tisdag 7 augusti 2018

Mycket selektivt utbildningsbehov inom polisen


I eftersvallet till polisens mord på 20-årige Eric Torell, han med Downs Syndrom och det förkrympta låtsasvapnet, ljuger polisen sig fria från ansvar efter bästa förmåga, i vanlig ordning.

En sådan lögn, som med lite variationer brukar återkomma i sådana här sammanhang, är ”brister i polisens utbildning”. Polisen ska med andra ord behöva särskild specialistutbildning för att kunna förstå att man inte skjuter mot torson, med andra ord skjuter för att döda, när man möter en handikappad eller psykiskt sjuk person, eller vem det vara må.

Det är rätt märkligt mot bakgrund av att polisen klarar av att sätta fast oskyldiga - mot bättre vetande - utan särskild utbildning för detta, får man förmoda. Ingen har i alla fall klivit fram och talat om att polisen får särskild specialistutbildning för att sätta fast oskyldiga.

Man klarar även av att langa knark. Även det utan särskild utbildning. I en del städer och län dominerar polisen narkotikahandeln. På andra platser beskyddar man bara handeln mot lämpligt vederlag. Nya, unga, ambitiösa och hederliga poliser märker snabbt att det inte är någon mening med att komma släpande med knarklangare till chefer och åklagare. Det är ett bra sätt att stanna i karriären.

För att hålla skenet uppe sätter polisen emellanåt fast någon obetydlig knarkliga. Vi får aldrig veta exakt hur det går till. Anledningen är att de som fastnar i polisens garn gör det efter tips - och nästan färdig utredning - från de ligor som betalar polisen för beskydd. Polisen fungerar på det sättet som maffians torpeder.

Det är en väsentlig anledning till att vi har en hel del araber, med flera nysvenskar, som pepprar folk på gatorna som vore de själva poliser. Anledningen är naturligtvis att den som inte kan köpa polisiärt beskydd därför att konkurrenterna redan köpt polisen kämpar i uppförsbacke. Den som vill uppåt i en bransch i vilken konkurrensen är redan etablerade ligor i samarbete med polisen är hänvisade till att skjuta själva. Men det är väl inte så sannolikt att vi under överskådlig tid kommer att få se svenska media uppmärksamma det förhållandet.

En annan sak som sker för att hålla skenet uppe, och hålla knarkpriserna uppe, är att TV-nyheterna ett par gånger per år visar en ”Mick Belker-typ” (från Spanarna på Hill Street, om Ni minns den serien) jagande pundare på Sergels Torg i Stockholm.

Anledningen till att tre poliser pepprar en oskyldig handikappad pojke är att polisiära förbrytare aldrig vare sig straffas eller avskedas. Särskilt inte sådana som är kriminella chefers och dito politikers handgångna män. När de kan göra vad de vill utan att straffas blir den naturliga följden så småningom…just det, att de gör vad de vill.

Då och då får vi någon ny polischef. Som regel är han rekryterad från det kriminella nätverket. Är han det inte vågar han ändå inte göra något åt saken, på grund av att jobbet är minerad mark. Vart han än sätter sina fötter riskerar han att trampa polisiära, ekonomiska och politiska brottslingar på tårna och få tillbringa resten av karriären på någon fyr någonstans, eller något jämförbart. Det brukar sluta med att den nya chefen nekar i sten till att den polisiära brottsligheten över huvud taget existerar och sedan använder hela sitt förtroendekapital till att släta över det som många ändå vet. Och det är klart - utan det stöd som en fungerande press skulle innebära - är en eventuell hederlig polischefs kamp en väldigt ensam kamp, mycket osäker i framgång.

Det blir så i länder som saknar en fristående polis, åklagar- och domarkår med uppgift att stävja kriminaliteten inom rättsväsendet. Italien har det. Mutkolvarna i svenska media brukar på maffians uppdrag håna italienarna för detta. Det kan ju vem som helst räkna ut varför det sker istället för att driva tesen att Europas mest korrumperade land också behöver en separat fristående poliskår som polisiära och politiska brottslingar inte så lätt kan påverka.

Falun tisdagen den 7 augusti 2018
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: