.
En trolig blandning mellan aningslösa Europa-parlamentariker, lobbyister och mutkolvar i EU driver på för att få vägar och broar i Europa ombyggda för nästan obegripliga mängder skattemedel. För små och för klena vägar utgör ett hinder för alla mutkolvars älsklingsbransch, nämligen rustnings- och byggnadsindustrierna i symbios.
Otillräckliga vägar påstås vara ett hinder för NATO:s möjligheter att föra krig, men inte för Putins möjligheter att ägna sig åt samma favoritsyssla. Hur man får den motsägelsen att gå ihop är inte helt lätt att förstå. Kanske är det inte svårare än att när ögonen blir fulla av dollartecken sviker omdömet på allt mutkåtare parlamentariker och politruker.
Det går naturligtvis alldeles utmärkt att föra krig i, och ödelägga Europa, utan att bygga om mängder av broar och vägar. Det är i vart fall inte större problem för EU och NATO än det är för Putin.
Skulle det mot all förmodan vara fel det jag säger beror problemen inte på att vägar och broar är för små. Problemen är i så fall orsakade av att militären och rustningsindustrin har blundat för verkligheten under utveckligen av sina leksaker.
- Gör om, gör rätt! Tillbaka till ritbordet och konstruera krigsleksaker som tar i beaktande och anpassar sig till verklighetens förutsättningar.
Beträffande flertalet broar och vägar är påståendena förmodligen avsiktligt överdrivna för att komma över skattemedel. Konstruktionerna innehåller säkerhetsmarginaler som i praktiken innebär att de räcker till. Självklart tillämpar man inte samma säkerhetsmarginaler i krig som man gör i fredstid. Dessutom går ju verksamheten i hög grad ut på att skjuta sönder både vägar och broar. Då förefaller det ju i bästa fall utomordentligt korkat och i sämre fall grovt ohederligt att insistera på att bygga om alla broar och vägar innan favoritsysselsättningen ens kommit igång. Det förefaller vara bättre samhällsekonomi att istället själva och i samarbete med ryssarna skjuta sönder vägar och broar först och vänta med att bygga nya till efter att man har skjutit och kört sönder de gamla. Annars blir ju följden att man först bygger en massa nytt och river det gamla, sedan bygger nytt igen bara för att man omedelbart skjutit sönder det nya. Det förefaller utomordentligt enfaldigt.
Dessutom visar ju Ukraina-kriget att dessa övertunga muskedunder som grabbarna av bägge könen och ägarna av rustningsindustrierna vill komma fram med är föråldrade och bör ge plats för modernare och verksammare utrustning, som kan transporteras i ryggsäcken av en gammal gubbe på moped - utan risk för broarna. Största risken är i så fall om gubben ser dåligt och inte kan skilja på bron som förenar Haparanda och Torneå å ena sidan, och en fiskepata i Kukkolaforsen å andra sidan, och därför ivrig att ta sig ut i kriget råkar välja patan och köra ner i älven. Med rustningsivrarnas sedvanliga logik kan vi förmodligen vänta oss krav på att fiskepatorna i Kukkolaforsen ska dimensioneras för stridsvagnar. Jag tycker att det är bättre att vi ger gubben en flytväst.
Jag vet inte på rak arm vad vi kallar sådan logik som nu torgförs i Sverige? I Finland kallar man det för ”hölmöläisten homma”.
”Dum gjorde som Tok sa”, brukar vi i alla fall säga och det är ju närbesläktat med det som nu lobbas för.
Vad sedan gäller alla dessa överstora krigsmaskiner som nu av den tekniska utvecklingen förvandlats till tämligen odugliga dödsfällor, kan det vara bättre att samla dem på ett fält någonstans och själva skjuta sönder dem där. Det blir både billigare och bättre. Fråga Ukrainarna hur man ska göra - och i övrigt:
- Lev i nuet! Andra Världskriget tog slut 1945 i Europa.
Jag trodde att det bara var ryssarna som inte hade märkt det, eftersom de snart har skrämt igång alla gamla stridsvagnar från Andra Världskriget och fått dem bortskjutna av ukrainska drönare.
Falun tisdagen den 5 augusti 2025
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar