Apropå Skräpbankskrisen.

.

Aktiekurserna.

Skräpbankskrisen är en kombination av orealistiska framtidsbedömningar och i en del fall ekonomisk brottslighet. Det som händer på börserna just nu är inte mycket att göra åt. Efter en mycket lång och hög högkonjunktur har förväntningarna och värderingen av börserna tappat verklighetsförankringen och skenat iväg. Vi övergår nu från hög högkonjunktur till lågkonjunktur, kanske depression. Det är självklart att avkastningen från företagen, och därmed även aktiernas värde, sjunker kraftigt då. Många företag kommer dessutom att gå i konkurs, den delen av kapitalet förlorar helt sitt värde. Marknaden justerar därför just nu ned värderingen av börserna till en framtid med djup lågkonjunktur istället för hög högkonjunktur.

Det vore både klokare och renhårigare av banker, investeringsrådgivare och andra, att tala öppet och ärligt om detta, istället för att försöka lura människor att det är ”business as usual” och försöka förmå dem att göra affärer, medvetna om att de som följer råden kommer att förlora sina pengar.

Historien lär oss, att en sådan övergång som pågår nu, kan innebära mycket stora kursförändringar, inte blott att kurskurvan blir lite taggig. Enligt en börskommentar i affärsvärlden, ”Nya krispaket räddar börsen”, som jag läste nyligt, föll Wall Street 1930 först 50% och sedan 80% ytterligare. Med sådana historiska erfarenheter att referera till, kan det inte kännas riktigt bra att i dagens läge rekommendera köp.


Företag drivs av amatörer

Vi brukar säga att alla företag drivs av amatörer. Ju större företag, desto fler amatörer. Det gäller naturligtvis i ännu högre grad när politiker ska hantera snabba och oväntade händelseförlopp, som nu till exempel när Skräpbankskrisen orsakar oväntade situationer. De är dessutom omgivna av handfallna ekonomer, varav de flesta inte har en aning om vad det är som händer. Då ligger det nära till hands för en politiker, att visa att han kan hantera en situation, som egentligen inte går att hantera. Med politikerlogik blir det:

”Something must be done. This is something. Therefore we must do it.”

Det var väl ungefär vad Europas ledare demonstrerade i veckan, när man lovade att kasta goda pengar efter dåliga, för att rädda Skräpbankerna.

Bättre är sannolikt att låta bankerna som misskött sig gå åt pepparn och sedan rädda vad som räddas går av spararnas pengar och av betalningssystemet. Ska skattebetalarna rädda bankerna blir Skräpbankskrisen sannolikt både längre och djupare. Vissa av dessa banker och försäkringsbolag är att betrakta som bottenlösa brunnar och det är fullständigt poänglöst att rädda dem.

Ta gärna del av vad Marc Faber sa på CNN apropå detta, genom att klicka på länken:

http://edition.cnn.com/video/?/video/business/2008/10/14/intv.economy.crisis.faber.cnn

Den ovan nämnda börskommentaren på affarsvarlden.se innehöll även en utomordentligt informativ tabell, som visar USA:s skuldsättning från 1929 och framåt, i förhållande till BNP. Det gäller nu att våra Europeiska politiker kan stå emot frestelsen att vidta illa övertänkta panikåtgärder. De riskerar annars att försätta Europa i samma ogynnsamma läge som USA.

Högkonjunkturen är slut. Den går inte att köpa tillbaka genom att lura människor som ännu inte ruinerat sig att göra det nu. Nu gäller istället, att våra politiker planerar för hur vi ska klara lågkonjunkturen, så att den inte blir djupare än nödvändigt och 20-årig som i Japan. Det är knappast förenligt med att rädda bankslöddret och den organiserade ekonomiska brottsligheten med hjälp av skattebetalarnas pengar.

.