Matfusket

 .

 
.
Det finns många sorters matfusk. Det felmärkta köttet diskuteras just nu. Fläskfilé injiceras med färgad vätska för att likna och kunna säljas som oxfilé.

Frågan var aktuell i början eller mitten av 1980-talet också. Då för att det hade avslöjats att det importerades stora mängder kött från mula till Sverige. Men det såldes ingen mula någonstans. Däremot såldes en hel del oxfilé.

I ett av SVT:s magasinsprogram, kanske just Magasinet, eller möjligen Kvällsöppet, lät, om jag nu minns rätt, Annika Hagström tre av Sveriges mera namnkunniga krögare provsmaka tre köttbitar varefter de skulle försöka tala om vad som var vad. Bland annat var Åke Söderkvist med, som då drev Waxholms Hotell. De andra minns jag inte riktigt, men möjligen kan Tore Wretman också ha varit med?

Att Åke Söderkvist var med minns jag för att han lyckades pricka in mulan rätt och särskilt för hans motivering. Mulan var, menade han, typiskt sett mörare och gav en smakligare anrättning än riktig oxfilé.

Jag försökte googla detta men det var ju långt före internettiden så det gick inte att hitta. Däremot finns det ju säkert att återupptäcka i TV:s arkiv.

Ganska snart föll frågan i glömska så vi har nog ätit både det ena och det andra sedan dess.

När vi besökte hemvisten för högre svenska statstjänstemäns och politikers italienska tvillingsjälar, Kampanien och dess huvudstad Neapel, fick vi veta att det exporterades många gånger mer äkta Buffelmozzarella från regionen än det var möjligt att tillverka. Och det var verkligen stor skillnad på den äkta Mozzarellan vi bjöds och det smuliga och smaklösa plagiat, gjord på komjölk, som säljs här som Buffelmozzarella.

En annan sorts fusk är den som den svenska livsmedelsindustrin ägnar sig åt. Prima kött exporteras till marknader där kunderna begriper något och kan tänka själva. Slamsor och slaktavfall pressas och klistras till ”kött” och säljs här, till priser som borde ge riktigt kött. Men det verkar slå tillbaka nu. De höga inhemska priserna på ”slaktavfall”, som livsmedelsindustrin anpassat sin kostym till, gör det möjligt för utländska producenter att konkurrera med riktigt kött, mot det svenska överbetalda slaktavfallet.

Men enda sättet att veta vad man äter, är nog att själv odla grödorna och föda upp djuren. Åtminstone verkar inte livsmedelsverkets ca 440 anställda ha inverkat på just den här frågan något nämnvärt, under de senaste 40 åren. Det kanske är samma festfokus på Livsmedelsverket som på Näringsdepartementet, Tillväxtverket och Säpo? Ibland får man onekligen känslan, att den största effekten som uppstår i samhället när man anställer folk i staten, blir att antalet öppet arbetslösa sjunker.

Övertorneå söndagen den 30 december 2012
Mikael Styrman
.

Åtalas för mord efter 39 år

Den 1973 mördade sångaren Victor Jara

 .
SVT Text-TV rapporterar att åtta män ska gripas misstänkta för mord, och medhjälp till mord, på den chilenske sångaren Viktor Jara som fick sina fingrar krossade och därefter dödades 1973.

Att grova brottslingar gömmer sig i staten, använder sitt inflytande över rättsväsendet till att blockera rättvisan och lagstiftar om de egna brottens preskription, är inte unikt för Chile. Det är dåligt att de inte har blivit dömda tidigare, men det är en bra signal till sådana brottslingar, även svenska, att de ännu 39 år efter sina brott inte kan känna sig trygga.

Det är åtminstone en liten gnutta hopp, om att morden på Cathrin da Costa, Cattis Falck, Lena Gräns, Carl Fredrik Algernon och alla mord som Christer van der Kwast och Claes Borgström, numera även med advokatsamfundets välsignelse, pådyvlade Thomas Quick ansvaret för, ska klaras upp och brottslingarna komma att ställas till svars för sina gärningar.

Det är en styggelse att det över huvud taget finns en ”lagstadgad” ansvarsfrihet för politiker och en preskriptionstid för brott begångna i offentlig tjänst. Ingen kan rimligen uppleva det som lagligt och moraliskt att brottslingar kan skydda sig själva från straff på sådant sätt.

Efter maffiastatens förstående sammanbrott bör denna ansvarsfrihet och preskriptionstid avvecklas - retroaktivt, och brottslingar i offentlig tjänst, åtminstone grova sådana, åtalas.

I princip borde grova korruptionsbrott i offentlig tjänst vara belagda med dödsstraff. Men eftersom det inte går att garantera att inte oskyldiga döms till dödsstraff bör det i praktiken innebära långa fängelsestraff. Naturligtvis i kombination med förverkande av förtjänsten utökat med ett brottsvinsttillägg som bör fastställas enligt samma principer som brottslingarna själva och deras medbrottslingar och kumpaner tillämpat gentemot befolkningen i form av skattetillägg.

Övertorneå söndagen den 30 december 2012
Mikael Styrman
.

Säkert och osäkert om skolskjutningar

Harvard University

.
Enligt dagens DN har vapenlobbyn i USA fått frispel för att värden för en TV-pratshow på CNN, Piers Morgan, skällde ut ett par vapenlobbyister. Så nu samlar de namn för att få honom utkastad från USA. Tacka för det - en sån där obeväpnad stackare...

Men, som även framkommer av diskussionen, det är mycket oklart vad skolskjutningarna beror på och vad man ska göra för att hindra att de upprepas.

Att det finns ett samband mellan vapenkulturen i USA och skolskjutningarna - det kan ju vem som helst räkna ut. Men hur ser sambandet ut? Och kommer skolskjutningarna att upphöra om man reglerar de legala vapnen? De som blir illegala kommer ju inte att låta sig regleras. Hurdant blir ett land att leva i, i vilket alla brottslingar är beväpnade, men alla övriga inte är det?

Kan man över huvud taget vänta sig något annat resultat, i ett land där kulturen är sådan, att nomenklaturan anser sig ha rätt, att helt godtyckligt bomba vilket land som helst till stenåldern? Ett land där nomenklaturan anser sig själv, och sina underhuggare, stå över straffansvar för de krigsförbrytelser som de hela tiden begår.

Jag vill nog tro att det finns ett ganska direkt samband mellan den gränslöshet som den amerikanska nomenklaturan och statsapparaten visar upp och den gränslöshet som en skolskjutning innebär.

Somlikt kan man dock vara säker på:

Amerikanska politiker kommer inte att utmana rätten att bära vapen, och den inflytelserika vapenlobbyn, utan att antingen själva vara övertygade om, att begränsningar i rätten att bära vapen får skolskjutningarna att upphöra, eller möta en stark och tydlig folkopinion som är övertygad om det. En utbredd sådan uppfattning eller opinion är sannolikt långt borta.

Om, eller när, skolskjutningarna når de aktade lärosäten där nomenklaturans egna barn utbildas, kommer det att utlösa åtgärder. När skolor som Harvard, Princeton, Yale och Cornell, för att nu ta några exempel, blir berörda - då, och knappast förr, kan det hända saker. Oklart vilka. Dock knappast några som kommer att få slut på skolskjutningarna.

Skolskjutningarna är sannolikt en del av det USA har att skörda med anledning av nomenklaturans draksådd. De är knappast en enskild företeelse. Snarare är de bland de första synbara effekterna av ett degenererat statsskick. Vad kan en statsförvaltning som utstrålar gränslöshet, rättsröta och likgiltighet inför drabbade förvänta sig att få tillbaka av sitt folk, annat än just gränslöshet, rättsröta och likgiltighet inför drabbade?

Vad det resonemanget, tillämpat på svenska förhållanden, kan resultera i kan det finnas anledning att återkomma till.

Övertorneå lördagen den 29 december 2012
Mikael Styrman
.

Franska politiken backar...

.
...från rikemansskatten. Författningsdomstolen får stoppa den. Så lämpligt. Då har inte Hollande brutit vallöftena enligt den franska politiska nomenklaturans synsätt.

Knappast förvånande, eller?

Övertorneå lördagen den 29 december 2012
Mikael Styrman
.

Valium och lyckopiller åt folket

.
Som brukligt vid jul och nyår översköljs vi av ångestdämpande feelgoodreportage i våra ”kritiskt granskande” media. Ett ämne ur den stora valiumfloden är dagens rapportering i flera media om att SAS ”räddades” i sista stund.

Av den framgår att en konkursadvokat satt med vid förhandlingarna i styrelserummet de sista dagarna innan ”fristen” löpte ut. Fattas bara! Någonting måste man väl få för andras pengar. Har man köpt stora delar av politiken och rättsväsendet vore det väl fan om inte man kan få in en konkursadvokat i styrelserummet utan att ännu vara i konkurs.

Vidare får vi veta att 15.000 människor skulle ha förlorat sina arbeten om SAS hade gått i konkurs. Det är naturligtvis inget annat än BS som en engelskspråkig skulle uttrycka det - trams, som vi säger på svenska.

Säkert hade många förlorat sina arbeten. Andra hade fått justerad lön - vilket de får i alla fall. Men att göra gällande att alla 15.000 skulle förlorat sina arbeten är i bästa fall kvalificerat svammel, i sämre fall direkt oärligt.  Är i så fall alla dessa 15.000 onyttiga, obehövliga och övertaliga? Det är nämligen bara om så är fallet som de skulle ha förlorat sina arbeten.

Om det är så, att det är onödiga, kommer de i alla fall att förlora sina arbeten. Den hittillsvarande SAS-processen har i så fall bara förlängt, och fördyrat, plågan.

Nej, det som skulle ha skett om SAS hade gått i konkurs, och det som till varje pris skulle kamoufleras, är att det på ett obönhörligt sätt skulle ha avslöjats att enorma summor av skattebetalarnas och pensionsspararnas pengar har lekts och lallats bort på inkompetent flygbolagsdrift och dito placeringsverksamhet.

Nu kan pyramidspelet snurra ett tag till. Danskt och Norskt inflytande kan minska så att svenskt kan öka. Det är viktigt eftersom man uppenbarligen inte hanterar skattemedel tillräckligt ansvarslöst i Danmark och Norge för att kunna vara till nytta i pyramidspelet runt SAS.

Övertorneå lördagen den 29 december 2012
Mikael Styrman
.

Lämpliga syndabockar - som i Tyskland

Syndabockarna för politikens och statsförvaltningens tillkortakommanden

.
Svar till "Boivika"'s kommentar till Bloggen ”Migrationen maffians rökridå”.

Det är riktigt att det saknas resurser till allt mer i samhället. Du skriver ”Åldrevård, skolor, polis, pensioner, arbetslösheten mm” och du kunde naturligtvis ha räknat upp fler offentliga verksamheter som går på knäna, och har gått på knäna en längre tid, samtidigt som den offentliga kassan har dränerats på medel till allt konstigare ändamål.

Men poängen är att dessa verksamheter redan har kollapsat utan hjälp av invandringen. Det är konsekvensen av att ett koppel tjuvar har fått härja fritt i den offentliga förvaltningen åtminstone sedan 1970-talets början och framåt. Straffriförklarade tjuvar!

Det syntes inte så tydligt fram till slutet av 1960-talet eftersom Europa då ännu var under återuppbyggnad efter andra världskriget. Men efter den huggsexa som under Palmes ledning tog vid i början av 1970-talet har hissen fallit fritt. Små- och medelstora företagare har plundrats, motarbetats och i många fall drivits ur landet. Stora företag och banker har gynnats med skräddarsydd lagstiftning och har fått hjälp av ett korrupt rättsväsende att plundra både folk och företagare.

Det här har inte invandringen ställt till med. Det har svenska tjuvar och psykopater gjort alldeles själva. Det är inte invandrare som stjäl beslagtaget gods, som låter mutkolvar gå fria, som får vägar, järnvägar, el- och telekommunikationer att bryta samman, som stjäl tusentals miljoner från Vattenfall, Telia, järnvägen och LKAB. Som plockar ned fungerande anläggningar i Sverige för att kunna plundra skattebetalarnas företag utanför riksgränsen, som får polisen att sluta rycka ut när politiker och väletablerade samhällsmedborgare klöser bort stämplingsmarkeringar, stjäl och skövlar skog, gör inbrott och stjäl möbler mm. Det är svenska tjuvar. Äras den som äras bör!

Det är inte alls så att allting har fungerat bra tills invandringen tog fart. Kursen åt helsefyr har varit stadig och farten har ökat under lång tid. Men så länge man inte drabbas själv kan man kosta på sig att rycka på axlarna och tycka att det där var väl inte så farligt - det kan Du gott stå ut med.

Däremot kommer inte invandringen med självklarhet att göra saken bättre. Det troliga är som Du säger att det blir ännu sämre. Men att migrationspolitiken sköts så illa, det beror på att en misskött migration är lämplig för vårt svenska maktetablissemang för att kunna skylla sammanbrottet på någon annan. För att kunna hetsa den enfaldiga mobben mot någon annan. Som i Tyskland på 1930-1940-talen då judarna fick skulden för allt som hade gått åt helvete.

En klantigt hanterad invandring är inte bra. Men det är än så länge petitesser mot den skada som våra svenska brottslingar i och nära maktens korridorer åstadkommer i många andra sammanhang.

Du resonerar som fotbollslaget som förlorade med 28-0 och började slåss i omklädningsrummet om vem som släppte in det sjuttonde målet, för att matchen liksom vände då.

Om inte Du inser hur invandringsfrågan utnyttjas för andra syften är Du antingen ute i suspekta avsikter, för att föra folk bakom ljuset, eller så är Du onödigt lättlurad :-)

Jag tror att Du kan ha delvis rätt. En av oss är naiv. Men det är nog inte jag.

Övertorneå fredagen den 28 december 2012
Mikael Styrman
.

Commedia dell’Borgström

.

Uppdaterad sön 30 dec 2012, kl 15:05.

Så utspelade sig nästa akt i folklustspelet ”Commedia dell’Borgström”. Och som brukligt är när det ska myglas i eller nära maktens boningar passar man på kring jul och nyår. När många är på semester och många andra - inte minst journalister och redaktörer - har alibi för att låtsas vara på semester, och därför kan vara ”ovetande”

- hoppsan...om jag bara hade vetat....

Som i Molières och andra skapares verk har säkert alla Commedia dell’Artes figurer varit med på advokatsamfundets väl regisserade möte - med den i förväg bestämda utgången. Enligt Wikipedia bör på mötet ha funnits, eller åtminstone ha omnämnts:

Den mest kände rollfiguren Harlekin.
Den söta Colombine - denna gång röstande för varning av Borgström. Vad annars med det förspel hon själv svarat för och som jag tidigare berättat om?
Pajazzo, en melankolisk clown med toppig hatt och vitsminkat ansikte.
Den pilske och snåla gubben Pantalone.
Soldatparodin Il Capitano.
Akademikern, matvraket och pratkvarnen Il Dottore.
Den trögtänkte tjänaren Zanni och betjänttjuven Brighella.

Figurerna styrs av primitiva drifter som sex, girighet och hunger säger Wikipedia vidare.

Jag skulle tro att de som bevittnat denna akt i folklustspelet känner igen vem som spelat vilken roll.

Men för advokatkåren och rättssäkerheten var detta allt annat än lustigt. Få yrkesmän har i ett kort tidsperspektiv så mycket att vinna på mygel och korruption som advokaterna. Och ännu färre har så mycket mer att förlora i det längre perspektivet än just advokatkåren. För som jag har påpekat tidigare, i ett korrumperat system behövs inga advokater. Där behövs bara pengar i det korta perspektivet och vapen och/eller soldater i det lite längre perspektivet.

Det är inte lätt att få någon trovärdighet i invändningar mot den urgröpning av rättssäkerheten som sker i våra myndigheter, domstolar, åklagarväsenden och poliskårer när advokaterna själva inte duger till bättre än så här. Allt annat än en uteslutning av Borgström är naturligtvis ett hån mot såväl advokater som rättssäkerhet.

Den svenska rättssäkerheten vann en stor ”framgång” på advokatsamfundets möte om Borgström. Fullt i klass med sjösättningen av Wasa, slaget vid Poltava, belägringen av Halden, Armfeldts marsch över fjället, försvaret av Sveaborg samt slaget vid Sävar.

Det finns väl inga belägg för att advokatsamfundet var inblandat i det uteblivna försvaret av Sveaborg, men annars uppvisar väl just den historiska händelsen en särskild släktskap med advokatsamfundets disciplinnämnds agerande.

Advokatsamfundet måste väl ha andra uppgifter än att skydda inkompetenta och kriminella advokater från efterräkningar? Det är väl knappast hederliga och kompetenta advokaters skyldighet att via sitt samfund hålla skurkaktiga kollegor med en försvarsbastion som skyddar dem från stämningar inför domstol och allmänt åtal?

Nog skulle jag, om jag vore advokat, ägna mer uppmärksamhet åt frågan om vem som ska företräda advokaterna i samfundet och dess disciplinnämnd.

- Undrar om de är stolta, de som deltog?

Övertorneå fredagen den 28 december 2012
Mikael Styrman
.

Migrationen maffians rökridå

.
I Sverige använder den organiserade brottsligheten migrationsfrågan, eller med andra ord befolkningens främlingsfientlighet, som rökridå för att dölja den egna plundringen av skattebetalarna.

Det är ingen ny företeelse. Det har skett många gånger tidigare. Både i Sverige och i andra länder. Främsta förutsättningen är en lagom mix av människokännedom och cyniskhet.

En lagom klantigt skött migrationsfråga riktar bort allmänhetens uppmärksamhet från den organiserade brottslighetens plundrande och riktar folkets fientlighet mot invandrare istället.

Det är inte lätt att veta i sammelsuriet runt migrationsfrågan vem som blivit lurad och vem som medvetet luras. Och det är inte lätt att erkänna att man varit en nyttig idiot - att man låtit sig luras att springa mörka krafters ärenden.

Att SverigeDemokraterna växer i styrka gör inget för makteliten. Det problemet kan alltid hanteras senare, om SD blir för stora. Och kan det inte hanteras får man styra genom att korrumpera SverigeDemokraterna istället.

Men så länge som folket är oroade för sina förmåner och så länge de kan inbillas att det är invandringen som orsakar ebb i statens kassa får den organiserade brottsligheten vara i fred. Men få är de som plundrar staten genom korruptionsaffärer i miljardklassen och samtidigt är invandrare.

Invandringen kommer sannolikt aldrig att tillåtas att bli så stor att den får någon nämnvärd betydelse för den offentliga sektorns kollaps. Den kommer sannolikt inte heller att tillåtas bli så liten att mobben begriper att uppmärksamma den organiserade brottslighetens, och dess hejdukars, framfart och betydelse för sammanbrottet.

Övertorneå onsdagen den 26 december 2012
Mikael Styrman
.

Amerikansk problemlösning - igen!

.
Tio dagar före jul var det dags igen. Ny dödsskjutning på en skola i USA. 28 döda den här gången. De flesta förskolebarn.

Men det var egentligen inte massdödandet i sig som var det intressanta. Det har nu förekommit så många gånger att det har blivit en vana. En vana som är på väg att sprida sig över världen. Både Finland och Norge har haft sina respektive första fall. Många andra länder likaså. Sverige inte ännu.

Det intressanta, tycker jag, är hur man förhåller sig till problemet i USA. Vapen-, försvars- och säkerhetsindustrin, har av tradition en stark ställning. Allt sedan man stal landet av indianerna, utrotade bufflarna och förpassade indianerna till små reservat med spriten som kompis har vapen varit amerikanens bästa vän.

En konsekvens av de senare årens utveckling har blivit en blomstrande säkerhetsindustri samt röntgen- och säkerhetskontroller vid inpassering till skolor. Det är något som säkerhetsindustrin tycker att är en utmärkt lösning men som många andra menar att dels är en absurd situation och dels inte är någon lösning på problemet.

Nu, efter den senaste skolskjutningen vill den amerikanska vapen- och försvarsindustrins ”inofficiella” språkrör National Rifle Association, NRA, att man ska möta problemen på skolorna med beväpnade vakter i skolorna.

Som om det skulle lösa problemet. Erfarenheterna från annat håll visar att det inte gör det. Möjligen förändrar det problemet. Om det förslaget till lösning vinner gehör ska lärare, elever och deras föräldrar i fortsättningen även vara rädda för ett antal legitimt beväpnade säkerhetsvakter inne på skolorna.

Hur ska man kunna kontrollera säkerhetsvakterna? Att den som kommer varje dag är densamma som en gång blivit granskad? Densamma fysiskt och densamma psykiskt? Erfarenheten visar att det inte går. Presidenter blir mördade av sina säkerhetsvakter. Flygbolagen kan inte ens garantera att deras flygplan inte flygs av onyktra personer som dessutom saknar flygcertifikat. Eller se på ”dödsfallet” i Sagerska Palatset” nyligen.

Eftersom ökad beväpning är i linje med hur amerikanarna brukar lösa problem är det troligt att det kommer att gå igenom. Man kan då fråga sig, hur många elever som kommer att bli skjutna av överambitiösa säkerhetsvakter av misstag, i svårtolkade situationer? Och kommer det att stoppa skolattentaten?

- Knappast!

Blir det inte rent av så, att man också måste beväpna lärarna för att skydda dem och eleverna mot säkerhetsvakterna eller dem som utger sig för att vara säkerhetsvakter? Åt var lärare åtminstone ett eget hagelgevär och ett par pistoler. En helt ny industri kan blomma upp som löser problemet hur läraren ska kunna peka tydligt på svarta tavlan med hagelgeväret. Precis som det redan finns en som tillverkar skottsäkra ryggsäckar till skolelever.

Eftersom även lärare kan flippa ur blir det nog i ett senare steg, med tillämpning av samma logik, även nödvändigt att beväpna eleverna. Åt var elev sin egen Glock.

Efter att helt nyligt ha sett ”Ursäkta, vad är klockan?”, med John Cleese som ambitiös rektor, är det svårt att frigöra sig från bilden av rektorn, med presidentens bild hängande på väggen, och förre presidenten George W Bush ord ringande i öronen: ”Den som inte är med oss är emot oss.”

Med den nära framtidens skolor bemannade med beväpnade säkerhetsvakter, beväpnade lärare och beväpnade elever - visst ter det sig naturligt att rektorn får ett ordentligt maskingevär med vars hjälp han kan hålla ordning på skolgården från sitt fönster?

Och en sak till. Mot bakgrund av hur det amerikanska rättsväsendet fungerar - eller rättare sagt INTE fungerar - hur man låser in folk på nära nog livstid för ganska obetydliga förseelser:

Hur länge tar det innan man sänker gränsen för när det blir en accepterad åtgärd att öppna eld när någon inte agerar som man förväntar sig?

Övertorneå onsdagen den 26 december 2012
Mikael Styrman
.

Inga strömavbrott ikväll?

.
Det verkar inte vara några strömbrott ikväll?
Åtminstone inte runt midnatt på torsdag kväll.
Det är nog bäst att man är försiktig ikväll.
Nu kan väl vad som helst hända.

Övertorneå fredagen den 21 december 2012
Mikael Styrman
.

Jakten på syndabockar för snökaoset

.
Så har jakten kommit igång.

Jakten på syndabockar som man kan skylla på för ett helt defekt samhällsmaskineri som inte ens duger till att organisera snöplogning längre.

Säkert kommer jakten även att drabba någon som inte gjort så bra ifrån sig.

Och lika säkert kommer den INTE att drabba de som egentligen borde ställas till svars.

Övertorneå torsdagen den 20 december 2012
Mikael Styrman
.

Oskarshamns kärnkraftverk övervakas, eller?

.
Strålsäkerhetsmyndigheten sätter Oskarshamns kärnkraftverk under särskild tillsyn.

För den som har lite insyn i, och erfarenhet av, svensk förvaltningstradition betyder det att man förmodligen har stora problem i Ringhals och/eller Forsmark som man vill mörklägga.

Övertorneå torsdagen den 20 december 2012
Mikael Styrman
.

Stockholm får undsättning

.
Nu kommer undsättningen till Stockholm och den kommer från lite oväntat håll. Det är faster Aina som kommer tillbaka från Ukraina. Det är inget fel på ålderdomshemmet i Ukraina som Piteå Kommun med Peter Roslund i spetsen placerade henne på. Och det var tur att de gjorde det innan de låste in övriga åldringar på långvården och ålderdomshemmen. Annars hade inte Stockholm kunnat få någon hjälp av Aina.

Tack vare att Aina ska bo i andra hand i en pigkammare på Östermalm kan hon ta sig in till stan med NK-Expressen. Därmed kan NK-Expressen mycket väl komma att bli Stockholms räddning i den svåra situationen med ett helt överrraskande snöfall mitt i vintern.

Övertorneå måndagen den 17 december 2012
Mikael Styrman
.

Var är granskningen?

.
I onsdags snöade det någon dm torr snö i Stockholm. I huvudsak ligger snön kvar fortfarande, där den föll, eller oftast vid vägkanten.

Det var inte onsdag den här veckan. Det var onsdag förra veckan. Dvs elva dagar sedan. Senast på torsdag morgon var det uppenbart att nästan ingenting som är beroende av snöröjning fungerar ordentligt längre.

Quiz 1: Typisk snötipp eller typisk Stockholmsinfart åtta dagar efter snöfallet?

För den som är ovetande om hur sådant här fungerar kan det ju se ut som ett underverk att snö över huvud taget kan fås undan. Men den som har hållit på lite med snöröjning vet ju att det har snöat i Sverige och Stockholm i tiotusentals år. I Stockholm kunde man hantera snön till och med när man bara hade spadar att tillgå. Nu kan man det inte trots att man har all världens tänkbara högproduktiva maskinella hjälpmedel till sitt förfogande. Det är som att staden bebos av två miljoner hjälplösa efterblivna som inte duger någonting till. Men så illa kan det väl ändå inte vara?

Det måste väl finnas en upphandlad snöröjning, och en plan för hur det ska gå till att få undan snön?

Så, varför får vi inte veta hur upphandlingen av snöröjningen ser ut i Stockholm? Det kan inte ta många minuter att gräva fram. Och inte heller många minuter att presentera. Varför dröjer då den journalistiska granskningen?

Jag tyckte jag såg en artikel med Ulla Hamilton om att snöröjarna bryter mot avtalet med Stockholms Stad tidigare idag, i Svenskan eller DN? Men den tycks i så fall vara bortstädad nu?

Men det påstås i andra artiklar att snöröjarna bryter mot avtalen. Så vad är det som de inte levererar men som de enligt avtal med kommunen ska leverera? Vilka resurser har kommunen avtalat om att ska finnas tillgängliga, till vilket pris och vad är det som inte har levererats?

Fram med uppgifterna nu, så att vi får se hur mycket snöröjningsresurser Stockholms politiker har knutit till staden?

Vad är förresten dyrare - snöröjningen eller NK-Expressen?

Quiz 2: Organiserad och systematisk snöröjning med advekvata redskap eller slumpens skördar?

Jag för min del tror nog att det har gått med snöröjningen i Stockholm som med snöröjningen i Neapel. Nya Maffian och Gamla Maffian har i broderlig sämja delat på pengarna, som de brukar göra.

Skillnaden mot Neapel är att där gör det inte så mycket om snöröjningen inte fungerar. I Stockholm däremot betyder det att alla drabbas av merarbete och merkostnader. Alla blir fattigare - utom maffian som blir rikare.

Ingen politiker bryr sig när upphandling av samhällsviktiga funktioner ska genomföras. När man ska dela på mutorna i samband med större byggen däremot är alla på hugget och tycker att det är roligt att vara med och axla sitt ansvar.

Odugliga pajasar eller odugliga kriminella pajasar?

- That’s the question, som Shakespeare skulle ha uttryckt det.

Övertorneå söndagen den 16 december 2012
Mikael Styrman
.

Den sårbara staden

.
En stad måste byggas så att människor kan bo och fungera där, även när störningar inträffar som avviker från den dagliga rutinen. Staden måste byggas så att den fungerar men också så att människorna har råd att bo där.

I samhällsplaneringens uppdrag ingår att planera - och reglera - exempelvis livsmedelsdistributionen så, att människor kan få tillgång till livsmedel även när de inte kan köra bil. När det exempelvis av något skäl inte går att få tillgång till drivmedel eller när det allmänna inte klarar av att ploga vägarna.

Stora köpcentra har mycket låga hanteringskostnader och de har möjlighet att, vare sig de gör det eller ej, hålla mycket konkurrenskraftiga priser. Men det är till föga nytta den dagen som kunderna inte kan ta sig till affären.

En helt oreglerad handel, en handel där enbart kommersiella intressen styr, leder till att handeln i stort sett helt tas över av mycket stora köpcentra, på ett fåtal ställen, som kunderna inte kan ta sig till när stadens infrastruktur störs av olika skäl. Men även då måste människorna kunna hålla sig med en anständig levnadsstandard.

Den verkliga snedvridningen av konkurrensen innebär att det inte ens räcker med att stora köpcentras konkurrenskraft ger dem stora fördelar gentemot övrig handel. Till det ska läggas den mer eller mindre otillbörliga påverkan som stor ekonomisk styrka ger och som leder till att kortsiktiga, och kanske oförståndiga, politiker ändrar hela samhällsplaneringen och samhällsstrukturen för att gynna stora köpcentra, som nu sker med förbifart Stockholm - må vara att det kamouflerats till något annat.

Det finns ett antal mindre närbutiker i eller nära bostadsområden, vilka fungerar som komplement till stora köpcentra. Men närbutikerna har inte tillnärmelsevis kapacitet att ta över hela distributionsansvaret den dagen kunderna inte kan besöka stora köpcentra.

Resultatet blir en oönskad och ryckig handel som trasar sönder möjligheterna att distribuera livsmedel på ett ändamålsenligt sätt. Av egen erfarenhet lär sig kunderna att många varor snart tar slut på hyllorna vilket i det lindriga fallet utlöser hamstringsvågor och i svårare fall leder till mer eller mindre regelrätta stormningar av butiker.

Redan det ganska obetydliga snöfallet i Stockholm för snart två veckor sedan, med förhållandevis torr och lätthanterlig snö, i inte allt för märkvärdig mängd, resulterade i tomma hyllor i butikerna. Fortfarande ligger snön kvar på flertalet gator, trottoarer och parkeringsplatser. Det sätt som man hanterat snön på garanterar att problemen ska bli långvariga.

Jag tror att de flesta inser vad som skulle ha hänt, och som kan hända, om det istället hade varit blötsnö som fallit.

Det här problemet måste Stockholms politiker ta tag i på allvar såvida inte deras agenda innefattar att åstadkomma en total katastrof. Och det behövs betydligt radikalare och ändamålsenligare grepp än att försöka få död på cyklisterna genom att måla cykellinjer inne bland bilarna, införa dubbförbud på Hornsgatan som i praktiken inte går att efterleva eller förvandla Gamla Stan, Skeppsbron och Slussen till en mångfilig motorväg för bilar som inte har någonstans att ta vägen. Stockholm har angelägnare problem att ta tag i än att bränna upp obegränsade mängder skattemedel på NK-Expressen och annat lallande som mest indikerar att tongivande politiker blott för en kort tid gästar verkligheten och slösar bort medlen som på grund av inkompetenta politiska beslut istället behöver användas till stadens drift.

Jag har själv sett konsekvenserna för kommuner som tas över av intellektuellt svaga men välorganiserade och ohederliga politiker. Tyvärr har våra korrumperade media ännu valt att inte rapportera om detta utan istället spridit en för politiker och den grova organiserade brottsligheten förskönande bild i landet. Tidigare trodde jag att närheten till stora maktcentra, verk, departement och lärosäten i Stockholm skulle resultera i att staden och kranskommunerna begåvades med mer dugande politiker. Men att döma av vad som numera sipprar fram genom sprickorna i våra medias propagandamur, om hur exempelvis viktiga infrastrukturfrågor sköts, verkar konsekvensen blott ha blivit att kommunernas och landstingens maktcentra blivit veritabla uppsamlingsställen för fler och ännu mer korrumperade idioter.

StorStockholms politikers strategi, i ett land som Sverige, som har vinter i stort sett varje år, ofta riktiga vintrar, tycks ha varit att snöröjning, och planering för snöhantering, inte behövs, därför att snön smälter bort av sig självt. Och så är det ju. Men det tar ju inte nödvändigtvis några dagar som den kommunala planen tycks vara. Det kan ju faktiskt visa sig att det tar månader också... Och det kan komma mer snö. Mycket mer.

Hur många av Stockholms näringsidkare har finanser som klarar en sådan påfrestning? Alla kan ju heller inte stänga sina butiker och företag och börja skotta snö på löpande räkning till fantasipriser.

En stad som är planerad för att det återkommande snöar, och för att snön måste ha någonstans att ta vägen, klarar ett snöfall med obetydliga störningar. En stad som inte är planerad för snö blir hänvisad till att köra bort snön och i sämre fall förgifta Mälaren med den. En stad vars ekonomiska resurser för snöröjning är uttömda efter första snöfallet lär knappast klara av det ofantliga, och återkommande, transportarbete som det innebär att köra bort snön, vilket inte alls behöver utföras i den stad som är planerad för snö.

Staden måste byggas så, att invånarna har råd att betala för stadens drift. Det innebär ett lite mer intellektuellt arbete än att åka runt och lappa bilar som staden genom inkompetens har plogat fast och som inte har någonstans att ta vägen eftersom staden inte har plogat vare sig vägar, trottoarer eller parkeringsplatser. Att köra bort snö, som istället kunde ligga nästan där den föll, innebär ett ofantligt och utomordentligt kostsamt alternativ till att låta den ligga stilla. Tidsåtgången ska heller inte underskattas.

Visst är det bra att stadens politiker och tjänstemän är lyhörda för exploateringsintressen och näringslivets önskemål. Men det får inte innebära att tillmötesgåendet mot enskilda exploatörer i den ena eller den andra herrklubben sker på bekostnad av de 2 miljonerna människornas möjligheter att bo och fungera i staden. Det är ju trots allt dem, och deras pengar, som alla ska leva av. Om deras vardag övergår till en kamp för att klara sin tillvaro när samhällets fundamentalaste institutioner brutit samman kommer inte näringslivet att få särskilt mycket att glädja sig åt.

Jag kommer att tänka på invånarna i Hölmölä by, om vilka en närstående häromdagen påminde mig. Täcket hade av någon anledning blivit för kort för hölmäläborna, så att fötterna stack ut i fotändan. Problemet löstes genom att man förlängde täckets fotända med en bit vilken man klippte från täckets huvudända. Det är ungefär vad detta borttransporterande av snö innebär. Denna idioti har för övrigt, med storstadskomplexet som ledstjärna, letat sig ut på landsbygden där det finns obegränsat med plats för snötippar. Men även där vill ju idioterna anamma den moderna tiden och visa att de inte är efter i utvecklingen :-D

Vi har det ännu alldeles för bra och dieseln är alldeles för billig :-)


Prisas den som prisas bör

Det är viktigt att komma ihåg, nu när StorStockholms politiker och byråkrater söker efter någon att skylla på, att det knappast är plogningsentreprenörernas fel att kommunens politiker och tjänstemän inte har planerat staden för att det kan snöa och inte heller varit intresserade, eller kunniga, nog att upphandla en plogningstjänst som är, eller ens varit tänkt att vara, något annat än en attrapp.

Övertorneå söndagen den 16 december 2012
Mikael Styrman
.

Rikt begåvad regering

 

Det var en imponerande klärvoajans regeringen visade upp när det kom fram att burmeserna hålls i herrens tukt och förmaning med det svenska raketgeväret Carl-Gustaf, trots EU:s exportembargo mot Burma, strax efter statsminister Fredrik Reinfeldts och svansens nasar-resa till Burma.

Att så omedelbart veta att det var just indierna som hade ”exporterat vidare” - jajamän!

Fast indierna var inte så imponerade utan tyckte att om det är något de inte håller på med så är det vapenhandel.

Jag blir då inte förvånad.

Blir Du?

Men den här klärvoajansen måste tillvaratas. Med sådana unika begåvningar i regeringen blir det ju helt onödigt att gå runt och topsa någon för att klara ut vem som mördade Cattis Falck före hennes planerade avslöjande av skumraskaffärerna kring vapenexporten. Och inte heller för att klara upp mordet på krigsmaterialinspektören Carl-Fredrik Algernon behöver man längre topsa någon.

Det är bara att fråga ministern.

Annars hade det gått bra att så att säga gå till källan direkt och fråga utrikeshandelsdepartementets personal vem som ska topsas. Eller vems efterlevande som ska topsas.

Övertorneå söndagen den 16 december 2012
Mikael Styrman
.

Kattguld

.
Riksdagsmannen Sven-Erik Bucht (S) framför i sin replikväxling med Roland Boman hur de stora statliga företagen Vattenfall med flera till varje pris bör stanna i statens ägo. Skälet att de genererar vinst till staten. Kronjuvelerna, som Bucht kallar dem, får inte säljas.

Andras bild av kronjuvelen Vattenfall ser helt annorlunda ut. Per Lindvalls exempelvis, som i SvD beskrivit det exempellösa fiasko hundramiljardersförvärvet 2009 av holländska Nuon utvecklats till. Det som tidigare bildades från små kommunala kraftbolag och, enligt holländska medier, drevs enligt modellen:

- Ett antal furstendömen där ett antal före detta kommunala tjänstemän ”leker” företag.

Exemplet bara ett i raden av beskrivningar på den på pricken liknande kultur som i olika grad präglar Vattenfall och andra statligt ägda företag i vårt land och, för den delen, styrningen av landets alla landsting och kommuner.

Roland Bomans krav på större visat ansvar från politikernas sida är välgrundat. Ännu mer efter Telias skumraskaffärer i Uzbekistan som, som SVT avslöjat, kunnat ske i skydd av skrattretande undermålig revision för fyrtiomiljoner kr per år; och Riksrevisionens skarpa kritik mot det statliga lånebolaget SBAB som inte kan visa vart vinstpengarna försvunnit.

Gemensamt för dessa och andra exempel är hur den företagskultur – slutna furstendömen där tjänstemän leker affär – skyddas och hålls under armarna av ansvariga politiker.

Eftersom medier fått allt skarpare vittring på spåret – Vart försvinner pengarna? – är det på sätt och vis beundransvärt hur Sven-Erik Bucht nosar vidare i tidigare invanda spår.
Uppenbarligen förstår han inte alls hur hans ”kronjuveler” är föremål för grov och fortlöpande förskingring och flera av dem – särskilt juvelen Vattenfall – idag är rena kattguldet.

Kanske överdådiga Tillväxtverksfester, som Bucht efter sina föredrag bevistat, har grumlat omdömet hans?

Anders Mansten, Nyköping
Mikael Styrman, Övertorneå
.

Brinnande Bilar

.
I veckan hände det igen. En artonåring krockade med en buss utanför Piteå och både bilen och bussen började brinna.

Ännu för något decennium sedan var bilbränder så ovanliga att en bilbrand nästan automatiskt resulterade i en misstanke om försäkringsbedrägeri.

Nu brinner bilarna upp efter att ha krockat - var och varannan vecka.

Inte så roligt för de som brinner upp. En kvalfull död eller ett livslångt lidande.

Varför har det blivit så? Varför har modern teknik och utveckling resulterat i att bilarna brinner?

För ett par decennier sedan vägde, vad som då ansågs vara en småbil, en VW Golf, 800-900 kg.

Idag väger motsvarande bil 1.500-1.600 kg. Det är inte ovanligt med småbilar som väger närmare två ton. Det vägde en stor amerikanare förr och det ansågs vara ett kolossalt resursslöseri.

I tider av ökande miljöförstöring och uppvärmning av jorden gör vi alltså av med dubbelt så mycket råvaror och energi, lite tillspetsat för att få bilarna att brinna ordentligt.

Och nu i tider av begynnande bränslebrist ska vi släpa med oss ytterligare 500-600 kg i form av batterier som i bästa fall kan driva bilen i låg hastighet i några kilometer. De saknar således praktisk betydelse för bilens framdrift. Men de kommer att ytterligare öka drivmedelsförbrukningen med nästan 50% i tider då vi borde minska förbrukningen. I gengäld kommer de miljömarodörer som köper dessa bilar att få dem klassade som ”miljöbilar” av byråkratin och beviljas skattelättnader på mer ansvarsfulla bilisters bekostnad. Så att de kan åka omkring och malla sig med att vara rättrådiga - och hålla den vettlösa konsumtionen uppe - ända tills de brinner upp.

För någonting kommer dessa batterier sannolikt att betyda för bilarnas eldfängdhet.

Hittills har världen känt ett problem med de pakistanska kvinnorna vars liv förstörts av avvisade friare som kastat syra på dem. Ska vi nu till dessa även lägga miljömarodörerna och de som kommer att ha oturen att krocka med dem?

Den samvetslösa kapitalismen och den godhjärtade dumhetens byråkrati i förening har slagit till igen - med känt resultat enligt tidigare mönster!

Övertorneå fredagen den 14 december 2012
Mikael Styrman
.

Den Dysfunktionella Stockholmsplaneringen

.
Kanske har Du stått där någon gång, liksom jag?

På en turistort, i ett varmare land, och iakttagit hur exploateringen bedrivits. Iakttagit hur den ena tomten inför Dina ögon är jungfrulig och oexploaterad, hur den andra är näst intill en soptipp och den tredje huserar ett färdigbyggt lyxhotell som nyttjar hela exploateringstomten - ett paradis för soltörstande nordbor - med en soptipp som granne. Med en infrastruktur, vägnät, el, tele osv som inte bär några som helst spår av analys eller övergripande och långsiktig planering. Funderande över hur det över huvud taget kan fungera?

Jag måste medge att jag mer än en gång har stått där med svensk självbelåtenhet och intalat mig att så där skulle det inte fungera i Sverige. Men det är länge sedan nu. Jag tror inte längre att det förhåller sig så. Jag tror inte att den svenska byråkratin nödvändigtvis ger bättre resultat än den kommersiella exploateringsglädjen.

Tvärtom tror jag, att den kommersiella exploateringsglädjen är mycket pragmatisk och åtminstone nöjaktigt löser de problem som annars skulle äventyra etableringens framgång.
Den svenska modellen verkar mest ge mer tidsutdräkt, byråkrati och högre kostnader - utan att lösa eller förhindra de problem vars motande är hela alibit för byråkratins existens.

Gång efter annan har vi kunnat se, att trots höga avgifter för bygglov finns ingen kontroll att tala om inom ramen för bygglovet. ”Shit happens” är istället beskedet när det nybyggda huset rasar samman före inflyttning. Samma besked när det nybyggda huset blir översvämmat, inte går att färdas till eftersom trafiklösningen inte anpassats till behoven osv.

Samhällsplaneringen syftar till att samhällena ska kunna fungera under alla någotsånär sannolika förhållanden. Att det snöar i Sverige är ett mycket sannolikt och frekvent återkommande scenario. Samhällsplaneringens uppgift och en av bygglovsprövningens uppgifter är att tillgodose behovet av snötippar, platser att skjuta ihop snön på, där den inte blockerar samhällsviktiga funktioner när det snöar. Varje tomt, varje väg, ska ha sådant utrymme där snön kan ligga kvar tills den smälter bort på våren. Man ska inte behöva bränna onödig diesel och åstadkomma utsläpp och miljöförstöring för att köra bort den.

En av bygglovsprövningens uppgifter - som vi betalar dyrt för - är att se till att tomterna inte  exploateras felaktigt, eller för mycket, för att tillförsäkra att det på varje tomt finns ändamålsenligt placerade och tillräckligt stora snötippar. Motsvarande gäller för vägnätet och för att det ändamålet ska kunna tillgodoses har samhället planmonopol och är dessutom oftast väghållare.

Hur det gått då? Ja, det visar sig varje gång det snöar i Stockholm. Ingenting fungerar. På de flesta tomter finns inte tillräckligt stora och ändamålsenligt placerade snötippar. Och i de fall erforderliga ytor finns är de försedda med installationer som gör deras användning som snötippar omöjlig.

Hur samhället agerar i samband med borttransport av förorenad snö är en annan dråplig historia som jag ska återkomma till om andan faller på. Även frågan om hur det praktiska snöröjningsarbetet bedrivs, och varför det har blivit så, är ganska underhållande och väl värd en egen blogg, eventuellt.

I början på 1990-talet övertog vi en fastighet som hade uppförts av Övertorneå kommun med stora statliga bidrag. Den hade ursprungligen uppförts som skofabrik och dimensionerats för 46 anställda. Fastigheten, på 1.340 kvm, hade inte en enda industriport. För den insiktsfulla betraktaren säger redan detta faktum att det aldrig blev någon skofabrik i ordets småländska betydelse. Det blev istället en förvaringsplats för människor - ett vuxendagis.

Affärsidén var att tillverka kängor åt militären. Inte bara lastbilstillverkare kunde vid den tiden leva på försvarsanslagen. Trots en tip-top fabrik, och alla resurser som tänkas kan, lyckades man inte möta försvarets kvalitetskrav och fabriken blev så småningom nedlagd efter att återkommande kommunala beslut om att täcka förlusterna överklagats.

I samband med övertagandet av fastigheten gjorde vi ett antal iakttagelser om den offentliga sektorns sätt att bedriva verksamhet på, utöver det nyss nämnda om portarna. Men det som har betydelse för den här bloggen var hur tomten disponerats mot bakgrund av att fråga var om en industrifastighet och att snödjupet vanligtvis blir runt metern i Övertorneå - mestadels vintertid :-)

Trots det var tomten försedd med små asfalterade parkeringsplatser, inramade av gräsytor, försedda med kantstenar, motorvärmarstolpar och gårdsbelysning. Svårt att komma in med traktor på, näst intill omöjliga att ploga rationellt. Det såg helt enkelt inte ut som en gård som skulle plogas ofta varje vinter. Plogningsförutsättningarna hade fördärvats och förvandlats till mer eller mindre en labyrint, nästan en rebus...

Det såg ut som det ser ut i vilken verksamhet som helst, i vilken det finns hur mycket pengar som helst, i vilken ingen frågar sig hur pengarna kommer till användning och i vilken ledningen utgörs av idioter.

Där slösades vårt övertag bort, det som gavs oss genom att Europa bombades sönder och samman under det andra världskriget - i denna och tusentals andra vansinnesprojekt i vilka idioter lekte jultomte med andras pengar.

Vi rev bort alltihop. Placerade gårdsbelysning, motorvärmarstolpar och parkeringsplatser i rad längs tomtgränsen och kunde därigenom frigöra för verksamheten värdefull tomtyta samt klara av plogningen och få plats för erforderlig snötipp.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu vet vi i alla fall, till stor del, varför inte snöröjningen fungerar i Stockholm. Och så mycket kan jag säga som att det knappast kommer att bli bättre av den pågående förtätningen av bebyggelsen. I samband med denna torde man knappast ha tänkt en endaste minut på vad man ska göra av snön. Snarare har direktiven varit att bortse från det problemet för att möjliggöra förtätningen av bebyggelsen. Det är en gammal sanning att man tenderar att handskas annorlunda med andras pengar än med egna.

Och den svenska samhällsplaneringen som vi betalar dyrt för och som inte ger särskilt mycket tillbaka är naturligtvis inte så mycket samhällsplanering som den är stasi-inspirerat, ineffektivt och ofta onödigt byråkratiskt lallande.

Övertorneå fredagen den 14 december 2012
Mikael Styrman
.

”Så där har vi alltid gjort”

.
Ungefär så tycks TeliaSonera-chefen Lars Nyberg mena och hantera penningtvätten i TeliaSonera som nu rullas upp av Uppdrag Granskning.

Och ingen domstol i det svenska brottsväsendet har någonsin funnit något fel i det. Lars Nyberg satsar på att det ännu är som på den gamla Sovjettiden i Sverige. Om man bara är tillräckligt stor, och har tillräckligt med hållhakar på folk, är det bara att tiga tills massmedia skamset viker undan. Beträffande Stockholms Tingsrätt förefaller Lars Nyberg ha gjort rätt bedömning så här långt. De är uppenbarligen livrädda för att fingra på Karimovs och Teliaskurkarnas ihopstulna medel.

Uzbekistans diktator Karimovs underhuggare har trätt in på scenen och ”bekräftar” att TeliaSonera ”visst inte” har mutat Karimov. Säkert kan de också intyga att man inte gemensamt har delat på TeliaSoneras pengar. Och kan de inte det har de väl inte kokat färdigt....?

Men det svenska brottsväsendet har fått tag i två mellanchefer på TeliaSonera som har så lite hållhakar på folk att man kan göra dem till ställföreträdande syndabockar för en tid. Som man gjorde med Skandiachefen Lars-Eric Petttersson för en tid sedan. Avled allmänhetens och medias uppmärksamhet genom att sätta åt någon ofarlig stackare medan de riktigt farliga skurkarna får smita ut bakvägen med brottsväsendets beskydd och utan en fläck på skjortan. Som på den gamla goda tiden.

Få se om media, mitt i det pågående moraset, ännu är beredda att spela med och skydda skurkarna eller om de denna gång har kraft att driva igenom ett räfst- och rättarting.

Övertorneå den 14 december 2012
Mikael Styrman
.

Oskarshamns kärnkraftverk stoppades

.
Enligt rapportering i media den 6 december tvingade Strålsäkerhetsmyndigheten Oskarshamns kärnkraftverk att omedelbart stoppa en reaktor. Och det ser väl bra ut, att Strålsäkerhetsmyndigheten försöker att spotta upp sig lite från den strukturlösa korrumperade sörjan som hittills innefattat såväl kärnkraftsföretag som tillsynsmyndighet.

För en person som har lite insyn i branschen är det naturligtvis ingen överraskning - vare sig att det sker, eller att det drabbar just Oskarshamn 2, som är en av landets minsta reaktorer. I rådande driftsläge saknar den naturligtvis betydelse för landets energiförsörjning men kan möjligen ändå hjälpa upp energipriserna lite.

Om det hade varit skarpt läge och allvar av, skulle naturligtvis både Ringhals och Forsmark ha stoppats omedelbart, i sin helhet, efter säkerhetsdebaclet som Greenpeace avslöjade.

Men man får väl inte vara så nogräknad när nu Strålsäkerhetsmyndigheten försöker ta sig upp ur gropen till vilken den politiska korruptionen förpassat dem. Kanske man istället får vara tacksam för att inte Strålsäkerhetsmyndigheten istället stängde Studsvik eller Ågesta? Man behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att det skulle ha setts som ett konkret - och "politiskt möjligt" - handlingsalternativ...

Övertorneå den 14 december 2012
Mikael Styrman
.

Vilken sanning kommer först?

.
Det aviseras i media att vi snart ska få veta vad som hände med det norska militära Herculesplanet som flög in i Kebnekajses topp i våras.

- Jaha?

Vi väntar nog ännu på att få veta sanningen om DC-3:an som blev nedskjuten över Östersjön, om Catalinan som gick samma öde till mötes, om mordet på Ivar Kreuger och plundringen av hans dödsbo samt om vad som hände Raoul Wallenberg och om Dag Hammarskölds öde.

Så, vilken sanning av dessa kommer först?

Ganska klart är nog att vi kommer att få en berättelse om vad Nato hade för sig i de svenska fjällen på en militärövning i våras. Men kommer vi att få veta sanningen? Det är inte gott att veta. Den ska levereras av kretsar och institutioner som hittills visat sig vara tämligen oförmögna att tala sanning.

Nu tolkar man de ”svarta lådornas” innehåll. Det kanske tar tid? Eller så gör det inte det. Klart är i alla fall att oavsett hur lång tid det tar att tolka de svarta lådornas innehåll så tar det en viss tid att hitta på en historia som gör att ingen av psykopaterna får svansen i kläm.

Övertorneå torsdagen den 13 december 2012
Mikael Styrman
.

Helan & Halvan plogar snö

.
Jag anlände till Stockholm natten mot torsdag förra veckan. Då hade det kommit cirka 20 cm lätt snö i samband med hård blåst som satte ned sikten. Jag körde bil ned från Övertorneå. Fram till Söderhamn var det normalt, lite varierande, vinterföre.

Från Söderhamn blev det nedsatt sikt på grund av snöfall och snödrev. Mellan Gävle och Uppsala körde lastbilar och även personbilar i kolonn efter plogbilar :-)

För en tornedaling var det ganska fascinerande att åter få konfronteras med hur man i Stockholm lyckas förvandla plogning av snö till sådana exempellösa pajaskonster.

Istället för att ploga undan snön for man, på många ställen, i vanlig ordning, omkring och tryckte in de parkerade bilarna i och bakom en veritabel bergskedja av snö.

Efter sju dagar noterade jag i exempelvis Hökarängen där jag bodde, att all snö låg kvar i vallar på gatorna. Gatan som betjänade bostadsområdet jag bodde i, och som var enda vägen in i området, hade begränsats till en enda fil som trafiken i bägge riktningarna skulle samsas om. I rusningstid och liknande ledde det till köer från bägge håll om tio-femton bilar i vardera riktningen som behövde betydande tid för att bestämma sig för att någon måste backa, och vilka som måste backa. i Sverige kan man hantera detta utan stöd, om än med viss svårighet. I Mellanöstern kunde det ha utlöst ett inbördeskrig.

Bilar som inte har någonstans att ta vägen innan Helan & Halvan gör sitt jobb.

Efter sju dagar har översittarsamhällets idioter samlat sig till att gå runt och bötfälla de bilar som de i sin inkompetens har plogat fast fullständigt och därtill i samma inkompetens ställt utan alternativa parkeringsplatser. 650 kr per bil kostar det bilägarna att idioterna får skjuta över skulden för den egna oförmågan på bilägarna.

Ännu 8 dagar efter snöfallet går trafiken lindrigt sagt på kryckor och pensionärerna bryter benen på löpande band. Mer snö är att vänta.

Varför blir det så här när det snöar i Stockholm?

Det ska jag återkomma till i en annan blogg.

Här blir man också lappad, trots att man inte är i vägen och trots att Helan och Halvan på åtta dagar inte lyckats ploga vare sig vägar, trottoarer eller parkeringar.

Övertorneå fredagen den 14 december 2012
Mikael Styrman
.

Folkrättslagen vår räddning

.
I debatten som följt på avslöjandet av rättshaverierna kring Thomas Quick förekommer rikliga strävanden mot fortsatt mörkläggning. Långt ifrån allt är ännu avslöjat. Inget har ännu framkommit - åtminstone inte klart uttalat - om vem eller vilka mördare som skyddats genom dessa skamlösa spektakel, för vilka ingen av busarna ännu straffats.

Man försöker även vinkla debatten mot att Quick-skandalen är unik. En engångsföreteelse. Det är den inte. Det är bara en av många samlingar med grova rättsövergrepp, mörkläggningar och sabotage mot rättvisan som har genomförts i det här landet.

Jag har själv varit med om flera. Om någon trodde att jag hade berättat om alla tråkigheter och bitvis nästan fantastiska slöddermetoder jag mött genom mina kontakter med det svenska rättsväsendet så måste jag göra denne någon besviken. Jag har hittills bara skrapat på ytan.

Jag har avsiktligt avhållit mig från att försjunka allt för mycket i navelskåderi och istället ägnat mig en hel del åt aktuella frågor. Det är därför inte med avsikt att inte berätta om vad jag hunnit se i mina dagar. Självfallet ska den här smutsiga politisk-ekonomiska byken upp på bordet och den ska tvättas i allas åsyn.

För att vi ska kunna förstå var vi befinner oss och vart vi är på väg, måste vi veta varifrån vi kommer. I det sammanhanget försvarar berättelsen om vad det politisk-ekonomiska patrasket utsatt min familj för genom åren sin plats.

Analogt med detta gäller att om en utomstående ska kunna förstå vad som kommer att hända i Ekfors-ärendenas förlängning, när det händer, och varför det händer, måste man veta vad som utspelat sig tidigare. Och här, mina vänner, har massmedia åtminstone hittills inte bidragit med någonting ägnat att upplysa allmänheten om vad som egentligen utspelat sig.

Att rättsövergreppen är satta i system i vårt land är naturligtvis ett stort problem. Tyvärr klarar inte ett rättsväsende, infiltrerat av och övertaget av den grova organiserade brottsligheten, att ta sig ur sin situation. Sådana initiativ måste komma från annat håll. Vi kan hjälpa dem på traven med en Folkrättslag som gör det möjligt för enskilda medborgare att träda i det korrumperade rättsväsendets ställe. Medborgare som blivit plundrade och/eller utsatta för övergrepp från det allmänna, eller med stöd av det allmänna, skulle med en sådan kunna undgå straff för åtgärder ägnade att komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten. Det förutsätter naturligtvis att prövning av deras eventuella straffansvar för sina åtgärder kommer att ske av ett mindre korrumperat rättsväsende som i en framtid kommer att ha trätt i det nuvarandes ställe eller, av ett temporärt rättsväsende, delvis sammansatt av domare och åklagare från andra länder och därför friare från de korrumperade nätverken än deras svenska kollegor.

Att ta fram en sådan lagstiftning är naturligtvis ett grannlaga arbete eftersom problemet är svårt och avvägningen är viktig för att lagen inte ska bli så begränsande att den blir verkningslös men inte heller så slapp att den öppnar dörren till en Robespierresk terror. Ett misslyckande med en Folkrättslag, eller lagens uteblivande, riskerar att resultera i just en sådan situation. Jag ska återkomma med ett preliminärt förslag till Folkrättslag. Jag tror att den blivande lagens kvalitet har att vinna på om våra främsta lagstiftningsexperter kan vinnas att arbeta med frågan. Det vore naturligtvis önskvärt mot bakgrund av den utbredda rättsrötan och korruptionen i landet, om vi kan få en välskriven sådan lag på plats, snarare än att riskera att leva under en tänkt, eller eventuell och först i efterhand fastställd sådan lag, med de stora osäkerheter i tolkningsfrågor som en sådan situation skulle riskera att resultera i. Syftet måste trots allt vara att effektivt och med största möjliga rättssäkerhet komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten i landet  och rättsrötan i staten och rättsväsendet - inte att ersätta en rättsröta med en annan.

Övertorneå torsdagen den 13 december 2012
Mikael Styrman
.

Gör Stockholms Slott till flyktingförläggning

.
Genom åren har vi sett kommunpolitiker riva tomma hyres- och andra fastigheter en masse. Varför? För att beredda skattebetalarna bostäder som redan är betalda och som de har råd att bo i? - Nej, för att hålla hyrespriserna uppe för det övriga beståndet, som inte rivs.

Nu är många av dessa i alla fall rivna, när de skulle ha behövts.

Till följd av den förda politiken ökar flyktingströmmarna till Sverige. Samtidigt blir det allt svårare att få kommunerna att ta emot fler flyktingar.

Det är ur mänsklig synpunkt stötande att det står en mängd tomma statliga slott och skräpar, i vilka en oduglig nomenklatura utan sjukdomsinsikt svänger sig med hög svansföring, samtidigt som hjälpbehövande saknar tak över huvudet. Det är ganska hög Versaille-koefficient på det.

Jag tycker att den nomenklatura som är ansvarig för den förda invandringspolitiken bör gå före och visa gott exempel genom att göra dessa tomma, kostsamma och underutnyttjade slott till flyktingförläggningar.

Gör Stockholms Slott till flyktingförläggning. Och om det fungerar väl, gå vidare med Drottningholm och Harpsund.

Övertorneå fredagen den 14 december 2012
Mikael Styrman
.

Tiden flyger och vi med den

.
Finner till min överraskning och efter påpekanden att jag inte har lagt ut någon blogg sedan 15 november.

Det är inte det att jag inte haft något att säga. Snarare är det kulturchocken i samband med att jag kom ut från det politiska fängelset och åter konfronterades med den grova organiserade brottslighetens torpeder - statsanställda och andra.

Någon blogg hade jag färdigskriven när jag kom ut bland brottslingarna igen. De är väl i viss mån inaktuella nu men jag har ändå lagt ut dem.

Och så har det ju hänt en del under den sistlidna månaden som jag gärna vill kommentera.

Tiden i Gulag var besvärlig ur bloggskrivandets synvinkel. För att hindra bloggandet hade politrukerna sabbat all utrustning för att spara digitalt material. För att få ut en blogg var jag  hänvisad till att skriva ut den på papper, skicka den till närstående för att de skulle kunna skriva av, avlusa och publicera den. Ett stort och betungande arbete för vilket jag är min medhjälpare stort tack skyldig mot bakgrund av att jag hann skriva en hel del i det politiska fängelset. Hanteringen inte helt olik när Aktuellts Stig Fredriksson hjälpte Alexandr Solzjenitsyn att föra ut sina texter.

En annan sak som var besvärlig var den ryckiga tillgången till tidningar. Vissa tidningar fick vi, när de inte ”försvann”. Andra fick vi vissa dagar, åter andra inte alls. Svårt att hålla sig uppdaterad under sådana omständigheter trots förhållandevis gott om tid att läsa och diskutera.

Övertorneå torsdagen den 13 december 2012
Mikael Styrman
.

Gravöl

.

Gravöl

I dagrummet på
 

Avdelning A

söndagen den 18 november, kl 19:30

eller egentligen inte öl,
för det får vi inte ta in hit,
för då hamnar Ni i svårigheter...

Och en bag-in-box fungerade inte heller,
annars skulle en "Foot of Africa" ha suttit bra.

Det närmaste vi kunde komma en riktig fest
och en "Foot of Africa" på det här statliga gökboet
blev därför att bagaren har försäkrat oss om,
att tårtans undersida ser ut som om den har
korsat Okawango-deltat, under torrperioden, barfota.

Eftersom Farooq numera har lagt sig till med Al Qaida-Looken
och Mikael har varit återförsäljare till
ett maffiakontrollerat statligt monopol i 35 år,
något som är väl jämförbart med att vara bonde i Puerto Rico,
vill vi på förekommen anledning dementera,
att den röda färgen på tårtans jordgubbar
på minsta sätt vill associera vare sig till
ond, bråd död eller till revolutionär-,
eller annan samhällsomstörtande verksamhet.

För att vara på den säkra sidan
har vi avkrävt bagaren en försäkran
om att grädden ska vara ordentligt vit
för att balansera jordgubbarnas röda färg,
så att tårtan med säkerhet blir politiskt korrekt.

För att visa,
att vi trots avsaknaden av Internet och mobiltelefon
ändå hänger med i vad som händer
ute bland de riktigt grova brottslingarna,
de som har hållhakar på rättsväsendet,
och för att visa,
att vi på allt sätt sympatiserar med Svenska Akademien,
med Ivar Kreugers arvtagare familjen Wallenberg
samt med regeringen,
har vi begärt,

att tårtan ska innehålla en gulaktig smörkräm
som tydligt indikerar vår strävan
mot bästa tänkbara relationer
till den kinesiska diktaturen.

För att ytterligare markera vår goda vilja
får vi härmed deklarera,
att kinesisk TV är välkommen att sända direkt från evenemanget.
Av hänsyn till det begränsade antalet platser
i dagrummet på avdelning A måste vi,
liksom Akademien,
begränsa antalet kinesiska TV-stationer
till maximalt tre stycken.

Välkommen därför,
att utan vare sig vin eller öl
fira vår nära förestående avresa från Gulag-Kolmården

Mikael & Farooq 

.

SVT, Borgström och Advokatsamfundet

.
Så var det dags för äreräddning i psykopatlaget igen.

Jag har tidigare skrivit om advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg och hennes
tacksamhetsskuld, orsakad av hennes klavertramp söndagen den 7 oktober 2012. Se bloggen "Trängsel i juridikens Bermudastrianglar", utlagd torsdagen den 25 oktober 2012.

Denna gång bestod räddningspatrullen av SVT:s Gomorron-program, idag tisdagen den 13 november 2012, och programledaren Marianne Rundström. Och det var Claes Borgströms ära som skulle räddas. Fjärran var Borgströms oförlåtliga "försäljning" av Thomas Quick till kompisarnas räddning. Nu skulle den intelligenta, känsliga och charmerande Claes Borgström säljas in av en i både ord och kroppsspråk beundrande Marianne Rundström. Det framgick inte av programmet men nog måste sminköserna ha täckt Borgström med ett lager vispgrädde som Marianne Rundström slickat av.

Med spelad förvåning, stora ögon och beundrande hänförelse reagerar Marianne Rundström på att Borgström uppger sig ha drömmar om att bli dirigent -en sådan fin man! Strax efter visas det i förväg filmade inslaget med den i hemmet pianospelande Borgström, avslöjande att allt var förberett, riggat.

Och Borgström avslöjar att det första han gjorde som Jämo var att köpa ett piano till myndigheten.
-Tjaa, vad annars? Det kan väl gå på ett ut om statens pengar förstörs på pianon eller James Bond-fester när de lika bara används till lallande.

Det framgick naturligtvis inte av programmet om avsikten är, att påverka advokatsamfundets disciplinnämnd, som ska komma med sitt avgörande om Borgström i slutet av denna månad,
eller,
om det är nu som Anne Rambergs tacksamhetsskuld regleras - se bloggen refererad till ovan -och om detta innebär att Borgströms öde redan är bestämt. I så fall var programmets syfte att bädda för ett frikännande av den för påhittade mord åklagande försvarsadvokaten Borgström.

Men under alla förhållanden har Marianne Rundström en lysande karriär att se fram emot
- i Nordkoreansk TV!

De mera allvarliga frågorna är alltjämt:

-Vem eller vilka är de verkliga mördarna i Quickmålen som är så inflytelserika att SVT:s resurser används till att hålla mördarnas hantlangare om ryggen?

-Vilka är mutkolvarna inom SVT som gör detta möjligt?

Gulag-Kolmården tisdagen den 13 november 2012
Mikael Styrman
.

Mutpatrullen har nått Burma

.
Den svenska mutpatrullen har nått Rangoon i Burma. Denna gång inte anförd av kungen utan av statsminister Fredrik Reinfeldt.

Enligt vanligtvis välunderrättad källa beror det på att den av anklagelser om diktatorsfasoner kantstötta Reinfeldt vill frottera sig mot
demokratiikonen Aung San Suu Kyi.

Aung San Suu Kyi betonade i ett uttalande i TV att Burma måste bygga sin demokrati på ett riktigt och fungerande rättsväsende. Reinfeldt nickade djupt och artigt men frågan är om han förstod eller tog till sig något av det sagda?

Enligt obekräftade uppgifter ramlade det ut några gubbar ur Reinfeldts plan på Rangoons flygplats, en halv timma efter att kortegen dragit iväg. De hämtades snabbt upp av en Taxi. En säkerhetsvakt på flygplatsen skulle stoppa den, men lugnades av Reinfeldts pilot:

- Det är bara JAS-folket.

Vakten replikerade uppenbarligen lugnad: - Jaså, dom.

Nu går det envisa rykten om ett joint-venture, som bland annat inbegriper TeliaSonera och JAS-gruppen, som väntas presentera ett sockrat bud till burmeserna:

- Med varje JAS som köps till introduktionspriset senast under nästa år, och delbetalas till gruppens konto i Nordea, medföljer tio 4G-stationer rostfritt och alla familjemedlemmar får en egen iPhone 5 med eget facebookabonnemang, med många vänner och fria sms över hela världen.

Ännu föreligger ingen bekräftelse på frågan om det svenska "biståndets" storlek avses kopplas till mängden föredömliga hel-ylle affärer med svenska företag.

Gulag-Kolmården tisdagen den 13 november 2012
Mikael Styrman
.

Privatisera apanaget

.
I Sverige har vi monarki, men bara till namnet. Egentligen har vi republik utan president. En republik där talmannen och statsministern övertagit kungens makt och vi därför inte behöver ha någon president.

Systemet är inte perfekt. Bland annat gör vår grundlag att statsministern i praktiken blir en diktator, om han är lagd åt det hållet. Den rådande ordningen har det goda med sig, att vi
slipper se de värsta egennyttiga makthungriga galenpannorna kämpa om presidentposten med några års mellanrum.

Till de sämre sidorna hör, att kungamakten i praktiken har privatiserats och förvandlats till en marknadsförare av varor. Inte till en marknadsförare av Sverige, eller ens svenska varor, utan till en marknadsförare reserverad för en begränsad och självinbjuden skara, vars produkter kungamakten exklusivt marknadsför, framför allt internationellt där kungen uppträder på "statsbesök" följd av denna lilla av noblessen bestående klubb.
Men Sverige, Sveriges folk och skattebetalare, som betalar alla kostnader för att hålla kung, hov och kungliga slott mm är inte synonymt med denna lilla svans. I andra länder, vars rättssystem och politik det offentliga Sverige gärna talar nedsättande om, skulle det ligga nära till hands att kalla dem maffia.

Därför vore det en rimligare ordning att kungens tjänster dels görs tillgängligare för landets små och medelstora företag. De som inte tillhör rester av det förgångna utan svarar för nytänkande, och som har potentialen att utvecklas till något som landet kan leva av i framtiden. Alla kostnader för att hålla kungahuset bör summeras för att på ett enkelt och transparent sätt fördelas och via fakturering tas ut från de företag som nyttiggör sig kungahusets tjänster.

Någon millimeterrättvisa får vi inte på detta sätt. En del "företag" och "finansmän" kommer även i fortsättningen att gå in och ut och hämta pengar på Rosenbad som om statskassan vore deras egen plånbok. Men ett litet steg på rätt väg skulle det vara.

Gulag-Kolmården måndagen den 12 november 2012
Mikael Styrman
.

Vem ska styra den sista sovjetstatens flygbolag?

.
SAS har en ägarstruktur med gamla anor, inte helt olikt andra stora svenska företags, speglande det långvariga och nära samarbetet mellan den svenska staten och valda delar av det svenska näringslivet. Samarbetet är konserverande till sin natur. Den som ingår i, och omfattas av systemet, tillförs statens, eller skattebetalarnas, finansiella resurser. Den som gynnas skyddas även mot "hot" utifrån, eller konkurrens som det också kallas, från företagare, entreprenörer, kapitalintressen och de förändringens vindar som inte omfattas av skyddet.

För just SAS del har det, enligt Expressen söndagen den 11 november 2012, kommit att innebära att de Svenska, Norska och Danska staterna äger 50 % av bolaget. 11,3 % ägs av det ägarlösa ägandet i form av pensionsfonder och försäkringsbolag. 7,4 % ägs av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Återstående 31 ,1 % är inte redogjort för i artikeln varför jag utgår ifrån att dessa aktier ägs av småsparare. När det ska avgöras vem, eller hur, företaget ska styras har sällan ett sådant splittrat ägande något inflytande. Särskilt inte när det som i fallet SAS ställs emot ett direkt och indirekt statligt ägande om 68,9 %, dvs mer än kvalificerad majoritet, formellt utövad av ett tjugotal personer men i praktiken av någon enstaka.

I siffran räknar jag med avsikt in det Wallenbergska innehavet. Det ska jag återkomma till. Det ägarlösa ägandet, som formellt innehas av pensionsfonder och försäkringsbolag utövar sällan något ägarinflytande. De anpassar sig i stort sett alltid till andra större ägargrupperingar innebärande att de stödjer styrelsens förslag. De må förvaltas av välbetalda - egentligen kraftigt överbetalda - förvaltare, utan eget intresse eller egna konsekvenser av om det går bra eller dåligt. De kriterier som bestämmer hur deras ägarintresse utövas är den möjliga inverkan på deras framtida karriär av olika ställningstaganden, vilket alltid resulterar i anpassning till mäktiga ägarintressen. Deras ägarintresse utgår därför aldrig ifrån vad som egentligen är bra för företaget i vilket ägarmakten ska utövas, utan istället utifrån vad som är bra för mäktiga ägare som kan gynna den egna karriären.

Att stater inte kan driva företag finns det oräkneliga bevis på. Det räcker med att, utöver SAS, tänka på SJ, TeliaSonera, Vattenfall och LKAB - även om svindlerierna i LKAB ännu inte offentliggjorts. Det vaga ägarinflytande som utövas av staten har sällan företagets bästa för ögonen. Istället blir det politikens intressen som avgör, som nu när ett behövligt stålbad som skulle kunna sanera SAS hålls tillbaka av staten, för att till en kostnad, vars hiskeliga slutsumma ännu bara låter sig anas, dupera "marknaden", näringslivet och folket att situationen egentligen är ganska bra, eller "under kontroll".

När denna ägarstruktur byggdes upp var det utifrån dominerande ägarintressens synvinkel en funktionell lösning. SAS var skyddat från konkurrens från andra aktörer av vapendragaren staten. Under den tid efter andra världskriget då Europas industrier stod i ruiner kunde man köra omkring i stort sett tomma plan med bara ett fåtal portfölj bärare från stat, landsting, kommun och näringsliv vilka de flesta hade det gemensamt att de inte betalade sin biljett själva. För dessa var det ganska behagligt att höga priser höll Kreti och Pleti borta från flygplanen.

Eftersom de nationella flygbolagen och deras linjer skyddades av staten från marknadskrafterna var de beslut som krävde insatser av företagsledningen ganska obetydliga. Lite tillspetsat bestod de av att anställa tillräckligt många och tillräckligt snygga flygvärdinnor, avlöna personalen tillräckligt väl och ta ställning till vilka nya och spännande flygplansmodeller som den redan vildvuxna flygplansflottan kunde tillföras. Biljettpriserna bestämde man själva och de kunde enkelt anpassas till behoven.

Ännu helt nyligen hade, och har kanske ännu, nationella flygbolag i Europa särskilda kommitteer som åker runt i världen och provbor hotell för att utröna om de är tillräckligt bra för personalen att bo på. Behöver jag tillägga att samtliga hotell som ifrågakommer för provning håller en standard som gör själva provandet helt överflödigt?

Med avregleringen av flyget kom en annan verklighet och med den visade sig ägarstrukturens svagheter:

Vem ska egentligen styra koncernen?
Jag röjer naturligtvis inga statshemligheter när jag påstår att hela upplägget är till för att låta familjen Wallenberg styra SAS med finansieringsbördan, och risken, vilande på Svenska, Norska och Danska staten. Ett gynnande av ett enskilt ägarintresse som nästan saknar motstycke i världen. Det påminner starkt om den numera avsuttne och bortgångne Kenyanska presidenten Arapt Moi:s upplägg av färjetrafiken för huvudvägen mot Dar Es Salam, över inloppet till Mombasas hamn.

Misshushållning av allmänna medel och svindleri gentemot skattebetalarna tillika väljarna har detta alltid varit. Men det skulle kunna förfäktas, att denna finansiella hajbur, när den byggdes upp var bra för SAS. Utan att recensera den frågan vill jag göra gällande att verkligheten visat att det åtminstone inte är fallet idag.

Tanken med det av staten stöttade Wallenbergska ägandet var naturligtvis att de skulle tillföra den förmåga att driva företag och fatta ändamålsenliga beslut som staterna själva saknar. Men numera, när den Wallenbergska SEB-sfären förvandlats till näst intill ett socialfall i kolossalformat, vars ekonomi i hög grad baseras på att få mjölka fondspararna på deras avkastning, utan att skapa annat än fiktiva värden, och som återkommande kvistar in till Rosenbad för att bli "räddade" finns inte den förmågan - om den över huvud taget någonsin funnits.

Numera är Wallenbergsfären, i likhet med övriga storbanker i landet, samtliga kraftigt beroende av drogerna statsbidrag och statliga garantier. Den på detta sätt finansiellt beroende och därför beslutsmässigt lytta Wallenbergsfären är numera helt inkapabel att utöva det kraftfulla ledarskap, som får förmodas ha varit motivet som skulle rättfärdiga det rättsvidriga samarbetet mellan staten och Wallenberg. Det finns därför ingen anledning att vidmakthålla detta samarbete som ur alla aspekter är stötande mot marknadsekonomins och rättstrygghetens hela väsen.

Hajburen innebär idag i praktiken att den tafatta staten, styrd av den för tillfälligt härskande maktelitens kortsiktiga intressen, utövar det verkställande inflytandet i SAS. Företaget är därför prisgivet åt egennyttiga och kortsiktiga politikers bedömningar av vad som gynnar dem själva nu för stunden, istället för att vara i händerna på en stark ägare som kan vidta de adekvata såväl kort- som långsiktiga åtgärder som behöver göras för företagets, ägarnas och personalens bästa. Företagets överlevnadsmöjligheter sätts på undantag till förmån för faktorer som hur regeringen ska kunna hantera eller manipulera arbetslöshetssiffrorna i en lågkonjunktur under snabb fördjupning, samt hur den faktiska förlusten för småspararna, men också för spararna i försäkringar och pensioner, ska kunna döljas, samtidigt som fondförvaltarnas omotiverade lyxbubbla ska kunna bevaras intakt.

Förmodligen just därför präglas alla åtgärder som SAS vidtar av att de görs för sent och för lite. En företagsekonomisk katastrof utspelar sig live inför våra ögon - en katastrof för staten, skattebetalarna, ägarna, konkurrenterna och flygresenärerna.

Kanske finns det en gudomlig rättvisa dold i att den här katastrofen byggdes in i företagskonstruktionen från första början. Ett ensidigt parasiterande som numera har slagit fel kan man säga. En konstruktion som har fallit på eget grepp. Det vi nu, bland annat, bör fråga oss är hur mycket det ska få kosta spararna och skattebetalarna att dölja verkligheten i Cirkus SAS, som går emot en framtid med färre resenärer och svikande beläggning utan att adekvata åtgärder vidtas för att säkra bolagets överlevnad.

Sverige, Norge och Danmark ska garantera ytterligare miljarder till förmån för ett SAS i fritt fall, att läggas till de miljarder som redan tidigare kastats i sjön. Detta trots att det inte saknas flygbolag på marknaden som inte belastas av SAS ägarlyte och därför inte heller lider av SAS beslutsförlamning och ineffektivitet.

Blir SAS till slut bara ett monument över ännu en vacker EU-floskel som när det verkligen gällde inte betydde något?

Gulag-Kolmården måndagen den 12 november 2012
Mikael Styrman

Nytt säkerhetshot mot Sagerska Palatset

.
Många har säkert kunnat följa rapporteringen om den döda säkerhetsvakten inne i statsministerns bostad, Sagerska Palatset. Eller "Sagerska huset" som politiskt korrekta statstjänstemän och politiker numera kallar huset, sedan det reparerats för nästan hundra miljoner.

Men säkert har inte alla hängt med i rapporteringen, eftersom nyheten försvann väldigt snabbt, åtminstone från Text-TV-sidorna. En död säkerhetsvakt inne i statsministerns bostad var inte så stor nyhet. .. shit happens!

I alla fall agerade Säpo snabbt, om man får tro kvällstidningarna. Man gick genast "upp i stab". Och det låter ju betryggande? Om det hjärtat är fullt av talar munnen. Lite senare tog man även reda på var Reinfeldt var - genom att ringa hans statssekreterare och fråga.

Vi kan nog förvänta oss, att Säpo snarast ser över Säpostabens egen säkerhet för att skydda den mot attentat. Så brukar nämligen Säpo reagera på varje förändring i samhället.

Som om inte Säpo hade nog med bekymmer, måste man numera även oroa sig för medborgare som tar sig in i statsministerns bostad, för att begå självmord eller vådaskjuta sig till döds där. Och att de eventuellt självmordsbenägna dessutom är beredda att jobba under täckmantel i tjugo år, innan de slår till, kommer inte att göra saken lättare.

Tur i alla fall att inte vakten begick självmord genom att spola ned sig själv i Reinfeldts toalett - i bitar! Det hade blivit ännu svårare att förklara. Fast just det gick ju bra i fallet Catrine da Costa. Ännu jävligare hade det blivit om den vådaskjutande dessutom hade haft ett hästhuvud med sig ... Men om det vet vi inget - ännu. Hade han dessutom skrivit ett avskedsbrev till sina närmaste - på engelska - som Ivar Kreuger gjorde, kunde det också ha blivit jobbigt. Men det gick ju bra sist, så det hade nog inte heller stört det svenska "rättsväsendet".

Nej, med hittills känd information är det svårt att tro på vare sig självmord eller vådaskjutning. Mer troligt förefaller att någon i den grova organiserade brottsligheten ville skicka ett budskap till Reinfeldt om att de kan komma åt honom - var som helst. Eller "göra en markering" som Leif GW Persson underfundigt uttryckte det i Expressen, lördagen den 10 november 2012.

Vi vanliga medborgare vet ju inte vad som utspelar sig i kulisserna. Eftersom ledande politiker har distanserat sig från oss, och återkommande för oss bakom ljuset, kan vi inte vara deras förtrogna. När de inte har någonting gemensamt med oss väljare, folket, och den organiserade statsbrottsligheten inte alltid är lojala med dem, står de ibland ganska ensamma. Det är möjligt, menar jag, att förklaringen till det nu inträffade står att finna i något mera kostsamt ärende, som "Maffia-Grotte" just nu driver. Och kanske är det i det ljuset som även den Reinfeldtska skilsmässan ska ses?

Gulag-Kolmården söndagen den 11 november 2012
Mikael Styrman
.