.
Förr om åren var jag en trogen och hängiven tittare och lyssnare som verkligen såg fram emot Eurovisionsschlagerfestivalen. Jag tror att det upphörde när SVT började göra billig skräp-TV genom att låta allt från mediokra till ibland rent usla låtar och artister tävla hela året om vem som skulle representera Sverige. Det blev snabbt för mycket skräp för att jag skulle orka hålla på och titta på det. Ungefär parallellt med detta avtog också tittandet på den internationella finalen. Det senare vet jag egentligen inte varför? Kanske är fenomenen besläktade, så att överflödet av dåligt svenskt material smittade även den internationella finalen?
Men i år plötsligt fick jag en puff och ville titta. Anledningen var förstås det nysvenska klientelet som tagit sig hit och det bara undantagsvis i syfte att arbeta för sin försörjning. I alla fall verkar många av dem vara gangsters av olika sorter. Det var uppenbart att det fördes kampanj för att de skulle förstöra schlagerfestivalen och det störde mig någonting enormt.
Jag har redan tidigare retat mig på att det här klientelet har tagit med sitt mångtusenåriga krig hit och håller på och förföljer judar i Malmö och stör oss andra, som om det här är deras hus. Araberna, palestinierna är här som våra gäster och de ska inte ta sig rätten att förfölja i Malmö boende judar som har minst lika god rätt som araberna att vara här. Egentligen mer rätt, eftersom de anlänt mycket tidigare - ofta flera generationer tidigare. Dessutom är judarna flitiga och som regel också klyftiga. De arbetar för sin försörjning vilket man ganska sällan kan anklaga de andra för.
I alla fall har jag med stigande irritation åsett att artisterna och låtarna blir allt sämre i Sverige och att man försöker dölja det med en enorm massa omotiverade ljuseffekter och ett måttlöst blixtrande som inte på något sätt gör slutprodukten bättre. Troligen beror det senare på att många känner sig kallade att göra ljusshower, men få äro utvalda att kunna göra något som är bra. Jag skulle nog säga att i det här sammanhanget gäller ”less is more”. Men de flesta av de som håller på med sådant här tycks tro att ju mer effekter de lyckas trycka in i ett nummer desto bättre är det. Fast den verkliga effekten är ju att de oftast bara förstör. Det skulle banne mig vara bättre helt utan de dåliga och nästan alltid överdrivna ljuseffekterna.
Jag vet inte om jag har rätt, men jag tror att det där kommer från USA och från massproduktionen av billiga skräpfilmer. Där trycker man - på ren svenska - in ett helvetes jävla sprängande och blixtrande för att dölja att filmens manus och dialog är usel och skådespelarprestationerna likaså. Genom att dränka dem i omotiverade effekter tror man sig åtminstone lura de mest efterblivna tittarna.
Från skräpfilmsproduktionen har det sedan smittat scenkonsten. Drivna försäljare lurar okunniga byggherrar och konsulter att köpa in en massa tingel-tangel som inte gör någon nytta. Förmodligen sker det med argument som att det där efterfrågar alla numera. Hur ska då en okunnig konsult kunna värja sig utan att röja sin egen inkompetens? Det är klart att han bockar för både det ena och det andra. Det är ju ändå inte han som betalar. Ofta kan han till och med ta mer betalt för sitt arbete ju mer av uppdragsgivarens pengar som han sätter sprätt på.
Sedan skickas skadan vidare. Mediokra eller rent odugliga mästare känner sig tvingade att använda all den där smörjan i överflöd för att de tror att de förväntas göra det. Säkert är det likadant med måttligt begåvade artister som har fått lära sig att det ska blixtra och leva som om gudarna har blivit tokiga. De tror med rätt eller orätt att det då undgår publiken att artisten inte räcker till.
Nog vore det väl ändå för skönt om man kunde kasta alla de där odugliga arrangemangen så att vi slapp eländet och kunde återgå till att njuta av sång, text och musik, framfört av duktiga artister, som det var innan dilletanterna förstörde scenkonsten.
Falun söndagen den 12 maj 2024
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar