Vilka pengar är det som inte finns?

.
(Svar på Peter Lundmarks kommentar till bloggen ”Huvudet i sanden - GÖÖÖMMM!”.)

Vi har fått en märklig sammanblandning av roller i Sverige.


Skyldig genom anklagelse

Å ena sidan har vi domare och nämndemän som upplever att deras uppgift är att döma människor på ett visst politiskt önskvärt sätt. Domare i länsrätter och kammarrätter som inte är några domstolar utan istället extra myndigheter med bara namnet gemensamt med domstolar. Tingsrätter som kan döma anklagade helt utan, eller med helt otillräckliga, bevis trots att deras skyldighet är att frikänna om bevisen inte räcker till. Förmodligen är det rädsla som driver flertalet av dem att avkunna sina undermåliga rättsövergrepp till domar. Andra kanske drivs av egennyttan.


Journalistik som tror sig vara domstolar

Å den andra sidan har vi journalister. Även bland dessa finns det sådana som drivs av egennyttan. Men det stora flertalet är troligen kontrollerade genom sin egen rädsla. Så för att undvika att skriva om sådant som är obehagligt eller upplevs som farligt har våra media iklätt sig domstolens roll. Man skriver inte om oegentligheter inom det allmänna om det inte föreligger oavvisliga bevis om att grova brott har begåtts. Då blir det med andra ord inte så mycket skrivet.


Upp- och nedvända världen

Så domarna dömer utan bevis och journalisterna skriver inte utan bevis. Rena rama upp- och nedvända världen. Tvärtom ska det naturligtvis vara. Grävande journalister ska granska myndigheter, rättsväsende och den politiska makten. De ska genom att undersöka tips och misstankar utöva ett sådant tryck mot korrumperade myndigheter, och rena skurkar, i samhället, att omständigheter kommer fram i dagen som kan leda till rättsliga utredningar, rättegångar och om de visar sig vara skyldiga även till fällande dom. Men det är domaren i domstolen som ska frikänna om det saknas tillräckliga bevis för att brott har begåtts. 


Kräv öppna böcker

När det gäller frågan om LKAB så skulle den journalistiska uppgiften kunna bestå i att med sådan envishet skriva om tips och misstankar och ställa krav, ensamma eller tillsammans med allmänheten, om att regeringen ska öppna LKAB:s böcker för granskning. LKAB är ett helstatligt bolag. Det ägs av oss alla skattebetalare. Om verksamheten i LKAB är hederligt bedriven finns det ingen som helst anledning till att inte öppna böckerna för granskning under sådana former, att vi alla skulle kunna vara nöjda med granskningen. Det finns bara en anledning till att så inte sker.


Inget medialt tryck

Alla VET förmodligen att LKAB:s verksamheter och böcker inte tål en granskning. Våra rädda journalister befarar att det kan vara farligt att ställa krav på en sådan. Om media bestämde sig för att driva frågan skulle det vara omöjligt för en regering att underlåta att öppna böckerna. Det skulle bli den regeringens fall att motsätta sig en hederlig och engagerad press krav på insyn. Men har Du sett någon medial kampanj för att öppna LKAB:s böcker? Nej, just det - inte jag heller. 


Bortsprungna katter och PRO-möten

Med en fungerande press skulle detta fungera på avsett sätt. Men med en press som inte har högre ambitioner än att åka omkring i den tejpade tidningsbilen och ägna sig åt självbedrägerier, att odla myten att man är en samhällsbastion, en granskande journalist som makthavare är rädda för, blir det inte så mycket action. Särskilt inte som verkligheten, när man skrapar på polityren, innebär att man okritiskt publicerar myndigheternas presskommunikéer. Ibland illa maskerade till redaktionell text. En verklighet som innebär att skriva om bortsprungna katter, kafferep och PRO-möten utövar inget stort tryck mot korrumperade makthavare och andra skurkar i den offentliga sektorn.


Avsiktlig oklarhet om pressens roll

Det är inte, som Du tycks vara lite inne på, min sak att prestera bevis. Det är egentligen inte pressens sak heller. Däremot är det pressens sak att ta fram oklarheter, misstankar och tvivel i dagens ljus, så att oegentligheter blir utredda av polis och åklagare. Utredningen kan i bästa fall ge bevis.


När pressen sviker

Om media fungerade skulle en möjligen lite kontroversiell person som jag aldrig få tips om sådana här saker. De skulle ha behandlats av media. Men vad ska den som kan lämna tips, men behöver ha kvar jobbet, ta sig till om media tiger - trots emottagna tips? Det kanske till slut är så illa, att enda sättet är att tipsa någon som är beredd att föra debatt i frågan.


Maffian vill efterforska läckan

Om jag nu skulle ha tagit emot sådana tips, vilket jag ju redan tidigare har påpekat att jag inte vill, eller kan, bekräfta så skulle det inte vara särskilt begåvat att lägga fram bevis som skulle kunna röja och skada källan, eller hur? I ett samhälle i så dåligt moraliskt skick, att media väljer att titta bort för att slippa se grova oegentligheter, och polis och åklagare lägger sig som en död höna på polisutredningar som kan hota politiska makthavare, skulle min källa ha mindre chans än en snöboll skulle ha i helvetet om identiteten röjdes.


LKAB:s ställning oklar?

När det sedan gäller frågan om LKAB:s kondition så menar jag att vi inte kan veta hur läget är. Eftersom böckerna inte öppnas och media vägrar att kräva det(!), så kan vi inte veta om uppgivna tillgångar finns eller inte, om det förekommer ej redovisade skulder osv. Vi kan bara ha en uppfattning om hur det ser ut att vara.



Förmöget statsägt gruvbolag vill inte betala - eller?

Om det kan vidare sägas, att det förekommer en märklig dans om vem som ska betala vad, när gruvsamhällen ska flyttas. Ändå är den frågan mycket enkel, åtminstone moraliskt. Antingen är det lönsamt att flytta staden och bryta ut malmen därunder och då ska gruvan betala. Eller så är det inte lönsamt och då ska inte malmen brytas utan staden stå kvar. Åtminstone är det enkelt om gruvbolagets redovisning stämmer med verkligheten.


Ganska välmående - eller inte?

Vad gäller frågan om huruvida LKAB är välmående eller ej så är den inte så lätt att besvara. Det vi ser utifrån är ungefär vad skattemyndigheten ser av momsdeklarationer. Det ser ganska välmående ut, det kommer ännu in pengar. Skattemyndigheten sköter sin kontroll så, att om någon gör en större investering, så att det blir ett inte obetydligt belopp att få tillbaka, måste vederbörande gå igenom purgatorium, eller skärselden, och styrka allt med fakturor. Men den som istället har en miljon i månaden att betala kan lugnt plocka ut 8-900.000 per månad i åratal eftersom summan av deklarationen ändå blir att betala in 100-200.000. Det ser, som Du uttrycker det, ganska välmående ut. Men är det ett bra utfall om någon dränerar verksamheten på betydande belopp i åratal, och kanske ännu gör det, men det inte syns därför att verksamheten är så omfattande och kontroll och insyn är obefintlig? Jag vill mena att det inte räcker.


Samhälle i förfall

Det är mycket som ser konstigt ut och måste ifrågasättas i ett samhälle präglat av statlig bluffbokföring, dysfunktionellt rättsväsende och - i bästa fall och vänligt uttryckt - en svag tredje statsmakt. Samtidigt som finansministern berömmer landets ”tigerekonomi” presterar samhällets alla funktioner allt sämre:

- Polis, åklagare och domstolar har behandlats ovan.

- Vägnätet håller på att förvandla landet till ”Fyra floders land” med anledning av hur våra vägar ser ut när det regnar och de djupa spåren fylls med vatten. Och att det summerar till många onödiga dödsfall är nog ingen extrem gissning. Vägpengarna används till onyttiga sidostängsel som gör att E4:an kan få stängas veckovis för att vägarna inte kan plogas.

- Flygplatserna är stängda, många helt, andra är öppna kortare stunder när större trafikflygplan ska starta eller landa.

- Tågen går inte ordentligt. Det behöver numera inte vara otjänligt väder för att de ska stanna. Människor i tio- och ibland hundratusental kommer inte till jobbet, med stora privat- och samhällsekonomiska förluster till följd.

- Försvaret finns knappt längre.

- Sjukvårdens sammanbrott pågår. Akut sjuka människor dör i Luleåambulanserna, på väg till en vård som inte med säkerhet fungerar längre. Allt färre ska arbeta, för allt sämre lön, under allt svårare förhållanden, för att hålla sjukvården fungerande. Vad säger det oss om sjukvårdens förmåga att nu och i framtiden rekrytera kvalificerade medarbetare?

- Åldringsvården övergår till ”Piteåmodellen” innebärande att kriminellt politikerslödder driver åldringsvården så att åldringarna lämnas ensamma, inlåsta, utan tillsyn på nätterna. Och det är inga brottslingar - bara människor som låtit sig luras att de ”byggde upp landet” fast de i själva verket lät sig sugas ut av hänsynslösa politiker som låtsades företräda dem.

- Bankerna har upphört att fungera så till den milda grad, att det snart inte går att få tag i kontanter i landet. Snart kan bara maffiaverksamhet finansieras. Försöker man beställa pengar kan det ta en vecka (!) - i fredstid. Och försöker man sätta en mindre summa pengar på dessa maffiakontrollerade banker sitter där en snorkig och dumdryg idiot och säger överlägset: - Var har du fått tag i pengarna? Vi har en penningtvättlag i det här landet och det är min uppgift att kontrollera dig. Med andra ord: Maffians underhuggare sitter och tillämpar penningtvättlagen mot en hederlig allmänhet. Få se hur länge det tar innan det här tar en ände med förskräckelse?

- Fartyg ligger infrusna veckovis för att framåt och egennyttiga personer utan straffansvar får använda statens isbrytare som en del av den egna plånboken.

- Televerkets krutuppfinnare åker landet runt och plockar ned väl fungerande telenät för att ersätta dem med dysfunktionella och otillförlitliga trådlösa nät. I grunden drivet av en vilja att åka runt i världen och leka privata storbolagsdiretörer.

- Vattenfall övertaxerar de svenska elnäts- och energikunderna och strör ut pengarna ur ”den svenska kronjuvelen” ute i Europa enligt principen en stor slant åt dig och en liten slant åt mig. Begripligt? Spelar inte så stor roll. Summan av kardemumman är att skattebetalarna genom Vattenfall dräneras på sina pengar.

- Pensionssystemet är under sammanbrott på grund av en orimlig finansieringsmodell. Att regeringen varit inne inte mindre än fyra gånger och plundrat pensionsspararna för att täcka underskott i staten har inte gjort saken bättre.

Så här kan det se ut i ett land som har varit i krig - länge. Men Sverige är inte i krig. Sverige förröds inifrån, av i bästa fall odugligt, men allt för ofta kriminellt, slödder som odugliga journalister bjudit in, och står och håller upp dörren åt. - It doesn’t make sense skulle en engelskspråkig ha sagt. En, av flera, frågor som vi alla bör ställa oss, och som media bör ta sig i kragen och hjälpa till att få svar på, är:

- Vilka pengar är det som inte finns?
 

Övertorneå den 15 september 2011
Mikael Styrman
.