.
Sverige är numera välfyllt med människor som kommer från områden där man med glatt humör såväl skjuter som spränger människor, om det faller en i hågen, eller om man kan ha nytta av det. Det var under en tid fritt fram att inte bara ta sig in i Sverige utan kontroll - medborgarskap delades också ut generöst - oavsett vad mottagaren var för sorts individ. Fortfarande är det nästan lika fritt. En statsapparat som försjunker allt djupare ned i oduglighet visar sig efter snart tio år inte ha kunnat skicka tillbaka ens de värsta busarna dit där de kom ifrån.
Vi var många som varnade för att det skulle ta en ände med förskräckelse. Att många som anlände redan hade ett digert syndaregister och att de skulle ta med sig sina seder från sina gamla hemländer. Men de som hade kunnat göra något åt saken begrep inte att göra något, eller begrep - men ville inte. Kanske hade de en idé om att de själva kunde dra nytta av en fri invandring på alla andras bekostnad?
Resultatet har vi kunnat se länge nu. Sverige, och inte bara Stockholm, blir allt mer likt Beirut. Att skjuta eller spränga någon i luften blir allt mer en normal affärsaktivitet - i en verksamhet som är förbjuden men som en sönderfallen rättsstat är oförmögen att hantera.
Vart vi är på väg är ganska uppenbart. När det sker ett mord i något annat västeuropeiskt land och fakta är tydliga, kan det ta så lite som en eller ett fåtal dagar från brottet till dess att åtal väcks. Men i Sverige har vi en annan ordning - eller rättare sagt en avsaknad av rättsordning.
Rakhmat Akilov utförde sina mord på Drottninggatan i Stockholm den 7 april 2017. Han åtalades i slutet av januari 2018 och fick sin dom i första instans den 7 juni 2018. Det vill säga efter nio månader och 23 dagar respektive ett år och två månader. Det finns säkert grövre exempel.
Man kan svårligen landa i någon slutsats, så klarlagda som förhållandena var redan tidigare, än att åtal i en fungerande rättsstat kunde ha väckts inom vecka efter dådet. Istället förbrukades avsevärda utredningsresurser på saker som svårligen kan betecknas som annat än betydelselöst strunt.
Den här avsaknaden av framdrift inom ordningsmakt och rättsväsende säger oss förmodligen en hel del, både om nuläget och om framtiden.
Det är svårt att tolka den enorma tidspillan i uppenbart uppklarade ärenden som något annat än att en ineffektiv - och rädd - ordningsmakt sitter inne på kontoret och gömmer sig, sugande på Akilov-ärendet och andra uppklarade ärenden, som på en polkagris, för att slippa tvingas ut och konfronteras med verkligheten.
Mot bakgrund av att Fredrik Reinfeldt och sosseriet, med stöd av lika kvalificerade krafter inom Centern, Liberalerna och Miljöpartiet, släpat hit tiotusentals mycket brottsaktiva, fullfjädrade gangsters redan från barnsben, säger naturligtvis rättsväsendets oförmåga att fungera som något annat än kleptokratins förlängda arm, oss en hel del om vad som kommer att hända i fortsättningen.
De skamlösa dilletanterna i Riksdagen, vilka är orsak till att det mesta av dessa pajaserier och excesser i oduglighet tillåts fortsätta, vill nu - berusade av sin självupplevda framgång - och sin betydelse för Sverige, att du ska gå till valurnorna om tre veckor och välja om de här stolpskotten, i den ordning som kleptokratins maffialedningar behagat presentera dem på sin lista över ofarliga nickedockor.
Falun måndagen den 22 augusti 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar