Caesars hustru får inte misstänkas

.

Tvärtemot vad de flesta svenskar torde tro, har inte Högsta Domstolen någon skyldighet att rätta felaktiga domar i underinstanserna. Det är upp till HD:s godtycke om ett ärende ska tas upp eller inte. Denna prövning går till så, att det är upp till en enskild ledamots bedömning, efter föredragning av en beredare, att ta ställning till om ett ärende ska tas upp eller inte.


Skydda HD:s ledamöter

Det ger sig självt att det medför att HD:s ledamöter exponeras för mutförsök. Såväl rena pengamutor som andra favörer kan förekomma, för egen del och för släkt och vänner: förtur och villkor för bostad, arbete osv.

Det är naturligtvis orättvist mot våra högsta domare, att tvinga dem att arbeta i en miljö där stora värden står på spel för berörda parter och frågan om ett ärende ska tas upp i HD eller ej, vilar i händerna på en föredragare och ett justitieråd. Vid ett ärendes avgörande är sedan fler inblandade. Det är svårare att lyckas muta flera, än att muta en. Om HD hade skyldighet att ta upp alla ärenden, skulle vi skydda våra högsta domare mot frestelser. Inte heller alla domare kan förväntas vara hederliga och ha hög moral, eller ens besitta civilkurage. Rådande förhållanden visar ju tvärtom, att avsaknad av civilkurage kan vara en biljett till ett justitierådsämbete. Till och med kan dokumenterad ryggradslöshet, vida känd och erkänd i juristkretsar, vara det.

Vad hjälper det oss svenskar, att Johan Munck är högst upp på den juridiska dynghögen, när det är Johan Munck som är högst upp, och när det är en dynghög och inte ett fungerande rättsväsende han är högst upp på?


Även höga domare är människor

Även höga domare kantstöts av livet. Det måste vara en mänsklig rättighet även för våra högsta domare att få supa ned sig, att skilja sig, att klanta sig i affärer med mera, utan att bli lovligt byte för bestickning.


Ställ högre krav i Sverige än i Afrika

I ett Sydamerikanskt eller Afrikanskt land med låga skatter, där systemet är uppbyggt på att ämbetets innehavare förväntas avlöna sig själv, därför att staten inte har råd, kan man inte förvänta sig ett fungerande rättsväsende. I Sverige däremot, som har världens i särklass högsta direkta och indirekta skatter, bör man ha rätt att såväl förvänta sig överklagningsmöjlighet och skyldighet för domstolarna att pröva mål utan föregående ansökan om prövningstillstånd, som skyldighet för överrätt att rätta uppenbart felaktig dom.

Fördelarna med det Afrikanska systemet är att alla vet att det alltid är korrumperat.


Skydda domstolarna från politikens inflytande

Rättssystemet bör även fungera i så måtto, att domstolsväsendet bör vara befriat från direkt inflytande från politiken, så att prövning i mål mellan en enskild samhällsmedborgare och det allmänna, till exempel i form av offentligt anställd tjänsteman eller politiker alternativt kommun, landsting eller stat, inte som nu bör vara på förhand avgjorda, till den enskilda medborgarens nackdel.


Korruption fortplantar sig och expanderar nedåt

Det är känt att moral och hederlighet måste vara hög i toppen av pyramiden. Varje tendens till bristande moral, vacklande civilkurage, illojalitet och ren ohederlighet fortplantas i, och förvärras nedåt i organisationen som ringarna på vattnet, eller om man så vill som stötvågorna från en jordbävning. Bristande moral i toppen av en stor organisation, ger ren slödderverksamhet i basen av pyramiden, eller i organisationens periferi, efter en tid.


Missriktad lojalitet tolereras

Vi har en ordning i vårt samhälle, som innebär att landets regering, av dess tjänstemän, kan undanhållas kännedom om Tsunamibanden, utan att det slutar med att de berörda tjänstemännen får skaka galler. Det skickar inte precis vidare någon uppfordrande signal inom förvaltningen.

Jag, och många med mig, har varit kritiska mot att alliansregeringen i stor utsträckning upprepar tidigare borgerliga regeringars misstag, att inte i tillräcklig utsträckning byta ut nyckelfunktionärer i staten, som tillsatts, inte på grund av kompetens, utan på grund av dokumenterad lojalitet mot nationalsozialdemokratin. Visst, det har skett i några fall, men inte alls i tillräcklig omfattning för att i tillräcklig mån ändra politiken.


Problemet kvarstår trots skräpbankskrisen

Det här var, åtminstone fram till skräpbankskrisen, en av de viktigaste saker alliansregeringen haft att ta itu med. Efter att skräpbankskrisen briserat får naturligtvis den politiska agendan ritas om. Korruptionen och rättsrötan finns förstås ändå kvar i statsförvaltningen och måste tas itu med. Det är naturligtvis inte lika roligt som att åka omkring och klippa röda band, men det är en långt viktigare fråga och även en mycket svårare uppgift. Det är alltid svårare när det närmar sig politikens och samhällets toppar. Av samma anledning är det svårt att fatta rätt beslut i fråga om skräpbankskrisen.

Jag tycker att alliansregeringen har fattat ett inte oansenligt antal viktiga och bra beslut och genomfört angelägna förändringar. På det här området har dock alliansregeringen kraftigt underpresterat hittills.


Ta efter Italien

Italien är ett land som periodvis haft nästan lika mycket korruption som Sverige, om än sämre organiserad. Korruptionen har dock varit synligare. Den blir synligare om man tar itu med den.

Det kan finnas anledning att studera och ta intryck av det italienska systemet för korruptionsbekämpning. Italien har en mängd poliskårer som delvis överlappar och även håller ordning på varandra. Det gör det svårare för dem som mutar sig fram. Flera funktionärer, i flera organisationer, måste mutas parallellt, i motsats till Sverige där det räcker med att muta en funktionär i en organisation.

Det har gjort det möjligt för Italien, att åtminstone periodvis föra en framgångsrik kamp, mot den organiserade brottsligheten. Något som vi bara diskuterar i Sverige, på socialdemokraters improduktiva vis. Vårt system har till och med möjliggjort för den organiserade brottsligheten, att bli en del av den svenska offentliga förvaltningen.

Vi har ett omfattande folkbildnings- och lagstiftningsarbete framför oss, för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten. De bådar inte gott för allianspartierna om de ställer sig vid sidan av detta arbete. Att det är svårt, och bitvis smärtsamt även för allianspartierna, är inte anledning att lämna jobbet ogjort.

.