.
Igår eftermiddag störtade ett flygplan två km söder om flygfältet i Umeå, med nio omkomna fallskärmshoppare som följd. Enligt uppgifter i media var planet en Gipps Aero GA8 Airvan som användes av Umeå Fallskärmshopparklubb. De omkomna var medlemmar i klubben. Det kallas för en flygolycka och det är det naturligtvis, men det kan även kallas för en fallskärmsolycka om mina antaganden nedan visar sig stämma någotsånär med verkligheten.
Planet i fråga är för litet för att behöva ha någon ”svart låda” så man är hänvisade till vrakspillror, radiotrafik och ögonvittnes iakttagelser för att klara ut vad som kan ha hänt. Händelsen är både tragisk och spektakulär och sätter naturligtvis fart på spekulationerna om orsakerna till olyckan. Det verkar finnas ett antal omständigheter som kanske inte ger klarhet, men som kanske åtminstone ger vägledning när man försöker förstå vad som hänt.
Planet hade flugit ca 40 minuter innan det befann sig på 4.000 m höjd och meddelade att det skulle fälla sin last av hoppare. Det förefaller vara en ganska lång tid i sammanhanget. Något har sannolikt utspelat sig tidigare under flygningen vilket förlängt tiden till fällning. Det kan vara moln eller misslyckade anflygningar som gjort att man inte kommit in rätt för att hoppa. Men det finns ännu inget som indikerar att det haft någon betydande inverkan på det fortsatta händelseförloppet.
Strax efter att piloten meddelar att man är klara för att hoppa går planet under spinn rakt ned i backen utan att någon fallskärmshoppare lyckas ta sig ut. När ett flygplan vanligen använt i samband med fallskärmshoppning ska släppa åtta fallskärmshoppare och det resulterar i en omedelbar störtning är inte nödvändigtvis ”groundning” av flygplansmodellen det första man kommer att tänka på.
Det finns vittnesiakttagelser som gör gällande att vittnen uppmärksammat vad som höll på att hända för att motorn rusade. Vidare finns filmer, visserligen med måttlig bildkvalitet, som tycks visa att planet är i spinn, går nästan rakt nedåt och saknar sin stabilisator, eller en vinge. Det finns vittnesuppgifter som talar för att planet haft båda vingarna kvar ända till slutet. Det finns även vittnesuppgifter som talar för att stabilisatorn skiljts från planet på hög höjd och singlat nedåt för att landa betydligt senare och på annan plats än planet.
Fallskärmshoppare har ofta actionkameror, typ Hero GoPro och liknande, vilka filmar både hopp och förberedelser. Det är inte helt osannolikt att åtminstone någon hoppare haft en aktiverad kamera och därmed kan ha dokumenterat hela förloppet. Vraket har enligt uppgift inte fattat eld vilket ökar sannolikheten för att eventuella kamerors minneskort klarat sig.
Det finns också vittnesuppgifter som gör gällande att en avig fallskärm släpat efter planet. Mycket talar för att just detta kan vara en avgörande pusselbit. Denna uppgift, i kombination med den pågående verksamheten - åtta fallskärmshoppares förestående uthopp - och det, såvitt kan bedömas, tidsmässiga sambandet mellan att hoppningen skulle inledas och att kraschen inträffade, pekar på en trolig olycksorsak.
Mycket tyder, menar jag, på att den första hopparens fallskärm har smitit, att den rivits ut och fastnat i och slitit loss stabilisatorn. Hittills har inte framkommit några uppgifter om att någon av hopparna befunnit sig utanför planet. Åtminstone så här långt tyder mycket på att fallskärmen dragits ut men hopparen befunnit sig inne i planet.
Det går åtminstone inte med nu känd information att med säkerhet fastställa vad som då hänt. Men utifrån allmän flygerfarenhet är det inte osannolikt att fallskärmen kommit att fungera just som en bromsfallskärm vilken bromsat planet så mycket och så snabbt att propellern överstegrats varigenom motorn rusat. Det är också möjligt att det vittnen upplevt som att motorn rusar är en följd av att piloten försökt öka gaspådraget. Redan fallskärmens bromsande verkan var troligen tillräcklig för att planet förlorade sin flygförmåga. Men övriga redan kända pusselbitar talar starkt för att den stora störningen i planets attityd som den hastigt utvecklade fallskärmen åstadkom även fick fallskärmen att fastna i stabilisatorn, varvid fartvinden slet loss stabilisatorn resulterande i att planet gick mer eller mindre rakt nedåt.
Enligt vittnesuppgifter har planet fortsatt nedåt med fullt motorpådrag samtidigt som motorn rusat. Det är en något anmärkningsvärd men samtidigt helt logisk konsekvens av omständigheterna. Även om motorn rusar kan situationen vara så påfrestande att det inte är säkert att piloten uppfattar det. Ganska säkert är också piloten i huvudsak ovetande om vad som egentligen inträffat och hur och varför planets flygförmåga påverkas. Inför hoppning med fallskärm, som en förberedelse inför att önskad höjd och position uppnås, kopplar hopparna lös sig. Själva uthoppet sker ofta under en mycket kort tidsperiod. Om en fallskärm oavsiktligt slits ut och börjar utvecklas i fartvinden kommer planet med största sannolikhet att bromsas häftigt och alla hopparna att kastas framåt och samlas i en klump framme hos piloten, vilket omöjliggör för piloten att minska gaspådraget vare sig han kan, vill eller ej.
Det finns också delvis alternativa scenarion som exempelvis att en fallskärm som utvecklas och är fast i planet och på det nyss beskrivna sättet får hopparna att kastas framåt, varigenom de bromsas upp av rodren och piloten, resulterande i ett onormalt styrutslag som i sin tur medverkar till att stabilisatorn slits loss.
Plan som används för fallskärmshoppning brukar strippas på sin inredning för att både öka den möjliga nyttolasten och ge hopparna utrymme att flytta på sig i uthoppningsögonblicket. Den fortsatta utredningen kommer förmodligen att ge en del svar. Somliga uppgifter är säkert redan kända, exempelvis frågan om planet hade dubbelkommando installerat? Jag vet inte om det är brukligt i plan som används för fallskärmshoppning? Men om det finns dubbelkommando installerat ger det sig självt vad som händer med styrutslaget om en fallskärm oönskat utvecklas, planet bromsas, och åtta hoppare kommer farande. Även om det inte finns dubbelkommando innebär åtta hoppare som kommer farande sannolikt en sådan påfrestning att piloten förlorar förmågan att kontrollera roderutslagen. Om dubbelkommandot sitter kvar är det en klen tröst om även andrepilotens stol är kvar eftersom den knappast klarar att hålla emot om åtta hoppare kommer farande med kraft.
Så till frågan varför åtta hoppare med fallskärm, förberedda på att hoppa fallskärm, samtliga omkommer utan att lyckas ta sig ut från planet? Som nämnts ovan, om mitt antagande om en oönskat utvecklad fallskärm visar sig riktigt, kommer hopparna att kastas framåt med kraft och samlas i en klump i främre änden av kabinen. Planets tyngdpunktsläge kommer att förskjutas kraftigt och med största sannolikhet att hamna inom otillåtet läge. Av naturliga skäl är det oklart vad det åstadkommer men säkert är att det inte gör det lättare att ta planet ur spin om man mot förmodan ännu har stabilisatorn kvar. Flygplanet utsätts troligen för så stora krafter och attitydförändringar att det blir mycket svårt att åstadkomma någonting över huvud taket. Ett flertal av hopparna är sannolikt underst i högen och oförmögna att göra något alls. Kanske utgör den hoppare vars fallskärm smitit och linorna från den också en försvårande omständighet?
Om flygplanet hade fortsatt att flyga rakt under någotsånär ordnade förhållanden skulle man kunna tänka sig att de övriga hopparna sysselsatt sig med att rädda hopparen i fråga, men mer sannolikt är att förhållandena i planet varit sådana att det varit svårt att uträtta någonting konstruktivt över huvud taget.
Falun måndagen den 15 juli 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar