.
Så brukar sosseriet slå sig för bröstet och skrytsamt berätta. Alla följer Sverige - imponeras - och följer Sveriges exempel.
Redan det utgör naturligtvis utslag av sosseriets storhetsvansinne i långt framskridet stadium. Visst kunde andra länder imponeras och drömma om att kunna nå Sveriges nivå. Men det berodde ju inte på att Sverige i allmänhet och svenska regeringen i synnerhet var bättre än andra. Det berodde ju istället på att svenska regeringen skodde sig på att försörja Hitlers dödsmaskin med råvaror och tillhandahöll transportleder till ockupationen av våras grannar mm. Den största anledningen till det svenska välståndet efter Andra Världskriget var att en krigstrött värld inte orkade ta itu med de svenska intressen som hjälpte till att hålla Hitlers mördarmaskineri igång.
De skillnader i levnadsstandard, som blev följden av att Sverige fick sko sig på kriget och själv slapp drabbas av det, har för länge sedan utraderats. Ännu för något decennium sedan tävlade Sverige mot Schweiz - och USA, tror jag det var - om tätplatsen i den globala välståndsligan. Jag såg just en uppgift om att vi år 2022 hade halkat ned till 12:e plats. Redan nu lär vi ha halkat ned 3-4 platser till. Det går fort i nedförsbacke.
Men ännu lär resten av världen av Sverige. Det har vi kvar. Det är bara det problemet att numera lär de sig av den svenska utvecklingen hur de inte ska göra under några som helst omständigheter. I Sverige mördas det folk nästan varje dag nu. Vi brukade förfasas när det hände i Sydamerika. Nu är det här och det har inte tagit sig hit utan inhemsk hjälp. Det bör vi lägga på minnet. Det lär komma en dag då det blir på modet att säga i Sverige som man alltid säger i USA:
- Who’s responsible?
Sverige befinner sig nu möjligen i ett förstadium till inbördeskrig. Det kan vara en av anledningarna till att den svenska regeringen har lagt sig som flickorna i Paris för USA i NATO-förhandlingarna och förmodligen även i bilaterala förhandlingar - även om ingen står i kö för att tala om exakt vad det innebär för oss. Det betyder förmodligen att regeringen - och då förmodligen också professionella bedömare med insikt - gör bedömningen att Sverige har små utsikter att självt kunna klara upp de påfrestningar, som den omfattande importen, som sosseriet och MP-anarkisterna drev igenom med hjälp av Fredrik Reinfeldt, kommer att resultera i.
Det officiella Sveriges - om än inte uttalade - farhåga är sannolikt att Sverige inte kommer att kunna reda ut problemen utan att landet slits sönder av klanstrider, företrädesvis muslimska militanta sekter och andra gangsterligor, utan att vi får hjälp utifrån. Med andra ord sagt är de uppseendeväckande långt gående befogenheter som regeringen har skrivit ut åt USA, och som man förmodligen inte vågar visa oss hela vidden av, inte så mycket föranledda av rädsla för Putin. Det har sannolikt mer att göra med rädsla för väpnad muslimsk infiltration och ett möjligt framtida svenskt inbördes- och/eller religionskrig. Även om befogenheterna - med synnerligen osäkra följder för Sverige - skulle kunna nyttjas även mot Putin, eller nästa galning som ska komma att styra Ryssland, är det förmodligen i ännu högre grad föranlett av rädsla för vad de sosse- och MP-importerade nysvenskarna kommer att ställa till med. Med andra ord uttryckt: militanta muslimska anarkister föranleder de mycket långt gående avtalen med USA. Men vi ska inte förvänta oss att någon officiell representant står i kö för att tala om det för oss.
Svenska statens track-record så här långt talar sitt tydliga språk. En nation som är så försjunken i oduglighet att den inte - trots formellt våldsmonopol - kan hantera lite ännu förhållandevis dåligt organiserade ligister i nedre tonåren, kan inte ha några goda utsikter om hotet kommer inifrån och består av fanatiker med mångtusenåriga traditioner av väpnad kamp och dokumenterad oförmåga att leva i fred med någon över huvud taget. Dessutom försedda med nära nog obegränsad försörjning med fanatiska stridande och med vapen från fanatiker som badar i olja, alltsammans underlättat av nära nog obefintliga gränskontroller.
Vi ska inte förvänta oss att någon officiell representant säger hur det förhåller sig. Den dagen det sker är det slut på arbetsron. Jan Guillou må ju vara. Han har ju satt en ära i att vara motvalls och just i muslimfrågan är det extra tydligt och olyckligt, men han sparkar väl snart tomt, så det löser det problemet, Värre då med alla andra anarkister och terrorromantiker - inte minst i media - som inte skulle ge regeringen en lugn stund ifall den tog bladet från munnen. Åtminstone gäller det tills vänsteragitatörernas egna anhöriga drabbas av följderna av den omdömeslösa muslimimporten till Sverige.
Resten av Europa följer som tidigare på distans Sveriges väg, men nu mot inbördeskrig, och det sker nu med skräckblandad häpnad eller ibland förtjusning. Man ser vad som händer i Sverige och försöker stänga gränserna mot söder och öster för att sätta stopp för migrationen innan resten av Europa drar på sig den svenska sjukan. De svenska sosse- och MP-stollarna verkar fortfarande tro att resten av Europa följer vad som händer i Sverige på grund av beundran av den svenska vägen. Men det handlar naturligtvis om rädsla för att det ska gå likadant i resten av Europa som det nu går i Sverige.
En betydande konsekvens av svenska regeringars migrationspolitik kan förmodligen visa sig vara att den fria rörlighetens dagar är räknade i Europa. Den är helt enkelt inte förenlig med effektiv och storskalig terrorbekämpning. Det kommer inte bara att innebära begränsning av människors fria rörlighet. En följd av detta blir att den hittillsvarande utvecklingen vänder och att även varors fria rörlighet minskar och kanske inte bara på grund av terrorhot. Klimatfrågan kommer sannolikt att förstärka utvecklingen genom att varutransporter över kortare avstånd åter tas till heder på de långa transporternas bekostnad. Sverige kommer sin ringa folkmängd till trots att visa sig utöva ett stort och beklagligt inflytande över den fria rörligheten. I rättvisans namn ska sägas att inte bara Sverige kommer att utöva en sådan negativ inverkan på övriga Europa. Storbritannien kommer att dra sitt strå till eländets stack på grund av sitt vidsträckta koloniala förflutna. I Frankrike kommer en liknande utveckling att ske och i dagsläget ligger nog Frankrike före i utvecklingen på grund av sitt stora koloniala förflutna i Nordafrika och Mellanöstern. Frankrike har möjligen redan i praktiken förlorat kontrollen över invandringen från Afrika och kan förväntas vara en inkörsport till resten av Europa. En utveckling som innebär att den fria rörlighetens begränsning kommer att äga rum i Frankrike först ter sig ganska sannolik, vare sig det sker på grund franska strävanden att komma till rätta med problemen, eller det sker på grund av att övriga Europa försöker isolera problemen till Frankrike.
En omständighet till finns att beakta. I både Frankrike och Storbritannien finns vana att hantera befolkningen - hårdhänt om det behövs. Det finns även väldokumenterade erfarenheter av vad som händer när det misslyckas. I Sverige har det mestadels statsbärande partiet gjort det till sin hederssak att göra det till ett nationellt trauma att militären 1931 sköt fem personer i samband med en demonstation och omfattande strejker. Vad har en nation för förutsättningar att hantera omstörtande verksamhet eller inbördeskrig om det alltjämt odlas som ett trauma att militären sköt fem arbetare i samband med omfattande demonstrationer för 100 år sedan?
Det ligger väl nära till hands att den frågan spelat en viss roll vid regeringens förhandlingar med USA?
Falun söndagen den 19 maj 2024
Mikael Styrman
.
