.
En offentlig diskussion har uppstått, mellan SJ:s ordförande Ulf Adelsson och infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd, om järnvägens organisation och järnvägsföretagens struktur. Och det är bra att frågan diskuteras. Det är också bra att det sker offentligt. Det gamla socialdemokratiska oskicket att skapa tystnad kring missförhållanden genom att bara trycka in mer pengar på ett område som inte fungerar måste vi komma ifrån. Åtminstone är det ingen bra lösning att trycka in pengar på måfå utan att veta om problemet är för lite pengar eller om problemet är att redan tilldelade medel används till fel saker, eller möjligen både och.
Dagen före julafton fick vi vanliga svenskar en ganska dråplig demonstration, av vilka besynnerliga prioriteringar som kan gälla, i en felstrukturerad, och möjligen felbemannad, järnvägsorganisation.
Allt för få verksamma inom järnvägen jobbar med driften. Allt för många återfinns istället inom Trafikverkets och järnvägsoperatörernas byråkratier. Det är det som ÄR den svenska modellen.
Dagen före julafton har de som får sin utkomst av en placering inom byråkratin tagit ledigt och åkt med bil för att fira jul med släkt och vänner. De fåtal som återfinns inom driften kämpar och sliter, efter bästa förmåga, för att under svåra förhållanden hjälpa så många som möjligt, att komma fram till sitt julfirande.
Hur prioriterar Trafikverket i detta läge?
Jo, då är Trafikverket ute och kör timmer. Det blev allmänt känt genom att man lyckades med konststycket att välta en av allt att döma absurd timmertransport i Falköping och därmed blockera framfarten för ett flertal passagerartåg.
Normalt har timmerköpare flera veckors buffertlager. Historien förtäljer inte varför just dessa timmerstockar hade så bråttom att de behövde prioriteras högre än plågade tågresenärer, tillika julfirare in spe, ute på äventyr med den svenska regeringens helägda järnväg. Hade måntro timmerstockarna också bråttom till något julfirande?
I sammanhanget drar jag mig till minnes att Zacharias Topelius i boken ”Maamme kirja”, eller ”Boken om vårt land”, som den heter på svenska, redan år 1875 beskrev hur invånarna i Hölmölä by bar sig åt för att utföra olika gemensamma sysslor. Om tiden och lusten räcker till, ska jag vid tillfälle bjuda på en jämförelse mellan den svenska järnvägens aktiviteter anno 2010 och Hölmöläbornas gemensamma bestyr anno 1875. Den senaste tidens händelser tyder på att höga funktionärer i den svenska järnvägsbyråkratin möjligen haft ”Boken om vårt land” som lärobok - kanske utan att förstå sig på bokens väsen.
Övertorneå den 27 december 2010
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du verkar inte ha koll på de där med timmertransporter.
Massafabriker kör dygnet runt, året runt, så försörjningen av råvara (timmer) pågår också dygnet runt. Kolla lite bättre innan du uttalar dig!
Jag tror att det är Du som har dålig koll.
Råvaruförbrukande industrier kör inte med just-in-time-leveranser.
De har stora buffertlager just för att deras inleveranser kan ske stötvis.
Beroende på exempelvis väderförhållanden; tjällossning företrädesvis på våren, frysning/tining på hösten, större snöfall på vintern, underminerande regn på sommaren osv, kan deras råvaruleveranser upphöra för många veckor framåt. Det är ett normalförhållande och därför har man buffertlager.
Sedan förbrukar inte massaindustrier timmer. De förbrukar massaved. Det är sågverk som förbrukar timmer. Men även dessa har buffertlager.
Hur är det möjligt att Du inte har koll på detta men ändå uttalar Dig med sådan bestämdhet - utan att sätta Dig in i vad som gäller? Du kanske borde börja använda eget namn istället för att skriva anonymt? Det är lite uppfordrande. Då skriver man inte gärna sådana där dumheter.
Mycket riktigt, de där med tjällossning osv. Men däremot kan det förekomma trpt även på "röda" dagar, har lite mer info än du om detta....
Kommer tex båtar med timmer på tex nyårsafton.
Jag är mycket väl införstådd med att det förekommer transporter, båtar osv, på ”röda dagar”. Det ifrågasätter jag inte. Men Du missar min poäng.
Jag ifrågasätter, om man har prioriterat rätt, när man kör timmer dagen före julafton samtidigt som man har svårt att klara att få fram passagerarna till jul. Timmertransporten kan ju lika gärna ske en eller varför inte två veckor senare.
Det är en indikator som tyder på att ”avregleringen” av järnvägen antingen har missat sitt mål eller varit direkt skadlig. Det indikerar nämligen, att inte de samlade järnvägsresurserna används till det man har problem med, utan istället används till helt andra och för stunden oviktigare saker.
Skicka en kommentar