Ökade anslag till Ebberiet

.
Den senaste tiden har media rapporterat om att säkerhetspolisen tilldelas ökade anslag från 2012.

Enligt uppgifter hämtade från säkerhetspolisens hemsida höjs anslaget med 55 miljoner.
Därtill kommer ett engångsbelopp om 30 miljoner extra för 2012.

De ökade anslagen ska, enligt den officiella versionen, användas till att:

- förbättra Säkerhetspolisens förmåga att upptäcka och bedöma hot,

- öka skyddet av vitala funktioner i samhället,

- utveckla Säkerhetspolisens förmåga att reducera hot och sårbarheter.


Jaha, det låter ju bra. Men vad kommer anslaget i verkligheten att användas till?
För att få svar på den frågan kommer man förmodligen ganska långt om man tittar på hur man använt tidigare anslag.

En person som övertagit en bostad som tidigare disponerats av säkerhetspolisen visste roat att berätta att han numera hade skottsäkert glas i fönstren i sin bostad. Och det är väl ganska kul egentligen? För samtidigt som det på något sätt är självklart att det ska vara skottsäkert glas i säkerhetspolisens fönster måste man, som utomstående betraktare, fråga sig vad det ska tjäna till?

Jag menar, hur många attentat mot säkerhetspolisen har vi haft i det här landet? Mot polisen i allmänhet har det förekommit en del. Mest i Södertälje har jag en känsla av. Där pepprade, förmodligen ungdomar, väggen i polishuset efter att ha tittat litet för mycket på amerikanska actionfilmer. Men utan att skada någon, förstås.
Och hur sannolikt är det att någon ska tycka att det är meningsfullt att peppra säkerhetspolisens fönster - utom de själva förstås? Efter att meningslösheten och sysslolösheten lett till allt för långt gående intern mobbing. Det allvarligaste hot som finns mot en svensk statstjänstemans hälsa.

Jag förstår att många som har sina illusioner kvar, eller som vill slå vakt om självbedrägeriet, inte kommer att hålla med mig. Men jag tror att det är ungefär lika meningsfullt att sätta in skottsäkert glas i den svenska säkerhetspolisens fönster som det är att utrusta tillsynsmännen i Kalahariöknen med snöplogar. Det är inte så vanligt att det snöar där, men kan ju aldrig vara säker. Och det är ju viktigt att tillsynsmännen kan komma fram även om det skulle råka snöa i Kalahariöknen. Annars kan ju vad som helst hända den dagen det snöar där.

Nä, det här är alldeles vanliga navelskåderier av undersysselsatta statstjänstemän. Efter hand som de satt pannorna i djupa veck och funderat på vad de egentligen tillför det här samhället brukar de komma fram till att de är väldigt viktiga. Livsviktiga faktiskt.

Det var därför som Hans Holmér, när han väl lyckades dra sig ur, i den där stugan i Dalarna, och tog sig till Stockholm och blev Palmeutredare, ganska snart tyckte att hela världen snurrade runt honom. Det stod inte länge på innan han omgav sig av en hel svärm livvakter. Ja, så viktigt var det, att de till och med överträdde alla arbetstidsregler som fanns.

Och likadant gick det raskt för Ebbe Carlsson, samma andas man i fler än en betydelse. Knappt hade han fått Anna-Greta Lejons rekommendationsbrev så smugglade säkerhetspolisen in olaglig övervakningsutrustning i riket på hans uppdrag. Och själv behövde han ju också livvakt - naturligtvis. Och en av de första uppgifterna i hans mycket viktiga uppdrag var att skaffa ett kontor där många jätteviktiga utredare skulle sitta och föra jätteviktiga diskussioner dagarna i ända. Och det skulle - naturligtvis - förses med skottsäkert glas.

Så om vi av det förflutna över huvud taget kan dra några slutsatser om framtiden så kommer Ebberiets - förlåt säkerhetspolisens - ökade anslag att användas till att skydda dem själva mot folket, svartsjuka män, försmådda kvinnor, lapplisor, journalister eller alla möjliga och omöjliga andra hot som kan uppträda i en svensk säkerhetspolis vardag. Därför blir förmodligen en tung utgiftspost mer skottsäkert glas i säkerhetspolisens lokaler. Eller varför inte tredubbelt skottsäkert glas när det nu kom ett extra anslag också. Det måste ju betyda att de är extra viktiga.

Skönt egentligen, i tider då tigerekonomier övergått i finansiella kriser och man inte längre kan vara säker på någonting, att det finns något som är sig likt.

Övertorneå den 14 september 2011
Mikael Styrman
.