söndag 27 oktober 2013

Jag ska skriva mer

.
(Svar till anonym kommentar till inlägget ”Rapport från en steril betongskog”.)


Ja, det är faktiskt så här det fungerar. Det kanske inte bara är i norra Sverige som detta pågår? Alla jaktlag beter sig inte som busar. Men de som beter sig som sådana får hållas. Åtminstone en del av dem består av Sveaskogsanställda. Det är förmodligen därför de får hålla på.

Jag är inte motståndare mot modernt skogsbruk. Men jag är motståndare mot omodernt storskaligt betongsocialistiskt skogsbruk som dels är oekonomiskt och dels vilar på skogsteknisk inkompetens.

Att de flesta gör en sak på ett visst sätt är ju inte alltid en garanti för att det är ett bra sätt. Överraskande ofta är det tvärt om. Som att köpa Ericson-, Telia- eller Fermentaaktier för att alla andra köper dem...

Orsakerna till att de flesta använder dagens metoder är flera. Bland annat har politiska önskemål ersatt känd kunskap och beprövad erfarenhet och tvång har spelat stor roll, liksom inkompetent ekonomisk analys.

Det finns reservat, men knappast några urskogar.

Jag är ingen reservatskramare. De flesta reservat är tillkomna på felaktig grund och sköts av ideologiskt förblindade stollar som förmodligen ofta ändå tror sig göra rätt. I fråga om många reservat har en felaktig skogsskötsel ersatts av en annan felaktig skogsskötsel. Väldigt många reservat är tillkomna på grund av missunnsamhet gentemot skogsägaren mer än omsorg om naturvärden.

Ofta handlar det om att människor i den offentliga sektorn, som inte har några riktiga arbetsuppgifter, rutar in ett eget revir, ett eget litet furstendöme, genom vilket de får trakassera sina skogsägande medmänniskor.

En byggmästare jag känner sa en gång att ett hus består av tusen misstag.
Om man räknar felen i skogsbruket på samma sätt som polis och åklagare räknar uppklarade brott består vår svenska skog av hundratals miljarder misstag. Till oerhört stora förluster för såväl enskilda skogsägare som nationalhushållet. Och de ansvariga slår sig för bröstet och delar ut papegojmärken till varandra för att dölja skurkstreck och tillkortakommanden.

Mer välförtjänt vore att hänga dem för sina brott, i närmaste exemplar av de många felskötta tallar med grova grenar, som kommer att bli torrkvist, vilket kommer att göra att det som borde ha blivit värdefullt kvalitetsvirke istället bara kommer att duga till massaved.




Jag ska skriva mer om detta snart.

Övertorneå söndagen den 27 oktober 2013
Mikael Styrman
.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag fick ärva en mindre skogsfastighet för 20 år sen. Har begränsade kunskaper om skog och fick rådet att använda mig av en skogsägarförening som skulle sköta skogen proffesionellt. Tyvärr skötte de inte skogen alls så jag har istället försökt lära mig en del om skogsbruk. Som företagare i storstad förundras jag över hur det verkar stå till med ekonomin för många privata skogsägare. Jag ser också en stor skillnad på hur de stora statliga skogsbolagen verkar sköta skogarna mot privata skogsägare. Får en del tidningarna hemskickade både från statliga verk och skogsägarföreningar. Det verkar ju som att en viss miljöhänsyn börjar bli praxis, som kantzoner mot vatten och bäckar mm. Ett stor problem verkar ju vara att miljö kostar pengar, och ingen öppnar plånboken frivilligt.

Undrar hur ett hållbart skogsbruk verkligen borde drivas?



Mikael Styrman sa...

Se mitt svar i nytt blogginlägg med rubriken "Många äro kallade".