lördag 3 september 2011

Systemfelet

.
(Svar till Anonym kommentar till bloggen ”LKAB-plundringen”.)

Ja, först tänker man att Johan Strömvall var den enda som var nykter på jobbet. Och så kanske det var också, men framför allt var han nog den enda som var hederlig.

De allt för många taffliga turerna kring OBOL och LKAB indikerar tydligt att det, som Du skriver, handlade om ett inside-job. Annars skulle inte Bo Johansson kommit över tröskeln.

Hanteringen är precis den Du beskriver - skriv av, skriv bort, tig. Nu blev det lite annat den här gången för att det fanns några journalister som inte hade tillägnat sig alla korrumperade journalisters kodex och istället skrev om det här. Då tvingades man belöna dem officiellt och sedan skicka iväg dem någonstans där de inte gör skada. Men eftersom skadan redan var skedd blev man tvungen att köra lite pajaskonster inför folket. Starta en låtsaspolisutredning som man aldrig släppte upp ur startblocken. Dra igång en låtsasprocess för att sätta OBOL i konkurs osv. Men något som inte existerar kan inte sättas i konkurs. Det var ju bara trams för att göra det möjligt för folket att blunda och intala sig själva att kostnaderna är så höga i den offentliga sektorn. Att det är någon sorts naturlag som gör att pengarna inte räcker. Inte total avsaknad av kontroll och en organisation övervägande bemannad av banditer.

I sådana här etablerade banditorganisationer som LKAB-ledningen och politiken byts en liten del av gänget ut åt gången. Det är konserverande och hindrar att någon ändrar systemet. Den som vill vara med accepterar antingen systemet eller slutar. Ytterst få slutar. De flesta av de övriga är fullt upptagna med att hålla käften så att inte de andra uppmärksammar deras inkompetens. De själva kanske inte alltid inser att systemet bygger på att de ska vara inkompetenta - inkompetenta och ohederliga. Det är farligt med kompetenta människor, särskilt kompetenta och hederliga. De kan, om de av misstag utses, välta hela systemet över ända. Därför bevaras systemet genom en sorts omvänd kvalificering innebärande att kompetenta gallras bort och lagom inkompetenta utses - dock gärna sådana utan synliga lyten. Därmed blir hela organisationen inte bara tjuvaktig utan även inkompetent - känns Sverige igen?

I ett hederligt system blir sådana här brott utredda och beivrade. När korruption går för långt blir det svårare. Nätet är väldigt finmaskigt. Få har kunnat bevara sin hederlighet och ändå nå en hög position. De flesta - alla? - har gjort sig skyldiga till korruptionsbrott längs vägen. Det finns alltid någon i nätverket, direkt eller indirekt som kan utöva påtryckningar mot den som vill ändra systemet. Då törs man inte försöka vidta några ändringar utan följden blir att man smetar på mera färsk grädde på den ruttna tårtan och styr över uppmärksamheten mot ofarligare frågor.

Det är förmodligen lika svårt att lämna den svenska politikens korrumperade nätverk som det är att lämna andra ökända banditorganisationer - en gång fnask, alltid fnask. Ligan går förmodligen bara att lämna med antingen döden eller med ett för tid och evighet förlorat renommé. Däri döljer sig förklaringen till att man hela tiden är beredda att gå ett steg längre, att göra åtgärder som döljer den egna kriminaliteten eller den egna passiva kännedomen om andras brottsliga verksamhet. Däri förklaringen till att Marcus Wallenberg shanghajas till LKAB för att dra på sig elden i form av en privatiseringsdebatt istället för en brottsutredning och att brottslingarna slås i bojor och placeras på fästning.

Att se till att rättsliga åtgärder vidtas mot Per-Ola Eriksson och de andra skurkarna i LKAB är förmodligen ganska ofarligt för en hederlig politiker. För en korrumperad dito är det däremot äventyrligt. Förmodligen är det så med LKAB att det inte finns EN stöld och ett fåtal skurkar. Det är förmodligen höggradigt ruttet och många skurkar. Börjar man att rådda med det är det möjligt, ja rent av troligt, att det kriminella nätverket ser till att man förlorar den egna taburetten också. Bättre då att smeta på lite grädde och att hoppas att folk är så dumma i huvet att de ingenting begriper.

Beträffande Luleå Hockey bör man ju komma ihåg att det inte är ovanligt att kleptomanerna söker sig till idrottsföreningar. Där finns gott om herrelösa pengar och absolut ingen kontroll. Som i statliga företag som det snurrar mycket pengar genom - som LKAB.

Ett annat aktuellt exempel på hur tjuverierna i staten drabbar folket kan man se i Haparanda. Där var ju OBOL-mannens kompis Sven-Erik Bucht chefskleptoman under några år. Där skulle byggas ett nytt fängelse, trodde man. Men ohederliga chefer inom kriminalvården(!) tillsammans med ohederliga konsulter - av Peter Reiler-typ - förskingrade pengarna under projekteringen - så det blev inget nytt fängelse. Så var ju också Sven-Erik Buchts slogan ”möter vi laghinder så går vi runt dem”.

- Kaka söker maka.

Övertorneå den 3 september 2011
Mikael Styrman
.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Istället för att ödsla energi på andras förehavanden, vänd inåt och beklga dig att du har fastnat i en återvändsgränd. Ja, detta bara för din hälsas skull..alla har sina begränsningar. Rättvisan har ALLTID sin gång oavsett hur du ser på den saken. Från en iakktagare, ser inte bra ut för Dig. Ta inte illa upp, men du speglar vad som finns i dina känslor, tankar. Så enkelt är det, eller svårt beroende på hur man ser på det.

Mikael Styrman sa...

Vad är det här för någonting?
Förtäckta hot?
Du kan väl uppträda under eget namn så att vi rätt kan bedöma det du skriver?
Annars är det ju inte vatten värt.

Jag sitter inte i någon återvändsgränd och är inte lagd åt självömkan. Jag är inte heller benägen att ägna mig åt navelskåderier. Försöker åtminstone att inte vara det.

Däremot börjar vissa andra närma sig vägs ände - vilket du kanske känner av?

Det är länge sedan rättvisan haft sin gång i det här landet utan att allvarligt störas av grov korruption och dito kriminalitet. Om ingen gör något åt saken kommer det bara att bli värre. Och det ska du veta - det står ingenstans skrivet i sten att korruption och kriminalitet ska vinna. Den kan bara överleva så länge vi i för hög grad företräds av korrumperade och kriminella.

Kampen mellan korruption och kriminalitet å den ena sidan och hederlighet och rättfärdighet å den andra sidan har alltid funnits och böljar fram och tillbaka. Emellanåt, när vi företrätts av slödder har mörkare krafter vunnit mer utrymme för att senare, när förfallet gått för långt, pressas tillbaka när rejälare människor befriat oss från och tryckt tillbaka slöddret i sina gropar.

Ta inte illa upp du heller, men det kanske är för dig det inte ser bra ut?
Du kanske bara projicerar din egen ängslan på mig?

Anonym sa...

I den svenska nomenklaturan så har, precis som du säger, alla hållhakar på varandra som gör att möjligheterna för någon hederlig person att komma in i systemet och röra om i grytan är lika med noll.

En sådan företeelse som en hederlig och rakryggad person skulle bli "systemhotande" och kan därför inte tillåtas förekomma. De inblandade håller varandra om ryggen och det yttrar sig, som du beskriver, i form av polisutredningar som obstrueras eller klantas bort, man skickar fram skenmål som skall fånga allmänhetens uppmärksamhet medan huvudfrågorna skall slinka omärkta förbi.

Ett typexempel, även om det inte gällde den politiska nomenklaturan, är väl den för ett antal år sedan uppmärksammade "Skandiaaffären" med bonusar och lägenheter som uppmärksammades för att dölja att aktieägarna i Skandia samtidigt blåste Skandias pensionssparare på 8-10 miljarder genom att sälja ut kapitalförvaltningen av pensionsspararnas pengar till ett norskt bolag som raskt höjde förvaltningsarvodena. Bonusarna var ju av den karaktären att om aktiekursen ökade med 5 kronor så fick direktörerna dela på 10-20 öre. Detta kan ju knappast ha varit till någon nackdel för aktieägarna som fick behålla 4,80 -4,90 av kursökningen. De flesta lägenheterna som renoverades var dessutom Skandias egendom som ökade i värde genom renoveringarna. Men det blev ju frågan om stora summor till några få aktörer och då var det ju inte någon större konst att få avundsjukebålet att flamma stolt mot dunkla skyar.

Emellanåt så dyker det också upp någon katt bland hermelinerna som saklöst kan kastas till vargarna när behov föreligger. Ett typexempel är väl Refat El Sayed på sin tid, han straffades ju väldigt hårt, 6 års fängelse, när han försökte rädda sitt eget bolag genom att privat låna upp miljarder för att köpa upp Fermentaaktier när kurserna föll som en sten, nerpratade av etablissemanget. Men han var ju Egyptier, pratade konstig svenska och var dessutom nykterist. Inte undra på att ingen i etablissemanget lyfte ett finger för att hjälpa honom.

Mikael, man kan inte bli annat än full av beundran över hur du och din familj orkar med detta. I ert fall så rör det ju sig inte bara om någon vanlig vuxenmobbning utan här är det ju frågan om en statsunderstödd vuxenmobbning där såväl politiker som höga tjänstemän på allehanda myndigheter och domstolar deltar.

Mikael Styrman sa...

Nätverket är finmaskigt och starkt - förvisso är det så.
Men det är också självförgörande.
Efterhand som de här roffarna, som tar sig fram genom att skrämma mera normalt funtade människor, roffar åt sig allt mer, upphör allt fler och allt viktigare samhällsfunktioner att fungera.

Åldringsvården lämnar inlåsta åldringar åt sitt öde.
Sjukvården upphör att förmedla vård och övergår till att ljuga om varför de inte kan göra det.
Skolorna utbildar analfabeter i allt högre grad.
Flygplatserna står stängda dagarna i ända.
Tågen stannar i stora trafikinfarkter efter minsta påfrestning.
Trafiken blir stillastående om det kommer 5 cm snö i ett land som genomkorsas av norra polcirkeln.
Handelsfartyg står infrysta i veckor för att isbrytare jobbar in svarta pengar och används för egoistiska syften.
Statliga verk upphandlar allt odugligare system eftersom det inte är funktion och duglighet utan mutornas storlek som bestämmer vad som ska upphandlas. Den som levererar ett odugligt system har inte så höga utvecklings- och driftkostnader och kan därför alltid muta mest.
Allt fler drönare kostar allt mer och levererar allt mindre - över hela linjen.
Och polisen, ja Herre Gud polisen. Den enda polisen i världen som tror att man kan klara upp mutbrott och andra grova brott med radarkamera.
Åklagarväsende och enhälliga domstolar som pådyvlar alla landets ouppklarade mord på första bästa som inte kan försvara sig - nu senast Tomas Quick.
Skatte”domstolar” som är politiskt toppstyrda istället för självständiga domstolar.
Statsägda elverk som sprider nätintäkterna över Europa som en gödselspridare och stoppar i egna fickor efter bästa förmåga.
Politiker, som utan vare sig kunskaper eller förstånd, detaljreglerar kärnkraftens betingelser som vore avsikten att aktivt framkalla ett kärnkraftshaveri.
Televerk som raserar landsbygdens fungerande telenät, av allt att döma på grund av okunnighet i kombination med en fix idé.

Ja, listan kan säkert göras hur lång som helst.
Kursen är ganska spikrak framåt, mot och utför stupet.
Det är möjligt att det inte går att hindra dessa självförgörande brottslingar att ödelägga det här landet. Kanske är det så? Men det är i alla fall möjligt att förkorta lidandet och snabba på processen genom att synliggöra och förklara förfallet.

Ska det lika gå åt helvete - låt det då gå snabbt så att vi kan befria oss från slöddret och komma vidare för att åter bygga upp en fungerande nation.

ulf sa...

Tigerekonomin som Borg yrat om några år nu, och som alla ekonomijournalister och "bedömare" svalt med hull och hår tog slut på 14 dagar, hur trovärdigt är det!! Sanningen, som alla som velat kunnat se, är ju att vi slutat betala våra räkningar... sjukvård, åldringsvård, väghållning, och mycket annat. Myndigheterna som ska bevaka kapitalets framfart har skurits ner till ett minimum, skogsstyrelsen, länsstyrelser, naturvårdsverk, polis, domstolar mfl har givit upp att se att lagar efterlevs. Att det inte blir ett uppror beror på att människor är upptagna att lappa sin egen lilla svär. Pyramidspelskonstruktörerna i våra banker och penningsystem blir allt djärvare och spelar numera med huvudet under armen, med ofta svåra konsekvenser, vilka de fattigaste och svagaste alltid får betala. Journalisterna har oftast sina arselen dinglande i snören, de som skulle vara grindvakterna i vårat samhälle har packat och gått hem.