Elsäkerhetsverket gjorde en ”Rutten köttfärsutredning”

.

Under veckorna före valet genomförde de etablerade politiska partierna en ”Wag The Dog”-aktion igen, enligt gammalt känt mönster. En avledande manöver.

I syfte att få väljarna, i Norrbotten i synnerhet och i Sverige i allmänhet, att glömma sjukvårdsfrågorna och glömma de brister och hot mot sjukvården som Rädda Vården pekade på, drog man igång ett ”krig”, precis som i filmen Wag The Dog. Det är ganska lätt gjort i Norrbotten eftersom man kontrollerar ALLA media i länet - antingen genom direkt ägande, eller indirekt, politiskt ägande, eller med hjälp av presstödet.

Det är ju också känt, att de tuffa grabbarna inom Norrbottensmedia, de som varit med ett tag, de klarar att utpeka de som utmananar maktens och byråkratins stolligheter som rättshaverister. Men de är inte tillräckligt tuffa för att granska makten, som däremot riktiga journalister gör, i andra länder.

Som vanligt togs det gamla knepet att starta ett elbråk till heders.

I Haparanda fanns, och finns, en fiaskoartad kommunal vägbelysning som ser ut som om ett kringresande tivolisällskap gjort ett misslyckat försök att slå upp ett tält för att därefter dra vidare. Denna har, i avvaktan på åtgärdande inte fått kopplas in på elnätet.

När Rädda Vårdens valinfo kom från tryck och började läcka åt olika håll spred paniken sig inom de etablerade partierna. Där kunde de se och läsa vad alla visste men hade kommit överens om att tiga om, över valet. Åt helvete med sjukvården. Nu gällde det att rädda vad som kunde räddas av etablerade partiers maktstrukturer. Nu gick det undan. Vips fick Haparanda kommun ett undantag från ellagen. Väl medvetna om Sven-Erich Buchts dysfunktionalitet var man nog från regeringshåll ganska klara över vad som skulle komma att hända.

Sven-Erich kopplade in belysningen på ett rättsvidrigt sätt, innebärande olovlig kraftavledning. Och Ekfors kopplade ur, naturligtvis, av säkerhetsskäl. Under dessa dagar förekom en del skrivierier i norrbottensmedia som inte infördes på nätet. Förmodligen för att inte kännedom om använda metoder skulle sprida sig över landet med eventuella och svårförutsägbara effekter.

Så här kunde man bland annat läsa i NSD den 10 september 2010:

Även följande kunde läsas i NSD samma dag. Haparanda kommuns representanter synbart helt ovetande om anläggningens brister. Annat är kanske inte att vänta i kommunen med framtiden bakom sig:

Elsäkerhetsverket synes, i samma tidning, helt ovetande om hur den anläggning som man nyss besiktigat egentligen ser ut:

Den ”utredning” som Elsäkerhetsverket gjort, eller rättare sagt inte gjort, är en så kallad ”rutten köttfärsutredning”. Som namnet säger den som följer med i samhällsutvecklingen går en sådan utredning till så att man besöker en butik som anklagas för att märka om gammal köttfärs. Väl där frågar man butiken:

- Visst inte märker ni om gammal köttfärs här?

Enligt dramaturgin svarar då butiken:

- Nej o nej, visst inte.

Därefter åker man åker man hem och skriver en utredning enligt vilken inget framkommit till stöd för att ommärkning av köttfärs sker i butiken.

På snarlikt sätt har Elsäkerhetsverket förfarit i Haparanda. De har underlåtit att informera sig om vilka anmärkningar som riktats mot anläggningen. Därför att utredningen bara var ett falsifikat med förutbestämd slutsats. Elsäk frågade Haparanda kommuns representanter, som dessvärre inte mycket begriper om elanläggningar, om den är ok.
Sedan har man uppdragit åt kommunen, som inte besitter erforderlig kompetens, att besiktiga anläggningen. Därefter åker Elsäkerhetsverket hem och skriver en omfångsrik, men substanslös, rapport om att den ifrågasatta anläggningen är ok.

Dagen efter har det börjat gå upp för Elsäkerhetsverket hur undermålig anläggningen är. Då lagar man efter läge. Dagen innan tyckte man att det var löjligt att någon kunde påstå att de stolpar de besiktigat sitter fast med träkilar. När man dagen därpå kan se bildbevis i tidningen försöker man vrida till verkligheten och påstå det är en etablerad och väl fungerande metod...

Elsäkerhetsverket kanske anser att det även är en etablerad och väl fungerande metod att försöka plöja ned jordkabel i frusen, stenbunden, backe, därefter lämna den på backen utsatt för åverkan, för att slutligen gräva ned den på icke föreskriftsenligt djup?

Har det rättsliga och moraliska förfallet gått så långt i Sverige att elsäkerhetsfrågorna numera är ointressanta för Elsäkerhetsverket? Hur står det till med elsäkerheten i Sverige? Är det bara det politiskt önskvärda som räknas numera?

Det verkar åtminstone inte som om man blir elsäkerhetskunnig av att hålla på och köra bil mellan Övik och Umeå som överinspektör Fredrik Sjödin & Co. Kanske skulle han bli en bättre taxiförare? Med detta inget ont sagt om taxiförare. De vet som regel vad de håller på med.

Fredagen den 1 oktober 2010

Mikael Styrman
.