.
I dagspressen avhandlas idag, i förbigående, lite olika avtal som Stegra påstås ha gjort tidigare, men framför allt nya avtal som man säger sig ha gjort med tyska Thyssenkrupp Materials Processing Europe.
Jag har inte följt med ärendet. Jag undrar om de tidigare ingångna avtal man nämner i dagspressen verkligen är riktiga avtal? När bidragspiloter som Harald Mix & Co eller Sundström & Peab u.p.a, är ute och luras brukar det - som i Northvolt-fallet - handla om BS-avtal - i det här fallet till intet förpliktigande för den påstådda köparen, men bra att kunna vifta med. Det brukar inte finnas bindande avtal utan istället mest skenbart positiva ambitioner. Sådana kostar ingenting.
Tills motsatsen är bevisad är jag benägen att tro att det är likadant med det nu presenterade ”avtalet”.
När sådana avtal presenteras, involverande tveksamma bidragsoptimerade projekt, brukar det handla om att ”kaka söker maka”. Någon som har nytta av att luras hittar snart någon annan som som kan ha nytta av att sitta på andra sidan av bordet för att gemensamt signera ett luftavtal. Granskningen i ett sådant här fall tenderar att bara rikta in sig mot den som redan är bidragsoptimerad och i vanrykte.
Jag tror att det man bör fråga sig, även om det kan vara svårare för en svensk att utreda, är vad Thyssenkrupp Materials Processing Europe egentligen kan tänkas ha för nytta av ifrågavarande Stegra-avtal i andra sammanhang? Åter igen - tills motsatsen är bevisad - är Stegra-avtalet nog intressantast för tyskarna i något annat sammanhang, i vilket det kan vara bra att kunna visa upp en rentvättad och fin vit skjorta och miljövänliga ambitioner - i synnerhet om avtalet i realiteten är en till intet förpliktigande kuliss.
Kanske finns svaret helt eller delvis i nästa led - hos kunderna - som gärna köper samma som tidigare, men kan ha lättare att göra affär och vara beredda att betala en premie för att kunna visa upp den rena fina vita skjortan och helst utan att behöva köpa det dyra stålet som har svårt att konkurrera. Är det så säljer man inte stål utan istället image. Window-dressing, som man säger i snarlika sammanhang. Ibland kan man sälja samma miljövänliga stål flera gånger.
Dock gäller att om två enbenta slår sig ihop får man inte nödvändigtvis en tvåbent.
Man får istället två enbenta, upptagna av att försöka hålla uppe varandra.
På pappret kan det se bra ut - om man inte läser för noggrant - men när de två enbenta ska ta de första stegen börjar problemen…
I Finland brukar man - vis av erfarenheten - säga att ”en ryss är en ryss - om man så steker honom i smör”. Analogt med detta är att Harald Mix är Harald Mix oavsett om han uppträder i Northvolt, Stegra eller i något av de andra urgröpta företagsliken som kantar hans väg.
Men det är klart att lyckas man lura till sig tillräckligt mycket av andras pengar gratis med hjälp av ansvarsbefriade förvaltare och placerare så finns kanske någonstans - i fjärran - en punkt vid vilken projektet blir lönsamt för initiativtagaren. Men för de vars pengar investerats fortsätter det att vara Ebberöds Bank. Motsvarande gäller naturligtvis för de kommuninvånare vilkas politiker sväljer betet med hull och hår, hur felplacerad kulissen än är.
Falun tisdagen den 13 januari 2026
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar