Svar till Gullesjö 7 okt 2010

.

Hej.

Rådande förhållanden mellan Energimarknadsinspektionen (EI) och Ekfors är knappast till fördel för någon av parterna. Om samförstånd råder om detta torde också finnas goda förutsättningar för att lösa upp rådande meningsskiljaktigheter, till ömsesidig nytta.

De administrativa ärendena hos EI gällande Ekfors är de synliga tecknen av en politiserad myndighetsutövning i kombination med en av staten undanhållen finansiering. Ur Ekforsbolagens synpunkt framstår det som i det närmaste helt poänglöst att avverka de administrativa ärendena hos EI utan att samtidigt orsaken till deras uppkomst undanröjs. Bolagens existens kommer då fortsatt att vara i fara.

Tvångsförvaltning av elnät har aldrig genomförts framgångsrikt. Myndigheten tror sig – detta till trots - veta hur det ska gå till. Tidigare genomförda två försök har båda misslyckats. Förklaringen har varit att det krävs mer frivillighet från den tvångsförvaltade. Ändå försöker man nu tvångsförvalta utan att ge den tvångsförvaltade något som helst incitament att delta.

Denna tvångsförvaltning har föregåtts av diskussioner med EI indikerande att EI lärt sig sin läxa av tidigare misslyckade försök. Denna tvångsförvaltning skulle därför ske i samförstånd med oss. Bland annat ingick i förutsättningarna att tvångsförvaltningen skulle föregås av trepartsdiskussioner mellan oss, tvångsförvaltaren in spe och EI. Tvångsförvaltarna skulle vara två, dels en representant för Svenska Kraftnät, och dels en förvaltare som skulle syssla med finansieringsfrågor och rapportering. Något spetsnazförband förekom över huvud taget inte i diskussionerna. Av med EI träffade överenskommelser och av EI gjorda utfästelser syns intet i Ert utnämnande och Ert agerande. Det är ingen god grund att bygga ett förtroende på. Det är för övrigt en sak att lagen ger vissa befogenheter. Det är en annan sak att utnyttja alla befogenheter fullt ut. I sammanhanget kan det vara värt att begrunda de kloka ord Mahatma Gandhi en gång yttrade:

”En sak som är uppnådd med våld kan bara behållas med våld.”

Vi har ett i viss mån med detta besläktat talesätt, som vi använder i det privata näringslivet:

Varje förhandling som inte slutar med att båda parter går nöjda från bordet är en misslyckad förhandling eftersom det innebär att den kommer att måsta göras om.

Det allt överskuggande problemet för Ekforsbolagen och orsaken till samtliga brister, såväl obetydliga som mindre obetydliga, är hänförliga till den av staten undanhållna finansieringen. Utan att den frågan löses är det för Ekforsbolagen helt ointressant om övriga punkter löses genom tvångsförvaltningen eller ej eftersom bolagens fortsatta existens då inte är tryggad, oavsett vem som förvaltar bolagen.

För att lösa finansieringen, vilket är prio ett, behöver man inte bränna upp en massa pengar på att leja in folk som antingen saknar kunskap om förvaltning av elnät eller, som i de verksamheter de deltagit i, inte kommit i närheten av den driftsäkerhet som det är bekant att Ekforsbolagen kan redovisa.

Att vi befinner oss i den rådande situationen är hänförligt till lång tids fredslöshet innebärande bland annat; systematiska ogrundade underkännanden av tariffnivåer och anslutningspriser, politiska fängelsedomar, såväl redan avklarade som hotande sådana och hot om näringsförbud, systematiska ohemula viten m.m.

Det kan inte rimligen gynna förvaltningen av en – trots under lång tid rådande fredslöshet – utmärkt väl fungerande elnätsdrift att man belastar en redan underfinansierad verksamhet med död hand på stora delar av resurserna och med ytterligare väsentliga kostnader. Inte heller framstår det som konstruktivt att Ekfors omvittnat väl fungerande elnätsverksamhet ska drivas av folk med ett förflutet inom väsentligt sämre fungerande nätdrift, om sådan erfarenhet alls finns.

Det torde ge sig självt att det krävs ett betydande mått av förtroende för att överlåta allt det Ni begärt. Ett sådant förtroende följer inte med automatik av förordnandet som tvångsförvaltare. Den här tvångsförvaltningen har inte börjat bra. Av förhandlingar och träffade överenskommelser med EI som föregick tvångsförvaltningsansökan och som var grunden till att vi skulle medverka, syns ingenting längre.

Gullesjös förvaltning har inte heller börjat på ett sätt som är ägnat att skapa förtroende. Utan föregående samråd med oss har Gullesjö på ett olagligt och rent rättsvidrigt sätt anslutit ett antal potentiellt farliga anläggningar till nätet. Det är tyvärr så att ansvaret gentemot tredje man inte drabbar Gullesjö utan det drabbar Ekforsbolagen, ytterst mig.

Jag ville inte ta upp frågan på vårt första möte men vi kommer att måsta hantera den. Det är lätt att förstå att Gullesjö inför ett sådant här uppdrag, som två föregångare har misslyckats med, vill spela Allan. Men förfarandet och den nuvarande situationen till följd av Gullesjös minst sagt omdömeslösa agerande är djupt otillfredsställande.

Vi förbereder just nu rättsliga åtgärder mot Haparandas kommunalråd Sven-Erich Bucht och kommunchefen Patrik Oja.

Vi måste handlägga den här frågan oss emellan i den omedelbara framtiden. Vi måste koppla ur de av Gullesjö olagligt anslutna anläggningarna. Att Gullesjö eventuellt medverkat till anslutningarna på grund av bristande kompetens eller oförstånd ger knappast utrymme till annan bedömning. En möjlighet för Gullesjö att eventuellt rädda en del av sitt ansikte kan vara att han antingen låter koppla bort dem själv eller förmår Haparanda kommun att koppla bort de felaktiga belysningsanläggningarna. Det bör i så fall ske omgående.

Vi har även andra frågor som vi måste handlägga akut. I avsaknad av fungerande finansieringsupplägg måste vi omgående fatta beslut om nya tariffer för att företagen ska kunna fullgöra sina åtaganden. Tariffhöjningar väl överstigande 100%, möjligen nära eller uppgående till 200%, kan förväntas om inte finansieringsfrågan löses. Finansieringsfrågan är därför väl så angelägen för en tvångsförvaltare med mandat från staten att ägna sin kraft åt istället för att leka elverkschef.

En snabb insats på finansieringsområdet kan resultera i att balansrapporteringen kan hållas fungerande. Den är visserligen inte helt nödvändig i det korta perspektivet för att eldistributionen ska fungera men det missnöje som EI gett uttryck för på grund av viss utebliven rapportering är en västanfläkt mot vad som blir fallet när balansrapporteringen upphör helt på grund ett oskickligt förvaltarskap.

Dessa problem har skapats av staten och bör därför med fördel även lösas av staten.

Vi har drivit det här nätet i tre generationer och byggt upp landets i särklass bäst fungerande landsbygdsdistribution. Vad skulle Ni rimligen kunna tillföra på det området?

Om inte dessa frågor kan lösas i samförstånd är också denna tvångsförvaltning utsiktslös. En eventuell tvångsinlösenprocess utgör knappast något reellt hot för en företagare som åker in och ut ur fängelse på grund av den av staten undanhållna finansieringen. Företagets drift omöjliggörs på grund av att såväl företaget som företagaren saknar det skydd av ett fungerande rättsväsende som man behöver för att driva företag, inte minst i den här branschen. Jag har redan tidigare suttit 7 månader i fängelse på grund av en politisk dom och ska nu sitta 3-4 år enligt dom i tingsrätten, kanske mer.  Eventuellt kan det visa sig att det politiska priset blir nog så högt när man så småningom kan titta i facit?

Övertorneå den 6 oktober 2010

Ekforsbolagen

Mikael Styrman