.
För en utomstående betraktare förefaller det som om Norge och norska polisen har klarat av de här påfrestningarna som attentaten mot regeringskvarteren och Utöya föranlett på ett mycket bra sätt. Det går alltid att tycka att den ena eller andra aktionen kunde ha skett någon minut tidigare. Men givet förutsättningarna: ett oväntat och chockerande händelseförlopp med stor osäkerhet om vad som pågick, maktens centrum i spillror, potentiell statskupp, utomordentligt resurskrävande räddningsinsatser, pågående semestrar o.s.v. tycker åtminstone jag att de har skött saken på ett utomordentligt sätt. Jag vågar då inte tro att vi skulle klarat det lika bra i Sverige.
I kölvattnet på attentaten har Norges statsminister Jens Stoltenberg verkligen klivit fram och vuxit i rollen. Slag i slag har han sagt rätt saker och gjort rätt saker.
Under det fortsatta efterspelet ska räddningsinsatserna utredas för att se vad man kan lära av dem. Trots att man nog redan vet att det gick bra vill man se om man kan bli bättre. Det ligger ganska nära att dra slutsatsen att kulturen i de norska myndighetstapeterna är helt annan än i de svenska. Här hade man nog redan börjat manipulera utredningen...
Norrmännen drog sig ur unionen med Sverige 1905. Det var nog klokt det. Men mot bakgrund av hur norrmännen i allmänhet och Jens Stoltenberg i synnerhet har skött det här vore det kanske klokt, ur svensk synpunkt, att förklara krig mot Norge och sedan omedelbart kapitulera. Då skulle Jens Stoltenberg få försöka få lite ordning på det här landet också. Då skulle vi verkligen få se vad han duger till.
Övertorneå den 28 juli 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar