Bucht, Malmström och Ekfors

.

Berättelsen om Sven-Erich Buchts, ännu pågående, försök att stjäla Ekfors är ett stycke bygdehistoria. Någon gång bör denna historia berättas i sin helhet. Av tidsskäl måste jag nu begränsa mig till vissa utdrag ur den. Här är första delberättelsen. Den handlar till stor del om Peter Malmström som gjorde vissa osanna uttalanden i NSD medan Sven-Erich gick och gömde sig.

Peter Malmström kontaktade mig i början av 2000-talet och ville sälja sina aktier till mig. Vi träffades på Sky-City, Arlanda, i samband med att jag bytte flyg på Arlanda. Tillsammans med Sven-Erich Bucht och Lars Lamnerius hade Peter kommit fram till att hans Ekforsaktier var värda 10.000 kronor per styck. Till det priset ville han sälja dem till mig.

Jag förklarade, mycket vänligt och våra samtal fördes i god atmosfär, att de värden han tyckte sig se var en chimär. Det hade ansamlats pengar i kassan därför att min far, Gösta, under slutet av sin levnad led av hjärtsvikt och därför inte orkade driva företaget aktivt. Den löpande förnyelsen av anläggningarna hade därför legat nere en tid. Företaget stod emellertid inför stora investeringar i förnyelse av elnäten varför de pengarna inte var tillgängliga för utdelning till aktieägarna utan behövdes till företagets drift och anläggningarnas förnyelse.

För att få honom att förstå bolagets situation berättade jag historien om mannen som hade en häst och ville lära den att klara sig utan mat. Precis när han höll på att lyckas dog hästen. Så skulle det gå med Ekforsbolaget om man delade ut pengarna. Men jag nådde inte fram. Precis som då var fallet med Sven-Erich och de övriga, var blicken tom sånär som på två dollartecken. Guldsot har jag lärt mig att det heter på nysvenska.

Jag förklarade att man inte kunde betala mer för aktier än vad som blir kvar efter skatt på den betydligt mindre utdelning som man skulle kunna göra utan att äventyra företagets fortbestånd. Om han kunde hitta en annan köpare hade jag inget att invända mot att han sålde sina aktier till denne.

Peter M uttalar sig nu i artikeln ”Mikael Styrman skulle störtas” i NSD fredagen den 17 september. I vad som får förmodas vara ett försök att inför allmänheten, och kanske sig själv, rättfärdiga sitt deltagande i Sven-Erich Buchts försök att stjäla Ekfors är han vårdslös med sanningen.

Peter gör gällande att minoritetsrevisorn ”såg att 60 militära lastbilar, som Mikael Styrman köpt för en spotstyver, hade sålts till Ekfors Kraft för 600.000 kr”.

Rätt uppgift är att det var den särskilde granskningsmannen som i sin rapport nämnde – utan att kritisera - att Ekfors Kraft hade köpt militära lastbilar. Men det var inte av Mikael Styrman utan av försvaret. Det var således Ekfors Kraft som hade köpt bilarna och det var för en spotstyver.

Den rotpost som Peter Malmström nämner var det inte avverkningsförbud på. Men det blev senare avverkningsförbud på den. Det berodde på att de Haparanda-politiker (Bucht själv, Lars Spolander (M), Birgit Niva (M), Svante Spolander (C), Per-Arne Kerttu (C)) som deltog i Buchts maktkupp gick den politiska vägen och på det sättet fick de till stånd en ännu oersatt eller annullerad konfiskation av skogen i Falun. Av naturliga skäl är det inte lätt att veta vem som gjort vad eftersom allt skett ”mellan skål och vägg”.

Men de visste inte att bolaget ägde rotposten och att det även skulle komma att drabba dem själva i viss mån. De trodde att jag var ägare till rotposten och syftet var naturligtvis att skada mig.

Peter uppger vidare att deras aktier var värda 25-30 miljoner kronor och att jag bestal dem på det. Rätta förhållanden är att deras aktier inte alls var värda 25-30 miljoner kronor – de bara trodde det, som jag ska förklara nedan.

Om deras aktier var värda 25-30 miljoner kronor, då borde de ha sålt dem. Den som uteslutande är intresserad av aktier för att tjäna pengar på dem har nämligen bara två skyldigheter: att köpa vid rätt tid, till rätt pris och att sälja vid rätt tid, till rätt pris. I själva verket fanns det ingen köpare som var beredd att betala sådana pengar och då var inte heller aktierna värda sådana pengar.

Däremot stämmer det att vi gjorde nyemissioner och på så sätt minskade minoritetens inflytande. Det var ingenting som jag önskade. Vi har alltid värdesatt ett brett lokalt ägande i Ekfors som är ett lokalt arbetande bolag, startat och verksamt för bygdens bästa.

Tyvärr hade Sven-Erich Bucht och hans vapendragare Lars Lamnerius, Peter Malmström, Janne Rova samt bland annat Erling, Karl-Gustaf och Mattias Styrman arbetsmetoder som skadade bolaget. Mattias hade varit i Baltikum och jobbat på bank. Det är det område i Europa där våra banker svamlar bort pengarna till den ryska maffian. De pengar som man efter politiska påtryckningar inte lånar till svenska samhällsnyttiga företag trots att de är skyddade av monopol. Där hade Mattias lärt sig att göra affärer på ryskt vis. Något som han generöst delade med sig kunskap om till Sven-Erich Bucht och övriga vapendragare.

Följaktligen betedde aktieägarna sig indiskret. På olika sätt skaffade de sig fragmentarisk kunskap – genom två illojala medarbetare vid Ekfors Kraft – vilken kunskap de dels inte förstod och dels på olika sätt offentliggjorde eller använde sig av för ryktesspridning, till skada för bolaget och dess ägare.

Ibland kände de inte igen rykten som de själva startat när de så småningom i något förändrad form studsade tillbaka till dem. De tolkades istället som bekräftelser på att de var ”rätt” ute. Bolagets personal, revisor med flera, utsattes för intensiv uppvaktning för att få dem att läcka insideinformation. Bland annat letade man reda på gemensamma bekanta som fick uppvakta bolagets revisor för att försöka förmå honom att olagligt lämna ut information som inte lagligen tillkom dem.

All affärsverksamhet är beroende av ett betydande mått av diskretion. Jag tror att alla förstår att bolaget inte kunde ägna sig åt några affärer med ett koppel stollar härjande och indiskret spridande helt eller delvis felaktiga uppgifter kring företaget och dess samarbetspartners. Det blev helt enkelt nödvändigt att genom ett antal emissioner avväpna den militanta oppositionen som genom sitt agerande skadade såväl bolagets huvudägare som övriga aktieägare.

Du bör betänka Peter Malmström, att anledningen till att du äger Ekfors-aktier och en skogsfastighet till stor del är att din far Vilhelm, Ville till vardags, var min farfar Viktors vapendragare och allierade. Hade Ville vetat vad du skulle ställa till med beträffande det som han hade varit med och byggt upp skulle du nog varken fått skogen eller aktierna. Du har vanhedrat dina föräldrar och det får du leva med.

Jag återkommer inom kort angående Sven-Erich Buchts roll.

Övertorneå den 18 september 2010

Mikael Styrman

.