Arrogans och brist på empati

.
Så har vi sett det igen. Hur regeringens välavlönade pappersskyfflare tar bilen och drar iväg till sitt julfirande. Samtidigt stannar tågen och allmänheten, vars tjänare man är, får tillbringa julhelgen oroligt vandrande på stationer, i sämre fall i mörker i utkylda tåg utan toaletter, dryck och mat längs någon järnvägslinje. Som fångarna på tåget som jag såg att någon uttryckte det.

Regeringens och dess tjänstemäns pågående misskötsel av järnvägarna och misskötsel av tvångsförvaltningen med flera ärenden med anknytning till Ekfors elnät har mycket gemensamt. De präglas av samma maktens arrogans och brist på empati med människorna som drabbas av deras tillkortakommanden eller, om man så vill, deras övergrepp.

Båda fallen har även mycket gemensamt med dåvarande regeringens hantering av tsunamin, för igår på dagen 6 år sedan. Tsunamins offer var naturligtvis drabbade av en ojämförligt svårare tragedi men den maktens arrogans och den bristande empati som då präglade regeringen och dess tjänstemän i umgänget med medborgarna var densamma.

Tsunamin var den enskilda händelse som startade en process som ledde till att regeringen fick avgå 2006, till stor del på grund av arrogans och bristande empati, tycks de flesta mena. Var väljarnas önskan endast att få vaktombyte i regeringskansliet men behålla arrogansen och den bristande empatin, som regeringen och dess tjänstemäns oförmåga till förändring indikerar?

Övertorneå den 27 december 2010
Mikael Styrman
.