.
I början av 2000-talet började nationalsozialdemokratins senaste korståg mot Ekfors Kraft och Mikael Styrman. Jag ska redogöra för en del som då utspelade sig och som inte är känt annat än i en snäv krets. Vidare ska jag anknyta till vad som hände i förlängningen för inblandade aktörer och hur missförhållanden här i den lilla världen kan länkas till missförhållanden där ute i den stora världen.
Bucht förvärvade aktier.
Sven-Erich Bucht (nedan Sven-Erich), sedermera kommunalråd i Haparanda, hade förvärvat Ekforsaktier av sin far och därefter förvärvat ytterligare aktier i samband med en nyemission som genomfördes 1997. Därvid hade han viss teckningsrätt i kraft av sitt aktieinnehav och förvärvade även Kurt Hullkoffs (då Kankaanranta) teckningsrätter. Allt detta, och mer därtill, har han ihärdigt förnekat offentligt och istället påstått att han ärvt sina aktier. I denna hans kampanj för att skaffa sig personlig framgång i missunnsamhetspartiet (s) döljer sig den verkliga anledningen till att Haparanda kommuns politiker inte betalar vägbelysningsräkningarna utan istället håller kommuninvånarna i mörker.
I början av 2000-talet torgförde Sven-Erich, inom partiet, sina möjligheter att bidra till partiets framtida utveckling genom att få omkull Ekfors Kraft. Detta var något som senast Övertorneås kommunalråd Kurt A Larsson hade misslyckats med under 1980-talet.
Sven-Erich och Mattias bildade allians.
Sven-Erich lierade sig med en småkusin till mig, Mattias Styrman (nedan Mattias), som var bitter för att inte min far låtit Ekfors-Bolaget borga för hans fars skulder, när han med viss envishet lyckades bygga ett hyreshus i Haparanda, precis när 1980-talets byggboom kraschade i början av 1990-talet. Mattias far blev då sittande med ett pågående bygge med oplacerade lån när räntan under kronförsvaret gick upp till 500 %. Mattias var därför inte svårflörtad när Sven-Erich uppvaktade honom.
Bolaget bytte revisor på grund av diskretionsproblem.
Bolaget hade tidigare en Norrbottensbaserad revisor som läckte som ett såll till den HSB- och offantliga sektorn-anknutne Sven-Erich. För att komma till rätta med detta missförhållande bytte vi revisor till en sådan verksam söder om Dalälven. Sven-Erich och Mattias övergick till att bearbeta bolagets nya revisor, för att söka komma i åtnjutande av exklusiv information, som de skulle kunna ha nytta av i en maktkamp om Ekfors Kraft.
De erhöll inte sådan olaglig information vid direktkontakt med vår nya revisor. Bolagets taktik hade visat sig fungera. Valet av en revisor oberoende av sosseriet i Norrbotten och själv av rejäl beskaffenhet hade fungerat.
Gemensam bekant utnyttjades.
Mattias dammsög sin bekantskapskrets tills han, på en aktiemäklarfirma, fann en för honom och bolagets revisor gemensam bekant. Genom denne uppvaktades bolagets nya revisor åter för att komma i åtnjutande av exklusiv information. Inte heller detta lyckades.
Mygelallianser bildades.
Under den smutskastningskampanj som sedan kom att bedrivas bland annat genom direktkontakter med olika myndighetspersoner, genom Sven-Erichs goda relationer till landshövding Per-Ola Eriksson (s), samt genom den på grund av sosseriets mygel av skattebidrag finansierade tidningen Haparandabladet, utnyttjade även Mattias sitt kontaktnät inom bankvärlden.
Mattias fick SE-Banken att säga upp våra Eurocard.
Mattias lyckades genom sin anställning vid SE-banken få bolagets kontokort, Eurocard, vilka administrerades genom SE-banken, indragna utan att det fanns saklig anledning.
Handelsbanken sade upp lånen.
Tillsammans lyckades de ovan nämnda ekonomiska talibanerna få Handelsbanken att säga upp Ekfors-Bolagets lån. Detta ska jag ta upp mer utförligt i en separat blogg.
SE-Banken satsade på Mattias.
Mattias karriär fortsatte med placering i Vilnius, Litauen, som kreditansvarig för SE-Bankens företagsutlåning i Baltikum. Mattias karriär i Baltikum förefaller ha varit framgångsrik för egen del. Han bedriver numera fastighetsförädlingsverksamhet på hemorten Haparanda, med blandad framgång. Enligt uppgift dock inte finansierad av SE-Banken.
Hur har det gått i Baltikum för SE-Banken?
Hur framgångsrik Matttias karriär i Baltikum varit för SE-Bankens del återstår att se och kommer av allt att döma att bli offentligt vad det lider – åtminstone delvis. Har SE-Banken löst ut Mattias i tysthet för att hemlighålla sitt debacle i Baltikum? För närvarande delar de svenska bankerna ut nödkrediter i Baltikum, för att dölja och försena avslöjandet av magnituden av deras skräpbanksverksamhet i Baltikum.
Lärdomar från 1980-talets skräpbankskris.
I början av 1990-talet avslöjades
att utlåning under 1980-talets fastighetsboom hade skett i en kolossal och närmast okontrollerad omfattning,
att utlåning hade skett mot kraftigt övervärderade säkerheter,
att vissa säkerheter över huvud taget inte existerade,
att ett flertal bankfunktionärer kunde misstänkas för mutbrott i samband med kredithanteringen,
att bankerna hade haft mycket bristfällig kontroll över sin verksamhet,
att skattebetalarna skulle få betala för skräpbanksverksamheten.
Fler skräpbankskriser att vänta.
Det mesta talar tyvärr för att historien kommer att visa sig ha upprepat sig och det inte bara i Baltikum.
Det mesta talar även för att historien kommer att fortsätta att upprepa sig om det inte anställs räfst- och rättarting i vårt korrumperade bankväsende.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar