.
Storbritanniens förflutna som kolonial stormakt fortsätter att plåga landet. I allt större skaror söker sig människor, främst från det forna imperiet till dess forna moderland, i hopp om ett bättre liv. Vi har säkert inte sett det värsta än. Snarare är nog landet bara i början av sina problem, orsakade av dess historia.
Storbritannien är sedan tidigare ett land med stora sociala olikheter. Då som nu har fåtalets rikedomar skapats av de många fattigas vedermödor. Nu kommer konsekvenserna av de rikas förmåner i vanlig ordning åter att lägga sten på de fattigas börda. Men de välbeställda som inte drabbas av kolonialismens rekyl är fortsatt handlingsförlamade inför anstormningen av migranter till Storbritannien.
Det är lätt att begära att andra ska vara generösa när man själv har det bra.
Bättre stämma i bäcken än i ån heter det. Men det tycks man inte övertygade om i Storbritannien. Där tycks just nu istället den ångestfyllda handlingsförlamningen leda till att motsatsen råder. Ängslig oförmåga resulterar i att inget kan göras innan problemen vuxit sig för stora. Så tycks åtminstone britterna själva se på saken utifrån de rapporter som når oss, indikerande stora förändringar i den brittiska valmanskårens sympatier.
Härom dagen rapporterade svenska media om att hittills 200 hotell tagits i bruk i Storbritannien som flyktingackomodering. Även hotell med god standard, vilket - föga förvånande - gör många som själva inte har råd med hotell, men förväntas betala för andras hotell, fly förbannade.
Det lär väl fungera ungefär som att kasta en brinnande tändsticka på varm bensin, i ett land där många inte alls har råd att bo på hotell, men väl får betala för att inhysa människor som varken är engelsmän eller skottar, men som kanske är medborgare i ett imperium som i praktiken inte längre existerar.
Imperiet finns förstås i så måtto att spillrorna av det ibland ger samhällseliten anledning att putsa fjäderdräkten, drömma sig tillbaka till fornstora dagar och delta i olika eleganta kattdop, vilka i allt väsentligt numera bara är tomma kulisser, kvarlämnade spillror av ett imperium som inte längre existerar, vilket samhällseliten gärna vill glömma.
Jag kan tänka mig att många britter - ursprungliga britter - känner oro inför vilken som ska bli deras plats i världen efter hand som invandringen från de forna kolonierna får motsättningarna mellan judar och palestinier att blekna bort i fjärran. Britter och skottar befarar nog att den förda politiken är på väg att förvandla dem själva till Europas palestinier.
Kanske håller kolonialismen på att spegelvända? Åtminstone förr kunde exempelvis en svensk familj, som låtsades arbeta med u-hjälp, hålla sig med fem anställda i hushållet i Afrika: en hushållerska, en kokerska, en trädårdsmästare, en säkerhetsvakt och en chaufför, om jag nu minns funktionerna rätt. Det är kanske så framtiden ser ut för britter och skottar? De blir tjänstefolk åt mer välbeställda invandrare från de forna kolonierna vilkas invandring och assimilering de själva förväntas finansiera utifrån sitt eget ”överflöd”? Den brittiska eliten är inte så mycket ute och frotterar som sig mot vanliga britter, varför deras världsbild mycket väl kan vara sådan att det blir följden av pågående massinvandring.
Falun onsdagen den 13 augusti 2025
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar