lördag 16 juli 2011

Landskapsvård eller Översitteri?

.


Träddöden

I media, åtminstone Stockholms- och Göteborgsmedia, rasar en debatt om offentliga träd som dödas eller avverkas av okända människor. En del av fallen förefaller för den oinsatte något obegripliga medan andra är lättare att förstå.


Norr Mälarstrand

Bland annat har någon, eller några, dödat ett antal träd på Norr Mälarstrand i Stockholm. Ganska lätt att förstå att något sådant kan inträffa, tycker jag.

För några år sedan tittade jag på en kontorslokal belägen på andra våningen. Nedanför fönstret fanns en extremt trafikerad väg - Norr Mälarstrand - som störde lokalen med buller och damm. Bortanför vägen, där man borde haft Mälaren och sjöutsikt, fanns istället en nästan ogenomtränglig grön vägg i form av en tät trädrad. Helt dold bakom den ”gröna väggen” fanns Mälaren - inom räckhåll, men ändå inte. Frustrerande och hopplöst dumt, tyckte jag.


Inte tänkt färdigt

Inte behöver man, mot den bakgrunden, vara förvånad över att en del ledsnar på att i åratal titta på den där gröna väggen och tar lagen i egna händer och gallrar lite i djungeln som förstör närmiljön. Det måste ju vara svårt för en boende att förstå vilken nytta som följer av att skymma bort praktiskt taget ALL utsikt. Här har nog de ansvariga för stadsbilden eller träden inte tänkt färdigt.


Kompensation för vandalism på annat håll

Denna ambition bland beslutsfattarna att förstöra utsikten tycks bottna sig i en missriktad vilja att kompensera för att allt fler stadsnära grönområden tas i anspråk för förtätning av bebyggelse.


Inte vid vare sig Medelhavet eller Ekvatorn

Man skulle kunna tro att det är hemskt hett i Stockholm nästan hela året. Åtminstone tycks ledande beslutsfattare satsa hårt på uppvärmningen av jorden. Detta har ju redan tidigare visat sig i form av nedläggning, näst intill, av snöröjningen. Nu tycks det även nödvändigt att förse staden med träd som kan ge skugga - överallt. Stadens styrande tycks tro att staden inte ligger vid Mälaren, i Sverige, genomkorsat av norra Polcirkeln utan vid Medelhavet, som Nice och Marseille, eller kanske rent av att landet genomkorsas av Ekvatorn. Men så är nu inte fallet.


Allmän förvaltning => Allmänt förfall

Men det här förvridna skönhetsidealet, innebärande att nästan inget kan gallras eller avverkas för att bereda utsikt, finns på fler ställen och de har det gemensamt att det allmänna har hand om förvaltningen. Stora skogar, underbara att vandra i, stjäls av det allmänna och förvandlas till söndertrasade och vanskötta skräpskogar av odugliga viktigpettrar, övertygade om sin egen förmåga, vilken dock mest manifesteras i en panisk skräck för att avverka. Det kan beses i snart sagt vilket naturreservat som helst om man någon dag känner för att bli deprimerad.


Även på annat håll

Men det är inte bara i Sverige rädslan för att avverka gör att stora naturvärden inte kan upplevas. I Finland, vid Savonlinna, eller Nyslott på svenska, finns Punkaharju. Det är en mycket smal och naturskön ås belägen i sjön Puruvesi, en del av sjösystemet Saimen. Finland är fullt av skog. Allt från gles ungskog till tät, nästan djungelliknande, skog. Ja, det finns skog till förbannelse i Finland. Och tyvärr är den ena ofta den andra lik.


Unika Punkaharju...

Men på Punkaharju finns något som nästan inte finns någon annanstans och som gör den unik. Det är som sagt en smal tallås med vatten på bägge sidor och en landsväg ringlande längs åsens krön. På äldre bilder, som jag sett i böcker, vilka bilder påstås föreställa Punkaharju, kan man se att skogen är så gles att man kan uppleva detta unika - att känna att man färdas på denna smala ås, med en naturskön vy över sjön Puruvesi åt båda sidor. Så inte idag. (Eller åtminstone inte sist jag var där.) Nutida statsanställda naturskyddsterrorister har, uppfyllda av andakt över att de sköter detta unika Punkaharju, sannolikt med de bästa av föresatser, förstört hela Punkaharju.


...förvandlad till vilken skog som helst

Man har förvandlat detta natursköna och unika Punkaharju till vilken skog som helst. Ja, till vilken djungel som helst. De har nämligen låtit skogen bli så tät att hela den unika upplevelsen går förlorad. Vad hjälper det att åsen är smal när man måste ned till stranden för att se att sjön finns där och sedan kämpa sig genom skogen, över åsen, för att så småningom kunna konstatera att det finns vatten på andra sidan också. Finland  är ju fullt av sjöar. Vart man går möter man en strand. Det hjälper föga. Det ger inte den speciella upplevelsen som bara Punkaharju har potentialen att förmedla. Det blir istället bara som att besöka vilken skog som helst - som ju Finland är fullt av. Upplevelsen, eller som det nu är, den potentiella upplevelsen, skulle kunna komma av att långsamt färdas längs landsvägen på åsen och se sjön genom en skog som är tillräckligt gles. Så som det uppenbarligen har varit en gång, innan de statsanställda besserwissrarna som alltid vet bättre än skogsägarna hur skogen ska skötas, tog över.



Ett igenvuxet Punkaharju (Bild från internet)



Seljes - Österbottens motsvarighet till Punkaharju (Bild från internet)




Guds gåva slösas bort

Egentligen är det sorgligt. Tänk att ha fått denna fantastiska gåva av naturen, eller av Gud om man så vill, och sedan så fullständigt slösa bort den.

Östra Finland koloniseras i rask takt av ryssar som vill ha en tillflyktsort utanför Ryssland. Det är kanske inte så konstigt. Finland är vackert och Ryssland är farligt. Kanske är någon av dessa många rika ryssar så stadd vid kassa att de kan donera en motorsåg till Finska staten, så att vi som älskar det natursköna sjölandskapet i Finland i framtiden kan få uppleva det vackra Punkaharju i verkligheten, så som naturen har tänkt sig att vi skulle få uppleva det och inte som nu bara i fantasin. Vad skulle naturen annars haft för avsikt med att skapa Punkaharju? Om naturen hade velat skapa en skog som är alla andra finska skogar lik hade naturen naturligtvis skapat en platt sandhed full med nästan likadana tätt stående tallar.

Om inte ryssarna kan ge finska staten en såg eller om staten inte förstår att rätt använda sågen - törs vi då hoppas på att någon driftig Stockholmare flyttar från Norr Mälarstrand till Punkaharju och har kvar sin förmåga att vid behov demonstrera lite civil olydnad, för allas bästa?

Övertorneå den 16 juli 2011
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: