Supervalår eller Superfuskår?

.
I år är det valår. Nu ska de politiska skurkarna och deras underhuggare välja om sig själva till platserna vid köttgrytorna. Och väljarna ska än en gång inbillas att de har valt sina representanter. Den maffiatrogna pressen har i år myntat uttrycket ”Supervalår”. Det uttrycket har nog varit i säck innan det kommit i påse och syftar naturligtvis till att hålla kvar godtrogna väljare i deras barnatro i fråga om de svenska valen. Men Superfuskår vore nog ett mer passande epitet.

Vi vet sedan tidigare att det råder skendemokrati i landet. I partierna råder partiledardiktatur. Man blir inte vald till något av betydelse i de svenska partierna utan att ha partiledarens välsignelse. Vad väljarna tycker saknar betydelse. Den svenska demokratin utövas uppifrån.

Valförrättare och rösträknare är de etablerade partiernas funktionärer, som gör upp om rösterna. Ofta enligt rutiner fastställda sedan decennier och utan minsta ansats till granskning från något håll. Tvärtom duckar alla även i efterhand när det mest uppenbara valfusk kommer i dagen. Att säga att ”rättsväsendet” har beröringsskräck i förhållande till politisk brottslighet vore ett kraftigt understatement.

Alla röster manipuleras naturligtvis inte. Men tillräckligt många för att det ska vara ointressant vad väljarna egentligen tycker.

Varför har vi då en sådan ordning? Det kan säkert vem som helst räkna ut, att man har en sådan ordning just för att kunna manipulera valresultatet. Om man inte var intresserad av att manipulera skulle man naturligtvis valt en metod som åtminstone hade siktet inställt på att mygel ska kunna förhindras.

Det finns sådana system. Inom exempelvis anglosaxiska länder har man jurysystem och juryplikt. Alla kan bli utsedda till att sitta i jury och blir inför ett sådant uppdrag granskade och ifrågasatta. Så kunde vi också utse våra valförrättare. Då skulle våra sedan urminnes tider uppbyggda maffiasystem brytas sönder och demokratin få en chans. Väljarnas röster skulle kunna göra skillnad.

Om den politiska makten hade velat att det skulle gå hederligt till hade vi haft det så. Och då hade vi också haft personval, som i Finland. Där avsätter väljarna i varje val cirka en tredjedel av de förtroendevalda. Vilken ångest skulle inte personval utlösa hos svenska partigängare, som aldrig gjort något efter eget huvud, utan bara fullgjort order från ”Capo di tutti capi”.

Södertälje fredagen den 13 juni 2014
Mikael Styrman
.