Emellanåt får vi läsa om myndighetsingripanden mot tidningar och andra nyhetsmedia. Det kan vara husrannsakningar, beslag, frihetsberövade journalister och/eller redaktörer osv. Ofta är det som idag Vitryssland, andra gånger kan det vara Ryssland, Turkiet eller andra länder i Östeuropa, Mellanöstern eller Asien. Men aldrig sker något sådant i Sverige.
Varför aldrig i Sverige?
För att makten är god i Sverige, tänker kanske den lycklige, den naivt lycklige. Men många, kanske till och med de flesta, vet innerst inne att det beror på att svenska media inte granskar, ännu mindre utmanar makten, vare sig den är ond eller god. Och om makten aldrig granskas är det ganska lätt att inse vad den är, om man skrapar undan polityren. Som motprestation får media, av dem som råder över skattebetalarnas pengar, sin belöning i form av omfattande och lättförtjänt stödannonsering - ofta dessutom meningslös, ibland till och med föråldrad och passé. Men det gör ingenting. Man är inte intresserade av annonserna utan istället av att hålla skadlig information borta från väljarna. Annonserna är bara tidningsägares, redaktörers och journalisters alibi. Det ser bättre ut om man låtsas ha sålt och köpt annonser än om man gett och tagit mutor. De gör det också lättare för mediafolket att se sig själva i spegeln på kvällen - utan att skämmas.
Vårt mediafolk liknar sig gärna med de frihetsberövade journalisterna som strider för det fria ordet i andra länder. Men man är mycket närmare släkt med deras förföljare.
Falun tisdagen den 7 augusti 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar