civilisationer före oss, men vi vet inte hur omfattande eller långvariga de varit, hur avancerade de varit och inte heller i vad mån de påverkat klimatet. Vi vet inte om man vid någon av de tidigare mellanistiderna har kört bil eller om bilkörning eller utsläpp i vår närhet över huvud taget haft med klimatförändringarna att göra. Trots att vi inte vet något vill en del dra mycket långt gående slutsatser om bilkörningens följder för klimatet. De mest fanatiska tror att vi i Sverige, vilka utgör 1,3 promille av jordens befolkning och har 4,3 promille av antalet bilar, ska rädda klimatet och mänskligheten genom att mångfaldiga utsläppen, vilket blir följden om våra - i förhållande till främst befolkningstäta delar på Jorden - hyggligt rena bilar - ska ersättas. Det är naturligtvis inget annat än kvalificerat svammel. Det kan knappast heller motiveras av en vilja att byta teknik, eftersom vi verkar sakna de geologiska förutsättningarna för att själva tillverka batterierna - åtminstone med den teknik som används idag och som kan vara passé imorgon. Vi ska naturligtvis sitta still i båten och följa utvecklingen och inte agera i opåkallad panik. Sådant brukar alltid sluta fel. Hur mycket man än rabblar detta mantra om elbilar för sig själv kommer våra svenska fossilbilar inte att ha större betydelse för Jordens klimat än en piss i Mississippi.
Man vet över huvud taget inte med säkerhet vad som orsakat de många istiderna. Av farhågor inför framtiden drar en del slutsatsen att det är bråttom att minska utsläppen för att hindra att Golfströmmen stannar och Skandinavien blir obeboeligt. Golfströmmen kan sannolikt mattas av eller stanna. Troligen möjligt. Smälter isarna i Arktis och på Grönland är det rimligt att tänka sig att Golfströmmen mattas. Men vi vet inte om det i så fall kommer att vara till nytta eller till skada för oss, eller rättare sagt, för de som så småningom kommer efter oss. Det bestäms av hur varmt det blir och det vet vi inte och kan heller inte styra det. Det är inte alls säkert att Norden blir för kallt att bo i. Det kan lika gärna visa sig bli ett av allt färre områden som det över huvud taget går att bo i. Må vara att om klimatet blir mycket varmare och de stora isarna smälter måste låglänta områden så småningom överges.
Kommer stigande temperaturer så som av många förutspås kommer också översvämningar där en stor del av Jordens befolkning idag finns och även de bästa odlingsmarkerna och industrikapitalet. Då kommer också mänskliga tragedier och motsättningar i en kanske aldrig skådad omfattning.
Det går an att hantera frågor som kräver solidaritet och humanitet utifrån en situation innebärande ordnad försörjning för flertalet och begränsad nöd för en minoritet. Men sådan blir inte situationen om de dystopiska förutsägelserna slår in. Då blir följden istället med all sannolikhet en hårdhänt kamp för överlevnad, långt från idealisternas fromma förhoppningar. Sannolikt ligger detta ännu även i värsta fall långt fram i tiden. Så långt att det är någon annans problem.
Att vi nu är drygt 9 miljarder beror främst på att vi genom medicinska och andra framsteg lyckats förbättra människans överlevnadsmöjligheter så att vi kunnat öka vår numerär på andra livsformers bekostnad. Vi har med andra ord tagit oss för att ändra naturens balans, eller spelregler om man så vill. Men vad är det som säger att 9 miljarder är mer rätt än 3 miljarder? Var någonstans är folkmängden rätt? Är det 15 miljarder? Om människan når 15 miljarder kommer det att innebära att människan har utrotat i stort sett alla andra livsformer och på sikt även sig själv helt, eller möjligen bara delvis.
Det här är ett olösligt och tillfälligt etiskt problem som oförutsedda forskningsframsteg skapat. Människan har inte förmåga att begränsa sin numerär till ett antal som är hållbart eller etiskt försvarbart. Den enda metod vi känner till förutom farsoter och missväxt är krig och det är ju inte så jävla lyckat.
Förr - och i vissa områden ännu - reglerades människans numerär genom att man gjorde ett betydande antal barn varav många inte överlevde. Det var så släktet fördes vidare. Med medicinska framsteg och bättre levnadsförhållanden minskade barnkullarna. Jag är själv nummer tre i en syskonskara bestående av fyra. Min farfar var nummer sex i en syskonskara uppgående till tolv:
En bror omkom av difteri vid ett års ålder.
En bror omkom i ung vuxen ålder vid en olycka i samband med flottning av timmer.
En syster omkom genom trafikolycka i vuxen ålder.
Två bröder och en syster dog av lungsot mellan 20 och 30 års ålder.
Fem bröder och en syster dog av olika orsaker mellan 72 och 99 års ålder.
Alla dog.
Så reglerades människans numerär förr i tiden.
Vetenskapsmän av ytterst varierande kvalitet sätter sina pannor i djupa veck, utgående från att alla förändringar kommer att vara till det sämre. Det är inte helt lätt att veta vad som blir bäst. Vi strävar efter att alla ska överleva. Så är vi programmerade. Ju bättre vi lyckas desto säkrare att naturen utrotar någon miljon då och då, på ett eller annat sätt. Jag håller för troligt att nästa stora gallring av människor kommer att bero på att våra jordbruks- och växtförädlingsmetoder visar sig inte vara hållbara. I bättre fall slås bara någon miljon eller miljard ut för att någon viktigare gröda blir omöjlig att odla. I sämre fall stryker några miljarder med därför att våra ensidiga jordbruksmetoder visar sig ta kål på våra pollinatörer. Men det kan ju naturligtvis visa sig bli något helt annat. Det enda som är säkert är att det kommer att ske, därför att vi - hur höga tankar vi än har om oss själva - inte har någon möjlighet att anpassa vår numerär annat än just med hjälp av krig.
En annan möjlig orsak till ett större utdöende är kanske att vi gör slut på Jordens grundvattenreservoarer och därmed starkt begränsar möjligheten att försörja en hela tiden växande befolkning. Det arbetet avancerar framgångsrikt och det flaggas på allt fler platser för kommande vattenbrist. Exempelvis Kalifornien och Iran har nämnts nyligen i media men problemet är naturligtvis redan mycket utbrett och i många områden redan långt gånget. Det blir nog inte vackert.
Det finns många andra hot mot mänskligheten av vilka flertalet sammanhänger med att människorna blivit för många. Troligen blir det inte heller en enda orsak som ställer till det utan flera samverkande. Det framstår inte som troligt att klimatet hinner bli den stora dråparen. Men vad spelar det för roll? Vi har med en överstor population som inte är rädd om vår planet skaffat oss en mängd hot mot vår fortsatta existens.
Men det kan ju också dyka upp en komet i horisonten och - Pang, Bom - så är problemet löst. Det har hänt förr och kommer att hända igen. Mot det hjälper inga seminarier hur väl man än vill. Det enda vi kan vara säker på är att naturen så småningom löser problemet. Däremot finns ingen garanti för att vi kommer att gilla lösningen.
Vi har väl - våra höga tankar om oss själva till trots - inte ens kommit till fjällämmelns utvecklingsnivå. När fjällämlarna blir för många vandrar de ned till kusten och dränker sig. Japanerna är väl den folkgrupp som kommit längst, att döma av historiska erfarenheter, exempelvis vid ockupationen av Okinawa, vid vilken människor i tusental kastade sig utför klipporna. Därtill förledda av hänsynslösa ledare som inte ville deras bästa.
Människans historia är kantad av ”kloka” människor med makt som har regerat på klimatförändringar och annat med omfattande människooffer, barnoffer, kvinnooffer osv vid vilka människor dödats, vilka inte har haft något att göra med det som inträffar, och vilkas mord inte har påverkat någonting till det bättre. Vi måste se upp med fanatikerna så att vi inte får en situation som den i USA där en dåre driver en massa obegåvade men handlingskraftiga människor att begå övergrepp och dårskaper av vilka vi sannolikt inte sett det värsta än.
Vi bör behålla fattningen, komma ihåg att vi, var och en, är en mycket liten kugge i ett mycket stort maskineri, som vi inte har förmåga att fullt ut varken förstå eller påverka. Vi måste tygla de i varierande grad galna översteprästerna in spe, så att de inte tillåts förvandla allas våra liv till ett helvete. Helvetet kommer tids nog om det kommer. Vi behöver inte söka upp det i förtid och vi behöver framför allt inte skapa det själva.
Falun torsdagen den 22 januari 2026
Mikael Styrman.
