.
Att sossarna på SVT skulle förvandla Eurovisionsschlagerfestivalen till en antisemitisk manifestation i år, var ju ganska uppenbart redan i det ögonblick man fick veta att tävlingen skulle förläggas till Sveriges muslimska huvudstad Malmö, där antisemitismen härskat länge med sosseriets goda minne.
När sedan ”Ship to Gaza” angjorde hamn i Malmö var det väl inte direkt förvånande, utan mer ett kvitto på hur ingående aktionen planerats.
Det kan ju inte ha varit någon hemlighet för människor engagerade i politik, TV och radio vad som pågick? Varför fick det ske i tysthet - utan debatt? Är sosseriets, och andra rödingars, grepp om svenska media så starkt att det inte finns något utrymme för alternativa åsikter? Eller stod de som var av annan uppfattning bara vid sidan av och tittade på, måhända i tron att rödingarna och antisemiterna skulle göra bort sig? Eller var det feghet som födde passiviteten?
Få torde väl idag vara så enögda Israel-vänner att man tycker att det Benjamin Netanyahu tillsammans med andra israeliska extremister åstadkommer i Gaza är bra, eller gagnar humanitära värden och en framgångsrik fredsprocess. De flesta inser nog att Netanyahu skadar Israel mycket påtagligt för att rädda sitt eget skinn. Det största hindret mot fred i Israel och Palestina är nog Netanyahus vandel och hans förflutna. Decenniers upparbetad israelisk good-will har rivits ned på lite mer än ett halvår. Självklart måste Israel kunna svara på ett adekvat sätt på svinaktigheterna som Hamas och andra ägnade sig åt den 7 oktober 2023. Men det är inte att svara på ett adekvat sätt att bete sig ännu svinaktigare.
Problematiken i Mellanöstern, med mångtusenåriga krig och konflikter går sannolikt inte att lösa lika lätt som ett skolgårdsbråk. Ändå präglas fredsinitiativ som tas från annat håll än Mellanöstern återkommande om en sådan aningslös och naiv syn på motsättningarna. Där har krigats i tusentals år. Där kommer sannolikt att krigas ytterligare tusentals år. Men man bör kunna hålla tillbaka de värsta svinaktigheterna och ansvaret för att göra det vilar särskilt tungt på den som har ett stort övertag.
Det är ett evigt gullande med knarklangande araber och gruppvåldtäktsmän mm - inte bara i Malmö. Rättsskipningen har sedan länge fått vika och ge plats för ouppklarade grova brott och utdömande av låtsasstraff i de fall brotten trots allt klaras upp.
Var det verkligen nödvändigt av det muslimkramande sosseriet att även smutsa ned Eurovisionsschlagerfestivalen med Mellanösterns mångtusenåriga krig? Kunde man inte fortsätta med sitt krig på sin egen kant som tidigare: Spotta på judar, klottra på väggar mm som sosseriets skyddslingar ostraffat får göra i Malmö? Måste man verkligen släpa det partitrogna bidragsparasiterande slöddret till festivalen också?
Inte nog med att samhällets muslimkramande maktapparat i Skåne låter muslimernas antisemitism blomstra så att allt färre judar vågar bo kvar i Malmö. Nu har man - i mina ögon helt onödigt - skadat schlagerfestivalen också - kanske till och med irreparabelt. Framtiden kommer att visa hur det är med den saken. Judiska deltagare tvingades krypa undan och gömma sig för de högljudda och platstagande delar av invandrarna som svårligen kan beskrivas som annat än fräckt och parasiterande slödder som fick bestämma agendan. Polis och rättsväsendes insatser mot slöddret och till skydd för normala människor i Malmö uppvisar tyvärr mycket stora likheter med rättsväsendets successiva förfall under 1930-talets Tyskland.
När man granskar röstetalen från schlagerfestivalens omröstning framstår det som ganska uppenbart att israeliska Eden Golans bidrag och team kan ha vunnit tävlingen men myglats bort genom manipulation av röstningsprocessen. Om manipulationen skedde genom påtryckningar, skrämsel, riktad mot kulturelitens röstningsprocess eller genom rena diktat låter sig inte med säkerhet bedömas. Men skillnaden mellan allmänhetens röster och kulturelitens röster talar sitt tydliga språk. Det mesta talar för att jurygrupperna utsatts för ängslig påverkan - av naturliga skäl under stark tidspress. Då blir det inte så lätt att finjustera verkan av påtryckningarna. Därför blev skillnaden mellan allmänhetens röstning och kulturelitens mer hanterliga jurygruppers röstning som skillnaden mellan svart och vitt.
Det går att förstå ängslan hos EBU och andra när sosseriet och andra rödingar piskat ut sina palestinier till festivalområdet. Polisen var sannolikt halvt skräckslagen. Sverige var tömt på tillgängliga poliser för att i möjligaste mån kunna hantera arabkravaller i Malmö, med hjälp av norsk och dansk polis, men utan vattenkanoner. Dessutom bannad att hålla igen för att inte reta de arabiska potentiella nationalsocialdemokratiska väljarna. Oron för vad araberna och andra anarkister skulle ställa till med i Malmö i händelse av en Israelisk seger var så tät att den gick att ta på. Längtan var säkert inte heller stor efter att under rådande förhållanden i Israel och Palestina tvingas hålla nästa års tävling i Israel.
Men vad som är bekvämt respektive obekvämt är en sak. Det bör inte rimligen blandas ihop med vad som är hederligt respektive ohederligt. Ändå tycks det vara precis det som skett. Stora mängder människor, artister - och företag - har investerat sammantaget enorma summor för att kunna ta sig till Malmö och där delta i en förväntat hederligt avhållen tävling som de trott att har potentialen att bli för dem vad deltagandet i Brighton blev för ABBA. Allmänheten runt om i världen har betalat för att avgöra tävlingen genom att rösta på sin favorit, men finner nu att man har lurats att betala för att kunna rösta - utan att egentligen kunna påverka resultatet i tävlingen. Pengarna har istället gått till svindlares verksamhet under falska förespeglingar. Ett till omfattningen svårslaget rekord i grovt svindleri.
Men det ska förmodligen komma att bli ännu värre. Istället för att adekvat och handlingskraftigt göra husrannsakningar, frihetsberövanden och bevissäkringar, som polis och åklagare i andra, mindre dysfunktionella länder, skulle göra kommer med största sannolikhet den korrupta svenska motsvarigheten att fegt och undfallande krypa undan och istället hjälpa till med mörkläggningen. Det är det som kommer att visa sig utgöra den största och irreparabla skadan mot Eurovisionsschlagerfestivalen.
Sverige och Malmö är på väg att skriva in sig i historieböckerna som platsen där det kanske största svindleriet genom alla tider mot Europas TV-tittare och radiolyssnare har ägt rum.
Det är, menar jag, uppenbart att juryerna varit utsatta för påtryckningar att missgynna Israel. I en sådan omröstning som den som ägde rum igår är det svårt att finjustera de avgivna rösterna, så att utfallet ser trovärdigt ut. Jag tror att påverkan skett muntligt och informellt till juryerna och har manat dem att ”visa ansvar och återhållsamhet” vid utdelning av poäng till Israel. Att det blir så här svart och vitt beror naturligtvis på svårigheten att finkalibrera de avgivna rösterna i en situation där man kanske inte vet det sammantagna utfallet. Följden blir att alla håller igen och Israel tilldelas endast ett litet antal röster av ett mindre antal röstande.
Falun söndagen den 12 maj 2024
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar