.
Regeringen utser en ny ordförande i LKAB. Det blir SE-Bankens Marcus Wallenberg som ska fungera som den grova organiserade brottslighetens vakthund och politikens skyddsmur mot de grova svindlerierna riktade mot skattebetalarnas LKAB.
Det kommer nog att bli föremål för tolkningar av vad det betyder. Enligt min uppfattning ligger det nära till hands att dra några slutsatser om detta.
Den organiserade brottsligheten
- anser att LKAB-plundringen är av en sådan magnitud och dignitet att man är beredd att gå igenom stora svårigheter för att hindra att den på stället marscherande polisutredningen plötsligt tuffar igång och ägnar sig åt lite riktigt polisarbete och inte bara de traditionella pajaskonsterna,
- litar inte på att den höggradigt insyltade Per-Ola Eriksson ska klara av att hålla tätt och kunna förhindra att sanningen om LKAB-plundringen ska komma ut,
- vill distansera politiken från LKAB-plundringen genom att placera Marcus Wallenberg som en skenbart ”privat och politiken fristående” skyddsmur mellan politiken och bedrägerierna.
En ytterligare slutsats ligger nära till hands att dra, menar jag. I en sådan här viktig och allvarlig fråga är det inte tillräckligt att bara förlita sig på historisk ryggborstning och gemensamt mjölkande av skattebetalarna. Man måste också kunna lita på vakthundens lojalitet om eller när det hettar till i framtiden. Möjligen förmedlar därför denna utnämning ett nedslående besked om SE-Bankens ställning.
Ibland går det komiskt snabbt. Igår var det, på ministernivå, inte aktuellt med någon försäljning av LKAB. Men idag är det, enligt samma minister, plötsligt aktuellt. Dagens nyhet är nämligen att regeringen öppnar för försäljning av aktierna i LKAB. Aktieförsäljningen är förstås ägnad att stänga dörren om dessa grova brott. Med ett statligt helägt LKAB kan det på sikt, om svensk journalistik tillfrisknar, bli svårt att förklara varför LKAB:s böcker inte öppnas för granskning. Med ett delvis privatägt LKAB blir det lättare. Frågan om LKAB ska vara statligt eller privat har i historiskt perspektiv varit politiskt laddad. Det säger förmodligen mycket om magnituden i LKAB-plundringen att regeringen är beredd att ta den striden för att skydda den organiserade brottsligheten.
Det har nog sprungits lite i korridorerna och dragits en hel del i trådarna under resans gång. Den statliga brottsligheten brukar fungera hyggligt när den får planera sina skurkstreck i åratal. Den brukar inte vara lika bra på att ta saker och ting på wolley. Framtiden kommer nog att visa att misstag har begåtts under den här brandkårsutryckningen.
Övertorneå den 2 september 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Oavsett politisk åskådning så kan man ju fråga sig varför staten skall billigt sälja ut sina vinstgivande företag till ett fåtal privata intressenter och lämna skattebetalarna att dra veven för de verksamheter som går med förlust. Nu är ju också en särskilt dålig tid att sälja med tanke på hur världsekonomin påverkar läget. Och särskilt i LKAB:s fall där det väntar en flytt av Kiruna stad för att kunna fortsätta verksamheten. Ska man sälja ut billigt och ändå låta skattebetalarna ta kostnader för stadsflytten eller ska man behålla aktierna och låta LKAB:s vinster nu och i framtiden betala flytten istället? Vem får betalt för att fatta fel beslut?
En vanlig härskarteknik är, att använda sig av ”damage-control”.
När en farlig fråga poppar upp och skadan inte kan göras ogjord,
då ”dödar” man den med en annan mindre farlig fråga.
Man lägger till exempel snabbt in en anonym insändare,
som styr över mobbens uppmärksamhet mot en fråga,
som mobben är indoktrinerad att uppmärksamma sedan tidigare.
Istället för att syssla med den farligare frågan,
den om de grova svindlerierna i LKAB,
ska folket uppehållas med den ofarligare ideologiska frågan
om privat eller statligt ägande i LKAB.
Gentemot vår korrumperade press,
som är van att läsa kodade meddelanden,
utan att låtsas om det, blir budskapet:
Ni kan syssla med det här - det är ofarligt.
Sådär vann fascisterna inbördeskriget i Spanien.
Genom att de lyckades stämpla de regeringstrogna som ”rödingar”
fick de världen att vända dem ryggen
och deras öde var därmed beseglat.
Endast ett fåtal idealister och rödingar försvarade dem därefter
och Francos och Hitlers mördarmaskiner kunde släppa lös sin terror.
Det är illa att vår offentliga förvaltning har så mycket gemensamt
med Hitler och Franco.
Mikael!
Du skriver i bloggen om LKAB-plundringen och jag förstår då att jag har missat nåt i det mediala bruset. Kan du upplysa en okunnig om vad som avses?
Svar till Anonym:
Javisst, se ny blogg med namnet LKAB-plundringen.
Skicka en kommentar