LKAB-plundringen

.
(Svar till Anonym kommentar till bloggen ”Ny vakthund i LKAB”.)

Det handlar om OBOL:s plundring av LKAB för några år sedan.

LKAB är inte vilket företag som helst. Det är ett företag som badar i pengar. Inte bara i pengar förresten. De badar i miljarder.

Per-Ola Eriksson är inte heller vem helst. Vi talar här om Göran Perssons bästis. En samvetslös människa som lurat väljare i decennier. Socialdemokraternas man i det borgerliga lägret. Centerns ekonomiska talesman. Riksdagsman i sexton år. Mångårig ordförande i riksdagens finansutskott. Tidigare generaldirektör för Nutek och sedermera landshövding och styrelseledamot i LKAB och Längmanska Klantfonden.

När en sådan man kommer, euforisk som en landshövding, som på hemväg från ett kungabesök, tagit vägen via ett Maranatamöte, och rekommenderar sin och Sven-Erik Buchts kompis, finansmannen Bo Johansson, skulle alltså LKAB:s obetydliga ekonomichef våga föreslå att man skulle placera endast 33 miljoner via Bo Johanssons OBOL.

33 miljoner är så lite pengar för ett företag som LKAB att det skulle vara liktydigt med en grov oförskämdhet mot Per-Ola Eriksson att föreslå något sådant. Det skulle aldrig en ekonomichef på LKAB våga göra. Och skulle han ha gjort det skulle den lömska och psykopatiskt lagda Per-Ola Eriksson utan minsta tvekan, och utan dröjsmål, ha sett till att det var det sista ekonomichefen gjorde i sin karriär.

Ändå har man fräckheten att påstå - rätt i ansiktet på väljarna - att det var det som skedde. Redan den lögnen är så fräck att den borde rendera omedelbar arkebusering för alla inblandade.

När man sedan analyserar lögnen i sig - hur sannolikt är det att den är sann? Att LKAB bara skulle ha bett OBOL placera 33 miljoner och att Bosse Johansson skulle ha skickat tillbaka pengarna när LKAB ville ha tillbaka dem. Det är ju så jävla dumt att hälften vore nog. En bedragare som hade lurat LKAB - ett företag som håller på att drunkna i pengar - skulle alltså ha skickat tillbaka pengarna? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. En bedragare som hade lurat LKAB på 33 miljoner skulle aldrig skicka tillbaka ett nickel. Han skulle bara säga till LKAB:s ekonomichef att tyvärr har vi inga pengar att skicka till Er nu. Jag hoppas att det inte kommer att ställa till några problem för Er - om det kommer till allmän kännedom.

Efter det skulle inte LKAB:s ekonomichef våga säga flaska. Och inte någon annan heller. De skulle tiga om saken till sin död. Och förmodligen länge efter den också. För sådan är kutymen i det offentliga, statliga, Sverige. Inte tillstymmelse till kontroll. Och om något ändå kommer fram varken vågar eller vill någon ta i det. Det svenska folket har övertaxerats i decennier och det har utvecklats en kultur som innebär att den svenska  staten läcker som ett såll till allsköns skurkar och banditer. Det formligen sprutar skattemedel ur den svenska staten över det kriminella slöddret som ur en isländsk gejser!

Nej, i det här ärendet är inte en siffra rätt. Med stor säkerhet är plundringen av LKAB med råge det största bedrägeriet någonsin i Sverige. Det är därför det håller så tätt. Och det är därför man går igenom så stora teatraliska svårigheter för att sopa igen spåren och för att avleda uppmärksamheten mot andra, i sammanhanget, pseudofrågor.

Det är därför Uppdrag Granskning kunde användas till en cover up och det är därför Sveriges skattebetalare skickar ett årligt apanage till Bosse Johansson efter att ännu större skurkar plockade av honom stöldgodset i Malaysia. Och om han inte begriper att hålla sig borta och hålla käften, kommer det att gå för honom som det gick för krigsmaterialinspektören Carl-Fredrik Algernon när han drabbades av samvetsnöd. Och utredningen av Bo Johanssons död kommer den kriminella pajaspolisen att sköta likadant som de skötte utredningen om Algernons död.

Vi lever ju trots allt i Sverige - den sista Sovjetstaten!

Övertorneå den 3 september 2011
Mikael Styrman
.